Jeanette Palm
Dromsyster ..
Tidigare böcker av Jeanette Palm utgivna på Idus förlag: Kantarellkungen, 2019
Hösthjärta, 2020
Fyrvaktarens hemlighet, 2023
Drömsyster
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2024 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Jeanette Palm Grafisk form: Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Viljandi, 2024
ISBN: 978-91-8092-291-3
..
Jeanette Palm
Dromsyster
”Skynda dig, Hanna! Du är sist.”
Rösterna studsade mellan raderna av höga, raka trädstammar och manade på flickan. Hon ökade farten och rusade fram över stock och sten, utan att se sig om. Plötsligt stannade hon framför en jättehög ek.
Där satte hon handen mot den tjocka stammens bark och lyfte blicken upp mot den väldiga kronan. Sedan tog hon ett djupt andetag och klättrade allt vad hon orkade.
Gren för gren, upp, upp. Nu var hon snart där. Bara lite till.
Rätt som det var tappade hon fotfästet och grenen försvann under henne.
Hon föll och föll och föll. När hon landade slog hon huvudet i en sten. Det krasade högt, som när en glasvas krossas mot golvet.
Sedan blev allting svart.
”Nu är vi framme!”
Mamma parkerade framför verandan till det stora rödmålade trähuset och vände sig sedan mot baksätet. Sigrid hade slumrat till och låg med huvudet lutat mot ryggstödet. Mammas ord hördes som i en dröm långt borta. En sträng av saliv hängde från mungipan och hon drog hastigt med handen över hakan, fortfarande med slutna ögon.
Pappa klev ur bilen, sträckte på sig och öppnade bakdörren. Sigrid ryckte till när han petade på henne och hon satte sig yrvaket upp.
Sörhägran. Den älskade släktgården. En millisekund flög tankarna i väg till bästa vännen Lilly, och Sigrid suckade tyst. Visst tyckte hon om att komma hit, hon älskade det här stället, men hon kunde ändå inte låta bli att känna sig lite avundsjuk på Lilly som var på Mallorca.
Sigrid ruskade på sig och fixade till de kastanjebruna lockarna. Sedan hoppade hon ut och sprang fram mot sin farmor, som kom gående med hurtiga steg.
Den kortsnaggade äldre kvinnan öppnade famnen och log.
”Sigrid!” sade hon ömt och kramade om sitt barnbarn. ”Välkommen till Sörhägran, min fina. Men vad lång du har blivit! Jag känner knappt igen dig.”
”Såklart”, sa Sigrid. ”Det händer en del på ett halvår, vet du. På mobilen ser du ju inte att jag växer på längden. Jag fyller faktiskt snart tolv år.”
”Ja, det har du rätt i, den femtonde augusti”, skrattade farmor och ett nät av fina rynkor visade sig vid ögonen. ”Då får vi se till att fira dig!”
”Gärna”, sa Sigrid. ”Vi kan väl baka din jordgubbstårta?” tillade hon och sken upp. Det kändes mysigt men också en smula barnsligt med glasstårtan med sockerkaksbottnar och bär som farmor alltid brukade baka när Sigrid fyllde år.
”Perfekt”, sa farmor. ”Min bästa hjälpreda.”
”Snygga örhängen, förresten”, sa Sigrid och gjorde en nick mot de turkosa stenarna som dinglade i farmors öron. ”Gillar din stil.”
Farmors kinder blossade och hon sträckte något på sig.
”Tack, vännen”, sa hon och log. ”Vad tycker du om mina nya skor då?” Hon lyfte en fot med turkos sneaker på.
”Coola”, sa Sigrid. ”Verkligen!”
Mamma och pappa kom fram för att hälsa. Sedan tog pappa Sigrids resväska och de gick alla mot dörren, Sigrid och farmor arm i arm. De var ungefär lika långa nu.
Förväntansfull tittade sig Sigrid omkring medan hon gick över gårdsplanen. Äntligen var hon tillbaka. Det var i julas senast, och då hade hela gården varit inbäddad i ett tjockt gnistrande snötäcke. Nu var allt grönt. Där var stallet och ladugården, hästhagarna och skogen. Massor av skog. Mjuk mossa och lummiga
lövträd, barriga stigar med slingrande rötter under höga tallar, eller granar med vida kjolar. Skogen var som en välkomnande grön sal. Hon brukade känna ett sådant lugn i kroppen när hon gick bland träden. In i den mäktiga tystnaden. Inte alls som hemma med spårvagnar, bussar och bilar överallt. Ljud och oljud.
Plötsligt fångade en rörelse i ögonvrån hennes uppmärksamhet och hon vred nyfiket på huvudet.
Hon hann se en kort glimt av en person med rödrutig skjorta och keps på huvudet vid gaveln på ladugården.
Det måste vara farfar som var på väg. Det fladdrade till av ömhet i bröstet på henne.
”Vi tar väl en kopp i bersån innan ni ger er av, Kalle?” sa farmor och vände sig mot Sigrids pappa.
”En kopp kaffe hinner vi allt med. Vi ska bara hem och jobba.”
”Självklart”, sa Sigrids mamma Karin och log. ”Vi tackar väl aldrig nej till ditt goda hembakta bröd?”
Farmor hade redan dukat i bersån, och så snart Sigrid hade installerat sig i sin pappas gamla pojkrum, möttes de i trädgården för att fika.
Farfar kom lunkande över gårdsplanen. Han var rakryggad och stilig även nu, vid sextioåtta års ålder. Hans klarblå ögon såg vakna och snälla ut, det lockiga håret var vitt och krullade sig extra mycket vid tinningarna. Röd målarfärg hade fastnat på näsan och på hans snickarbyxor. Han höll på att måla om staketet nere vid hästhagen, hade pappa berättat. Nuförtiden hade de inga djur längre. De hade sålt av både hästar och kor ett par år innan
Sigrid föddes och hon hade svårt att tänka sig att farmor och farfar någonsin hade haft hästar. Eller
kor. Nu stod både stall och ladugård tomma. Men en fin katt hade de.
Farfar kom närmare. Han hade kavlat upp ärmarna på sin blårutiga skjorta. Men vad nu? Hade han redan hunnit byta om?
Sigrid tittade fundersamt på honom ett ögonblick. Han hade väl nyss haft en röd skjorta …? Konstigt.
Och kepsen som hon sett en skymt av tidigare hade han visst också tagit av sig, tänkte hon förvånat.
Farfars ögon strålade mot henne och han bredde ut armarna.
”Sigrid!” utbrast han.
På en sekund kom hon på fötter och slängde sig i hans famn.
De höll om varandra en stund och Sigrid sniffade nöjt på honom. Han doftade nyslaget hö, skog och sågspån. Farfardoften. Men nu var den doften tydligen kompletterad med målarfärg.
”Lova mig att du aldrig blir för gammal för en riktig kram”, sa farfar.
”Aldrig”, sa Sigrid. ”Alltså, jag lovar!” tillade hon och gjorde tummen upp.
Farfar gick fram och hälsade på mamma och pappa
och slog sig sedan ner vid bordet. Han hällde upp en kopp kaffe och nöp åt sig en bulle ur brödkorgen.
”Så ni lämnar Sigrid här hos oss i några veckor nu då?” sa farfar och tog en stor tugga.
Pappa nickade.
”Ja, vi får ha gemensam semester senare i år och göra något trevligt”, sa han.
”Det är så mycket på jobbet just nu”, förklarade mamma.
Farmor lade armen om Sigrid.
”Men vi klarar oss bra här, vi tre. Eller hur?”
”Såklart”, svarade Sigrid.
”Ja, det går ingen nöd på oss”, fyllde farfar i.
Det var dags att säga hejdå och Sigrid kramade om sina föräldrar. Ett kort stråk av vemod drog förbi i magen men var strax så gott som bortblåst.
När mamma och pappa hade åkt bad Sigrid farmor att ta med henne runt i trädgården. Hon tyckte det var spännande att se hur allt grodde. Hemma i lägenheten hade de bara några blomkrukor på balkongen, även om Sigrid hade försökt odla körsbärstomater där några gånger.
De började med grönsakslandet där dill och persilja trängdes med gräslök, tomater, potatis- och jordgubbsplantor. Sedan kikade de på en ny fin fågelholk som farfar hade byggt. Plötsligt fick Sigrid syn på den stora katten som kom smygande längs med husknuten.
”Nämen hej, Kaktus!” ropade hon glatt. ”Farmor, var är ungarna du messade om?”
”Kom, så får du se!” sa farmor och vinkade.
De följde efter Kaktus in i stallet. På en halmhög inne i en av de gamla boxarna som använts till hästarna förr i tiden, låg en grupp luddiga små krabater. De var bara några veckor gamla och alldeles ljuvliga. Allihop var randiga som mamman, i olika grå nyanser.
”Åhhh …”, suckade Sigrid. ”Får jag lyfta upp en?”
Farmor strök henne över kinden.
”Det är klart att du får, vännen.”
Sigrid såg fram emot att se ungarna växa de kommande veckorna. De kunde vara ett mysigt sällskap. Sigrid hade tillbringat mycket tid på landet i Sörhägran, men här fanns inga grannar i närheten. Flera veckor utan kompisar, tänkte hon, och svalde klumpen i halsen medan hon borrade in näsan i den fjuniga kattpälsen.
Sök där solens strålar möter vatten. Ienlådaskalldu finnaskatten. Medetttalandesmyckeomensläkt blirenslumrandesanningäntligenväckt.
Sigrid ska tillbringa några sommarveckor hos farmor och farfar på landet. En dag hittar hon en mystisk flaskpost med gåtfulla budskap som verkar vara riktade till henne. Det är både skrämmande och lockande.
Samtidigt börjar Sigrid drömma märkliga drömmar. Vem är flickan som talar till henne om natten? Och vem skriver gåtorna? Tillsammans med nya kompisen Hjalmar försöker hon finna svaren. Ledtrådarna går bakåt i tiden till en gammal historia som berör Sigrid mer än hon hade kunnat ana.
Drömsyster är en spännande berättelse om vänskap, släktband och gamla hemligheter.
idusforlag.se