Angered
Du behöverinteskrikahelatiden och upprepasamma sak. Jagärredan på väg, mengemig lite tid! Kanske tardet 9 dagar, kanske 9månader – du vet, som en gravid kvinna somväntarpå förlossning – ellertilloch med9år. Eller varför inte 90 år?Allt berorpåläget, somsagt. Jagvet attduinteärsåförtjust imig här, ochjag förståratt du har jobbathårt. Jagvet ocksåatt vi harställt till deti ditt land. Vi är inte blinda,vihar ocksåögonoch servad du ser. Under många år harjag funderat på attåka tillbaka till mitt hemland. Mendedär sombor där… De är inte alltid så trevliga.Iblandtar de emot mutoroch låterdig bo däri tvåeller tremånader. Vill du stanna längre?Tja,dåfår du betala mereller blispion iSverige eller Europa.Och ibland är de verkligeninte snälla.Deavrättardig,men inte föratt du inte harråd attbetala – utan föratt hela världenäri en sånkonfliktjustnu. OchSverige,ja, detäringet undantag.
Om du undrar varför de avrättar dig, bara höravdig.Jag ochminalandsmän
skulle vara väldigttacksamma fördenna fantastiskaupptäckt.
Allt harsin tid, minvän.Jag kaninte bara ta fram envassknivoch göra ett kejsarsnitt – detärfarligt.Den dagen kommernär detärdags. Då tycker jag attdukan vara tyst ochlåtasaker falla på plats. Jagvet attduärtrött ochhar hörtoch sett mycket skit,men jagkan inte göra mirakel. Ochförresten,enstor delavoss harnog av misstag skaffat
barn.Omdet bara hade varitett barn,ja då hade detkanskevarit lättare attbara flytta hem. Tyvärr sermånga sina barn somenslags investering – ochvet du vad? De harfaktisktlyckats.Vilken idiot jagvar somhelatiden letade efteren svensk tjej!Jag kunde ha hämtat någon från mitt hemlandoch tjänat en förmög2enhet. Snackaomatt vara dum!
Om jaghadehaftdehär nyainsikterna
då,hadelivet varitsåmycketenklare idag.Men jaja,skitsamma.
Ärligt talat, jagärpåväg attbli en delav dig. En enkelrasist. Ja,duhörde rätt.
Ibland – okej, ganska ofta – kännerjag migsom om jagvorepåenheltannan planet ochönskaratt alla somser ut som jagförsvannurminaögon. Detkänns somatt jaginteorkar medden höga kriminaliteten ivårtlilla,isolerade land somkallasSverige.Förrvar detjuså lugntoch fint här. Ni toghandom barnen ochfamiljerna, njöt av livetutan någrastörre bekymmer.Nu? Nu handlar allt om ossinvandrare. Jävlainvandrare, alltså.Nej,skämt åsido, menpåriktigt –jagkännermig inte längre trygghär i dettagamla,finaland.
Förnågra år sedan, efteratt ha pluggat på om Sverigeoch språket, varjag totalt pank. Detvar då jagbestämdemig för attbytaspår. Jagbörjade körataxi. Det varenresa – bokstavligttalat.Vissa
turervar fantastiska, närsnälla och trevliga personer åkte medmig.Men såklart, somalltannati livet, kandet plötsligtslå om.
En gång fick jagengigantiskkille som kund. Hansattsig bredvidmig,som om vi varbästa vänner, ochsa: "Torslanda." Ja,duhörde rätt,Torslanda!För migvar detsom atthan sa:"Hälsingland" eller någotlikaexotiskt, menändå vardet så långtfrånGöteborgatt jagkände mig somenturisti mitt eget land. Närhan började pratasvenska,dåinsåg jag – en annansorts invandrare. En av de osynliga invandrarna.Desom serutsom svenskar meninteriktigt är det.
Ochvet du vad? Jagkanskeborde ha googlatTorslanda istället föratt få en knivi halsen.Ja, förmitti natten,mitt utei ingenstans,med absolutingen människai sikte, drog hanframen enormknivfrånsin vänstraarm.Den var så stor attjag nästan villegehonom en
applåd förpresentationen. Ochså började hanlekamed kniven. Ärligt
talat, detvar så nära attjag kissadepå migdär ochdå. Vadskullejag göra?
Bromsa tvärtoch kastamig ut ur bilen?
Nä,det varendum idé. Jagvar helt klart chockad.
Så sägerhan:"Jagska inte betala något, hardunågot emot det?"Och härhar han alltså en stor knivnäramin hals.Hela minkropp började darra. Jagsvarar: "Nej,absolut inte,min vän. Jagkör bara." Ochhan bara:"Bra”, ochstoppar kniventillbaka. Så mycket förmin taxikarriär. En sakjag inte riktigtfattarär varför folk somhar svenskasom andraspråk plötsligtglömmer bort språketi vissasituationer!
Därstodhan,hoppade ur bilenoch pekade på bilkameran somomdet varen brottsplats. Jag, helt mållös, visade med händerna: "Inget kommeratt hända." Så jagkörde direkt till Göteborgoch
parkeradebilen under de därstarka gatulamporna.Jag togframmobilenoch ringde 112. Ochvet ni vadpolisen sa? "Dukan anmäla händelsen,men vi har viktigaregrejeratt ta itumed." Ochdär, mitt ialltkaos, förändrades minkarriär föralltid.
Jaghadefåttnog."Jagska körabussistället”, tänktejag någramånader senare.Så jagtog körkort ochbörjade jobba istad. Buss nummer25blevmin favorit. Denvar lång,vilketgjordeatt tidenflögförbi.Och bästadelen?Jag behövde inte byta buss på kortare sträckor!Allt varsåbra,såskönt.Jag kunde stanna vidsista hållplats, ta en kopp kaffeeller kanske en litensmörgås.
Detvar somenpausi livet.
Attstudera folk är ettavminastora intressen. Hurklärdesig?Hur bor de egentligen isinagigantiska rätblock till villor?Har ni förrestenlagtmärke till att
Sveriges folk är en spegelbild av sina hus?Fyrkantiga, medprecisrätthöjd, rätt basoch perfektbredd – alltidi en 90-gradersvinkel, somomhelalivet designatsavenarkitekt medlinjaloch vattenpass. Mensen händer något... Ge demlitealkohol,och plötsligtförsvinner alla raka linjer!Dåärdet somomde förvandlas till levande Picassomålningar – sneda, färggladaoch oväntat trevliga.
Jaghadehundratalsidéer ochtankarpå varjetur.Iblandpasserade jagen hållplatsutanatt märkaatt någontryckt på stoppknappen. Ochdet varinteför att jagvar distraheradavmittkaffe,utanför attnisvenska, vackra tjejer drog alldeles förmycketavmin uppmärksamhet.Oh my God.
En gång satt jagoch funderade på en sak: vissamänniskor leverpåandras skatt, ochändåkör de runt ibilar somär finare än min. Du ochjag jobbaroch
sliter,medan de verkar ha deträtt bekvämt.I biologin skulle mankanske kalladem parasiter.
Efterenhel deltankekörning – fram och tillbaka somengammalbusspådåliga däck – insågjag en sak: de kommerfrån platserdär 'jobb' inte ensärett koncept. Jobb?Vad är detens?Ärdet en slags varelse? Hardet armaroch ben? Är det vitt somsnö?(Inte föratt de sett snö heller,för dendelen.) Fördem är jobb ungefär likaverkligtsom enhörningar.
Hela derasliv hardefåttmat från internationellahjälporganisationerför att inte svälta ihjäl. Ochnär de välhamnari
Sverige, fortsättervipåsamma spår:vi ger, hjälperoch delarut, menlär dem aldrig vadett jobb faktiskt innebär. Vi matardem medfisk, menglömmer att lära dematt fiska. Ochhär står vi, Sverige, ettlandsom stoltsäger sig värnaomarbeteoch ansvar,men som ibland verkar svikasig självt.För om vi
inte hjälperfolkatt lära sigstå på egna ben, sviker vi inte bara dem – vi sviker ocksåoss själva.
Jagficksparken efternågra små "incidenter".Att tittapåtjejeroch andras livvar tydligen ingetsom företaget gillade. "Hej då," sa de ochvinkade som om vi varbästa vänner. Menjag gavinte upp! Jagärjuenstark man – måstehitta ettannatbussbolag,tänktejag.Och den härgångenskulle jagkörabussi Angered. Om ni inte vetvar Angered ligger,såliggerdet iGöteborg, mendet
är inte riktigtsom andraplatser i Göteborg. Föratt åkadit behöverdu pass. Ha ha!Nästan100 %invandrare bor där, ochkanske80% arbetslösa.Det är somenparkour-klass försmåbarn,där klättrande iträdoch brytande av grenar är daglig sport. Ochsåhar vi den klassiskatävlingenbland invandrarkvinnor – vemfår föda flest barn,och vemkan få ut mest cashfrån
kommunen? Ellervänta,jag menade "bidrag" – mendeser detsom lön, så varför inte?Deras jobb är helt klartatt skaffa barn,och om du harnågot emot det… ja,dåärdutydligenrasist! Och svenskarna är så räddaför attbli kallade rasister attdeknappt vågarsäganågot.
Snartkommerinvånarnasjälvaatt börja kallaAngered förett självständigt land.
Ochtro mig, detärinteens en överdrift. Ideras heliga böckerlovas de paradiset. Ochhär iAngered?Tja,här hartiden stannat. Klockorna gårbaklänges.Du kännerinteens igen Sverigelängre. Så följ medmig,såska jagberätta ännu fler intressantasaker om det härstället.
Detärytterst ovanligt attfinna en muslimsk grav mitt ien traditionell svensk kyrkogård – ochdet motsatta gäller också. Inom islamfinns tydligareglerför begravningsplatser,och somicke-muslim är du inte välkommen
Attfinna livets mening och sanning är inte svårt –svaret har alltid funnits där,väntande påatt du ska hitta det. Det finns en plats som är beredd att ta emot dig, en plats där du är mer än välkommen. Allt som krävsärett litet stegtill. Du står vid slutet av en lång resa, där alla livets gåvornuska avslöjas fördig. Svaret ligger idina egna händer –dubär pånyckeln.
Se, jag står vid dörren och knackar.Omnågon hörmin röst och öppnar dörren, så skajag gå in till honom och äta med honom, och han med mig.
(Uppenbarelseboken 3:20)
–Ett mysterium som kallas Svarta Hål.