Issuu

MittLiv BakomRatten

Innehåll:

Kapitel1 -Enbra början? sid3

Kapitel2 -1982 -Den är skitbra!Äntligen en riktig motortidning! sid25

Kapitel3 -1983 -84- Första körningen, Lamborghini Miura SV,JackieStewart, Caroll Shelby ochStirling Moss sid38

Kapitel4 -1985 -Daytona,Bugatti, Kungens Cobraoch Gunilla kör ekonomirally sid53

Kapitel 5- 1986 -Par iJensen,vår Jaguar E-type och Ferrari 308 QV sid 68

Kapitel6 -1986 -Marocko, SanFrancisco, hosClint Eastwood iCarmel-by-the-Seasid 79

Kapitel7 -1986 -AskungesaganCadillacAllantèoch Jensensid 97

Kapitel8 -1987 -230 km/tim på räls, F1 iJapan ochinkommertandläkaren sid113

Kapitel9 -1988 -Volvo iDöööda dalen,Las Vegas ochwhiskeytest iSkottland sid124

Kapitel10-1989 -Fågeljakti Mazda,Andrew &Donal, unikferrariprototyp sid145

Kapitel 11 -1990 -Vår E-typeLightweight,åsnerace iEgypten ochDeLorean sid164

Kapitel12- 1991 92och-93-JaguarXJ220,Concordei2Mach,PremiumMotorsid184

Kapitel13- 1994 -Schumis Bugatti, jagsom racerförare,35miljonerför ettvraksid 200

Kapitel14-1994 -BristolCars, Skibo Castle,Det gulahelvetet ochMiami sid215

Kapitel15-1995 -Monaco,10kvadrat iTokyo ochmed BMWZ3i USAsid 234

Kapitel 16 -1996 -Boston- NewYork. Biff,pommesoch en stor starktill frukostsid 255

Kapitel 17 -1997 -LeMans24,RiccardoPatrese,MartinBrundle,Gettyochfåglarnasid 268

Kapitel18-1998 -Älgtest,utfryst av Volvo- igen,ﬁnkan iMonacosid 286

Kapitel19- 1999 -Jättekalashos VW,Volvo C70och hejSpray sid300

Kapitel20- 2000 -Renault iMarrakech, Bizzarini, på 3hjulgenom öknen sid308

Kapitel 21 -2001 -FikahosBranson,kretskortfrånBMW,”canyousmellthegas?”sid318

Kapitel 22 -2002 03 och-04 -NikiLauda,FernandoAlonsooch Jenson Button sid 335

Kapitel23- 2005 -Traﬁk &Motor,Orientexpressen,MX5 krockas iFarosid 344

Kapitel24- 2006 -I måsvinge på Mallis,KwaZulu-Natal ochenhäftigpubrunda sid355

Kapitel 25 -2007 -7000gästarFiat,ChâteaudeChamplâtreux,TrulliochSchumachersid372

Kapitel26- 2008 -Corvetteoch Saab på Paul RicardmedAMGi PalmSprings sid388

Kapitel27- 2009 -23gäspiga körningar, Dubrovnikoch Hasse idepåsid 401

Kapitel 28 -2010 -PorscheDrivingSchool,KorsikaiLandCruiser,MarquesdeRiscalsid403

Kapitel 29 -2011- Tiguansom hundbil, valbiffoch slaget vidNarva ireprissid 415

Kapitel 30 - 2012 -CarrerapåGranCanaria,NikiWho?Troppanochenlitensvartgrissid 422

Kapitel 31 -2013 -Cruisingi Monaco,Audi RS alpentour,gåslever ochLondon sid433

Kapitel32- 2014 -Akropolisrallyt, the Cavendish ochSeattle sid444

Kapitel33-2015 -Mustang med4:a,MX-5 till Z3, Juke-R kryddadmed mögelsid 456

Kapitel34- 2016 -Daytona ochMiami -igen sid468

Mitt LivBakom Ratten

-remasteredand extended edition

Text,bilder,formgivning av Gunilla &Staffan Svedenborg.

Stort tack till Gunilla mitt livs kärlek,min bästa vän ochmor till vårabarn. See youinmydreams.

Förlag:BoD •Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg, Tyskland

Förvaras torrt ochsvalt, kaninnehålla spåravnötter.

ISBN: 978-91-8080-077-8

Mitt LivBakom Ratten- kapitel1 -Enbra början?

Camilla ochJennifer hjälperGunilla med E-typens ekerhjul

23 juli 2016 kom attbli utkastet till bokenMitt LivBakom Ratten.

En bok om kärleken till bilen. En kärlek somjag delarmed så många andra. Blanddem min bättrehälft ochälskade Gunilla. Säkert ocksåmed digsom läserdetta.

Attskrivadetta min bok varingenplötslig påkommenimpuls ellernågot slagshugskott– attskrivaner mina upplevelser ochminnensom motorjournalistsom jagvarit ienbra bitöver trettio år är någotsom hade surratimitt huvudunderkanske något år ellersäkertlängreinnanden 23 juli 2016 då de första meningarnakom på plats.

Skyllintebaradetta på mig då medskyldigärﬂeraavmina före detta kollegor menframförallt min kärlek ochfru Gunilla ochvårabarnJennifer, Camilla ochMax.

Titeln ”Mitt LivBakom Ratten”har jagdelvissnottfrånen gammalkompis–AlfredE.Neumansom jaghadesom arbetskollega undermin tid somserietecknare därhan på pappersom serieﬁgur ﬁgureradei tidningenMAD därhansepos var”Mitt LivBakom Flötet”.

En fd kollega –PeO Kjellström sa efteratt hanlästmitt första utkast, -Bokenborde heta ”Mitt liv mellanknivoch gaffel på ﬁna hotell”.

Detliggernog något idet.Många middagar, ﬁnahotellhar detblivit menjag harockså haft förmånen attfåkörasågott

somalla nya bilarsom haft premiärunder minaår.

Av alla dessa bilarär detfå, faktiskt kanske baratvå-trebilmodeller somjag skulle vilja ha sombottensänke.Det är ettganskabra betyg medtankepådenenorma mängd nya bilmodellersom bilindustrin spottatursig varjeår.

Till dethar jagträffat en mängd intressantaoch karismatiska människor somdesigners,utvecklare,analytiker,tävlingsförare, företagsledare menockså olikabilföretagspressrepresentanter somärdesom satt mig ikontaktmed ovan nämnda personer.

Resornahar varitmånga.Otroligtmånga.Stundtalskändes detsom attArlanda ﬂygplats, FrankfurtellerMünchensﬂygplats varitmitt andrahem.

Dethar blivit en brabit över1000 biltester ochprovkörningar ochmed detsnudd på 700 resor, de flestamed flygunderårens lopp. Skulle jagmätadem skulle sträckan bliett flertal varv runt vårglob. Så härefteråt tycker jagatt detkanskeblevlite för många resor.

Medkalkylatorni hand så räknade jag(denräknade –inte jag) ut attjag varithemifrånöverfyraår. Otroligt– hela fyra år. Nu så härefteråt känns detintesåbra.Speciellt då jagförsummatmin familjoch mig självdeåren. Annars kanjag inte blunda för– vilket underbartjobb jaghaft. Absolutvärldens bästa.

Många av upplevelsernahar varitheltfantastiska ochväl värda attminnasoch flera av demhar jagtänkt dela medmig häri boken. Minnensom säkert ändå kommeratt blekna medåren. Längstbak häri bokenfinns en listningpådebilarjag provkört genom åren.Säkertintealla mendeflesta.

De första meningarnai detförstautkastetkom till då jagsatt iden då nyligen uppackadeoch hopmonteradesoffandär vår strävhåriga foxterrier Ettanoch denandrahunden –Lillanav obestämd rastagit platsinunder.

Ettpar veckor tidigarehadevipackat ihop hela vårt bohag iflyttkartongerefter övertrettio år iJärfälla.Tavlor, ettflertal oljemålningarsom hade virats in ibubbelplast ochfiltar. Många

medﬂyg- ochmotormotiv av blandannatFrank Woottonoch Dion Pears(sommålningenhär bredvid) därden senaresmålningar av bilaroch kändaracingmoments även pryttsjälvaste Enzo Ferrariskontor ochvårtsvenska rallyessErikCarlsson”på taket”. Något somjag kommeratt berätta meromlängreframi boken.

Vi hade ettpar veckor tidigare lämnat byggkaosetiStockholmsförorten Järfälla bakom osssom de sistatio åren hade blivit en hektiskinﬂygningssträckatill bådeArlandaoch Bromma ﬂygplats överden en gång lilla landsortenBarkarbydär vi bodde.

Vi hamnadedrygt 50 mil sydväst ochi denlilla avkroken

Lilla Edet sombetyder ”passage”för attdär packaupp våra ﬂyttkartonger.

Lilla Edet harenstolthet –toapappersom ortenblivit berömd för. ”Dubbelkräpp riiiiver gott” somdet hette inån reklam.

Förossblevdetettstopppåfemårinnanviﬂyttadeellerpasserade vidare söderövertill Skåneoch Ängelholmdär jagsom barn upplevtmånga somrar på familjens sommargård.

”Tänkvilket minne hanhar”kanskenågon av er sägervilket är smickrande.Men riktigtsåärdet inte.Tempotpådeﬂesta provkörningarnavar ofta mycket koncentrerat,till ochmed hetsigt attjag –intebarajag utan även minakollegor ofta frågade oss ”Var varviförra veckan?Vad sågoch vadkörde vi?” Dethar till ochmed varitsåatt jagsnudd på kunnattagiftpåatt ”jag har inte körtden därbilen!”Men efteratt sedansettminaegnabilder imitt fotoarkivelleri någon artikel förstodjag attiblandgick detlite välfort, på tokalldeles förfort.

Ofta råkade jagoch minakollegerutför bilföretagenshögt ställdaambitionellerihärdighetomman så vill, vilket vidﬂera tillfällentog sigsådan form attdeville nyttja varjevaken minut hos osstill sin”korvstoppning” på de deltagande motorjournalisterna.

Underårenhar jagträffat de flestasom haft medbilindustrin attgöra, både utomlands ochhemmavid. De flestamöten har varitfantastiska ochminnesvärda somävenresulteratiatt bli goda vänner, både vadgällerPR-ochmarknadspersonermen ocksåjournalistkollegor både utomlands ochi Sverige. Personer värdaatt nämna. Mendet finns de somintevarit så trevliga eller knappt ärligamen demtänkerjag inte ödsla en bokstavpå. Hade du förväntatdig en ”svart-lista”såfinns detendel att berätta mennublir detingensådan –intei denhär bokeni alla fall.

Varvar vi..? Jo,minnet. Detvar ofta riktigtsvårt attkomma ihåg ”var,när ochvad?” Även frånveckatill vecka. Minfar –Jaguar-entusiastsom fostratmig tillsammans medmin moroch somjag kommeratt återkomma till lärdemig att”föra dagbok” somhan sa.Kanskeintesåutförligt meni alla fall attanteckna stolparellergöranoteringaratt fungera somett läsminne vars syftevar attväckaupp slumrande minnendåjag lästedeofta slarvigt nedplitade radernai min anteckningsbok. En bok som även denhar en litenhistoriadåjag ﬁckden av ingenmindreän racerförarenClayRegazzoni

Alla resoroch upplevelserhar ettdatum vilket jagföljt så gott jagkunnat. Sedanatt jagdelat in bokeni namngivna kapitelär merför attjag självskulle komma ihåg vadjag skrivitoch inte.

Menjag sägersom alla krögare –hoppasdet smakar.

Jagbörjarfrånbörjangenom atttitta tillbaka itiden.

Pappa –förebild förbilentusiasten

Minfar –Björn vars hjärta klappade starkt förengelska bilarblevtill en börjanmed en tysk bil– en svartfolkvagn som första bilnågon gång ibörjan på 50-talet.

DåboddeviiSolnasomligger lite lätt norromStockholmdär jagsom litentog minaförsta stegochﬁcksenarehjälpapappa medatt tvätta ”pärlan”.

Tvätta bilartycktejag varkul ochlängs Råsundavägendär vi bodde stod detalltid bilarparkerade ilånga rader.

En vårdag då jaghadekommit upp ettpar år iålder bevittnade jaghur snön hade töat ochhur smältvattnet porlade längs rännstenen ochutmedraden av imitt tyckeväldigt vintersmutsiga bilar. Så härkan detinteseut, jagmåste göraeninsats, tänkte jagkanske. Klartvar attbilarnabehövde tvättasoch detmed en gång.

Planen varenkelmen effektiv.

Genom attdoppa mina lovikkavantar idet isigasmältvattnet lyftejag upp demför attsedan medsvepande rörelser gå på bilarnas ochskrubba demrena.

Oh,vad ﬁnadeblev.

Smutsenrannavmen då smältvattnet varblandatmed sand så blev även bilarnas lack lite lätt repade ellerpoleradevilket nog

låterbättre. Vaddå..? Mattlackadebilarärinne idag.Jag varföre ellerhur?

Jagvill minnasatt jagvar väldigtnöjdmed mininsatsnär jag slutadeför kvällenmed iskalla händermen varfastbeslutenatt ta upp projektetföljande morgon.Alla skulle få en renbil.

Mennågon fortsättningpåbiltvättenkom detaldrigatt bli.

Detta efteratt ettantal bilägare samma kväll stod ivår farstu och la fram sina anklagelseroch klagomål på denlille entusiastiske biltvättaren.

En folkvagn till passerade ifamiljen. Detvar en sen50-talare då folkorna hade fått somman sa en stor bakruta.

Pappa somgillade attpilla lite på sinfolka sågtill attenlätt trimninggjordes.Men deträckte tydligen inte eftervad jag efteråtförstått.

På dentiden hade vi vänstertraﬁk sombland annatJapan, Australienmen ocksåEngland hade ochfortsätteratt ha.Till dessa länderexporterade Volkswagen bara högerstyrdabilar.

Attmed en svensk bil– vänsterstyrd somdealla varförsöka sigpåensäker omkörning varganskasvårt ochminst sagt osäkert. Visionärsom pappa varsåfanns därbaraenlösning. Hanlyckades helt enkelt köpa en folkasom varhögerstyrd ochegentligen avsedd attexporterastill England. Denförstagenerationen av folkan tillverkadesunderhela65åroch iﬂer än 21 miljoner exemplar.

Familjens högerstyrdafolkvagnﬁck följamed osstillVällingby (nordväst om Stockholm) sominvigdes1954 ochsom vi kom attﬂytta till ochdåtill ettheltnyttknappt färdigbyggt villaområde tvåårsenare1956.

Jaghadehunnitbli fyra år ochefter ytterligarelikamånga år så byttesfolkaninmot en relativtnyvit Ford Taunus P3 frånbörjanav60-talet. Formen varför tiden ganska unikoch harpåsenareårlyftstillskyarna försin unika design. Taunusen somhade55hki basfanns också ienvassare versionmed en tvåportsförgasare– Taunus Tudor SuperellerTSkortoch gottpå75hk. En racer imångasögon.

Även Taunusen ﬁcktill sist se sigutbyttmen då imittenav 60-talet.

Varken mammaellerpappa sa något om något bilbyteden

dagendet hände,utanplötsligtstoddär en lite bullig bilpåvår garageinfart.Ävenden vitmen detstodJaguarpådet vackra kylaremblemetsom ocksåhadeett jaguarhuvud medvassa tänder somvar merrespektingivande än kylarmärket hos en Ford, VolvoellerSaab.

Wow, vi hade en Jaguar! Inte denvassastemen ändå.

Jagkände mig redansom kung ikvarteret därdet stod ettpar VolvoPV,Amazon,SaabochnånFordAngliapågarageuppfarterna.

Jagvar välensådär tio,tolvårnär Jaguaren–enMk2(mark 2),med denrakasexan somalla jaguarerdåhademen medden klenaste motorn på 2.4 liter– 120 hk iställetför 3.8:an som verkligen hade klös imotornmed sina 220 hk somävensatti sportbilenE-type närden gjorde sinentré.Men detvar ändå betydligtmer än vadVW, Fiat,Ford, Hundkojan kunde visa upp. De kominteens över 50 hästkraftermen detkunde visserligen VolvoPV. Menvår Jaguars 120 hästar varhästlängderdärifrån.

Bilintressetkompisarnaemellanvar stort.

Atthålla kollpåhur högt graderadehastighetsmätarna var väldigtviktigtför oss.

Jag–ellerrättare sagt vårJaguarblevkvarteretsvinnare med 200km/tim på mätaren.

Gränna-förbannelsen

Varjesommarefter skolavslutning packades familjens tvåbilar införsommarlovet.

Vi barn åkte medpappa iJaguarenoch mamma körde sinFiat 500som varfullpackad till bristningsgränsenmed allt vadviskulle kunna tänka ossbehöva underdet kommande sommarlovetpå familjens sommargårdi Ängelholm.

Detvar knappt mankunde se lilla mammabland allpackning.

Honvar liteni sigsjälv –mätte 156 ilängd ochhadeMumin, familjens hund –enskotte somresesällskapi passagerarsätet.

Detlilla ochdet enda bagage somvihadei Jaguaren varinstuvat ibagageutrymmet.

-Kör manJaguarska denframföras ståndsmässigt,saalltid pappa.Vilketviockså gjorde.Detbetydde att etttakräckeabsolutinte varatt tänka på för Jaguarens del. Det betydde iställetatt mammasFiatävenﬁck ha strykbrädanpåtaket.

Vilken syn–först kom Jaguarenoch därefter denlilla knubbiga Fiaten medenstrykbrädaliktensurﬁngbräda på taket. Stundtals sågdet säkert ut somatt Fiaten ville köraomJaguaren.

Detvar ochär55mil mellanVällingby somvar vårbostadsadress utanförStockholmtill landställetiÄngelholm. En resa somdåborde tagitkanskesex till sjutimmaratt avverka– om mankörde deni ettsträck.Enanledning till denlånga restiden varatt då vardet inte speciellt mycket motorväg.Den andra anledningenvar attdet varomöjligtför osspassera Gränna obemärkt.Det hände aldrig.

Detgickinteengångutanatt detalltid hände något imetropolen Gränna.Sågottsom alltid på vägtill Ängelholmoch nästan lika ofta på väghem till Vällingby ochalltid vardet mammasbil somgav upp efterhalva sträckan –dekörda 30 milentill Gränna.

Fiatensmotorhaveri betydde oftast attnågon av de tvåeller attbådakolvarnahadegivit upp. Vidett tillfälle tappade vi helt enkelt motorn.Motorfästet hade helt enkelt gått av mensom tur varhadeviMumin –familjens skotte medoch hanhadeett koppelsom vi kunde binda upp motorn med. Vidett annattillfälle gick ﬂäktremmen av mendet ﬁxades medsyrrans strumpbyxor av nylon.

Detvar somatt detsvävade en förbannelseöverGränna.När mamma bytte bilfrånFiat500 till en hundkoja– Mini 850, grön medvitt taktroddeviatt vi skulle lyckas smita förbigudarnas vakande ögon. Menicke.

Allt upprepadesig.

Vi körde förstiJaguarenoch mamma ochMumin kom efteri dendåöverlastade kojan.

Lagom inedförsbacken på dendårelativtnybyggda motorvägen förbiGränna dog kojan.

Detvar nätt ochjämtatt mamma kunde svänga av in motGränna (samma avfart somtill hotelloch restaurang GylleneUttern)och in på då Essosbensinstation(idag polkagristillverkning).Spåret efterkojan vartydligtdådet lågensträngavsvart,kladdigolja ända från motorvägen ochinpåstationen.

Vadsom hänt varatt oljepatronenelleroljeﬁltret om manså vill hade helt enkelt gått av

Stationsföreståndarenvälkomnadeoss medsitt allravänligasteleende vilket hanalltid gjorde.Man kunde riktigtsehur hanvädrade välkomnande semesterpengar ochi vanlig ordning skulle hanﬁxa bilen. Vi hade ingetannatval än attlämna bilen däroch ﬂyttaöverall packning inklusivemamma,skottenoch

strykbrädan till Jaguaren.

Veckan därpåellersåtog pappa tågettill Gränna föratt hämta mammas då nyrepareradebil.

Även pappasJaguarMk2 drabbadesav”motor-fatigue”vilket krävde en genomgripande motorrenovering.

Denstackarspatienten -Jaguarenrulladesdåini ettavuthusen vi hade på landetoch somhadekraftigatakbjälkar. Därlyfte vi toppenmed hjälpavett stöddigt rep. Notera –ingenfancy motorlyftutanbaraett kraftigtrep ochmuskelkraft.Efter att toppenvar av kunde vi konstatera ettpar brända ventiler.

Delar, nya ventileroch topplockspackning beställdes.

Närdelarna kom slipadeviindenya ventilernamed en pinne somvifästmed en sugkopp iena ändensom höllfasti själva ventilen. Sedanför attfåupp farten ochslipainsjälvaventilen medslippastahadevienbågemed ettsnöresom vi drog fram ochtillbakapåsamma sätt somman gör upp eldi scouterna. En annanmetod somviockså använde ossavvar attvihadeen drillborr. Ingeneleller någrabatterier härinteutanallt gjordes medhandkraft. Proffsigtva!?

Vidåtermonteringklämdevityvärr ettoljerörsom orsakade ettpar dagars förseningoch extrareparationmen toppenkom på till sist ochefter återmonteringavkammaroch inställningav ventilshims,utblås, avgassystem ochinsug medförgasare,luftﬁltersåvar detdagsför attkopplapåbatteriet ochsedan vrida om startnyckeln.

Spänningenvar olidlig närviförst somalltid hörde bensinpumpen ticka iupp därden satt ibagageutrymmetvarpå pappa kunde trycka på densvartastartknappen.

Fantastiskt!Den startade på första försöketoch gick jämt.

Tänkaskan attvår ﬁnmotorikkanskeintevarit så långt ifrånhur motorn en gång itiden hade plockats ihop. Menjag betvivlaratt de slipadeinventiler på samma sätt somvigjorde.

PappasMk2:a byttesett parårsenareutmot en JaguarS-type –den tidigaremodellensom ﬁnns iennyare tappning idag.En modell somkom till föratt ﬂirtamed denamerikanska marknaden medvad mandär då efterfrågade somtill exempelett hyfsat stortbagage.

Helgonet,körkort ochbilskrotar -1972

Efterett parårsom AD-assistent(AD =Art Director)eller lärlingomman så vill på ettpar reklambyråer ﬁckjag som 20-åring 1972 ettsommarjobb somserietecknare hos Bonniers

serietidningsförlag Semic iSundbyberg. Isamma veva togjag körkort. Inte som18-åringutansnarare ettårsenare. Varför –det blev bara så.

På dentiden kunde manköraupp somprivatist. Vilket betydde attman inte behövde gå inån körskolautankunde plugga och sedanövningsköramed någon somhaftkörkorti minst femår.

Jagkörde medmin pappa ochi familjens lilla Fiat 500 samma bilsom vi även anmält atthatill uppkörningen.

Närdet vardagsför uppkörning körde mamma migtill körskolan iBromma därkörkortsinspektörenellervad hankunde ha förtitelväntade.Mamma klev ur bilenoch höllupp dörren till inspektörensom redandåsåg skräckslagen ut.

-Fårjagverkligenplatsidendärlillabilen?sahanochansträngde sigtill detyttersta föratt få in sinkropp på passagerarsätet.Han varstor, tjock föratt vara sann ochmätte säkert tvåmeter.När hanäntligen fått igen dörrensahan lätt irriterad,

-Låt ossfådet härundanstökat.

Jagvredomtändningsnyckeln ochdrogi startspakenpågolvet somjag knappt kom åt då inspektörens skinka ochlår svämmade översätesdynan.

Motorn hoppade igångoch vi kunde påbörja uppkörningen.

Efteratt ha körtomkring en kvart,kansketjugo minuterkörde jagtillbakatill körskolan efterhansinstruktioneroch parkerade därmamma stod ochväntade.

Inspektörenhadeintesagtnågot de senasteminuterna men öppnade nu munnenoch sa,

-Lovarduatt inte prejaavellergöraombilarnai rondeller till motorcyklar så skadufåkörkortet. Varpåhan öppnade dörren somﬂög upp somatt denhadevarit fjäderbelastad ochminuten därpåstodinspektören stönande på trottoaren ochtittade hatiskt på mammas lilla Fiat 500.

Medkörkortetfärskti hand blev första bilenenhyfsatbra AustinA40Farinamed 37 hk underhuven.Underden perioden träffade jagockså mitt hjärtaskärlekGunilla.Att hennespappa hade en bilverkstadvar en bonus idet hela.

Vår– ja jagansåg attdet varGunillaso minA40och kom att ersättasavenrad hundkojor,men ocksåavett paravdestörre modellernafrånsamma engelska tillverkare BMC– 1100 och 1300-modellen(design av italienska Pininfarina) ochsom kom attkallasför rävlyani Sverige.

Vidett tillfälle hade jag3rävlyor stående vars friska delar plockadesihop till en fräschsådan eftermånga kvällaroch nätters mekande iGunillaspappasverkstad.

Dagtid satt jagvid mitt ritbordoch jobbade medminaserier på serietidningsförlagetSemic.Kom ihåg attjag vidnågot tillfälle kände småklumpar av underredsmassa somfastnat ihåret och hårfanns detgottompåden tiden.

Ijaktenpådelar hade jaggjort ettregisterpåbra bilskrotar somjag ringde då ochdå. Jaghadegratis telefonpåjobbetså detdrabbade ingenfattig.Men vidnåt tillfälle gnälldemin chef Börjeöveratt just mintelefonanslutninghadelite välmånga utgående samtal.

Bilskrotarvarförmigenhärligplats.InärhetenhadejagSollentuna Bildemonteringoch därtillbringade jagmånga timmar. De hade en avdelning”plocka själv” somjag varextra förtjust i. Därstod detalltid ettfemtiotalbilar iolika stadieravdemontering somman fickskruvabortdelar på ochsedan betala för. Föratt komma in på områdetfick manförst gå uppför en trappa,in genom butiken ochnär manpasserade disken så fickman visa uppvad manhadei verktygslådanomman hade nånsån med sig. Sedanvar detbaraatt öppna dörrenoch gå trappanner till de väntande skrotbilarna.

Närjag besökteskroten varjag oftast kläddi en stor mekaroverallmed byxbenennerstoppade istövelskaften ochvisst hade jagenverktygslåda.

Jaggickupp förtrappen, genom butiken därnån av grabbarna somjag lärdekänna välkollade min verktygslåda.Väl nere bland bilarnabörjade letandet.

Fläktmotortill kupénfrånenSimcavar densamma somien hundkoja. Torkarmotoreri en engelskbil passade ofta så gottsom alla engelska bilar.

Sedanallt småkrafs inklusiveskruvar, bultaroch muttrar. En förutsättningför attmekaäratt manhar ettbra sortiment –lager avjustdetta.

Merparten kanske så mycketsom 90 procent av detsom jagplockade losshamnade innanförmin overall.

Alltsåinga störreprylar menväl

skruvaro muttrar,kanskeﬁna fästen,kylaremblem,lås osv.

Efternån timmevar jagoftaklaroch jagkunde ta de första kliven uppför trappanmot butiken.Stövlarna varoftablytunga av allt somlåg idem ochi overallsbenen. Ibland vardet oerhört svårtatt gå upp, förbidiskenoch sedannedförtrappanoch ut till min väntande bil.

Nåtlitetvisadejag oftast upp ochﬁck kanske då betala nåntia ellerså.

Då ochdåﬁck jagockså tipsomvad somvar på gång attnästa veckahamna på ”plocka-själv”

Dentill sist förmig ultimata rävlyanﬁck en MG 1300 motor på 70 hästar (mot 48 hk ioriginal) somjag ochblivande svärfar Benke medverkstadhämtade frånenbilskrot.

Utöveratt karossenvar lackad igultsåhadejag ocksålyckats få tagi en komplettinredning medskinnsäten ochvalnötspaneler ochdesmå eleganta picknickbordenfråntoppmodellenavrävlyor –VandenPlasPrincess.Attman lyckatsfåinsåmycketskinn och träpaneler iensåpasslitenbil varskickligt.Det varsannerligen en Rolls-Roycei miniformat.

MinellervårVandenPlas Princessmed sina 70 hk varfantastiskpå mångasättmensamtidigt lite besvärlig.Den hade dubblaSU-förgasare somjag aldrig lyckades få attgåjämt.Antarså härefteråt attdesäkert varslitnaoch av denanledningeninteliradeihop. Iett sistaförsök sattejagientvåportsWeberförgasare,lätbromsabilenochﬁnjustera förgasaren mendet gjorde inte sakenbättre.

Knappt ettårsenareﬁck Pricessensesig utbyttmot en ganska fräschRover2000. Utöverdet konsumerades en Ford Taunus.

Sommarjobbetsom detvar tänkt från börjanbland serieﬁgurerna blev långt –helatio år somanställd på Semic somägdesav Bonniers.

Detvar härsom Fantomen,Agent X9,Buster, Knasen ochsenare MADochtilldetrestenavserievärldenblevlevande.Självjobbade jagmed en serieﬁgur somhadeTV-anknytning ochhette Simon Templaroch somgickundersmeknamnet theSaint på originalspråketengelska ochHelgonetpåsvenska.

Helgonets upphovsmakare ochmanusförfattare hette Leslie Charterisoch jobbade underandra världskriget tillsammans medIan Flemmingpå hemligaMI6 därde båda lärdesig skriva desinformationoch tuffaagentintriger.MI6 sombetyderMilitary Intelligence Section 6ärStorbritanniens underrättelsetjänstoch ansvarar förlandets spionaktiviteterutomlands.Trots attorganisationenfunnits sedan 1909 medgavintedebrittiska myndigheternadessexistens förrän1994. Inte så konstigtmed tankepåatt MI6motto var ochfortfarande är ”SemperOccultus” vilket är latin ochbetyder ”alltid hemligt”.

Intryckoch inspirationmåste ha funnits på MI6i överﬂöd vilket varanledning till attIan Fleminggav sigi kast medJames Bond ochLeslie Charterismed Helgonet.

Somredaktörmen ocksåmedtecknare av Helgonetträffadejag då ochdåi London alla de somhademed Helgonetatt göra, blanddem DonneAvenellsom även varenavFantomens manusförfattare menframför allt hjälpskrivaretill Leslie ochkom att bliengod väntill mig ochGunilla.

IsåvälTV-serien(isvart/vitt 1962-69) ochi serietidningenkörde Helgonetsom vartecknadsom RogerMoore sinvitaVolvo P1800 medregistreringsnummerST1 somstodför SimonTemplar 1.

P1800 hade svensk design –Pelle Petterson mendet ville inte Volvohöras talasomutanangaviställetett Italienskt designhus somansvarigför linjerna. Detvar merexotiskt tyckte Volvo.

Tankenvar frånbörjanatt HelgonetskulleköraenJaguarE-type vilket kanske inte varsåkonstigtdåserienvar engelskoch spelades in på hemmaplan.Men Jaguarhadesåstorefterfrågan på sin nyligen introduceradesportbilE-type attdeheltenkelt inte kunde leverera någon biltill inspelningenavTV-serien.

Volvos ledning iGöteborgvarsP1800 hade sindebut samma år somE-type ﬁckhöratalas om dilemmat– attJaguarintekunde leverera en ﬁlmbiltogtog då kontaktmed inspelningsstudion.

Ganska omgående fickVolvo grönt ljusoch levererade inte en utan ettflertalP1800. Volvoskickadeockså uppskurna karosser föratt underlätta filminspelningarna.

Atttillverkningen av P1800 inte denförstatiden kom från Sverigeoch Göteborgutantillverkadesi engelskaWest Bromwich –snudd på ettstenkast fråninspelningsstudion underlättade en heldel närdet gälldeTV-inspelningen. Tillverkare vardåJensen somutövertillverkade P1800 även gjorde egna bilar.

Även RogerMooreﬁck sinegen–privata P1800.

Detblevsuccé förbådeHelgonetoch VolvoP1800.

Tvåårsenare(1963) ﬂyttadestillverkningen hemtill Sverige ochtill Lundbyfabrikeni Göteborgmen då kom P1800 attheta P1800S därbokstavenS stod förSverige.

Vadjag gjorde somredaktör, tecknare ochJaguarentusiast var attåterställa ordningeni historienoch attHelgonetiseriernas världfrånmittenav70-taletkörde en JaguarE-type. Allt med Leslie Charterisvälsignelse.

Jaggan från Kalix -1975

Detvar kanske inte så konstigtatt även jagmed tanke på min fars bilintresse menockså attmin ﬂickvänGunilla skulle bli Jaguarentusiaster.

Ibörjanav1975 hade vi fått kornpåenhyfsatfräschJaguarMk 2med en 3.8-liters raksexapå220 hk från1964 somvar till salu.

Detbegärda priset varinom min budgetmen bilenvar inte nästgårdsutaniställetsålångt bortiSverige mankan tänka sig –i Kalix.Enresasom skulle ta oss13timmaratt köra– enkel vägoch då 98 milisnö ochkyla.

Jagkom överens medägarenoch vi skulle komma ochsepå bilen. Nästatelefonsamtalgicktill stadshotelletellervad detvar därjag bokade en övernattningför osstvå.Sedan köptevivarsin bussbiljett turoch returmed hemfärdpåsöndagen.

Lördagen ifebruarikom ochGunilla hade undernattenblivit ordentligtförkyldoch hade febernär vi äntradebussenmed riktning Kalix.

Efterfyratimmaroch trettio mil stannade bussen.

Utomhus vardet kanske femtonminus så ingenvar direkt sugen på attgåutoch pulsarunt isnön. Mendet ﬁckvialla göradådet visade sigatt bussenhadetappatett hjul ochvar detsom orsakat detspontanastoppet.

Därblevvisittande inågon timme tills en reservbusskom ochvialla ﬁckﬂytta övervårtbagageliksomoss själva innan resankunde fortsätta medtotalttre timmars försening.

Gunilla varsåsjukoch febrig atthon knappt visstevar hon var. Stackare.

Detvar senkväll närvikom framtill Kalix därvimöttesav minst en halvmetersnö därkvicksilvretpåsnudd slagit ibotten ochvisadeenbra bitundertjugo minus.

Allt varstängt.Inteenmänniskasyntesnågonstans.Vilyckades ialla fall hitta till hotelletoch kunde få krypa neri sängarnaoch sova.Vilken dag…

DagenefterhadeviprecisätitfrukostochGunillavarnågorlunda på bättringsvägennär hansom skulle säljaJaguarentill ossdök upp. Inte ienJaguarutani en hårt slitenCitroëndär innertaket slokade liktenhängmatta ovanför våra huvuden. Jagtänktebara ”hoppas Jagganäri bättreskick än dethär”.

Cittrantogossenbrabitutpålandet.Förvarjemilbilenavverkade blev snövallarnahögre ochhögre. Till sist stannade bilenoch då framförett igenbommatoch igensnöatgarage.

Atttautbilenvar inte atttänka på då snödjupetvar en brabit övermeternochtemperaturenhadefallittillminustjugofemgrader.

Vi hjälptes åt attskotta rent framför garagedörrarnasåvikunde öppna ochkomma in ochfåsebilenoch ta lite bilder.

Detvar ingenpärla sommötte ossutansnarare en mycket väl använd bruksbil. Snudd på samma skicksom ägarensCittra.

Detskulle nog inte räckamed en tvättoch vaxning föratt få den till en pärla. Menensak varbra –det fanns ingenrost.

Affärengjordes upp ochvikom överens om attägarenskulle köra nerbileni aprillagom till påsk ochdär ochdåutväxlas motpengar.

Vårenoch påsken kom ochdagen förleveransavvår Jaguar Mk 2var inne.

Vi hade väntat späntheladagen utan atthöraett knystförrän till kvällendåägarenhörde av sig.

Detvar ingengladföredetta Jaguarägare jaghadei telefon. Snararetvärt om.Detta då hanberättade attallt gått bratill dess atthan kom norromUppsala– till Rimbodär hankom in för snabbt ienrondell ochåkteavoch ﬂugitutpåenåkerdär han ocksårullade ettpar varv medbilen.

Jagtrodde inte minaöron. Hade hankörtavvägen ochslagit runt medbilen? Slagit runt!Bilen hade rullat!

Gunilla ochjag pratadeomdet ochhon ﬁckpåsin lott attprata medsin pappa.Viåktedit ochtack ochlov ﬁckvimed oss

Gunillaspappa Benke.

Detvar ingenvackersyn sommötte oss. Snarareenkatastrof

9789180800778

MittLivBakomRatten

sommotorjournalist

Staffan Svedenborg