Lillebror Valter
CARINA CLARVIND
Förord
Iden första boken ”Enfamilj” fårvifölja Georg, från att modern är sjuk ochdör.Här kommerenparallellhistoria därvii ställetföljerlillebror Valter.Inledningenär sammatidpunkt, år 1905,men utifrånValters perspektiv. Georgsom vartolvåroch togansvarför sina småsyskon iensvårtid,såg detannorlundaänlilla Valter medsina fyra år.Brödernaskiljstidigtåti livetoch i”Lillebror Valter”får vi följamed iValters livoch se hurensådan tung starti livet sätter sina spår.Bokengår attläsa friståendefrånförsta.
Carina Clarvind, 2024/2, OrtVadstena.
Från förfäder,generation till generation
Minnesceller ochblodsband
Väveross samman till sammaväv
Historienfinnsi vårhud,i dna:t
Mensåtar någonsig loss ochblirsitt eget jag
Carina Clarvind 2023
Kapitel1 (År1905)
Vidspisenstårstorebror Georgoch lagarkvällsmat åt småsyskonen. Valter sitter på kökssoffan. Hanfunderar övervarfarochmorär.Georgharsagt attfarärochhälsar på morpåett ställe somheter santorie ellernågot liknande.Han förstårinteriktigt vaddet är,men farhar sagt attmor behövervilaoch blistark där. Valter vill bara attdeska kommahem.
”Här är dinmat Valter”, sägerGeorg ochställer en tallrikmed varm soppa framförhonom.
De andrasyskonen kommer ocksåoch sätter sigrunt bordet. Närallasju satt signer ochbörjatäta säger Georg:
”Tyvärrmåste jagberätta en tråkig nyhetför er.Vi behöver vara starka ochhålla ihop nu.”
Valter fortsätter slurpa isig av soppan. Hanärhungrig ochlyssnar medett halvtöra på storebror.
”Mor klaradesig inte.Hon är ihimlennu”,fortsätter Georg.
Valter släpperskedenochblickarupppåbrodern.Georg serner ibordsskivan.
”Kommermor aldrig hemigen?”frågarValter.
StorasysterGerda lägger en armrunt Valter ochskakar på huvudet.
”Mor är död. Vi fåraldrigmer träffa henne.”
Hennesögon tåras.
Valter gråter övertankenpåatt aldrig få träffa mormer.
Hans ettåräldre syster Svea börjarockså gråta. Gerda tittarpåGeorg ochfrågar:
”När kommer farhem?”
Georgdrarefter andan.
”Han kommer inte heller hem. Hanhar lämnat oss. Jag tror inte hanklarade av attmor dött.”
Nu serallasyskonenpåhonom.Valterblinkar bort tårarna. Förstårinteriktigt vadGeorg menar. Varför vill farintekomma hem?
Inez resersig frånbordetutanett ordoch gårini sängkammaren. Svea springer efter. Sedanföljeräven Gerdaefter sina systrar. Till slut är detbaraGeorg och Valter kvar iköket.Alla försökertaininformationenpå sitt sätt.Efter en stundkommerSveatillbakauti köket ochhon ochValterbörjarlekamedan Georgdiskar undan. Vidsängdags vill ingentalaomdet.Deäldstaär ovanligttystlåtna.Sveaoch Valter vill höra en saga av Georg. Hanstrykerdem över håretoch börjarberätta:
”Förlängesedan fanns detenriddare somhette Leo...”
Valter är tröttefter allgråtoch somnar innansagan är slut.När hanvaknarärdet fortfarandemörkt ute. Han kanhöraljudfrånköketoch seratt Georgredan gått upp. Hantassarefter.Det är kalltmed de naknafötternamot golvplankorna.Han kryperupp ikökssoffan ochser på närGeorgfixarmedfrukosten,tänderispisenochhämtar in vatten från brunnen.
De andrasyskonenvaknarsåsmåningom till livoch kommeruti köket.Ingensäger något.Mensåknackardet plötsligtpådörren. Valter rycker till.Hinnertänka attdet kanske är farsom trotsalltkommithem.Men varför skulle hanknackapåsittegethem?Mitti Valters funderingar öppnar Georgdörren. Gerdahar rest sigoch står bredvidGeorg idörröppningen. Utanförstårtvå män somValteraldrigsett. Hanhör demtalaomauktion, skulder, inventering. Så mångakonstigaord somhan inte förstår.
Georgoch Gerdakommertillbakaini köket. Genom fönstret serValterdebådamännengåini fars verkstad utepågården.
"Deärhär föratt sälja fars ägodelar.Vikan inte bo kvarhär eftersom vi inte harpengar.”Georgblinkar föratt hålla tårarnatillbakainför syskonen.
”Vartska vi ta vägen?”frågarInez.
”Imorgonbittiskavifåflyttahemtillprästbostadendär Herr Kullbom ochFrida taremotoss.Men detärbara tillfälligt. Kommunnämndenkommerbestämmavar vi skabosen”, svarar Georg.
”Vad är kommunnämndenför något?”frågarValter.
”Det är någragubbarsom bestämmerövervad som händerhär itrakten”, förklararGerda.
”Ja, precis”, svarar Georg. ”Deska ordnaenauktion därolika människor somvilltahandomoss fårtalaom hur mycket betalt de vill ha av kommunen.”Inezser oförstående på sinbror.
”Menar du attvem somhelst fårbetaltför atthaoss?”
”Japåsättoch vis. Om jagförstod deträttärdet den somvillhaminst betalt föratt ta hand om osssom får oss.”
”Det känns läskigt”,säger Verner.
Linnéainstämmer.
Valter blir ändå glad överatt de skafåkomma till prästenKullbom ochhansfru Frida. Fridaärjättesnäll ochsåhardetvåsötahundarocksåsom hangillarattleka med.
Dagendärpå gårdeupp tidigt.Direktefter frukosten packar de sina få privatatillhörigheteroch börjar sedan gå motprästgården iRöks församling. Undertiden de går talardeommor.Detyckersynd om henne somdött ensamutanfamiljenpåsanatoriet. De försöker tillsammans förstå hurfar kundedra iväg ochbaralämna demsjälva.
”Han kanske blev ledsen närmor dogoch bara ville vara ensam. Jagbrukarvilja vara självnär jagärledsen ellerarg”, sägerInez.
”Trornihan kommer tillbaka igen närhan inte är ledsen mer?”frågarValteroch serpåstorasyskonen.
Gerdatar hans hand isin.
”Vifår hoppas ochbeomdet.”
Barnen knatar vidare under tystnad. Närdekommer framtillprästgården springer hundarnaSally ochBella ochmöter dem. Valter sätter sigpåhuk ochfår pussari hela ansiktet.Dörrenöppnas ochutkommerprästfrun Frida.
”Kom in kära barn.Jag skavisaervar ni skasovaoch varnikan ha erasaker.”
Kapitel2
Valter sitter på golvet iköket medSally iknät. Bredvid sitter hans syster Svea ochkliar Bellabakom örat.Som tack fårhon sigemellanåt en slickpånäsan.Valter skrattar närSvearynkarpånäsan åt de blötapussarna. Alla de äldresyskonen, förutomGeorg,äri skolan. Valter vetinteriktigt varGeorg är,men hantrorhan är medprästen Kullbomnågonstans.
”Frida?” sägerValter.
Honvändersig om ochsläpper morötterna hon håller på attskiva upp.
”Ja?”
”Trorduvår farkommertillbaka?”
Fridafunderaröverhur honska svara.
”Jag tror er farkommervaraborta ganska länge. Men jagtrorockså atthan kommer saknaermycketoch en dagkommerhan säkert tillbaka igen.Under tidenfår ni be om atthan mårbra ochhar detfint. Jagska be föratt ni alla syskonfårbohos brafamiljertills er farärtillbaka igen.”
Valter nöjer sigmed detsvaret. Fridaser säkerutså hantrorhon harrätt. Hanbestämmer sigför attbeför sin farvarje kvällinnan hanska sova.
Någradagar senare vill storebrorGeorg attsyskonen skasamlasi köket.Han harnågot attberätta fördem.
Valter hopparupp iGerdasknä.Allasittersamlade vid bordetoch tittar på Georg.
”Det är bestämtnuvar vi skabo.” Hanser oroligtpå dem. ”Vikommerintefåbotillsammans.”
”Va?”utroparInez. ”Såkan de välintegöra?”
”Lugn”,säger Georg. ”Jag tror inte detärlättför en annanfamiljatt plötsligttaemotsju barn.Vifår försöka vara tacksammaatt vi fårkomma till människorsom vill ta hand om oss, ge ossmat ochkläder. Fast attviinteär derasbarn.”
”Ja, menjag vill inte vara utan er hos främlingar”, snyftarInez.
”Nej,det vill inte jagheller. Mendet finns ingetvikan görajustnu. Jagoch Valter kommerflyttaförst.” Georg serpåValter. ”Viska få bo på etttorphos en mansom heterCarlJohan Axelsson. HankallasCJ.”
”Var skavibodå?”undrarGerda.”Fårjag bo med någon av de andra?”
”Jag vetintevar ni skabo”,svararGeorg.”Jagfick bara veta namnet på hansom Valter ochjag skabohos.”
Ettpar dagarsenareärdet dags förGeorg ochValter attbli hämtadeavCJ. Valter känner sigbådeorolig och nyfiken.Han fantiserar om derasnya hemoch om den mystiska CJ.Hoppashan är snäll. Valter tänker atthan nog är en snällmänniskasom tarhandomandrasbarn ochger demmat.Dåkan manintevaraelak. Hanfrågar Georgvad hantror.
”Jag tror hanärsnäll”, svarar Georgoch lermot lillebror.
”Nukommerhan”, roparFrida.
Honöppnardörrenoch Bellaoch Sallyspringer skällandes ut ochmöter CJ.
Georgoch Valter står på trappenoch serpåderas nye tillfälligafar.Han harbrunt håroch mustasch.Kepspå huvudet. Grönakalla ögon somser på demutanatt le. Fridager demenlättknuff iryggen föratt de skagåfram ochhälsa.Pojkarnagår fram ochbockar. CJ nickar tillbakaoch säger:
”Taera sakeroch hoppa upp. Jaghar inte hela danpå mig.Det är mycket attgörahemma på gården.”
SyskonenspringerframtillValteroch Georgför attta farväl.Valterhör hurGerda viskar till Georg.
”Jagkommer ochletar efterersåfortjagfårmöjlighet. Vi måstefå träffassnart.”
Svea gråter ochkramarsinabröderhårt.
”Hoppa uppnu.”
CJ serotåligt på dem.
Brödernalyder.Devinkarsålänge de kansesina syskon. Sedanvänderdesig framåt.CJpiskarhårtpå hästen.Brödernahållervarandras händer underhela resantillsittnya hem.
Detförstaintrycket av CJ är ingetvidare. Valter har en klumpi magennär de rullarinpågården. Hanser på storebroratt hankännersamma sak. Mensåfår hansyn på en hundkojaframför huset. Valter skiner upp. Han älskar hundar. Sallyoch Bellavar till stor tröstför honom närdevar iprästgården.
”Har du en hundCJ?”utbrister hanoch serpåCJmed ettleende.
”Det är en byracka somvaktarhuset.Den kanduinte klappa ellerlekamed”, sägerCJutanatt le tillbaka.
Valtersleende försvinnerockså.Han hoppar nerfrån vagnen ochgår tillsammansmed storebrormot huset.
”Far,niska kallamig far!”ropar CJ efterdem.
Valter gråter.Han vill inte alls kalladen därgubbenför far. Hanhar redanenfar ochhan är säkerpåatt han kommertillbakaför atthämta demsnart.Han knytersina händer av ilskaoch kännerstorebrorsarm om sina axlar.
”Vikallarhonomnye far”,säger Georg. ”Inteför att hanärdet,men så vi inte retarupp honomi onödan. Vi skabohär nu ochmåste göra detbästa av det.”
Valter nickar,men detärsvårt attacceptera attdeska bo hosden otrevligaCJ. Föratt ändå göra detbästa av detbestämmer sigbrödernaför attlagamat till sinnye far. De kikarruntiköket föratt se vadsom finns. Sedan gårdeutpågårdenför atthitta brunnen ochhämta in vatten.Valterbörjarvevaupp hinken, mendet är tungt. Georghjälper till ochtillslutfår de uppden fyllda vattenhinkensom de bärintillsammans.Debestämmer sigför attkokaärtsoppa.Georg minnshur derasmor brukade göra ochhan instruerar Valter.När de tänt eldi
vedspisenoch hälltiärtorna ikastrullenoch detbörjat koka,sättersig pojkarnavid köksbordet. Båda är trötta efterden känslosammadagen ochtillslutsomnarde.
Georghalvliggerlutad över bordet,medan Valter lutar sigmot sinbror.
De vaknaravatt nyefar kommer in.Elden harslocknat ochsoppankokattorrt.CJser arg ut.Valterärknäpptyst ochvågar knapptandas. Hanblirskickad till sängs.Han liggerinnei mörkretoch hör otäcka ljud från köket.
Valter är rädd attGeorg fårstryk.Han vill springa ut och hjälpa honom,men vågarinte. Hansätterhändernaför öronenoch försökertänka på Sallyoch Bella.
Kapitel3 (År1907,två år senare)
Valter står försig självpåden tommaskolgården. Dethar ringtin, menhan står kvar. Kaninteförmå siggåtill klassrummet. Snartkommerfrökensäkertropaefter honom.Kanskehan fårnågot straff förhan inte gick in närhon ringdei klockan. Hanbryrsig inte.Vilketstraff hanänfårkommer detintegöralikaont somdet storebror just berättat.
Tidigare undermatrasten komGeorg till skolan.Först blevValter glad,men närhan sågbrodernsansiktsuttryck blev hanorolig. Hantittade frågande på Georg.
”Valter, jaghar blivit utslängd av nyefar.Jag måste flytta genast.Dubor kvar. Menjag hämtar digsåfortjag fått arbete ochbostad.”
Valter hade svårtatt ta in orden. Hanförstod,men ändå inte.Georg stod kvarochlaen armpålillebrorsaxel. Såg honom iögonen.
”Dumåstevarastarknu.Undviknyefarsågottdukan. Jobba ochlyd honom. Förstårdu?”
Valter fann inga ord. Hannickade ochbegravdeansiktet istorebrorströja.Lät tårarnarinna.
SedanhadeGeorg gått sinväg.
Nu står hankvarensam på skolgården ochkan bara inte gå in ochfortsätta somvanligt.
”Valter!” roparfrökenWagner.
Hanförsökergömma sig, menser atthon redansett honom.Fasthanvillgåtillhennestårhansomfastfrusen. Hongår emot honom. Hanser skamsetner ibacken. Vill inte visa sitt rödgråtna ansikte.
”Valter?”Hon sätter sigpåhuk ochförsökerfånga hans blick. ”Har dethäntnågot?Har någon varitelak?”
Hanskakarpåhuvudet. Fårinteframnågra ordävenom hanvillberätta allt.Han vill berättaomCJ. Hurelakhan är.Och om Georgsom nu gett sigav. Hanvillberätta om hur rädd hanär. Meningetavdet kommer ut.Fröken strykerborttårar från hans kinder ochfrågaromhan vill följamed in iklassrummet ellergåhem.Han sliter sig loss ochspringerbortfrånskolan. Följer grusvägensom lederhem.
Valter stannartillnär hanser torpet.Sättersig neri skydd av ettträd. Lutarhuvudetmot denskrovligabarken. Ute på åkernser hanCJgåbakom plogen somärfastspänd i oxen. Ihandenhållerhan piskan.Den piskan harbåde
Valter ochstorebror fått känna på fleragånger. Han tycker synd om oxen. Vilket liv. Somoxe skadustå fastspändi en ladugård elleranvändasför attdra tungt. Drar du intetillräckligtforteller förfortfår du smakapå piskan.EngånghadeValterfrågatprästenom varförGud lätdjurenlida. Prästenhadesvaratatt djuren varskapade åt människan. Derasuppgiftvar atthjälpamänniskor genom arbete ochmat.När de fick uppfylla sinuppgift vardenöjda.Valterhadenickat, menvar ändå inte helt nöjdmed svaret.Omdenuvar sådanhjälp bordeviväl vara snälla motdem också.
Tankarnavandrar till CJ,nye far. Alla de gånger han slagit dem. Hurdeändåhaftvarandraatt ty sigtill. Nu är hanensam.Heltensam utan sinstorebror somskydd. Här underträdetmed utsikt över torpet ochnye farkommer
förförstagångenentanke om attavsluta sitt liv.Han har ingenaning om hurhan skagöradet.Men hanvill verkligen inte leva längre.Det gårinteatt hittaenannan utväg. Ödet ellerGud harförthonomtillCJ. Kanske är detnågon sådandär prövningsom prästenKullbom talat om ipredikan. Menden känns övermäktig.
Valter knäpperihop sina barnhänder. Vänderblicken mothimlenoch ber.
Käre Gud. Om du finns.Jag är nog förlitenför denhär prövningen. Denvar svår även tillsammansmed Georg. Nu,heltensam,ärden omöjlig. Hjälpmig härifrån.Jag dör hellreoch kommertilldig än är kvar härhos CJ.
Hanstannar kvarunder trädet hela dagentillsdetärdags attkomma hemfrånskolan. Då tarhan modtillsig och gårmot torpet.Där inne är dettomtoch hanantar attCJ är utei ladugården.Valterminns vadstorebror sagt om attjobba ochlyda, så hansätteri gång ochtänder kökspannan föratt kunnalagamat.
Efternågon timme kommer CJ in.Maten står färdig på spisen ochdet är varmtoch skönti stugan. Valter ställer sigupp ochtar fram tallriktillnye far. Hanhämtarmaten frånspisenoch slevar upp. CJ står ochser på.Han ser varken glad ellerarg ut.Inget iansiktetvisar några känslor. Valter däremotärnervösoch fumlig,men kämpar föratt inte spilla ellertappa dentunga grytan.
Utan attsäganågot gårCJtilltvättfatetoch häller upp detvattensom Valter harhämtatin. Hanstårlänge och tvättarsig noggrant. Valter är rädd attmaten skahinna kallna.Justnär hanärpåväg attvärma på denkommer CJ ochslårsig nedvid bordet. Tarskedenoch lassar på.
Tuggarlänge.När tugganärsvald serhan på Valter.
”Taduockså.”
Valter tarframentallrik till ochtar försig av maten. Kanske hälftenavvad CJ fått.Deäterundertystnad.
Efterkvällsmaten diskar Valter innandet är dags att lägga sig. Någothan bävarinför.Att ligga ensammed CJ utan storebroremellan somensköld.
NärValterkryperner isängenliggerredan nyefar där. Valter är nogamed attlägga sigsålångt bortfrånhonom hankan.Han kniper ihop ögonenoch försökersomna. Efterenkortstund hör hanhur CJ stönar. Flämtar. Först tror Valter atthan håller på attkvävas. Sedankännerhan en trevande hand.Han ligger stilla ochhållerandan.Vet atthan inte kankämpa emot.CJtrycker nerhansansikte motkudden.Sättersig på honom ochträngerin. Valter skrikeravsmärt ochrädsla. CJ tryckerhonomännu hårdaremot kudden. Nu finnsingen luft kvar. Ett ögonblicktrorhan Gudhörtbön ochska låta handö. Men så lossar greppetigen.
Valter är barafyra år när hanblirföräldralös. Året är 1905 och tillsammansmed storebrorGeorg hamnar hanhos en hjärtlösstyvfader.Var deras andra syskon hamnar,får de inte veta. Livet är hårtför bröderna och de litar bara på varandra.
Men bara tvåårsenareskiljs de åt.Nubörjarden verkliga kampen förValter somärensam kvar med sin förövare.
