Minaböckerärskrivna av migsjälv
och redigeradeprivat, så små skönhetsfel bjuder jagpå!
Mitt syfteäratt mitt budskapgenom böckerna skanåfram.
Trevliglässtund:
©2024 HelénLandin
Förlag:BoD •Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8080-055-6
Petrasopadegolveti derasblivande sovrum. Honoch hennesman Simonhadebyggt deras
hus bredvidNynäsgården på landet.Deras dotter Lisa varnutio år gammal. Petraarbetadeinnepå
cafétsom fannspåNynäsgården tillsammans medhennesvännerJulia ochAnna. Petrahade meroch merövergåtttill sitt arbete ideras gamlalägenhetovanför cafét. Honhade samtalsstöd medolikakunder, viasittandliga perspektiv.Juliasoch Annasmän varbröderoch dembodde ivar sinflygelpågårdenmed sina familjer.Julia medsin manAndreasoch derastvå barn Viggo,tio år ochElin, åtta år.Annamed sin manMarkusoch derasbarnAlbin,nio år och
Ester, sexår. Andreasvar polis ochMarkus bilmekaniker på verkstaden på gården.Deras föräldrarStina ochBengt bodde istora huset på
gården.Bengt ochMarkushadetidigarearbetat i verkstaden tillsammans,men numer hade Bengt
gått ipension ochMarkussköttenuverkstaden själv. Stinavar nu även honpensionär efteratt ha arbetati vården.
-Går detbra gumman? Simonkom in i sovrummetmed skruvdragareni handen. Hans arbetsbyxorvar vita av byggdamm.
-Det gårbra!Men jagkännermig lite trött! Petra tittadepåklockan på väggen somvisadetolvpå dagen. Demhadearbetat sedandottern Lisa, klockanåttai morseåkt skolbussentill skolan.
-Vila om du behöver! Jagfortsätterinnei vardagsrummet! Simonsatte på sighörlurarna ochgickoch fortsattearbeta.
Petrafylldesopsäcken medskräpet honsopat upp från golvet.Visst kändehon sigtrött, men detvar ju inte så konstigt medtanke på atthon vargravidi femtemånaden.Deras dotter varnu tioårgammal. Demhadeförsökt bligravida
sedandottern varitfyraår, så dennagraviditet varefterlängtad. Petratycktetrots allt attdet var smidigtmed en bebisnunär Lisa varsåpassstor. Lisa längtade så efteratt blistorasyster.Det var mångabarnnupågårdenoch detsjättevar på väg. Petrakände bebisenrörasig imagen och honkände lyckoruset kommai kroppen. Hon visste attdet varenpojke därinne. Detkände honpåsig.Hennesandliga sida hade utvecklats någotenormtdesenaste åren ochhon sågofta vadsom skulle händai förväg.Tidigarehadedem bott ilägenhetenovanför fiketpåNynäsgården, mensedan en månadflyttatini nyahuset.
Köket, ettsovrumoch toalettvar nu klartoch snartävendeandra rummen.Dem hade byggt precis intill Nynäsgården, då demtrivdes så brai sina vännerssällskapoch eftersom Petrahade öppnat eget igamla lägenheten inom samtalsstöd,såpassade detbra attbonära. Ännu vardet nyöppnat ochhon hade endast haft ettfåtal kunder.Hon hade lagt lapparnerepå
cafétoch gjortreklam. Nu förtiden skötte Anna detmesta av kassanoch serveringenmedan Julia bakade.Petra hade hjälpt till en heldel ännu, menjumer kunder honskulle få så vartanken attdet vardet,som honnuskullearbetamed.
Petraställde ifrånsig sopborsten ochborstadeav sigsinamammajeans. Hongickgenom plasten somhängdei dörröppningenintill köketoch gick fram till denguldiga kranen iköket ochlutadesig fram ochdrack av detkalla vattnet. Köketvar vitt medvitamarmorbänkar, handtagoch kran i guldfärg.Visst hade köketkostatenhel del, men detvar detvärt. Simonarbetadesom byggarbetare ochhadebra kontakter, så dem hade ändå fått ettbra pris.Simon skulle efteratt derashus blivit klartbörja studeratill
förskolelärare då hani mångaårdrömt om att arbeta medbarn. Detskullepassa dembra att hanskullestudera nu närdeskulle få en bebis.
Då kundedehjälpas åt medbarnennär Petra hade sina samtal.
Petratorkade av munnenmed ovansidanpå handen.Hon hördeSimon sjunga inne i vardagsrummetoch honlog åt sigsjälv.Hon tog ettröttäpple från fatetfrånbänkenoch gick ut ochsatte sigpåverandan. Idag vardet skönt väderoch detkändessom brittsommarute.Hon
hade en känsla av attdenna höst skulle blinågot utöver detvanliga.
Stinahadeprecisstädatklart inne hoshönsen.
Honhadefåttihoptill tioägg idag.Det var hennes sonhustruJulia somhadekommitpåden briljanta idén om attskaffahönsoch en tupp.Nu
hade cafétalltidfärskaägg ochJulia varkänd över sina goda bakverk. Stinavar tacksamöver attderas båda sönerAndreas ochMarkusbodde på gården ideras flyglar. Detvar verkligen bra förbarnbarnenatt växa upptillsammans på landet.Hennesbarns vänner Petraoch Simons dotter Lisa sågdem även somsittbarnbarn. Man görigenskillnadpåbarn. Detvar någotsom var viktigttycktehon.Hon vartacksam över atthon
nu hade gått ipension.Hon hade fått problem medartrosoch hade värk isinaknän. Alla år i
vården hade satt sina spår.Hennesman varäven hanpensionär.Sadehan ialla fall. Honlog åt tanken då hanbaraskullener till verkstaden och hjälpa derassom Markus ochmeka.
Stinahittade detelfte äggetoch lade nerdet i korgen somlåg på bänken.Det varviktigt att varjedag hittaalla äggensåinget lågoch blev dåligt. Då honlät hönornaspara äggenatt ruva på så märkte honäggenmed datum, så atthon skulle kunnahålla reda på vilkaägg detvar.En
höna kacklade till ochfjädrarna dansadei luften framförStina.Hon vändesig om ochsåg att
Boxer, Andreasoch Juliashundkommitini hönsgården.
-Utgamling!Stina fösteuthundensom gnydde till svar.
-Jag vetatt du är en snällhund, mendet vet tyvärr inte hönsen.Stina skrattade.
Julia stod ochknådade vetedegen. Hondelade deni femdelar,kavlade ut degen, togpå smörkrämen medkanel ochsockeri.Kanelbullar varalltid någotsom gick åt somsmörinnepå cafét. Närhon tagitpåsmörkrämensåvek hon enaändenövertill andrakantenoch skar ut långaremsorsom honsnurrade ihändernaoch formadetill en knut.Plåtarnafylldes en efteren av hennes kanelbullaroch kinderna hettade på henne. Hontänktepåhur tacksamhon varöver hennes arbete ochatt honhademöjlighetenatt arbeta hemifrån.Hennesbarnkunde alltid kommahem efterskolanmed skolbussen och kommaintillhenne på cafét. Viggo varnutio ochElinåttaår. Hennes manAndreasvar inte Viggosbiologiskapappa,men hanhadealdrig gjortnågon skillnad på dem. Julia hade fastnati ettdåligtförhållandeoch blivit misshandladsvårt närhon vargravidmed Viggo.Andreas hennes ungdomskärlek hade kommitoch räddathenne. Honmindesdagen somi går. Magnus höll på att
strypa henneoch Andreashadekommiti sista sekunden ochräddathenne.Hon rösavtanken.
Dethadevarit en jobbigtid efteråtoch honoch Andreashadehittattillbakatill varandra.
Magnus hade gått bort ienöverdos ifängelset någraårsenare. Efterden dagenhadeJulia känt sigtrygg.Hon togutförstafärdiga plåten med bullarfrånugnen ochställdeinennyplåt.
Bullarnavar varma, menhon togändåi dem medhänderna, doppade demi smältsmör, sedani strösocker ochladedepåskärbrädanför svalning.
-Mmvad detdoftargott! Anna stackinhuvudet i köket. Hennes ljusbrunalånga hårvar flätat ien lång flätapåryggen.
-Ärdeslutredan bullarna?
-Jadegår åt somsmör. Anna skrattade ochtog medsig skärbrädan medbullarnainpåcafét.
Julia tyckte attAnna varvacker. Honsjälv hade litesvårt attfåhåret attväxaoch blilångt.
Petra bor på sin gård ideras nyrenoverade husmed sinfamilj med vännerna nära. Hon arbetar andligt med samtalsstöd ochträffar kunder ideras gamla lägenhet över cafétpåNynäsgården.
En dag börjar hon känna att någon påkallar hennes hjälp...
Inga är med sin mor på godset. året är 1923.
Inga samlar på fjädrar och löv. hon gillar att pyssla och göra fint...
Följ med iboken itidens resa....