Mats OMoberg
Förbjuden Vänskap
mattssoommoobbeerg g
f föörbjjuuden v väännskkap p
©2024, Mats Moberg
Förlag:BoD –Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8080-045-7
Förord
Detdujustnuståri begreppatt läsa,ärenhistorisk romansom ihuvudsakutspelarsig vidMatfors bruk underden senare delenav1800-talet.
Matforsbrukvar ettavmånga livskraftigabrukssamhälleni områdetruntSundsvall vidden tiden. Detdukommeratt läsa är en berättelse somhar mycket historiskt korrekta inslag,men detförekommerävendelar iberättelsen sominteheltföljer denprincipen.Detta föratt få en så följsam, intressant och upplysande romansom möjligt.
Historienärhämtadfrånden tidsom kanske kanbeskrivas som denmestomtumlandeoch händelserikatidsepokeni Matfors historia.Enindustrihistoriasom togsin början på tidigt 1700-tal ochsom präglatMatfors starkt genomåren.
Idittinrevill jagnuatt du serBruksgatansträcka ut siggenom denparkliknandetallskogsom på ettbehagligtoch omfamnande sätt omsluter hela samhället. Bruksgatan med sina röda ochvitaarbetarlängor på ömse sidor, samt den mycket iögonfallandevitmålade herrgården medsitthögavita staket islutetavgatan.
Den”sociala” gränsenmellanarbetarlängorna ochden stora herrgården meddessfyraflygelbyggnader är tydlig.För att framhäva brukspatronens ståndsmässiga bostad,räcktedet inte medatt bara vara en herrgård.Nej,denna iögonfallande byggnadskulleävenbenämnas”CorpsDeLogis”.
Detvar hämtat från detfranska språket, detklingadegotti överklassens öron.
De fyra flygelbyggnadernahärbärgeradeolikaverksamheter. En av byggnadernavar brukskontor, därvissa händelseri romanenutspelarsig.Inspektornpåbruketbodde medsin familj ienannan av dessabyggnader.Ett brygghus ochen mindre ladugård inrymdes slutligeni de tvåsista husen.
Naturligtvis skulle detävenfinnasenkägelbana i herrgårdsmiljön.Ensådan detalj bidrog till atthöjastatuseni brukspatronens boendemiljö, vilket varmycketviktigt.
Attdet varenviss”tävlan”bland bruksoch sågverkspatronerna,omatt kunnavisaupp sina herrgårdar,var mycket tydlig.Dåvar detviktigt attkunna övertrumfa varandra.
På Svartviksherrgårdhademan sedanentid tillbakauppfört just en sådananläggningför attförnöja överklassenpå Svartviksbruk. Då kundenaturligtvis inte herrarna på Matfors bruk vara sämre. En ny fin”lekplats”till bruketsöverklass byggdesävenhär.Den nya, påkostadekägelbananfickinte platspåherrgårdsområdet. Denuppfördes på andrasidan Bruksgatan just därgatan görsin högersväng nermot Ljungan, ochden relativt nybyggdaträbrosom lederöverälven och trotsade denstrida, nyckfulla Matforsen.
På områdetdär kägelbanan byggdesfanns sedantidigareandra byggnader. Denmestiögonfallandevar denstora fina bruksskolan somuppfördes år 1869.Där fannsävenendel andrabyggnader,bland annatett rök-hus, en bakstuga ochen bryggstuga.
Tänk dignuatt du står på denstora entrétrappan till herrgårdsbyggnaden,dulåter blickenlöpagenom det
glittrande vattenblänketfrånden centralt belägnadammens fontän,utgenom grindöppningen idet höga vita staket som inhägnar hela herrgårdsområdet.Dåser du Bruksgatan breda ut sig, full av liv ochrörelse.Dukan se en heldel byggnaderav varierande storlekoch funktion på ömse sidoromgatan.
Förutomdestörrebostadskasernerna finnsdet vedbodar, uthus, utedass, källare.Duser ocksåendel vattenuppståndare utspridda mellankasernerna, därarbetarfamiljerna kunde hämtasittvatten.
Idetta organiserade gytter,fanns själen ochden livsgivande kraften. Därlevde de människorsom medsittidoga slit bidrog till utvecklingenavvårtsamhälle.Människor somi generationer sålt sinarbetskraft,dåoftatill skamligt låga priser,men somgenererat de enorma rikedomarsom kom bruks-patroner ochsågverksditotill del.
Menframför allt vardet dessa människor somutgjorde grundstenarnai vårt demokratiska samhälle ochgrunden till detvälståndvihar förmånen attlevai idag.Glömaldrigdetta.
Nu hardet,som du kanse, smugit siginendel vänsterpropaganda imittförsökatt skriva ettförordtill romanen. Men detärhelti sinordning,jag harförhandlatmed bokens upphovsmanoch fått klartecken till detta.Jag harsåatt säga förhandlat medmig självoch resultatet blev attjag fick lovatt ta ut svängarnaendel.
Mennulämnarviherrgårdstrappanoch förflyttar osstill herrgårdensbaksida.Bakom denna CorpsDeLogis,mot söder ochner motLjungansstrand, kandusedet mestaavbrukets industrianläggningar.
De olikaindustribyggnaderna är placeradevid Ljungan, de flesta drevsavden kraftgivande Matforsen. Längst nermot stranden kanduseett nybyggesom vidden tidenkunde betecknassom ettgigantisktprojekt.Det varden nyasågen sombyggdes år 1860.Förutom detta nybyggda såghus fannsett stortbefintligtäldre såghus på området. Det fannsäventre lufttorkhus,två ångtorkhus,där detsågade virket från matforssågentorkadesinnan export.Påområdet fannsockså en smedja,ett gjuteri, en mekanisk verkstad,samt en snickerifabrik därLjungandalens barr ochbjörkskog förädlades till småartiklari stor skala. Därtillverkades, bobiner, borstryggar, rullgardinskäppar,kvastkäppar,pinnstolar, klädnyporoch en delannat småttoch gott.
Häravslutarjag mitt förord ochmin beskrivningavbebyggelsen runt Matforsbruk. Minförhoppningäratt jagnugettdig en bild av samhället, ochatt du fått lite hjälpatt skapaenegen inre bild infördittfortsatta läsande.Enönskanfrånmig är,att detjag skrivit, skallgedig somläser en godpositiv känsla,samt liteförståelseför hurlivet kundegestaltasig iett brukssamhälle underden senare delenav1800-talet.
Föratt ytterligaregedig en inblicki hurdetta brukssamhälle varuppbyggt, harduhär en kartaöverområdet år 1887.Det är även angelägetför mig, attinformera om varberättelsen utspelar sigrentgeografiskt.Matfors är ettbrukssamhälle som liggertvå milvästeromSundsvall. Järnvägsstationeni Wattjom, somockså förekommeri berättelsenliggerytterligare två kilometerlängrevästerut.
Mats OMoberg
OrdetVargavinter är ettuttryck mångahört. En delavoss har säkert upplevtsådanastränga vintrar, somfåttdetta namn. Vintern1881–82 gjorde verkligen skäl fördet epitetet.Den vinternhadeinteenbartvarit mycket kall,den hade dessutom varitovanligtlångoch snöfattig.
Arbetarbostädernalängs Bruksgatan varrelativtnybyggda, mendet kundeändå vara svårtatt hållavarmt ilägenheterna. Även närvintrarna varnormala kundedet vara svårt. Var vintrarnadessutomextra kalla ochsnöfattiga, somdenna vinter,kunde detbli problematt få till en acceptabel inomhustemperatur.Dåkunde detvaratill stor hjälpatt få skotta upp snölängs ytterväggarnapåderödmålade arbetarbarackerna. Husenvar charmiga,men de varväldigt dåligtisolerade och inte speciellttätanär vinterkylanvar sträng.Lyckadesman få ordentligtmed snöupp efterväggarnarunthuset,såkunde manslippa undandet värsta golvdraget. Detkunde,när kylanbet i, varriktigt svårtatt få uppvärmen över noll grader nere vidgolvet.
Detvar nästan alltid liv ochrörelse ioch runt dessakaserner.
Familjerna somhadesinalägenheteri husenvar ofta rätt barnrika.Familjermed femsex barn varinteallsovanligt.
Männen arbetade på någonavbrukets anläggningar, kvinnorna hade huvudansvarför hemoch barn,enuppgift somoftavar mycket slitsamnär familjen varstoroch inkomstenliten. Dessa människor hade genomårenfåttlärasig,att införvar vinter,setill attvedbodenvar full medved.
Detvar ioch försig inte någrastörreproblem attfåtag på ved. Hade manbararåd så kunde manköpas.k.bakvedfrånsågen.
Närvintrarna blev ovanligt kalla ochlånga,som dennavinter, kunde ändå vedförrådettryta på vårkanten. Mendåfanns detlyckligtvis någotsom dessa människorgenom generationer fått lära sig. Nämligen attvarasolidariska och sträckaframenhjälpande hand till densom behövdehjälp,när svårigheteravnågon anledningdrabbadedem.Detta beteende varinprogrammerati generna. Hurdet än var, blev inte alla vedbodar tomma. De familjer somhadesinalägenheterpåden övre våningen ihuset hade fördet mestaved kvar närvåren gjorde entré. Där, på denövrevåningen, vargolvdraget minimalt,det problemethjälpte de sombodde undertill att lösa.Därförvar detoftastintenågot problem, manlånadehelt enkelt av varandra.
Nu hade äntligen vinternbörja släppa sitt greppöver människoroch djur,jaöverhelasamhället.Marsmånad var nästan slut,mycketavdeinvanda samhällsfunktionerna börjar så småttatt återgå till detnormala.Solen harbörjatleverera denefterlängtade värmen igen. Detmärktes längsgatan ochi hela samhälletatt detvar en helt annanpulsdär nu. Fler människorvar irörelse,flervuxna och framförallthadebarnenfåttdet betydligtlättare attumgås. Alla gläder sigåtatt vårennuhållerpåatt göra sinentré. Till ochmed flugorna,som vintertrötta börjar leta sigframur sprickor ochkvisthåli de glesahusfasaderna. De vänder siglikt
lemurernamot solenför attfåi gång sina småkroppar efteren lång kall vinter,envintersom inte alla flugor klaradeavatt värjasig emot.Många blev kvar bakompanelen föralltid och fårdärmedtjänstgörasom liteextra isolering.
Somjag tidigare nämnde,var detgottombarnruntomi brukssamhället. Arbetare familjerna harför vana,ellerska vi säga ovana, attbli rätt barnrika.Kanskekunde vissa familjer bli allt förbarnrika. Även om detvar fattigt,i vissafamiljermycket fattigt, så försökte manpåalla sätt se till attbarnenintefor illa.
Familjen Berg,som boddei ettavhusen på Bruksgatan,huset straxnedom brukspatronens storastall,hadeunder denlånga kalla vinternfåtttillökning. Familjen Berg bestod av Fadern Olov hans hustru Mariaoch derastreårigadotterGun.Nuhade Marianedkommit medenson,familjen börjadeväxa. Den nyföddagossenficksenarenamnetOla.Det är faktiskt denOla somnui nådens år 1952 sitter ochskriver nerdet du just nu läser.
Iskrivandets stundhar jagjustpasseratmin 70-årsdagoch sitter ochminns mitt liv.
De allraflestaförlossningarpåden tidenskeddei hemmen.
Detvar naturligtvis inte så lätt alla gånger.Små lägenheter, besvärligtmed vattnet, somskulle bärasinoch värmas på vedspisen.
Detvar inte heller någongaranti attbarnmorskan vartillgänglig närdet vardags. Mångafamiljer hade redanett antalungar somsåsnällt fick ge sigutellerbli tillfälligtomhändertagna av någongrannenär detvar dags förytterligareett syskon.
Detvar inte så ovanligtatt detvid dessa hemförlossningartill ochfråntillstöttekomplikationeravskildaslag. Problemblev detävenför Marianär detvar dags förhenne attföda.
Egentligen börjadeproblemen långttidigareför Olov och Maria. Även om detvid själva förlossningenuppstod ett problemavdet lite meroriginella slaget,som jagåterkommer till.
Mariaoch Olov hade redanendotter, nu vardet alltså dags igen förett nytt barn.Problemet var, attdeintevar gifta, och dettasågssom en stor skam av många.
Närjag nu 70 år senare sitteroch skriverdessa rader, slår mig tanken,att detkanskeintealltidvar kärleken somledde till äktenskap. Detvar tydligtatt mångagifte sigför attdekände sigtvungna.Kyrkanoch lagenbestämdelänge attdet endast vargifta människor somfickhasex ellerskaffabarnmed varandra.
Då kanjag inte undgåatt ställa migfrågan. Giftesig Mariaoch Olov av kärlek?Minaegnatankarärinteheltöverens medvad jagegentligen vill tro. Menförhoppningsvisfanns kärleken i derasförhållande. Detvar tvåfantastiskt fina människorsom betytt mycket förmig ochdevar ettpar hela livet.
Attdet uppstodproblem införmin födelseberodde delvis på just detatt de inte vargifta.EftersomOlovoch Mariahadeen dotter på treåroch nu varett barn till på väg, varderas situationproblematisk.
Marialär ha sagt,”jagföder inte en unge till ogift”.
Atttrycket på mina föräldrarvar stortrådde ingettvivelom.
Trycketkom från olikahåll. Inte minstfrånMariasföräldrar, ochdåi första hand hennes farReinhard.
Menegentligen vargrundorsakentill problemetkyrkans.De grundlösareglerdestiftat,när detgälldemänniskorsrättatt själva styraöversin allrastörsta gåva,kärleken, varlångt ifrån kärleksfulla.Det vardessa regler ochdelagar somgällde, som mångagångerskapade problemför unga människor somvar i begreppatt bildafamilj.
Kyrkansgenomgående budskaphar,omkyrkansjälv fårsäga det, alltid varitatt framhållaoch predikakärlekens budskap. Menmed dettakyrkans regelverkhar mantotaltmissatdet målet.
Nu kanvi, utan attöverdriva,konstateraatt detbrann i knutarna.Maria varlångt på vägi sitt havandeskap ochdet fannsintenågon möjlighetatt föda en ungetillutanatt det skulle blienstorskamoch tragediför hela familjen.Det fanns bara ettatt göra.Pånågot sätt måsteOlovoch Mariatasig ner till Tuna kyrkaoch blisammanvigda. Menvar detverkligen bara attknalla nertill prästgårdenoch bli vigda? Detkändesinteheltproblemfritt. En prosthadesäkert mycket attgöra, mångaviktiga uppgifteratt utföra.Det var kanske inte så högprioritet på en ”nödvigsel”som detvar fråga om iOlovoch Marias fall.Det gälldealltsåatt prostenhadetid ochatt hanvar på gott humör. Rykten gick ibygdenomprosten Thelberg.Dessa rykten var nästan enbart positiva.Han var, enligtmänniskor somkände honom, en mycket godhjärtad själasörjare iTuna.
Hanbehandladeöverklassenpåsamma sätt somdesåkallade mindre bemedladei vårt samhälle.
ProstenThelberg
Olov ochMaria hade ocksåhörtatt prostenThelberghade förmågan ochgodhetenatt sättasig in iandra människors problem.
Meddenna vetskapi bagaget, begavdesig iväg mot prästgårdenintill Tuna kyrka, medengod känsla inombords.
En känsla somförkunnadeatt detskulle gå braoch attdom skulle blivigda itid.
Detblevenjobbigfärdi detkalla vintervädret.Speciellt för Mariamed sinstora mage.
Även om detunderlättade en delmed densparkstötting de fått
"Pappadufårintedö"snyftarlillaGun. Samtidigtkännerhonenskön,tryggochvarm känslaspridasigihenneslillakropp,närhon kännerpappastrygga,mennågotskadadehand strykamjuktöverhenneslångablondahår.
Sågverksbyggnadenharjustbrunnitnerochen katastrofhardrabbatbrukssamhället.PappaOlov hargjortmeränvadmanegentligenkanbegäraför atträddasågen,somvarhansochmångaandra familjerstrygghet.
Vifåridennaroman följa familjen Bergunder en tidnärsågverkenruntSundsvallhadesinagyllene år.
HistorienutspelaspåMatforsbrukidensenare delenav1800-talet.
"Förbjudenvänskap"ärMatsOMobergsförsta roman.Hanhartidigaregettut"BokenomMatfors".
EnfaktabokomMatfors mycketintressanta industrihistoria.
