VEM ÄR DU
Lill Karlsson
Del2
Lill Karlsson Vemärdu
Del2
Drama/spänning
©LillKarlsson2024
Foto:LillKarlsson
Omslag: BoD– BooksonDemand,Stockholm, Sverige
Förlag:BoD –BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck:BoD –Books on Demand, Norderstedt,Tyskland
ISBN 978-91-8080-028-0
Kapitel1
”Duska dö.Duska dö”, viskaderöstenenvetet.Vibrationen iröstenstegrades.
Honvärjdesig,ville inte höra,men rösten varobarmhärtig. Ett ansikteträddeframurendimma ochförvred ansiktetpåpersonen. Honsåg vemdet var. Daniel,hennesman.
”Duska dööö”, ekaderöstenlägre.
”Daniel, du skadööö. Du skadööö”,viskade Åsahalvt i sömnen.
Honvaknade medett ryck.Andningen komstötvis.Det varinteförstagångendessa ordkom till henne. Genomsvett kikade Åsauti tystnaden. De virkadespetsgardinerna hängde vackerti fönstret.Solen börjadegåupp.Hon rörde sigförsiktigt. Inga betongväggar ifängelset bara söta rosentapeterhemma hosmamma på landet.Långsamtpustade honut.
ÅsahadekommittillbakatillSverige ett pardagar tidigare.Bodde tillfälligthos sinmamma medman cirkasju mil från Göteborg.Vägen hetteHolmängsväg,den sträckte sig från Gräfsnäs ochhadesinaavstickare. Områdetvar ett jordbruksoch skogsområde. Derasstuga lågvid sjön Anten. En ekavar förankradvid en litenbrygga somgickutfrån derastomt. SombarncykladeÅsa ochhennessysterBerit ofta från farmorstorpsom lågbortanför vägeninnei skogen. Stigar från skogen gick ut motvägen.Fulla av livsom barn skavaracyklade de överallt ochbadadeoftai sjön.
”Tillvärldensände”,sahon högt ochlog.Farmors ord om vägentilloch från torpet iskogen. ”Undra om detinte
varfarmorsmors torp.Fridfullt”, viskadeÅsa.”Jagmåste gå ditoch titta.”
Leendetförsvann. Klockansju på morgonen undrade honomhon någonsin skulle blisitt gamlajag.Kundefridfullheten hemmahos mammai Sverigemötahennessjäl. Varjenatt hade honsovit oroligt. Idrömmarnasvärld pratade honständigtengelska. Idrömmarnasvärld varhon kvar ifängelset iAustralien.
Oförtrutet värkte kroppenavstressöverdefem åren som varit, menvärst varsaknadenefter barnen.Hennesman Daniel lurade henneändaintillhelvetet, därhon blev nedtrampadoch insparkadi ett fängelse.Därefterförintadi Australien.Han betalade någonför att mördahenne,sin fru, ÅsaBerndtzon.Varförsåg honintevad somvar på vägatt ske? Varför hatade hanhenne så mycket?Frågornasom helt avtogi fängelsethadeförstärktssedan honkom hem. Ivar ochvarannanmeningfanns tankarna på honom. Honom. Mannen. Daniel.EnpersonÅsa en gång hade älskat högt, menhatademer än allt annat. Innanallthände varhon en bramamma ochfru.Enkvinnasom arbetade hårt.Älskade sitt arbete.Älskade sina barn,sin familj,livet.Allatyckte honvar vänlig ochhon ställdealltidupp.Ilskaninomhenne växteoch honfick svårtatt andas. Aldrig hade honsagtett enda elaktord om någon.
Föratt få ut ångesten skrekhon högt ikudden. Andningen lättade. Saknaden efterdet livhon en gång hade haft iGöteborgvar somdjupa såri kroppen. Lyckligt gift med Daniel ochderas trefina barn.Det livetvar ett minneblott. Femårutansinaälskade barn somdåvar iålderntio,sju ochsonen varbaratre år.Under dessaårhadedeväxt. Han
stal dessutom hennes bästaår. Detgjordesmärtsamt ontatt andas.
Fängelseti Australien tvingadeshon blihårdför att överleva.Hennespersonlighetförändrades.Vänligheten försvann. Hårdhetenbyggdes uppsom pansar runt kroppoch själ.Läste allt honkunde blandannat om psykologi, datorer, menockså geografioch droger.Givetvisalltannat som honhadenyttaav. Intelligensenväxte medalltlärande. Kalltlärde honsig hurkvinnor agerade. Hemmai Sverige hade dentidigareversionen av vänligaÅsa börjat ge sigtill känna. Denvar på vägtillbakamed större kraft. Dettog på hälsan att vara tuff ochalltidsesig om.Trots tryggheten i mammasoch Sörens huskändeslivet värreännågonsin.
En varm hand ladespåhennesrygg.Genastslängde hon sigruntmed kudden mellan sigoch angriparen.Benen var iluftenför att sparka.
”Det är mamma.Duärhemma hosmig imitt torp utanförGräfsnäs. Herregud,vad rädd jagblev. Du pratadehögt.
Jagblevorolig”,samamma stötvismed handen på bröstet.
”Förlåt, du togpåmig.Plötsligt varjag ifängelset igen.
Jagdrömde. Drömmenväcktemig.Den villesägamig något. Personerna badhögttills jagvaknade.”
”Vad är detdusäger?Vem?Jag harintehörtnågra röster.
Detmåste ha käntsskrämmande.”
”I drömmarnas världvar detnågon somropadeatt jag skulle dö.Jag fårintedö. Jagmåste skydda mina barn.” Åsa blev tyst förnågon sekund.”En tjockdimma flötrunten person.Ett mansansikteträddefram. Daniels. Jagmumlade faktiskt att detvar hansom skulle dö.”
”Det hoppasjag verkligenatt hangör.”
”Dudarrade på rösten”, fnissade Åsahögt. ”När jaghar fått hemminabarndåfår handö.”
Medhändernagreppade honett tagomsin mamma. Ögonen lysteavvanvettig lycka. Närhon sågsin mammas chockade ansikteslappnade honav.
”Dugör migrädd.”
”Dubehöver aldrig vara rädd förmig,mamma.Jag har mycket att bearbeta.Iblandglömmer jagmig ochärkvari fängelset. Kandugörai ordningkaffe? Jagska ta på mig.
Efterkaffet tarjag en joggingtur.”
Genast skyndade mamma nerför trapporna. ÅsaBerndtzon, somnumer hetteLisaJohansson,bytteomtilljoggingkläder.Med försiktiga steg gick honned till bottenvåningen.Trappstegenknarradehär ochdär.Lisa memorerade varjesteg. Gick uppigenoch kontrollerade vilkatrappstegsom knarrade.Varförvisstehon inte. Kanske föratt lyssna ochlära. Få in sakeri detundermedvetna. ISingapore kommer detatt blienkampombarnen.
Sören, mammasman,drack sitt kaffei köket.
”God morgon”, sa hanoch logvänligt.
”God morgon.Berättademamma om mindröm?”
”Nej,berätta.”
Återigen berättadehon denkonstigadrömmen ochvad honsjälv hade mumlat.Dåsåg honett djuptleendehos honom.
”Det låterheltunderbart.Givetvisärorden riktademot honom. Du hargått igenom ett helvete. Nu är dethanstur att skådaoch gå igenom skärselden.”
Båda skrattadehögtavsinaelaka ord. Derasblick hamnade på Siv, Åsas mammastodlikblek ochtittadepådem. Då blev de tysta.
”TänkomÅsa skulle dö -igen. Lisa,menadejag.Min dotter harvarit bortai femår. Nu tänker honåka till Singapore ochfåmed sigbarnenhem till Sverige. Detkommeratt bliett helvete. Jagvillinteatt mindotter ellerminabarnbarn dör”,viskade honskrämt.
”Oroadig inte.Vitar en dagi sänder.Sörjdin dotter som dogi Australien.Jag är dinväninna,mamma.Tusan också. Dethär kommer blisvårt.” Hastigtreste honsig ochgicktill sinmamma.Kramade henne länge. ”Tackför allt.Jag älskar dig, mamma”, viskadehon medtårar iögonen. ”Vad händeri världenidag, Sören? Vi kanske skulle börjamed Sverige”, sa Lisa ochlog vänligt.
De fortsatteprata om händelseri närtid ochrunt om i Sverige.
”Jag förståratt du inte tänker bo kvar härlänge till.Tänkerdugörai ordningdin farmorstorp?”
”Ja, sköntatt torpet ligger tiominutersjoggingturhärifrån.Apropåtorpet. Ifalldet händer mignågot harjag skrivitett papperpåatt torpet skatillhöramin syster ochmina barn.Igårringdejag mingamla chef ochfrågade om jagfick ha honomsom referens närjag söktearbeten.Han skulle ordnaett betygtillmig undernamnetLisaJohansson.Den första tidentänktejag arbeta extrasom ekonom.Endel jobb kangöras på distans.”
”Det är femårsedan du arbetade somrevisor”, sa Sören vänligt.
”Jag lästepåomförändringaroch skatter iAustralien, menhär hemmamåste jagläsapåomnyheter ibranschen ochnya lagar. Detfår blilitesenare.”
”Tänkomdin tidigare chef berättar förnågon om dig.”
”Nej,min chef hade en starkintegritetoch pratadealdrig om någonkollega.Jag litarpåhonom.”
”Varförringdeduhonom?” frågadeSören intresserat.
”Jag lovade höra av mignär jagkom hem. Vi diskuterade allt somhäntfrånjobbettillBangkok ochsenareSydney.
Vadsom händemed Viktoria,narkotikanoch specielltmin man. Givetvis berättadejag om fängelseti Australien.Historien slutademed att Åsablevmördadoch begravdi Australien.Frånfängelset skrevjag till honomoch en datorkille, de hjälptemig medtanke på Ekobrottsmyndigheten.Jag tackadedem av hela mitt hjärta.Dehittadegraverandeuppgifter somriktadesdirektmot Viktoria.Hon somvar min vän.”
”Hemsktatt inte kunnalitapåsin maneller sinväninna.
Jagäröverlycklig att du äntligen harkommithemma.” Det blev en stunds tystnadruntbordet. ”Lisa, jagförstår att du tänker på dina barn.Berättainteför migvad du tänker göra iframtiden.Jag blir oerhördstressad. Australien gick ut medatt du varmördad. Detvisadesig att dina barn hade fått medborgarskapi Singapore. Du kanintebaratautdem från Singaporeeller ta in demtillett nytt land.”
”Jag harendel jagmåste jobbapå.”
”Som vad?”frågade deäldre samtidigt.
”I Singaporeska jagförsöka få ett arbete på denengelska skolan.Jag är duktig imatte, ekonomi, engelska ochgeografi.I närheten av skolan kanjag skaffamig ett billigt
”Danielkommeratt få synpådig.”
”Jag lärkänna demsom en lärare.Pårasternakan jag pratamed eleverna.Jag färgar håretsvart,bruna kontaktlinser ochglasögon. Tror ni att jagkan smälta in iSingapore?”
”Ja, detskulle du klara. Du är kort ochsmal”,saSören. ”Boindig inågra veckor.Lär digatt hitta. Åk vanligakommunikationer.Börja cyklaeller åk moped. Hittaöverallt.
Tänk på att Singaporeärett dyrt land.Kolla uppbilliga restauranger.Åkeller gå förbiskolan”,saSören tankfullt.
”Duhar helt rätt.Först undersöker jagengelskaskolori Singapore. Spelar ingenrollvar jagfår jobbet. Senare kanske jagkan söka lärarjobbdär barnen gåri skolan.Givetvis måstejag ha arbetsvisum. Borjag in migkan jaghitta ochanpassa migfortare.Jag måstehabetyg från lärarhögskolan. Detglömdejag av.”
”Din pappagicki pensionför ett år sedan, menarbetar extra. Hansaatt hanbehövde pengar till sina projekt. Bland annathjälpasinabarnbarn.”
Åsatittadeförst nedpåbordetsedan på de äldre. Tårarnastegi ögonen.
”Pappa sa att hanlevde uppnär hanletadeefter sina barnbarn ochhjälpte mig.”
”Din pappa harintemått så brapålänge.Enligthonom harhan fått nytt livefter pensionen. Hanvillhjälpadig.Nu harhan frihet ochkan hangöravad hanvill”,svarade Sören vänligt. ”Hur längetänkerduförkovradig innanduåker till Singapore?”
13 boende ochäta billigt. Nästastegbliratt lära kännamina barn.”
PlötsligtskenÅsa upp.
”Jag behövernog ett halvår på mig. Detärmycketplanering infördet somkomma ska. Jagska träningscyklahär i skogen,där finns gupp,håligheteroch kurvor.Påvissa sträckor gårdet att cyklafort. Detgälleratt ha balans.Träna. Jogga. Kommai form.Dessutomska jaghyraenmoped och övningsköramed.” Lisa logstort.
”Glöminteatt köpa svarthårfärg till dina ljushåriga barn.Demåste smälta in närniflyr.”
”Ja, just det. Jagmåste kommapåhur jagska få ut dem ut från Singapore.”
”Skulle du inte utbildadig till bilmekaniker?”
”Jo, mamma.Jag tänkte börjapåkursennästa månad, menjag hinner inte gå färdigt. Detärbaravissa färdigheter somjag behöver.”
”Vad skadumed färdighetertill? Du körbil bra.”
”Jag harintekörtbil på femår, menjag måstekunna reparera en cykel, mopedeller en bil. Ellertjuvkopplaenbil ifalljag harbarnenoch vi måstestickafort.”
”Tjuvkoppla? Åker du fast fårdusittai ett helvetesfängelse.Mycketvärre än iAustralien. Hurhadedutänkt få ut barnen från landet?Trorduatt Daniel lämnar ut deraspass till dig. Tänk efter, Lisa.LandetSingapore är inte stort, men de haröverfem miljoner invånare.Landetgränsar till Malackasundetoch Sydkinesiska havet. Runt om finns andra länder ochmängder av mindre öar. Mångabevakar sitt territorium.Hur skadukunna fly?”
Åsatittadekärleksfullt på sinmamma somfrenetiskt tuggadepåsitt tuggummi.Siv hade kört fingrarna igenom sitt kortahår ett antalgånger. Nu stod håreträtt upp.
”Ditt hårser tufftut.”
”Varförpratarduommitt hår?”
”Duärfini håret”,ladeLisatill. ”Man fårintetugga tuggummi iSingapore om detinteärför medicinskt bruk. Tandläkare ochapoteksäljersådant. Vidövergångsställen fårman absolutintegånär detärröd gubbe. Nedskräpning gerhögaböter.Jag måstesägatillpappa angående rökning, hanfår inte enslåtsasröka. Förbjudeti vissaområden.Ja, jaghar läst på.”
”Vad kandumer?” frågadeSiv oroligt.
”Singapore blev självständigt1965. Detärett rent land allt från utsläppoch nedskräpning.Korruptionenärväldigt låg. Undrahur detkommersig att Daniel leverdär.Dessutomhar hanenbil.Det är nämligen dyrt att ha en egen bil. Huvudstadenheter SingaporeCity, de harenstorblandad befolkning.Den dominerandebefolkningenärkineser. Landet harmultireligion,som inbegriper de flestareligioner. De kallas försingaporianer.” Åsaräknade uppnågra öarsamtatt detvar runt sextio öarruntSingapore.”De är verkligenstora inom ekonomi. Changi Airportärvärldens bästaoch vackrasteflygplats.Landetgränsar till Malaysia somliggernärmast ochävenIndonesien.”
Åsakände sigstolt över vadhon kunde. Häpetstirrade Sivpåsin dotter.
”Du, du måsteväl kunnamer än detdär”, viskadehon.
”Som kallastärdet tjugotre plusgrader,men temperaturenliggerrunttrettio.Jag är förberedd, menplanerblirinte alltid somman tänktsig.Det är därför jagmåste ha olika scenarier. Ni kanhjälpamig meddet.Jag behöverockså pratamed poliseni Australien,han somhjälpte mig. Häri
Sverigeska jagtakontakt medenadvokat.För barnens skulloch föratt få in demi landet.Danielförfalskade att han varförmyndareöverbarnen. En advokatmåste samtala medden somgav demmedborgarskap.Fungerarintedet behöverjag ha en båti beredskap. En somkan ta ossutfrån Singaporetillöppethav.Båten behöverhaenstark motor ochmåste ligga videnkaj därjag snabbt kannåden.Jag låtsas åkautpåenfisketur.Dåfår vi en möjlighetatt sticka utanförSingaporesterritorium.”
”Kan du framföra en större båt? Om Malaysia ligger så pass nära kanDanieloch liganhakontakter där. Ligan kanske till ochmed utgårdärifrån. Säkert finns detmånga somärkorrumperade. ISingapore leverhan ett lugntliv.En braaffärsman gillar alla.”
”I trygghet.Ett vanligtliv,men ett mycket bättre liv. Menade du så,mamma?Angåendebåtar kanjag bara använda migaveneka.Utanmotor”, muttrade Åsa.
Åsanämndeinteatt poliseni Singaporenumer hade ögon på denblonde. En förbjudenoch farlig tanketaladetill henne. NärDanielåktefrånSingapore kundehon skugga honom. Bevisvar viktiga. Medbevis kundehon hjälpa poliseni Singaporeoch få Daniel fälld. Eftersom hanhadeförfalskathandlingarnakanskebarnenfick lämnalandet. Andningen gick förfort. En yrselgjordesig påmind.
”Ja, iSingapore borhan försin trygghet”, svaradetillslut Sivoch avbröt Lisastankar.
”Bra.Låt honomtro att jagärmördadoch låthonom kännaenfalsk trygghet.”
Efter ett antalårfickÅsa äntligenkomma hem till Sverige. Barnen bodde utomlands hos pappan. Planer att hämtahem barnen har funnits länge,men inga möjligheter fanns. Väl hemmadiskuterades olikascenarier med familjen, hur ochvilketsätt barnen kunde hämtas hem. Morföräldrarnaville hjälpa till. Åsaförstodatt det skulle bli en stor fara för alla inblandade.Oväntad hjälpkom.Hon tog emot den på grund av faranför familjen.Visstemed sig att fler svårigheterskulle komma.
