Helena Dahlgren Ond jul
Lix: 19
Lättlästnivå:
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47576
ISBN 978-91-8077-539-7
Upplaga 1:1
© Helena Dahlgren
och Nypon förlag 2024
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Ond jul
Författare: Helena Dahlgren
Omslag: Niklas Lindblad
Tryckt av Dimograf, Polen 2024
1
Jag har älskat julen så länge jag
kan minnas. Jag älskar alla juliga
dofter: glögg, pepparkakor och stearinljus. Och så musiken och julklapparna, förstås.
Men det allra bästa är att få bära hem granen med pappa. Det är alltid vi två som gör det, några dagar före jul.
Vi går sakta längs de snöiga gatorna och önskar god jul till alla vi möter.
Sedan hjälps vi åt att klä granen.
Mamma, pappa, mina systrar och
jag. Det är som i en julfilm.
Julen börjar tidigt i min familj.
Vi pyntar och pysslar och sjunger
julsånger redan före första advent.
Lite senare brukar vi göra julfint i vår stuga. Det hör liksom till.
En jul när vi var i stugan berättade min pappa en historia för mig. Den handlade om hustomten.
Pappa sa att hustomten inte är samma sak som jultomten. Han är mer som en vätte eller ett väsen och bor på gamla gårdar.
I hundratals år har hustomten hjälpt till med saker hemma på gården.
Han kan vara både hjälpsam och snäll, men man måste belöna honom. Det är viktigt att berömma hans arbete, annars blir han arg.
När pappa berättade för mig om hustomten satt vi i köket i stugan och drack varm choklad. Det var en kall vinterdag, och vi hade precis kommit hem från en skidtur.
Mamma och mina systrar var kvar ute i snön.
– Tror du på det där? frågade jag pappa.
Han skrattade och ryckte på axlarna.
– Nej, inte direkt. Men min morfar trodde på det. Han ställde alltid ut ett fat gröt åt hustomten för att inte göra honom arg.
– Vad händer om tomten blir arg? sa jag och lutade mig framåt. Pappa såg ut genom fönstret.
– Då förstör han, sa han. Morfar berättade om en granne. Hans lada brann ner en natt.
– Vad hemskt, sa jag. Men det hade väl inget med den där hustomten att göra? Det kan väl börja brinna ändå?
– Ja, sa pappa. Det kan det.
Men …
– Men vadå? sa jag.
– Jo, den här grannen hade visst sett något grått smyga runt ladan precis innan. Och så kände han en konstig lukt …
– En lukt? sa jag.
Nu var jag rädd.
Det som hade börjat som en lustig historia hade blivit något annat. Något farligt.
Jag kände hur hårt mitt hjärta slog.
– Ja, en lukt, sa pappa. Morfars granne sa att det luktade eld redan innan branden startade. Det riktigt stack i näsan av rök, fast det inte brann.
Jag darrade till och pappa lade handen på min arm.
Sedan pekade han på en jultavla som hängde på väggen.
Tomten på tavlan var tjock, glad och rödklädd. Som Coca-Colatomten i teve-reklamen.
– Dagens tomtar är mycket
snällare, sa pappa och log. Tur för oss. – Ja, sa jag och andades ut. Det är verkligen tur.
2
Året då jag hade fyllt tolv åkte
pappa till stugan andra advent för att slå på värmen och pynta.
Vi brukade vara där mellan jul
och nyår, åka pulka och spela spel.
I år skulle jag få följa med till stugan och hjälpa till att göra i ordning allt.
Jag hade sett fram emot det, men så vaknade jag på morgonen och hade ont i halsen.
– Bäst att du stannar hemma, Elias, sa pappa.
Han rufsade mig i håret och log.
Sedan sa han:
– Bara du är frisk till jul.
– Ja, sa jag och svalde.
Pappa gav mig en lång, hård kram. Hans ögon var varma.
Åk nästa helg i stället, ville jag säga. Låt mig följa med! Snälla, pappa.
Fast jag sa inget, utan stod bara tyst medan han tog på sig jackan.
– Vi ses i morgon, sa pappa.
Fast så blev det inte. Jag såg aldrig pappa igen.
– Vem är du? viskade jag.
– Känner du inte igen mig? sa tomten.
När han öppnade munnen såg jag att hans tänder var alldeles svarta, som om de brunnit upp och blivit till kol.
Elias har alltid älskat julen. Men det var innan hans pappa dog när stugan brann ner. Innan hans mamma svarade på en annons på
Facebook. Och innan den riktiga tomten kom hem till dem.
Efter det vill Elias aldrig fira jul igen …