Kerstin Lundberg Hahn
Fröken Spöke och kärleken
Illustrerad av Åsa Rosén
1.
Vila i frid?
Ebba och Ivar är tvillingar och går i samma klass.
De har en ovanlig vikarie som heter Fröken Sparre. Hon har varit klassens
vikarie länge, för deras lärare Dennis är pappaledig.
Fröken Sparre är rolig och snäll och kan både flyga och gå genom väggar.
Hon arbetade som lärare på skolan för länge sedan. Sedan dog hon och blev ett spöke. Nu bor hon i skolans källare.
Ebba, Ivar och de andra kallar henne
ibland Fröken Spöke. Men bara när
ingen vuxen hör, för ingen vuxen får
veta att hon är ett spöke.
En kväll låg Ebba och Ivar i sina sängar och pratade.
– Fröken Sparre har börjat se så trött ut, sa Ivar.
– Det tycker jag också, sa Ebba.
– Kommer du ihåg vad hon sa för ett tag sedan? sa Ivar.
– Ja, att hon behöver semester, sa Ebba. Att hon vill ... vila i frid.
– Precis, sa Ivar. ”Vila i frid” betyder väl att man ligger i graven?
– Mmm, sa Ebba. Hon är ju ett spöke.
Tror du att hon vill tillbaka till sin grav?
– Kanske, sa Ivar.
Ebba drog upp täcket till hakan.
Jag vill inte att Fröken Sparre ska försvinna, tänkte hon. Jag gillar henne!
2.
Kyrkogården
Nästa morgon var Ebba och Ivar på väg till skolan.
De gick genom parken som vanligt.
Trädens löv hade nyss slagit ut och gräset var vått av dagg.
Det var lite mulet, men varmt och skönt.
Plötsligt stannade Ebba.
– Kolla där! sa hon och pekade. Jag tror det är Fröken Sparre.
– Va? Var? frågade Ivar.
– Där borta, mellan träden!
På andra sidan parken gick en lång, smal kvinna. Hon hade långt, svart hår
och var klädd i lång, svart klänning.
Det var Fröken Sparre som var på väg ut ur parken.
– Men vart ska hon? sa Ebba. Skolan ligger ju åt andra hållet. Och vi börjar om en kvart!
– Fast vi har idrott första timmen, sa Ivar.
Ebba och Ivar såg på varandra.
Fröken Sparre var ju alltid i skolan på dagarna. Vart var hon på väg nu?
– Ska vi fråga? sa Ivar. Vi hinner om vi springer.
– Okej, sa Ebba.
De sprang efter Fröken Sparre.
De var nästan ikapp henne när hon gick in genom en grind.
Ebba högg tag i Ivars arm.
– Det är ju kyrkogården! viskade hon. Vad ska hon göra där?
Ebba blev orolig. Gång på gång tänkte hon på vad Fröken Sparre hade sagt: Vila i frid.
Tänkte hon lämna dem och vila i graven?
Ebba och Ivar gick tysta efter Fröken Sparre. När hon stannade gömde de sig bakom ett träd.
Fröken Sparre stod vid en gravsten som Ebba kände igen.
– Hon var här på halloween, viskade hon.
Ivar nickade.
– Arvid Spelemans grav, viskade han.
Fröken Sparre böjde sig ner vid graven.
Ebba och Ivar tryckte sig mot trädet.
De kikade fram och lyssnade på vad
Fröken Sparre sa.
Hon talade tyst:
– Jag saknar dig, sa hon. Hoppas vi
ses en dag. Snart!
Det blev kallt som is i Ebbas mage.
Ses en dag. Snart!
Tänkte Fröken Sparre lämna de levandes värld?
Plötsligt ryckte Ivar i Ebbas ärm.
– Idrotten har börjat, väste han.
– Oj, sa Ebba.
Tysta som möss smög de ut från kyrkogården.
Fröken Sparre märkte inget. Hon satt kvar vid Arvid Spelemans grav.
Ebba och Ivar är oroliga. Fröken Sparre är så trött och pratar om att ”vila i frid”.
Hon tänker väl inte lämna dem?
De bestämmer sig för att hitta på massor av roliga saker, så att hon vill stanna kvar i klassen.
Men vad tycker spöken om?
Det här är den tjugonde delen i den rysligt roliga serien om Fröken Spöke.
Art.nr 47533