Håkanson & Johan Leion
GRAVEN I DOMHAMRA BRUK
Lix: 22
Lättlästnivå:
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.
Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47499
ISBN 978-91-8077-512-0
Upplaga 1:1
© Nils Håkansson, Johan Leion
och Nypon förlag 2024
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Graven i Domhamra bruk
Författare: Nils Håkansson
Illustrationer: Johan Leion
Tryckt av Dimograf, Polen 2024
Vill du dock själva klenoden
finna, så våga ej rädas
färden, som når över floden, ängderna, vilka beträdas
blott av de dödes fjät, våga ej rädas att sväva
högt till de högste och bäva icke för mäktiga väsens heliga ljusmajestät!
− Gustaf Fröding
IDet var fullt med folk på stationen. Överallt var det trångt av väskor, ben och små hundar.
− Håll koll på om nån verkar spana på oss, sa Said.
Vännerna såg sig skrämt omkring. Tittade inte den där kvinnan konstigt på dem? Eller den där skumma killen? Ja, kanske.
– Vad gör vi ens här? suckade Sven.
Han tänkte på skolavslutningen igår. Direkt efter avslutningen hade han, Stella och Said fått varsitt SMS med tågbiljetter till Domhamra.
De visste inte vem som hade skickat biljetterna.
Men de hade sina misstankar.
– Tror ni att Oden är här? viskade Sven och såg sig omkring.
Folk skyndade fram och tillbaka.
– Inte vet jag, suckade Stella. Vi vet ju inte ens hur han ser ut.
– Det kanske är gubben där borta, sa Sven och nickade mot en helt vanlig farbror.
Stella och Said tittade på gubben. De verkade inte särskilt övertygade.
– Det kan ju vara vem som helst!
Efter ett tag hördes ett utrop:
Tåget till Domhamra inkommer strax till perrong fem.
Snart rullade tåget in och de tre vännerna steg ombord.
Det var trångt och ganska bökigt att komma fram till rätt platser på tåget. Stella och Sven hamnade på sätena bredvid varandra. Said fick en plats en bit bort, bredvid ett tomt säte. Där skulle Tim ha suttit.
Kvällen innan hade Tim skrivit i Sköldens chatt.
Hans föräldrar lät honom inte åka till Domhamra.
Svens pappa hade också blivit misstänksam.
− Till Domhamra? Varför då?
−
Öhm… jo, det är Saids familj som har en sommarstuga i Domhamra.
− Jaså?
Svens pappa hade velat prata med Saids föräldrar om det där. Då hade Sven fått panik.
För i själva verket hade inte Saids familj någon stuga i Domhamra. Det var bara något som Sven hittade på.
Som tur var hade han räddats av slumpen. Det hade ringt en försäljare, så pappa hade fått annat att tänka på. Han hade glömt att ringa till Saids föräldrar. Han hade inte ens frågat efter Svens betyg.
Sven hade slängt dem direkt efter skolavslutningen för att de var så dåliga.
Så allt hade löst sig.
Eller? Vad gjorde de egentligen på det här tåget?
IIUtanför tåget dök det upp skogar och fält, så gröna som de bara är i början av sommaren.
Hela tiden satt Sven med mobilen i handen. Han väntade på att något skulle hända. Vad? Det visste han inte själv. De visste ju inte vad som väntade i Domhamra. Eller vem som hade gett dem tågbiljetterna.
Och tåget bara rusade vidare.
Två dagar tidigare hade biblioteket i Kvarneberg förstörts i en anlagd brand. Den som låg bakom branden var Ursula Somn.
De tre kompisarna visste inte mycket mer om henne än att hon ägde det företag som hade tillverkat Flatworld. Flera gånger hade hon försökt använda spelet för att stjäla nån form av kraft från spelarna.
Varje gång hade hon hindrats av Skölden, motståndsrörelsen i spelet som Sven och de andra var en del av.
Men den här gången visste inte Sven hur de skulle göra för att stoppa Ursula Somn. Hon hade byggt en inverterare. Det var en maskin som bytte plats på den riktiga världen och spelvärlden.
Ett par månader tidigare hade några av deras kompisar – Frans och Anna – tagits tillfånga av Ursula Somn. Mot deras vilja hade hon förvandlat dem till deras avatarer. Men Skölden hade befriat dem.
Problemet var bara att de fortfarande var sina avatarer, ute i den riktiga världen. Och de kunde inte leva normalt förrän de blev som vanligt igen.
Men då måste de hitta en inverterare. Det vill säga, de måste hitta Ursula Somn. Och var det nåt som Sven absolut inte ville göra så var det att komma i närheten av henne.
Sven avbröts i sina funderingar.
Said hade ställt upp en väska på det lediga sätet bredvid sig. Nu kom en tant och gruffade om att hon ville sitta där. Said försökte stuva undan väskan, men den var tung.
Tanten blev sur:
− Man ska faktiskt kunna sitta på sittplatser.
− Ja, ja, förlåt, mumlade Said.
Han trängde sig förbi tanten och kom bort till Sven och Stella med väskan.
– Kan ni ta den här? flämtade han. Jag vet inte vad jag ska göra av den.
Sven tog emot väskan.
− Den är ju svintung!
– Jag vet!
I väskan låg nåt som såg ut som en enorm robotskalbagge. Med gröna pansarplåtar och stora lampor till ögon.
Det var en drönare. Uggly kallades den. Och det var inte vilken drönare som helst. Det var en specialbyggd superdrönare som Oden hade byggt.
Vem var Oden? Det visste de inte. De visste ingenting om honom. Förutom att han hjälpte dem i kampen mot Ursula Somn. Och Sven hoppades att det var Oden som hade skickat tågbiljetterna.
Att det var han som skulle ta emot dem i Domhamra.
Vi måste lita på att det är han, tänkte Sven och tittade ut genom tågfönstret. Oden var deras enda hopp.
Men det var ett svagt hopp.
Och det hade känts mycket bättre om fler i Skölden hade följt med.
Svens storasyster Lina skulle på konfirmationsläger. Och Tim fick inte. Och Ebba Flood hade inte svarat när de andra skrev och ringde.
Ja, det hade känts mycket bättre om fler varit med. För det var kanske inte alls Oden som hade skickat tågbiljetterna.
Kanske var det tvärtom Ursula Somn som hade gjort det.
Till slut kom utropet:
Då är vi framme vid Domhamra om två minuter. Domhamra nästa.
Tåget stannade. De tre vännerna steg av.
Tack till alla er som varit med om att ta fram just den här boken. Med er hjälp kan vi ge ut lättlästa böcker som väcker lust att läsa.
Lättläst är en rättighet
Det här är en lättläst bok från Nypon förlag. Nypon har en övertygelse. Alla barn, unga och vuxna måste lära sig läsa.
Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss. Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta.
Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.
Sven, Stella och Said sitter på tåget på väg till Domhamra, men de har ingen aning om vad som väntar dem där.
De vet inte att de är på väg mot sitt livs äventyr!
Ett äventyr som kommer leda dem till slaget vid Domhamra bruk. Är det här slutet för Flatworld?
Graven i Domhamra bruk är den femte och avslutande delen i serien om mobilspelet Flatworld.