ur paraplyskelettet. Mannen uttalade ytterligare ett antal danska svordomar vilket jag sket fullständigt i. Jag fortsatte in på stationen.
Med exakt en minut till godo och med en kropp som jag insåg luktade allt annat än saft och kakor sjönk jag ner på plats 78 i vagn 3.
Andhämtningen rosslade och jag förmodade att jag lät som en astmatisk långdistanslöpare men ingenting spelade någon roll längre. Jag var fri. Och rik. Kanske lite rädd, eller mycket, men mest av allt – rik!
etiketterna. Myrkrypningarna är kvar. Något är som sagt jäkligt off och det är inte bara det att jag inte hittar oliverna.
Plötsligt möts Becka och Pärlan igen mellan olivhyllorna på Zekes Livs. Fyra år har gått sen den där ödesdigra kvällen som ingen av dem vill minnas. De före detta bästa vännerna har inte setts sedan dess, och har inte heller några planer på att återuppta kontakten. Men vad ingen av dem vet är att de tillsammans sitter på den information som behövs för att sätta stopp för Köpenhamns värsta kriminella nätverk och samtidigt avslöja århundradets konstkupp ...
Tiden är knapp till dess att utställningen i Paris ska öppna och vännerna slits mellan konstnärer, servitörer, förskingrare och förfalskare. Det är dags för Becka och Pärlan att göra upp med sitt förflutna. Frågan är bara om deras ibland tveksamma omdöme kommer att kosta dem, eller någon annan, livet innan dess.
Att stjäla en tavla är en underhållande och nattsvart feelgood om vänskap och klassfrågor med två hjältar som är långt ifrån ofelbara.
www.vistoforlag.se
