Karin Karlsson
Ifalllivet ställspåända -om attseGud idet omöjliga
I faall livveet stäällls p på ä ända a - o om m a attt t se e G Guud d i d det t omöjjlliig
KarinKarlsson
©Karin Karlsson, 2024
Samtligafoton är tagnaavKarin Karlsson,
Förlag: BoD– BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-766-3
Tiilll diig s som m h haar r d deen n här r bookkeen n i din haannd d
Dethär är inte en bokför digsom vill ha tydliga, enkla, färdigasvar. Denär inte en manual förhur manhanterarlivetssvårigheter.Den är inte ettfacit förlivetsstora frågor.
Denäreninbjudantill digsom fortfarandefunderar, förundrasoch förvånas över livet.Till digsom ibland gårvilsei livetslabyrint, somsnavaroch gör dina kullerbyttorpålivetsväg menändåvill fortsättagå. En inbjudan attdela någraavminatankaroch reflektioner,sådantsom jagupptäckti mötetmed andramänniskor ochmed livet självt.
Denärenönskanatt vi tillsammans skatasikte motljuset, attviska kunna se attdet finnstro,hoppoch kärlek omkringoss, attviska få lovatt känna attviinteärensamma –inteens närlivet ställs på ända.
Tack föratt jagfår dela en stundavlivet medd
/KarinK
”Tyingentingäromöjligtför Gud.”
Lukasevangeliet, kapitel1,vers37
Innnneehåålll
Guds kärlek finnsi minsta lilla skärva
Hurhittarduhem?
En sommarbukett
Atthitta vägarvidare
Gårdet attvecklautenskrynklig själ?
Tacksamatt jaglever
Kanske kanjustduvaranågon annans mirakelidag
En gammalorangesymaskin
Ordgör skillnad
Om rikedomoch tacksamhet
Våga vara där
Livetärinteperfekt
Älskad -oavsett allt
Attkänna sigbegränsad ienvärld full av valmöjligheter
Vart är vi på väg?
Jagärarg på livet
Fest ellerkamp
Om föräldraskap ochatt kännasig överflödig
Kanintevimänniskor bara slutabeteoss somidioter?
Vadkostaregentligen lycka?
Detvar sjukdomensom toghansliv
Jagkanskeärnaiv
Ikatastroftankarnastid
Attintelåtadöden få sistaordet
Allt somtyngerdig är inte ditt attbära
Du är en av demsom skiner
Blytunga moln ochenlängtan efteratt bliförstådd
Varför firarniatt en manblir dödad?
Vilkaärhörnbitarna ilivetspussel?
Kanman dö av brustethjärta?
Hurblevdittliv somdet är?
Dethandlar alltid om perspektiv
Ettliv värt attleva
Kantvå sanningarrymmasi etthjärta?
HarGud tagitsemester– någratankaromsorg, smärta ochdöd
Livetärinterättvist– klyschaellersanning?
Snartärdet juligen– om sorg ochsillsallad
Attgåutanför sincomfort zon
Tacksamför attjag är född iSverige
Jagvill vara lite mersom en tussilago
G Guuds k kärrllek k finnns i miinnsstta liilla s skäärrvva a
Ibland gårsaker sönder. Vissa sakerslitsut. Kanske föratt vi är ovarsamma. Annat vittrarsönderlångsamt, så långsamt attviinteriktigt märker detförrändet är försent attgöranågot åt det. En delsaker gårsöndermed bulleroch brak,plötsligtoch oväntat– kanske av misstag, kanske kastar vi demifrån ossnär vi av en elleranledning fått nog. Andragångerglömmer vi bort attunderhålla ochtahandomvårasaker.Om detfår fortsätta tillräckligtlänge gårdetill slut inte atträdda.Vissa sakergår attlaga ellerpusslaihopigenmedan andraärförlorade föralltid. Vissa sakerärskönt attfå göra sigavmed ellerbytaut, andraäroersättliga föross.
Detgällerdockintebarasaker.Det kanockså vara våra relationer,jaiblandkan det kännas somatt faktiskt hela livet somgår ismåbitar. Detkan bero på attvitappatbort en annanmänniskaoch vänskapeni alla vardagensmåstenoch borden.Det kanhända attnågon känner sigsvikenellerfördbakom ljuset.Förhållandenkan ta slut föratt vi såratvarandrasåmycketatt vi inte längre kanmötas idet somfinns kvar.Det finns trasigafamiljer därviinteförmått finnas förvarandraellergevarandradet utrymme varoch en behövt föratt må bra. Kanske visade detsig efterhandatt vi ville olika sakeroch behövdegååtolikahållpågrund av det. Vi kanbli bortvaldaeller vara den somväljerbort. Kanske är båda redo förnågot annatellersåstårnågon övergiven kvar.Kanskekommernågon annanemellan. Kanske finns detyttre omständigheter somgår på tvärsenmed detviönskaroch hoppas.Kanskekommerdöden ochtar någonifrån oss. Kanske är uppbrottet lugntoch stillsamt, kanske är detbarakaos. Vissa gånger är detkanskebra föross, andragångerärviotröstligaoch förstårinte hur vi skaorkalevavidare. Ibland är detbådeoch.Det händerockså attenhittar tillbakatill en annanmänniska.
På ettställei bibeln skriverPaulusomhur vi människorser på tillvaron somgenom en gåtfullspegelbild, menatt vi en gång skakunna se varandraansikte motansikte.
Detärintealltidsålättatt vara människa.Livet är både komplext ochkomplicerat.
Detgällerbådenär vi serpåbådeoss själva ochpåandra. Dethänderatt vi speglar ossi varandra ochvarandras liv.Det kanhjälpaoss attförstå. Närenrelationgår sönder,när någonförsvinneruturvåraliv är detsom attnågot gårsönderinomoss.
Detblirenspricka ispegelbilden.Det kangöraatt ljuset brytspåett annatsättoch hjälpa ossatt se på livet från ettnyttperspektiv, menblirdet allt förmånga sprickor blir detsvårare attseklart.Vill detsig riktigtillakanskehelaspegeln gårsönderoch detbarablir skärvorkvar. En högmed vassaskärvor somskärdjupa såri oss. Paulus fortsätter sintextmed de välkända ordenatt störst av allt är kärleken.Därförväljer jagatt trotsallt tropåkärleken. Tropåatt detgår attupptäckanågot av sigsjälv och sitt liv ocksåi dettrasiga.Tro på attGudskärlekkan reflekterasi minsta lilla skärva. Jagväljeratt tro, menvissa dagarärdet nästan omöjligtatt se ochkänna det.
”Ännu serviengåtfull spegelbild;
då skallviseansikte motansikte.
Ännu är minkunskapbegränsad;
då skallden blifullständig som Guds kunskapommig.”
Första Korinthierbrevet, kapitel13, vers 12
H Huur r h hiitttaar du h hem?
Detärett drygtårsedan jagflyttadetill denlägenhetendär jagbor nu. Detvar inte någotjag längtade efter. Tvärtomsåhadejag gärnabottkvari mingamla lägenhet, mendet alternativet fannsheltenkeltinte. Detärintenågot felpåden nya lägenheten,absolut inte,men eftersom jagegentligeninteville flytta så togrättlång tidinnanjag kändemig hemma. Jaginser naturligtvis attdet är ettlyxproblemgivet hur mångamänniskor ivärlden somintehar någonstans attboalls ellersom tvingas lämnasinahem hals över huvudpågrund av krig ochandra katastrofer. Menomjag skavaraheltärlig så kändes detsom attjag tappat bort en bitavmig själv.
Förett parveckorsedan varjag på releasekväll förenbok somheter ”Hitta hem”.Den handlarsåklart inte om hurenGPS fungerar elleratt hittatill en specifik fysisk plats, utan om atthitta hemi sigsjälv,i sitt eget liv.Jag harintehunnitläsaboken ännu, menensak somfastnadei migden kvällenvar närförfattaren (Hoppasjag inte misstolkardig nu,Robert!)lyfte fram atthitta hemtill sigsjälv inte iförstahandärett individuellt projekt, utan attdet är någotsom görs bäst igemenskap medandra.Att få dela varandras livsberättelser ochlivserfarenheterhjälper ossatt förstå våra egna liv bättre.Det kanbådegenya perspektiv ochenrejäl portionigenkänning,men framföralltenkänslaavatt inte vara ensam. Detkan hjälpa ossatt hittahem.
Alla människorhar varitmed om en mängdolika,bådebra ochdåliga, sakeri sitt liv. Ochför de flesta av dröjer detintesärskilt mångaårinnanviupptäcker attlivet inte alltid blir somvihoppats på ellerdrömt om.Det händer ocksåatt vi fårhöraatt det finns en mening medalltsom sker,ellertilloch medatt detärGuds vilja. Jagtänker attdet sällanärhjälpsamt attfåhöradet närdesvårastesakerna händer ellernär livskrisernadrarframi våra liv.Jag tror inte ensatt detfinns en mening medallt som
händer.Jag tror inte attdet gåratt förstå allt.Och jagtrorframför allt inte attGud vill allt detsom händer, vare sigi världeni stortelleri mitt liv.Däremot är jagsäker på att Gudäross somallranärmast idesvåra stunderna.
Jagtrorockså attdet är sådana händelsersom tvingaross attbygga om vårt inre hem. De fåross attpröva –och kanske ompröva- vadi livet somfaktisktbär.Och ibästa fall kanväxaframnågot nytt ur våra allrasvårasteerfarenheter. Någotsom hjälper ossatt se på livet mednya ögon.Något somfår ossatt upptäcka sådant vi inte förstått tidigare.Men detäri så fall ingetsom sker av sigsjälv,utandet är någotkostarpå.
Detkrävs ansträngning föratt kunnalåtadedär tillfällena blienväxtplats förnågot nytt.Där vi behöverhjälpavarandra. Inte föratt tala vadden andreska göra ellerhur henska känna. Nej, genomatt vara där; sträckautenhandatt hålla i, erbjudaenaxel attgråta mot, vara densom sitter kvar näralla andravändersig om ochgår.Vikan alla vara den människanför någonannanochdet kommer attkomma stunderdåviönskaratt någonfinns därför oss.
”Envän visaralltid kärlek, en broder är till föratt hjälpa inöden.”
Ordspråksboken, kapitel17, vers 17
EEn s soommmaarrbbukkeettt t
Jaggår minkvällspromenad längsSäveån. Solenskineroch kvällenärljum. Jaghar längtatefter kvällarsom denhär hela vintern. Iögonvrånser jagnågot somrör sigi ån.Det är en bäversom simmarförbi.Desenaste veckorna harjag sett denflera gånger,ävenomjag ännu inte lyckatslista ut varden bor. Undersamma tidhar grönskan längsmed ån fullständigtexploderat. Jagplockar en sommarbukett attsätta hemmapåköksbordet.
Ibukettenfinns smörblommor, dessa fantastiskasmå blommorsom dykerupp tidigt på vårenoch sedantrogetblommarhelasommarentillsammans medstora, färgstarka lupinersom lyserupp vardagen både hemmai köketoch närjag serdem längsvägrenennär jagärpåväg någonstans.Jag plockarnågra hundkäx.Debestårav mängdermed små, småblommor somsitterihopi storaklasar. Detärlättatt troatt alla är lika, menomman tittar noga så är varjeblommaheltunik. Attdesedan dröser ochskräpar nerkan jagstå ut medför attjag tycker de är så fina.Jag hittaräven rödklövermed sinheltunika form ochprästkragar somvisserligen är fina attsepå, mensom luktar rätt illa.Jag funderar på atttamed en maskrosellertvå,ävenomen delkallardem ogräs. Dels föratt de är så färgstarka,men framförallt föratt jag förundras över derasförmåga attkunna överleva ochväxai stortsettvar somhelst.
Jagkan inte heller låta bliatt ta mednågra styckenförgätmigej även om de nästan försvinner blandalla de andrablommorna,och en blomma somjag inte vetvad den hetermen ändå hittar en självklarplats imin bukett.
Närjag äter minfrukost nästamorgonser jagatt någraavblommorna redanslokar.
Jagtänkeratt buketten påminner om människor; attmänniskor är likaolikasom blommornai minbukett. Någraärstora,färgstarkaoch detäromöjligtatt missa dem
Det finns ögonblick som vi aldrigglömmer.Tillfällensom förändrar allt.Händelser som ställer allt på ända.Ibland är detsådantvidrömt om och hoppats på länge.Andragånger är det sådant somviönskar attvialdrig skulle behövt uppleva. Ibland är detnågot som får oss att svävasom på moln. Andragångerärdet någotsom slårundan fötterna på oss. Iblandkänns alltsåmörkt attviinteens vethur vi skahitta oss själva. Andragångerkänns allt så självklartatt vi inte ens behöverfunderapåvartviärpåväg. Sammantaget är allt det där vårt liv.
Ett liv som består av sekunder ochminuter,dagar och år.Tillfälligheteroch möjligheter, svårigheter och utmaningar.Strålandedagar och orosmoln, ljumma vindar och och isande kyla. Gudvill dela livet med oss.Gud finnsdär ibådedet storslagna och detvardagliga. Gudfinns där också de mest omöjligadagar,ävenomviintealltid förmår atttro attdet är så. Gudvisar sig på de mest oväntadesätt. Minförhoppning är denhär bokenska få blien hjälp att upptäcka mer av Gudi detoväntade, idet som kännsomöjligt.
Karin Karlsson bori Sävedalenoch arbetar iRåda församling strax öster om Göteborg. Honärensamståendemamma ochpräst.Hon tycker om böcker och kramar,styrketräning ochchoklad.Villduveta mer är du välkommenatt besökahennes hemsida,karink.se
