9789180577427

PERFEKTA SCHACKRUTOR UPPSKRUVADE RAGGARTONER JennyHansson och

Perfekta schackrutor och uppskruvaderaggartoner

Jenny Hansson PERFEKTA

SCHACKRUTOR och UPPSKRUVADE

RAGGARTONER

Tidigare utgivningavJenny Hansson

MytomanenpåMadeira (2022)

75 miltillBerlin (2022)

Förälskad iBerlin (2023)

Bröllopskaos på Korfu(2023)

Perfekta schackrutoroch uppskruvaderaggartoner (Dalskogen,del 1)

Copyright© Jenny Hansson2024

Omslag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland

ISBN:978-91-8057-742-7

www.jennyhansson.se

KA PI TE L1

Lisa slängdeutytterligare en klänning från garderoben,plagget landadeöverstpåklädhögen sombildats på sängen.Hon hävde undannågra av Jimmys välstrukna skjortor.Var fanns midsommarklänningen? Denlilabalklänningen från gymnasietprasslade nerfrångalgenoch landadepågolvet. Lisa drog ettdjupt andetagsom knappt gick attfåner ilungorna. Hurskullehon ha kunnat veta attden röda sidenklänningensom sågsåstrålande ut på bilderna varsyddför Barbiedockor?Hon puttade undan balklänningenmed foten, skulle minsannintelåtaett klädesplaggfåförstörafirandetavfemårsdagen.

Fingrarnatrevade över golvet igarderobsdunklet. Längst in i enahörnetstötte de emot en trälåda. Detgamla schackbrädet. Lisa öppnadehaspenoch smekte över detlenatyget sompjäsernavilade på.Speletvar handsnidat.Pappa hade köpt deti Kraków en gång förlänge sedan. Pappa.Hon smälldeigenlocket ochskötbrädetlängreini mörkret. Handen svepte förbinågot mjukt. Itriumfhöllhon uppden vita klänningen pryddmed blomsterbroderier.

Då honkrängtavsig denrödaklänningenhördesett pysande. Lisa stelnade till.Det varväl aldrig potatiskastrullen? Honkastade sigutursovrummet. Doften av vitlök ochtimjanmötte henneredan ihallen. Vattnet skummade över hela spisen.Smärtanbrändegenom fingrarnanär honlyfte uppkastrullen. Locket klirrade nerpåspisenoch Lisa svor till.Vattnet forsadeöveroch plattanslogavsig själv. Heta dropparstänkte motden bara

magen. Honkvävdeennysvordom ochsveptebortenblond slinga ur ansiktet.

Närpotatiskokningenvar underkontrollbaddade honsig i pannanmed denblöta kökshandduken. En solstrimma trängde in mellangardinernai fönstret.I ugnsbelysningenbörjade ytan på rostbiffen se gyllenbrunut. Honfingradepåsilverhjärtat hon hade om halsen.Ingen panik. Lägetvar underkontroll, lite vattenpåspisenskulleintefådra nerhumöret.Fråganvar bara varför Jimmyintevar hemma än,han hade aldrig tidigare missat någonavderas högtidsdagar.

Lisa norpadeåtsig telefonensom lågovanpåbiografin om SelmaLagerlöfpåköksbordet. Bokenlåg överst istapeln med sexornas matteprov.Elevernahadebörjatfråga efteratt få tillbaka förhöret,men honhadeintehunnitpåbörja rättningen eftersom honplaneratårsdagen. Signalerna ekade. Någotlent smekte hennemot vaden. Mister Darcy. Denorangefärgade kattengav ifrånsig ettjamande ochsnodde runt benen. Isin iver över attfåfärdigt middagen hade honglömt attgekattenmat. Medtelefonen tryckt motöratsnoddehon åt sigkattmatsförpackningen ochfylldematskålen.Lisaspratttilldåenröst hördes iandra ändenoch torrfodret regnadeövergolvet. Telefonsvararen. Så märkligt,Jimmy brukadealltidhakollpå telefonen. Honöppnade sms-appen. Närkommerduhem? Lisa stirrade på meddelandetnågra sekunder innanhon skickade det. Äsch.Han varsäkertpåväg hem, kanske vardet därför haninte svarade.

Efteratt ha kontrollerat attchokladpannacottan ikylen börjat få rätt konsistens återvändehon motsovrummet.Lisastannade vidbyrån ihallenoch flyttade fram kortet på henneoch Jimmyi Barcelona. Derasförstasemesterresatillsammans,sålyckligade sågut. På fototbredvid stod mamma ochRolfmed armarnaom varandra.Kanskehademamma äntligen hittat någonsom kunde göra hennelycklig.Och somhon kundelitapå. SjälvhadeLisa haft tursom träffatJimmysom manalltidvisstevar manhade.

Lisa återvändetillsovrummet ochtog på sigden vita klänningen.Hon trippade fram till spegelnoch svängderuntett varv. Garderobsdörrenknarradetilloch en orange svansskymtadei utrymmet.Jimmysskjortorhånlogåthenne från galgarna. Dessvärrehadederätt. Denhär skrynkliga klänningen skulle honaldrigfåi dugligtskick tillshan komhem.Dessutomstank denlavendel. Förbannade malkulor.

Midsommarklänningenhamnade överst blanddeutspridda kläderna på sängen,strax intill de gråmjukisbyxorna.Tänkden somändåhadekunnattillbringakvällen idet skönanoppiga plagget. Barbieklänningen hasade ner på golvet.Det röda tyget glänstei lampskenet,klänningentycktes säga atthon bordege denennychans.Hon lätdet lena tygstycket glidamellanfingrarna. Så hemskvar denväl inte,det gick ju attandas ikorta andetag.

Mister Darcystrosadeutfrångarderobenmed ettlinne över öronen.Han rulladefram ochtillbakaöverbalklänningen.Lisa schasade bort kattenoch hanslogsig förorättadner bredvid elefantörati fönstret.

”Kan du inte vara till nånnytta ochhjälpamig väljakläderi stället?”

Ur klädhögenstack detframnågot blått. Kundedet vara klänningen honhaftpåMys förlovningsfest? Jimmyhadesagtatt den matchade hennes blåögon. Lisa trädde plaggetöverhuvudet.En ny snurrframför spegeln.

”Vad tror du om denhär,Darcy?”

Kattens grönaögonbevärdigade henneintemed en blickoch vidennärmare titt fannsenfläck på bröstetsom inte hade gått bort itvätten. Medanhon tryckteinmagen så långtdet gick satte honpåsig Barbieklänningen igen.Den vartilloch medvärre än honmindes. Menhon fick välbitaihopoch kippa efterandan FörhoppningsvisskulleJimmy ändå se till attfåavhenne det obekväma plaggetinnan kvällens slut,det varlänge sedansist.

Lisa rynkadepånäsan.Det luktadeväl inte bränt?Hon rusade in iköket ochslängde uppugnsluckan. Röken bolmadeuttillsammans medenfränluktsom fick ögonen atttåras.Plåten landademed en duns på ettunderlägg på köksbordet.Med en gaffelskrapadehon längsden svarta köttytan.

Ledmotivet till Vänner fyllde köketsamtidigt sompotatisen pysteöver. Plattanslocknade automatisktigen. Lisa knyckteåt sigkökshanddukenoch lyftemobilen till örat.

”Jimmy?”

”Kollarduintedisplayen närdusvarar?”saAndromedasröst. ”Men detvar faktiskt Jimmyjag villeprata med. Är haninte där?”

Lisa svepte undanskummet från spisplattanoch betihoptänderna. Barbieklänningen stramade åt kringkroppen.

”Nej.”

”Har du fått mina meddelanden?”

Lisa snodde fingretomhalsbandet. Honhadefåttvartendaett av systerns meddelandendär honundrade om Lisa villehjälpa till på vandrarhemmet över sommaren.

”Ja.”

”Vad sägerdudå?”

Lisa vred på plattanigen, menden stängdegenastavsig.Hon gned kökstrasan någragångertillövervätan.

”Jag kanintebohelasommarenpåGläntan.”

Honoch Jimmyskullenjuta av dagarnaoch varandra tillsammans.Kansketaentur till Österlensom de brukadevarje sommar.

”Jag behöverhjälp medekonomin”,saAndromeda.”Jimmy måstehjälpamig medmomssatserna. Senundrarjag om jagfår draavtvådagarskursen iträdbeskärning?”

”Men dengickduväl inte klart?”

Andromedahummade någoti luren.

”Kan du hjälpa mig då?Duärjuduktigpåsiffror.”

”Jag är inte professori nationalekonomidirekt.”

Andromedafnyste.

”Duärmattelärare?Kan du …?”

”Obehörig, ja”, avbröt Lisa.Hon trycktetelefonen mot örat medaxeln ochföste tillbaka kastrullentillplattan. ”Numåste jag gå,hållerpåatt laga mat.”

Lisa klickade av samtalet innanAndromeda skulle hinnasäga någotmer.Om honkände systernrättkrylladedet av ogjorda sysslorpåvandrarhemmet.Hon hade tappaträkningen på hur mångagångerJimmy redanskickat över länkarna till företagarsidornapåSkatteverketshemsida.Potatiskastrullen puttrade ochhon gjorde sigredoatt sänkavärmen då ledmotivet till Vänner återigen ljöd iköket.

”Jag sågdittmeddelande”,saJimmy.”Jagblir tyvärr sen.”

Kökshanddukenlandade medett klaskandei slasken. Bara så sent somi förraveckanhadehan jobbat över någrakvällar. Utanförfönstrethadesolen helt gått imoln. Dendär väderkillen somutlovat sommarvärme hade uppenbarligenintehaftensusning om vadhan snackade om.

”Blirdusen nu igen?”

”Ja.”Jimmy harklade sig. ”Vihållerpåatt upprätta nyaformulärför företagare och…”

Lisa satte potatisenpålåg värme.

”Dubehöver inte förklara,jag förstårinteett ordavdet där ändå.”

Förenstund vardet enda somhördesnågra knäppanden från spisplattan.

”Men då vetduatt du inte behöversitta uppe ochvänta”, sa Jimmy.

Lisa sågfrånkolbiteni ugnsformen till kylskåpsdörren några gånger.Pannacottan hade säkert perfektkonsistensvid dethär laget.

”Men närkommerdu? Du vetväl vaddet är fördag idag?”

Bara tystnadensvarade henne, Jimmy hade redanlagtpå. De första regndropparnaslogmot rutan. Lisa hävdeupp kylskåps-

dörren ochgrabbade åt sigenpannacottaskål. Röranvar klibbig, förmodligenhadehon haft iför mycket gelatin. Honsjönk nerpå en köksstol ochprovsmakade sörjan.Som idet närmaste var smaklös. Jimmyhadevarit frånvarandepåsista tiden. Detenda hanhadekollpåvar telefonen, så fort denplingadesnattadehan åt sigden medengång. Förutomnär honringdedå.

Ettkrasandehördeslängreini lägenheten.Lisaknyckte åt sig pannacottaskålenoch skyndade ut ihallen. Honsloghandenför munnen.Minst en tornadohadegåttigenomsovrummet.På golvet brottadesMisterDarcy medbalklänningen somlindatin sigi hängslenatillhenneshängselbyxor. Hondampner på sängen ochdeklädersom lyckatsklängasig kvar åkte igolvet.

Lisa lyfteupp en ny sked gelatin. Ackompanjerade av smattrandetmot rutanranndeförstatårarna längskinderna. Hondrog ettdjupt andetag. En av sidsömmarna iBarbieklänningensnärtade upp. Smaken av chokladoch salt blandade sigi munnen.

Detvar bara attinseatt Jimmy förförstagångenhadeglömt årsdagen.

KA PI TE L2

De röda siffrorna på digitaluretvisadeatt klockannärmade sig midnattdåLisavände på sigi sängen.Jimmy hade fortfarande inte kommit hem. Kudden värmde inackenoch honvände runt denför minsttiondegången. Hurkunde de ha så mycket attgöra på Skatteverket hela tiden? Honstartaderadionpåtelefonen.En programledare, alldeles förglättigför sitt eget bästamed tanke på tidpunkten,hadebestämt sigför attlufta sina åsikterom skandaleri detengelskakungahuset. Lisa vänderuntkudden ochstängde ögonen.Men honslogupp demigennär en hitlåt från detsena90-taletdånadeutfrånhögtalarennågon minut senare.MisterDarcy ristetilldär hanlåg hoprulladi ändenav sängen.Han vändeförebrående huvudetåthenneshåll, somom detvar hennes felatt de bestämtsig föratt spelaskränmusikpå radion mitt inatten. Lisa stängdeavprogrammet.

Ljudet av ytterdörrensom öppnades ochJimmysvisslande trängdeingenom springan isovrumsdörren.Han toggod tidpå sigatt få av sigklädernainnaneltandborsten startade.Enpust av eukalyptus spredutsig då hanlitesenaresmögini sovrummet.Det varden därdyraafter shaven somhan aldrig brukade använda. Jimmysjasade undankattenoch klorna skrapade motplastmattandåDarcy slankutgenom dörren.

”Äntligenhemma?” sa Lisa då hankröpner isängen.

”Jag,eh… hade inte riktigtkollpåklockan.”

Hennes fingrarletadesig in underJimmystäcke.Visserligen varklockan över midnatt, menom mantänjdepågränserna kundedefortfarande säga attdefiradeårsdagen.

Jimmygreptag ihenneshandoch fördebortden.

”Lisa, jag… Detärsent. Vi kanväl pratamer imorgon?”

Medens tycktesmörkret irummetkompakt ochutanMister Darcyvid fötternavar detkallt.

”Ja, okej.”

SnartdämpadesJimmysandhämtning.Lisatorkade hastigt bort en tårurögonvrån. Varför varhon så känslighelatiden?

Hanhadebararåkat glömma årsdagen eftersom hanhade mycket på jobbet. Detknarradei dörren ochMisterDarcy tassade in.Han hoppade uppi sängen ochrullade ihop sigvid hennes rygg.I morgon skulle Jimmysjälvklartkomma på atthan missat derasspeciella dag. Och om hanintegjordedet så skulle honberätta detför honom. Så dumhan skulle kännasig då. Värmen från kattkroppenletadesig in genomtäcketoch hon kurade ihop sigmed kudden ifamnen. Allt skulle lösa sigi morgon.

En vindpust slet dörren ur Lisashandoch denkraschade in i väggen så attrutorna skallrade. Honfälldeupp kragen ochklev ut iregnet. Detvar just hennesvanliga turatt behöva gå ut på rastvakt en dagsom denhär.Och inte hade honhunnitprata medJimmy på morgonen somhon hade tänktheller. Närhon vaknadehadehan redansmititi vägtilljobbet.

Regndropparnapiskade motansiktet. Lisa kurade ihop sigmot väggen.Helaomgivningen stanksurtregn, detvar ofattbartatt detta skulle föreställa majmånad.Förresten hade Jimmy meddelatatt hanskullebli seni kvälligen. Honsökte igenom fickorna på jackan efterenchokladbit, menhittade bara några tommapapper. Lisa smälldeskoni marken så attvattnet stänkte. Hurskullehon nu överleva dagen?

En gulregnkappa skymtade bakomhörnet. Åh nej, My.Självklartskulleden hurtigaste av kollegorna dyka upp. Lisa tog någraklivutpågården, måste hinna undaninnanMyficksyn på henne. Ettkrasandeljudfrånett kvarglömthopprepshandtag hördes undersulan.Häromdagenhadekolleganklagatpåillamående,hon somannarsalltidvar munterhetensjälv.Det skulle inte vara detminstaförvånandeomhon vargravid. JävlaperfektaMy.

Lisa skyndade vidare över gården.Enytterdörr iden gula tegelväggenöppnadesoch sjätteklassarnavälldeut. Tvåpojkar trängdesig samtidigtutgenom dörren,den eneavdem knuffade till denandre så atthan snubbladehuvudstupaframåti asfalten. Pojken satte sigupp ochgnedhandenöverrevan på knät.Bröstkorgen rördesig ryckigtoch hansnörvlade.

Iögonvrånnärmade sigden gula rocken.Lisadök nerbredvid denskadade pojken.

”Hur gick det, Filip?”

Hanknepihopmunnennär hontryckte en näsduk motsåret. Någraavklasskamraterna saktadeinoch studeradeolycksplatsenmen de flesta forsadevidarei riktning motfotbollsplanen.Pojkensom knuffatFilip varnästanframmevid gräsplätten.

”Hörrudu,Hampus. Komhit medengång.”Lisas röst utlovade minstett samtal iförhöjt röstläge hemtillföräldrarna om hanintelydde.

Hampus sågsig om över axeln. Sjuornavar ocksåpågångoch sprang ikappmed sexorna, ungefärsom en flockvildhundar somfåttsyn på ettköttben.Det varalltidenkampomvem som skulle paxa planen förstpålunchrasten

Lisa spände ögonen iHampus. Pojken stoppade händerna i fickorna ochsläpade sigmot dem.

”Förlåt, detvar inte meningen”, sa han. ”Hur gick det, Fille?”

Filipförde handryggen över ögonen innanhan torkadeavden motbyxan

”Dufår följaFilip till Birgitta”, sa Lisa.Hon hjälpteden skadade pojken attresasig upp.

”Va?”Hampusslogutmed händerna på ettsättsom förde tankarna till en politiker somförsökteförklaravarförkommunens pengar plötsligtförts över till hans eget kontoi Schweiz. ”Dåmissarjag matchen.”

”Det görduändå.”Lisanickade motplanen. ”Sjuorna kom först.”

Medhasande steg följde Hampus efterFilip motdörren. My slöt uppbredvid henne.

”Hampusigen?”sahon.”Är detintedagsatt ringapappan?”

Lisa rös. Hampus pappa arbetade på kommunensgatuenhet ochhadealltidenundanflykttillvarförsonen beteddesig som hangjorde. Visserligenkunde mansällanlitapåmän iallmänhet, menmyndighetsutövarnavar värst. Jimmyvar väldet enda undantaget sombekräftaderegeln.

”Jo, jaggör detomdet händer igen.”

En vibrationspred sigöverlåret ochledmotivettill Vänner startade ifickan. Andromeda. Honklickadebortsamtalet.

”Klickar du alltid folk på detdär sättet?”saMy.

”Det varbarasyrran.”

”Var dethon somarbetadesom hundfrisör?”

Andromedahadepåbörjatdistansprogrammet ihundklippningunder hösten men gett uppredan efterhalva terminen.

”Hon driver vandrarhem sennovemberoch vill ha hjälpöver sommaren”, sa Lisa.

Annonsen om vandrarhemmethadelegat uteett halvår när Andromedafåttsyn på den. Dagen därpåhadesäljarenkunnat plocka bort notisen. Andromedatänktealdrigöversaker och ting särskilt länge.

Mysansikte rynkades sammani en frågande grimas.

”Vandrarhem? Vardå?”

NärtillvaronplötsligtkantrartarLisasintill�lykt tillsysternAndromedasvandrarhemiDalskogeni Dalsland.DäråterserhonsinungdomskärlekNick samtidigtsomdenstiligegästenWilliamdykerupp.

Bådatävlaromhennesuppmärksamhetsamtidigt somdetblirmerochmeruppenbartattvandrarhemmetstårpåruinensbrant.Tillrågapåalltvill kommunenbyggabostäderpåfältetstraxintill, vilketriskerarattförstöradenlantligaidyllen.Snart ärdebådasystrarnadrivandeienhårdkampför attfåstopppåbyggplanerna.Kommerdelyckas?

OchkommernågonavmännentillslutvinnaLisas gunst?

JennyHanssonärförfattare,skrivcoach ochlektör.Hondebuteradeår2022 medfeelgoodromanen Mytomanenpå Madeira. Övrigskönlitterärutgivning ärhittills 75 miltillBerlin, Förälskad iBerlin och Bröllopskaos på Korfu, menJennyharocksågettutettantal friståendenoveller.