IKarl-Otto Engelbrekts tjänst
Mats Gezelius
Del 1av3
IKarl-Otto Engelbrekts tjänst
Mats Gezelius
©2024 Mats Gezelius
Omslag ochsättning: JoakimAxelsson
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-644-4
Dethär är en fiktion,enpåhittadhistoria.
Faktafel ochförfattarensegenmäktiga beskrivning av händelseroch personer skases iljusetavdetta.
Förövrigtvill jagtacka Joakim,Anjaoch minStina –Utanerhadedetta stannati dagdrömmerier.
Prolog
ViljamiPeltonenkände sigtrött,han hade haft bråda dagarsedan ettårtillbaka. Nu låghan isin barack,dåsade ochtänktepåhur hanhadehamnatdär.Han blev avbruten isitttänkandeavatt detkrafsadevid dörren, hantittade uppoch fickdåsetvå ögon somotåligt stirrade på honom.
–Jaja, jagkommer, sa hanoch klev uppoch klappade kärvänligt sinfinska lapphund.
Detvar en tiksom hanfåttavsonen Jona,när han skilde sigför någraårsedan.Nuvar honmed honom, somett gott sällskap långtborta ideöstra finskalappmarkerna.Det varlitesmåkyligt nu på morgonen.Han hade lagt sigkvällen innanisinalångkalsonger ochtröja, nu tackade hanförsynenför detta, då detvar lite bittert inomhuspåmorgonen.
Hanöppnade dörren ochsläppteutVaja. Klockan varnubarahalvsex på morgonen,när hansåg hennes glattviftande svans försvinnaidet morgonfuktigariset. Viljamitycktedet varonödigt tidigt,han gick tillbaka till sängen,lyftepåtäcketoch kröp nedigen.
Viljamikände då atthan inte varlikasmidig ikroppen längre,det togemotoch detvar lite stelt. Förr om åren
somgränsbevakare,kunde hangåfleramil om dagen. Mennuerkände hanför sigsjälv därhan låg, attdet kunde ju kännas lite trögtibland.
Förraårethade hanblivituppsökt,nej rättadehan sig, hanhadeblivitheadhuntad, somdet så moderntheter nu förtiden. Hanhade suttit på Kotipizzai Kuusamooch hade precis beställt in en quattrostagioni, då tvåherrar hade slagit signed bredvidhonom ochartigt frågadeom hanhade tid. Denene hade presenteratsig somAntti Kaikkonenoch denandre somJariVarjo.Under väntetidenpåatt pizzanskullebli klar,fick hanklart försig, attdet varFinlandsförsvarsministeroch någonnaturprofessorsom Anttii sintur hade involverat iett projekt.
Anttihadeförklarat attgubbar av Viljami’skaliber,var svåraatt få tagpånuförtidenoch somävenhadeerfarenheteravnaturen utmedfinsk-ryskagränsen.Viljami hade suttit likt en fågelholkoch inte förstått någonting, tills professorn hade förtydligat atthan varinvolveradi Finländska biologiska arters utbredning iöstra Finland. Jari hade förklarat, atthan behövdeenutredning om var detfanns känslignatur ochhur dengeologiskatopografinsåg ut.Deundrade sedanomViljami villehaett mycket brabetaltjobb. Viljamihadedå vidfrågansett rådvillut, förhan hade tänktatt gå ipension, hanhade ju faktiskt fyllt65år.
Pizzanhadekommitinoch hanhadebörjatmed att skärauttrekantigabitar av pizzan,sedan tagitenextra assiett ochlagtupp pizzabitar medextraräkor ochsatt nedmåltidenpågolvet. Vaja hade tagitdet somett okej, rest på sigborta viddörrenoch tassat fram,slagitsig ned ochglatt attackerat sina läckerheter.
Gästerna hade roat tittat på ochfrågatomdet varen hona ellerhane.
–Hon heterVajaoch är lika gammal somjag,hadehan då svarat.
Viljamikände nu kaffesuget,han lyftepåtäcketoch gick bort till gasolspisenoch gjorde iordning kaffet.Han tittade samtidigt ut på höstmörkret, detvar lågdimma ochdet varblött av dispåfönstret. Viljamibodde ien container, denvar inredd somenstorhusvagn.Det var lastöglorpåtaket så attden kundeflyttasoch lite komfort hade gått attordna medsolceller,dieselgenerator ochhusvagnsinredning förövrigt.I dagskulledetafyrhjulingensöderut,tänktehan medankaffet höll på att koka upp.
Efter mötetpåpizzerian, så hade detblivitfler möten därhelaprojektet hade beskrivits förhonom.Han skulle lokalisera lämpligaplatser förenvisstyp av försvarsanläggningar,hur de medminimal skadapånaturen kundeplacerasnäraryska gränsenoch samtidigtgeförslag på logistiklösningar. Fördetta skulle hansom sagt få rundligt betalt utöver en furstlig pension. Detsista om pensionenhadevarit lockande ochavgörande.
Precis somtidigare, satt hanhär igen iödemarken som hanalltidhade gjort. Mennukunde hanplanera självständigt när, huroch vadhan skulle göra.Han ochVaja trivdes ypperligt meddet.Kaffet varklart ochhan lyfte av kannan,han påmindesig samtidigtom, attfixa med gasolendåden varpåupphällningen.Vid gränsstationen Raja-Jooseppi hade hanenöverenskommelse medJuhani,engammallekkamrat till Jona.Han kundefixa det mestamed lite framförhållning.
Viljamiplockadeframsin Macbook. Hanbrukade samtidigtmed frukostentitta på sina mail ochsin planering.För attkunna hållasig uppdaterad motomvärlden, hade hantillgångtillfinska försvarets ochgränspolisens WiFi-uppkopplingar,han kundetilloch medtitta på tv. Viljamibörjade undravar Vaja höll hus, honhadevarit bortalängenu. Hanbestämdesig föratt gå ut ochbyta olja på fyrhjulingeniväntanpåhenne.Att göra en liten servicedåoch då varviktigt,dåhan varberoendeavatt ingetfick gå på tok.
Viljamihuttradetillnär hankom ut,drogned skinnmössan ochsatte på sigsinahandskar. Ivindskyddet hittade hanefter en stunds letandebådeenringnyckel irättstorlek ocholjan.När spilloljan efter etttag stod ochrannned iett kärl,vände hansig om ochsåg nedför släntenmot denryska sidan.Dåsåg hanhundenkomma lufsande ochgeskall,hon hade fångat en stor sork,sa hon. Vaja,duhar bara kul, tänkte han.
Maja lågi sängen ochkisademot fönstret,detunga grönagardinernahadeenglipa tillhögerdär morgonsolenträffade henneirriterati ansiktet.Hon gäspade och sträckte sigmed bäggehändernamot sänggaveln,samtidigt somhon sågupp mottaket.
En av alla finabyggnadsdetaljervar hålkälslisten. De varavden gamlatypen från sekelskiftet,för övrigt ett sekelsom honälskade.Det varenavmånga sakersom gjorde atthon ochJackhadeflyttatini husetför snarttio år sedan. Honlystradetilloch hördeljusa röster utomhus, honförstod nu atthon varsen uppursängen. Maja lättade på dettunna sommartäcket ochtrevade med handen efter svärmors stickade raggsockor somlåg på golvet.Det gamlahuset varsjälvventilerat,docklitedragigt hade Jackspappa förklaratför hennenär Jack hade fått ärva det.
–Men ingenskada skedde,sepå Jack,hadehan utropat medförtröstanoch glimteni ögat.Majatog på sigJacks morgonrock somlåg närmastsängen, även om denvar alldeles förstorför henne. Hongickupp,delade på gardinerna framfördehögafönstrenoch sågut. Sovrummet lågpåövervåningeninåttomtenmed en fin utsikt utöver
grannhus ochdeegnaträdgårdsodlingarna. Detsåg ut attbli en underbar dag. Hongäspade samtidigtsom hon sågpåfemåringarnadär nere,eninattlinnetoch en i trosaoch linne,springandes medhoppsasteg,barasom femåringar kangöra.
Tvillingarnahadeklädermed motivfrånNalle Puh, då de varinneienChristoffer Robinperiodefter detatt Jack hittat sina gamlabarnböckerpåvinden. Maja sågatt Jack hade av någonanledning vält denålderstignagräsklipparenpåsidan,det varenantik saksom kräver upprepad kärlek.Hon stod däruppeoch sågned på honom. Jacks händer kundevaramjuka somsammetmot hennes kind, sammahändersom hade dödateller brutit uppensten ur marken.Hon hade träffat Jack förtolvårsedan.Märkligt tänkte hon, vardet verkligen tolv år sedan?
Maja drog mörkläggningsgardinerna åt sidanoch öppnade balkongdörrenlitepåglänt så attsommarvärmen kundekomma in.Hon hade fått Jack sompatient härpå Bodens garnison straxefter hans återkomstfrånAfghanistan.Hon hade snabbt lagt märketillhonom,delspå grundavhans imponerandekroppsstorlek,delsför den sorgsnablicken somviladeöverJack, vilket hade väckt hennes intresse.
Hanhade,enligt hennes minne, liknat en tilltufsad hund.Majamindes de spriddaryktena somhadecirkuleratomatt Jack hade arbetathårtför attfånga hennesuppmärksamhet. Jack hade alltid haft en förmåga atttitta på hennepåett specielltsätt-eftertänksamt, lockande ochnär hanväl hade fångat hennes uppmärksamhet,kunde hans ögon blixtratillpåett lite skälmsktvis.Denna charmhadeutantvekanbidragittillhans
läkandeoch till attdra till sigMajas intresse. Maja logåt dettamysigaminne.
Hongickutursovrummet,passerade spegelni hallen. Honstannade till ochbetraktadesig självlitenoggrannare,gluttade lite på morgonrocken ochstodstilla.
–Intesåilla, muttrade honlitestolt,samtidigt somhon snodde ihop hårettillenhästsvans.
Maja togtrappan nedtillhallenoch fortsattesedan ut i köket. Dubbeldörrarna stod på vidgavel,parasollenöver matbordetvar uppställtoch trädäcketutanför sågnybehandlatut. Honskuggadeför solenmed handen och kisade medögonenutmot tomten.
–Hej ochgodmorgon Jack,har du kommitihågatt smörja ungarnamed solkräm?
–Ja, detärgjort ochkaffe finns itermosenpåköksbänken, svaradehan.
Hanstodoch sågned på denantikaoch ärvdagräsklipparen. Dethar gått prestige iatt hållatingesten igång, då Jacksfar stoltpåtalat attdet minsannvar Stigas första klippare medenBriggs&Stratton-motor,enfyrtaktare.
Nu ursäktade Jack sigmed attdet varMajas lillaplanteringsspade hanhademissatpågräset, ja rättaresagt, hanhadefåttin en fullträff på den. Rotorbladetmåste nu krökas tillbaka ochslipasomför femtioelftegången.
Sara ochElin komsättandes över gräsmattan med hoppsasteg ochpasserade honom. Hansåg uppoch tänkte, kanintefemåringargånormalt?
–Vimåste ha kanelbullarmed smör mamma, skrekde skrattande ochjagadevarandrainiköket.
Maja drog åt skärpetpåmorgonrocken, detvar nu tre veckor kvar på hennes ledighet, känslanavenevighet
Ett spontant infall av en svenskjägare från
Boden,leder till en direkt kränkning av Vladimir Putin. Till sin hjälp till detta, har han kanonen Archer ochflera Ai-granater.
Putins görett oavsiktligtmisstag, detrenderar ihans undergång från politiken med hjälp av sin egen ordförande isäkerhetsrådet. Till följd av dettasöker samma ordförandehjälp av en svensk agent ochnågra soldater från Bodens Jägarbataljon.
Samtidigt på den svenska statsministerns kontor,blir statsministerns sekreterare gravid medstatsministerns chaufför,dettaleder till mordhandling –I Schweiz!
