Agni Tzanakis
Alexoch AlmafrånArboga och vidare
Envanligfamilji en bok. Andraboken
Alex ochAlma
(Matheus ochIrma)
Andraboken
Minandra bok om Alex ochAlmaoch derastvå barn Matheus ochIrma.
En vanlig familji en ovanlig vardag.
De har nu blivit en delavmin familj somjag slaviskt kommer attfölja ifortsättningen.
Jag är väldigt nyfikenavmig ochundrarnaturligtvis hur deras resa kommer attfortsätta.
Älskardetta medatt skriva ochjag tänker fortsätta så längejag tycker det är ettnöje.
Barnbarnfår sintid medglädje. De är mininspiration.
Liksommina idag vuxna barn.Men städning ,disk och tvätttummar jagpå. Detblirgjort närdet är absolut kris.
Agni Tzanakis
Alex ochAlma
Matheusoch Irma
En vanlig familji en ovanligvardag
©2023 Agni Tzanakis
Korrekturläsning:Evangelos Tzanakis
Bokomslag:Agnitzanakis
Förlag: BoD– BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD–Books on Demand,Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-638-3
Söndag
Steg ombordpåplanetmed stor förväntan.
Letade upp minplats;20C.Längstinmot fönstret satt en ung kvinnai ca.30-årsåldern. Långt mörkt hår ochminatankar gick till Alma. Hälsade menfick ingetsvar. Slängdeupp min kabinväska på anvisadplats ovanförsätet.Jag sjönk ner imin flygstol ochtog fram minagenda. Satte på migsäkerhetsbältetoch försökte fokusera på de senastehändelsernai mitt och familjens liv.
Plats20B förblevtom.
Började medClaes.
Vadvar det somhadehänt. Jagvar chockadöver atthan varinblandad.Hur hade detgåtttilloch vemvar detsom hadepressat honom ochvarför.
Hanhade variteller varfortfarandeunder hot av någon ellernågra.
Vemville de åt,mig ellerAlma?
Vadvisstejag om Alma.? Vi hadeintedragitvår fullständiga historia ochförresten vemvet,kan finnas hemligheter somintekommiti dagen. Så vardet ju medhennessk. väninna.
Sofia Bergström.
Måstetareda på lite meromhenne.Varförhade hon kommittill våruppfart ochbararamlatihop, alldeles blodig ochsenaredöttpåsjukhuset.Vem hade skadat henne.Det måstejag ta reda på. Kanske ska ta upp det när jagkommerhem.Det
är dagsnuatt avslöjavåraspöken. Även jaghar ju liteförflutetsom jaginteberättat.
William, vadvar detsom gjorthonom attmer eller mindrekidnappa Alma istället föratt bara kontakta henne viatelefon.
Honvar en ilänkenför attfåutarvet efterderas far. Nu återstod bara Jens somvihadeberättat detta för, vilket betyder atthan kanske skulle ta kontaktmed William.
Planet lyfte ochjag ägnademig åt att titta ut genom fönstret utan atttänkapånågot särskilt. Detvar halvmuletmed lite solsom försökte ta sig genom molnen medall sinstyrka.
"Önskasnågot attdricka?"
"Va, oj ,jatack, en lättöl.
Återgick till mitt ochbörjade funderaockså över brevet sommin moster skrivit.
Mycketbesynnerligt ochmärkligtdet därmed min anknytningtill Grekland somjag inte visstenågot om meränatt minfar härstammade därifrån. Men det har inte funnitsnågot imittliv,i vardagen som kunde göraatt jagskullekännaatt jaghar en grekiskådra. Mitt namn varlitespeciellt ochdet kunde vara taget.Hade inte lagt större energipå det ochingen annanhadereflekterat.
Jagladet hela åt sidan föratt inta minmåltidsom just serverats. Detvar denvanliga folieformen medlitekött, grönsaker ochris.Fantasilöst men det varjumittval så detvarabaraatt stoppai sig.
Jagiakttogkvinnan somsattbredvid.
Trettioårsåldern, smal ochsåg lite stramut. Kanske hon sov. Honhadetydligenintebeställt någon mat.
Åt upp nästan allt,förutom risetsom kändes lite välsmaklöst. Kaffeserverades. En halvtimme hade passeratsedan jagägnade migåtvad som hänt.. Flygvärdinnanplockade ihop ochjag kunde funderavidare.
Minmor,stackars henne. Detvar därförhon försvann ibland ochblevborta några dagar. För attjag inte skulle se hurmisshandlad hon var. Ibland varhon bortalängre tid, ibland kortare. Hur skulle jagförståttsom varfem ochännuyngre.
Jagvisstejubaraatt honvar bortaett tagför att komma tillbaka. Utom densista gången närhon försvann på nattenoch aldrig komtillbaka. Detvar en hemsk tid. Ingensadenågot,inteens farmor. Pappa ochfarmorhölltyst så fort jagfrågade. De vissteinte, sa dom. Menhur kundedet vara möjligt. Jaghade öppnat mammas garderob och där hängde alla kläderkvar. Detfick migatt troatt hon skulle kommatillbaka. Efterett par veckor förstodjag atthon inte skullekomma tillbaka, ialla fall inte nu. Då togjag en tröjafrånhennes garderob ochhadeden imin säng när jaginte kunde sova.Den blev mintrygghet. Farjobbade jämt menmin älskade farmor Leijafanns alltid där förmig.Henne kundejag gråtauthos när längtan eftermamma blev förstor.
Tittade ut genom fönstret en stund. Vi lågöver molnen ochsvävade. Togentittpåkartanoch
fann attvibefann ossöverAlperna.Enbit kvar alltså.Lutade migtillbaka ochsomnadeborten stund,vaknade av att flygvärdinnan ropade ut för landning. Hade sovitnästan2 timmar.
Kvinnan bredvid satt isamma ställningsom när jagsistiakttagithenne. Varhon verkligen levande?
Nu fick jagnog tänkaom, varför dennaskepsis. Spände fast säkerhetsbältetoch inväntade landningen. Molnen varpasserade ochett landskapöppnadesig nedan,hav ochfastland, badandei sol. Sågmycketinbjudande ut.
Detblevenmjuklandning ochendel applåderade fördet.
Samlade ihop mina grejer restemig upp och öppnadeluckanovanför.Tog nerväskanoch gjorde migklarför avstigning.
Precis när jagskullestiga ut på trappanhörde jag ihögtalaren:
”Mr. Bofakis, varvänlig,kontakta en flygvärdinna”
Jagvände migmot flygvärdinnan somjag just passerat. Honbad migstannaenstund tills alla gåttavplanet.Hon sa attdet varett problem med minmedpassagerare.
"Men jaghar ingenmedpassagerare,enför mig okänd kvinna satt på samma radfönsterplats.”
Okey,savärdinnan ochjag stod kvar tills planet vartomt.
Omedelbartefteratt alla stigit av planetkom det ettteam medläkare, sjuksköterskoroch jagtittade ut ochsåg en ambulans.
"men vadärdet somhar hänt?”
Inget svar.
En polis komupp förtrappan ochbad migfölja med. Jagföljdehonom ner förtrappan där hans bilväntade. Hanöppnadedörrenoch jagklevin.
Därsattenljushårig kille i25-årsåldern.
"Hej,jag heter Alex,vad är detsom händer.”
"Hej,jag heterJohanoch är reseguide. Jo,det är så attkvinnan somsattjämte digärdöd.”
"Vaaa..Hon satt ju ioch försig på heltorörlig helaresan menatt honvar död.”
Alltså jagblevheltmållös.
Polisen hadekörtmedanvipratade ochvibefann ossganska snartvid infarten till ettsjukhus.
ChaniaHospital.
Polismannen leddeinmig ochJohantillett rum. Vi skulle väntaett tagtills läkarnahadefastställtvad kvinnandöttav.
Jagoch Johan satt ochpratade liteomdet som häntsen berättade hanliteomChania.Undrade vadjag skulle görapåön.
Jagförklarade liteallmäntatt jaghadenågra släktingar somjag skullebesöka, merbehövde han inte veta.
Dörrenöppnades och läkare komintillsammans medpolisen.
"MrBofakis,Kvinnan hade dött av en hjärtinfarkt." Hansadet på engelska ochfrågade senomjag kände henne, vilket jagintegjorde.
Hanursäktade sigför atthan uppehållitmig och
bad om mitt mob.nr Jaggav honom det.
Hantog ihand ochjag ochJohangickutfrån sjukhuset ochhan frågade vart jagskulle.
"Jag ska in till stan, Chania"
"Okey, vi delar på en taxi”
Jagtackade honom föratt han hadetagitsig tid medmig idennasituation. Vi satt ganska tysta.
Minmobilringde ,det varAlma.
"Hej Alma,jag har landat och jagringer digom en stund,okey?"
"Javisst "sahon ochlapå.
Johan släppteavmig vidKTEL, busshållplatsen.
Jagtog mina väskoroch gick nertillhamnenoch slog migner på en restaurang ochbeställde en öl.
Nu förstkundejag smälta vadsom hänt.
Ringde upp Alma ochvipratade säkert en timme. Hemma vardet lugnt, alla måddebra ochde
skulle ätaoch göra sigiordning föratt gå till svärmor.
Jagdrack minöloch togenpromenad tills jagnådde etthotellsom lågbakom museét,lite på baksidan ochnäratillhamnen medalla restaurangeroch cafeér. PensionNora.
Gick in ochbokade. Ägaren presenterade sigsom Eftichis.Fannsganska många lediga rumsåhär innan säsongstart.Balkong mothavet fanns men inte ianslutningtill rummetutani hallen. Jagvalde rummetnärmast.Det vargammalt menväldigt fräscht. Detknakade iträgolvet ochdoftade som
hos Almasgamla mormor. Honvar död senett tag tillbakamen vi hadevarit myckethos henne.
Honhade varitkyrkvaktmästarei Tumbaoch där lekteAlmaoch hennes kusinnär de varsmå.
MormorJulia boddei ettlitet husbredvid.Morfar
Georghade döttpåhavet iandra världskriget. Jagpackade upp lite ochtog en snabbdusch.
Varmvattenfanns det gott om,kände miglite hungrig
Gick ner på närmsta restaurang ochbeställde färskfisk, en grekisksalladoch en Retsina. Detvar så längesedanjag drackRetsina. Och den bästa varden från Chania.Och färskfisk. Jag njöt verkligen ochkände vadjag saknat Grekland. Berodde detpåatt jagvar halvgrek, ha ha. Det kanske fanns imittDNA.
Nu kändes det verkligen somsemester. Jag lovade migsjälv attmorgondagen skullegåtill att vara ledig. Promenadi stan,god matoch lite planeringinför tisdagen.Jag behövdeverkligen landa ochkoppla av lite. Kameranvar medsådet kommeratt blinågra plåtningar.Enavmina passioner.
Avnjöt minfisk ochsalladi lugnt tempo. Inte mycketturistersåhär års, april brukar det inte vara så mycketfolk. Fiskenvar välstekt och superfärsk.
Somvanligtbjöds manpåefterrätt, idetta fall lite grekiskyoughurtmed inhemsk honung samt inte attförglömma Sikodiá(raki.)
En alkoholdryck gjordpåjästa vindruvs-skalsom blir kvareftervintillverkningen. Ljuvligt. Likvärdig meditalienskgrappa. Satt kvarrelativtlänge, funderade litehit ochdit,skrev ner litesom kom upp: Almasbröder, minmor,min moster ochmin far, Andreas.Undrar varför han hade varitsåelak motmin mamma.
Fotade lite utifråndär jagsatt. Fantastisk kväll. Bara en långärmadtröja föratt hållavärmen.
Söndagskväll, grekiska familjersyntesliteöverallt på cafèer ochrestauranger på denna gågata.
Slängde en blickpåklockanoch denvar redan närmare tjugotvå.Kallade på servitören och betalade.
Restemig ochdrogmig mothotelletnär mobilen ringde. Tänkte attdet varganska sent föratt ringa från Sverigemen därvar klockanbaradrygt 21. "Hallå”
"Hello,MrBofakis?”
Blev liteförvånad eftersom jagväntademig attdet varhemifrån.
"Yes,it´sme” "ThisisKostas."
Detvar polisen från Chania somhadelitefrågor. Hanundrade om vi kundeses imorgon. Jag föreslog attviskulleses utanför, på Meltemisom lågpåvägenner mothamnen straxförenio.Vi komöverens om det ochhan avslutadesamtalet ochjag varframmevid hotellet. Tognågrafoton ochsamspråkade lite medhotellägaren Eftichis.
Släpade migupp förtrapporna förjag kände mig ganska trött.
Välinne på andravåningen, därmittrum låg, gick jagdirektutpåbalkongen somlåg precis utanför mitt rumoch slog migner.Funderadepåvad polisen kunde vilja.Vad hade jagmed den kvinnanatt göra. Ingetatt fundera över eftersom jagintekunde få någotsvarpådet ikväll. Jagdrogmig in på rummet ochgjordemig iordning förnatten. Sattemig på sängkanten och ringde till Alma.
"Hej,kärahustru, väcktejag dig?"
"Nej,jag sitteri kökethos moroch vi pratar lite, barnen sover."
"Hur har dindag varit?"
"Lugn, tyckerjag,har börjatatt rita upp litepå golveti källarvåningen hur rummen ska bliför att se om det känns rätt.Har dessutomfåttfler samarbetspartnerssom vill hyra rum. Detta känns riktigtbra.Barnenhar varitpålekplatsenmed mormoroch senhemma.Jag lagade matoch vi åt hos oss. En lugn sköndag.Och du?Gickresan bra?”
"Jadet varnästanfullt ochresan varutan problem.Litehalvdan matmen det är ju somdet är ibland. Harhittatett hotell du skullegilla.Det heter NORA ochdukan gå in på derashemsida ochtitta.Har intagitenunderbarmåltidmed färsk fisk ochgrekisk sallad samt Retsina. Inte tokigt. Inte mycketturister. Nu sitter jagpå sängenoch ska lägga migner,känner miglitetrött faktiskt.
Imorgon blir det lite ledigt och lite jobb.Ska vi säga Godnatt?” "Javisst,pussoch kram ochvihörsimorgon.” Jagberättade inte om vadsom häntidag på flyget,onödigt.
Måndag
Vaknade tvärtavett himlaliv utanför.Snegladepå klockansom varfem ochstegupp ochgickutpå balkongen. Lite morgon kyligt. Tittade migomkring ochsåg sopbilen.
Alltså det lätsom en stenkross. Ingenmer än jag stod på någon balkongoch tittade. Förmodligen varalla vana viddenna händelsei tidigmorgon. Drog migtillbakaoch lade mig. Vaknadelite senare.
Detvar nu somjag skulletatag isaker ochting. Ringa advokaten ochta reda på vadjag skulle göra. Förberedelserför resten av veckanmen mest av allt,avkoppling.
Gjorde migiordning och gick ner på Meltemi cafeterian somlåg på en tvärgataneråt hamnen. Ettlitet cafe´som drevsavenäldre herre.Litet ställe ochlugnt på morgonen.Baraöppet för frukostar.
Nypressadapelsinjuice, getost, bröd,hemlagad marmeladoch kaffe. Beställdeendubbelgrekisk kaffemed litemjölk.Åtmin frukosti lugn ochro. Detvar jagoch ettpar till.Ringdeett kort samtal till Alma somhadefullt uppmed bottenvåningen. Honoch barnen måddebra.IngenskymtavClaes ellerBerit.Viskullehöras merlitesenare.
Omkringhalvnio kompolisen. Hanslogsig ner
ochjag beställdeenkaffe till honom. Hanpratade engelska.
"Vihar identifierat kvinnan på flyget .Hon var svenska ochhennesnamnvar. IriniBofakis.
Honvar från Stockholmmen boddei Köping.
Förresten, mitt namn är Kostas." "Bofakis..!!!Omöjligt."
Vemvar hon? Sammanamnsom mig.
Kostas fortsatte:
"Hon skulle till en by utanförChania.Hon hade ett dokument isin väska somvisade på atthon hade en farbrordär.Hon hade uppgift på atthan hade döttoch atthon skulle ärva honom.Några dokument handlade om etthus på sydvästra Kreta."
"Vad heter byn.”replikeradejag
"Det kanjag inte svara på då dessa dokument gick direkt till den advokat somhadeskrivit dokumenten från början.
Jagblevstum. Stirrade på honom somatt jagsett ettspöke. Hansaingetmer.
Jagvar mållös. Vi drackvårtkaffe under tystnad. Detvar jagsom avbröt tystnaden.
"Minns du någotnamnpådedokumenten."
"Jag tror attadvokaten hette Tzidakis,men förnamnet vetjag inte."
Varför hadeManolis inte sagt attdet fanns en arvinge till. Medtankepånamnet så,ligger det näratill hands.
Fortsättning på min första bok om Alexoch Alma. Jagkallar den `Livsresan`
Familjen består även av barnen Matheus och Irma.
Almas mor spelarenstorroll ifamiljen. Medåkerärenoas som blirendeckare isig.Alma undrar vad är det som händer samtidigt som hon vill förverkliga sittprojekt. Hon startar attinreda ett SPAiundervåningen /källarvåningen) ihuset.
Alexfar ivägtillKreta föratt ta reda på vad han ärvt av en förhonomokänd farbror. Alexmor? Vadspelar Bergströms för roll.