Skymnings protokollet DENNIS ERIKSSON
Skymningsprotokollet
Dennis Eriksson
Skymningsprotokollet Valkyria arkiven
Dennis Eriksson © 2024 Omslagsbild: BoD Omslagsbearbetning: Dennis Eriksson Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8057-613-0
Till min familj och vänner som alltid uppmuntrar till mitt skrivande
Prolog - Stockholm Stockholmsområdet, Sverige ________________________________________________________
Asfalten rullade stillsamt förbi under lastbilens däck i samma takt som den kringliggande omgivningen gjorde under det gråa heltäckande molntäcket som låg likt en tung filt över allt. Det skulle inte vara förvånande om regndropparna snart skulle börja falla ner. Längs motorvägen radade ett stort stråk av olika företagslokaler i samma gråa nyans upp sig med några mindre vägar mellan dem på ena sidan. På den andra sidan av motorvägens många körbanor låg det finare byggnader i form av bilåterförsäljare från flera olika märken som främst var av tysk härkomst. Det var allt ifrån Mercedes-Benz, Audi och Porsche vilket de bastanta loggorna också avslöjade. Det karakteristiska ljudet av blinkers nådde Björn Karlbergs lite avtrubbade hörselgångar och sinne som var fullt upptaget med att betrakta de glänsande Porsche modellerna som stod uppradade innanför butiksfönstret och drömma om hur det skulle kännas att sitta bakom de alcantara klädda rattarna. Bryskt puttade Florian Lundberg till honom på axeln samtidigt som han slog en blick i backspegeln och bytte in i innerfilen efter den svarta
7
stadsjeepen som ledde konvojen av fordon. Precis efter gick den andra lastbilen och dess följebil in bakom honom och lade sig på behörigt avstånd.
”Nu får du sluta dregla över bilar din dåre, de där vrålåken ligger långt över vår lönegrad”, sade Florian med sin köpings dialekt och skrattade sedan ljudligt. Björn svarade inte utan tittade bara likgiltigt på honom med sina blågröna ögon och vände tillbaka blicken mot bilarna som sakta men säkert försvann i backspegelns fläckiga glas. Han gnuggade sig lite ögonen då tröttheten började komma smygandes eftersom stillasittandet i lastbilen med dess monotona och upprepade gungande gjort sitt. Ögonlocken började kännas tunga och Björn sjönk ihop i sätet när walkie-talkien gav ifrån sig ett ljud. ”Det flyter ju på rätt lugnt det här mitt herrskap. En av de största värdetransporterna med sedlar till Riksbanken som någonsin körts. Fixar vi detta är vi värda några bärs om nu inte Spökligan dyker upp”, sade Jack med sin krispiga röst och drog bak en blond hårtest bakom örat. Han tittade lite diskret i den vänstra backspegeln och såg hur körbanorna blev tomma på andra fordon, vilket det inte varit förut då det varit väldigt vältrafikerat. Jack log nöjt och drog sig lite i det blonda bockskägget.
8
”Spökligan, det är bara några ungdomar som spelat för mycket tv-spel och tror de kan råna folk, totalt trams från mediernas sida att ens ta upp skiten”, skrockade Florian över deras radiofrekvens och fick direkt medhåll av de flesta andra vakterna som var med på detta uppdrag och var fördelade i de olika bilarna i värdetransport konvojen. Jack log nöjt och tryckte igång tidtagaruret på sin sportdykarklocka och insåg hur fel de hade och apterade sömn granaten som han hade i sin vänstra bälgficka på byxorna. Samtidigt som någon med ett tryck fick vägskyltarna ovanför motorvägen att projicera upp ett rött kryss, parallellt med att två vägarbetslastbilar backade ut och blockerade körbanorna. ”Showtime”, viskade Haan och klonade sig snabbt till flertalet vägarbetare som började bära ut koner och annan materiel tillsammans Suyin som hoppat ur den andra lastbilen. Florian började skruva lite oroligt på sig när han insåg att trafiken runt omkring dem minskade när ratten började vibrera rejält samtidigt som hela lastbilshytten började skaka okontrollerat när något svart sköt upp ur vägen framför dem i ett moln av damm, asfalt och jord, vilket fick den stadsjeep som ledde konvojen att volta undan. Direkt flyttade Florian över foten och tryckte ner bromspedalen för allt han kunde men avståndet var för kort och de
9
körde rakt in i det som kommit upp ur marken med en rejäl kollision. Ljudet av gnisslande metall ihop med sprakande eldgnistor slog upp runt hytten och deras fart minskade kraftigt till att bli helt stillastående. Björn hann aldrig förstå vad de krockat med, då airbagen löstes upp framför honom och tilltufsat tittade han fram bakom den när en stor vit dödskalle stirrade honom rakt i ansiktet. Den reste sig upp med ett distinkt hydrauliskt ljud och det var då det gick upp för Björn att det var en maskin. ATS:en släppte taget om lastbilshytten där dess händer fullständigt knölat ihop fronten av dess kaross, likt en till trampad aluminiumburk. Dess blanksvarta pansar var så blankt att det reflekterade den grå himlen ovanför när den med sina tunga dånande steg förflyttade sig runt till baksidan av lastbilen. Vid lastbilens baksida hade två stycken gestalter iförda i svarta flamsäkra uniformer nått fram. Den ena var obeväpnad medan den andra var fullt utrustad med en stridsväst med mängder av ammunitionsfickor och annan utrustning och de behandskade händerna höll i en ljuddämpad automatkarbin. Snabbt dirigerade den beväpnade gestalten fram dess obeväpnade like till den främre stadsjeepen som ATS:en vräkt undan när denne penetrerade asfaltvägen på sin väg upp ur underjorden. Figurens ansikte var täckt av en
10
gasmask vars design var oerhört smidig och av militär standard. Visiret var i princip kolsvart, vilket gjorde det mycket svårt att identifiera den person som bar den. Skyddsvakterna i den främre SUV:n var rätt omtöcknade men började långsamt kvickna till efter deras kollision med ATS:en. Det var framförallt föraren i stadsjeepen som började fingra efter handtaget för att komma ur när Rodriguez avlossade ett hav av spetsiga benutväxter som penetrerade bilens alla sidor med sådan precision att spetsarna precis snuddade vid männens kroppar vilket gjorde det omöjligt att dels ta sig ur och dels kunna dra sina vapen. Rodriguez knöt nöjt näven och gjorde en snabb signal till Jack som precis då klev ur den andra stadsjeepen vars innanmäte fylldes av bolmande grön rök som trängde sig ut i form av ringlade slingor från fönstren. ”Över till dig Douglas”, sade Jack lugnt och osäkrade sin MP5 kpist av det tyska märket Heckler & Koch som han hade hängande i en rem över axeln. ”Det är uppfattat Jack, sex minuter kvar innan snuten är här enligt Veronica i örnnästet”, svarade Douglas från ATS:ens inre och bröt med lätthet upp lastbilens bakre dörrar och dess gallerförsedda innanmäte då de inte var någon match för den råstyrka som exo-skelettet förfogade över. På den andra lastbilen hade en rejält byggd figur
11
uppenbarat sig ihop med en mindre maskerad gestalt vars kroppskonstitution var tydligt feminin. Den mer bastant byggda karaktären slet med lätthet upp de låsta bakdörrarna precis som ATS:en gjort och kastade iväg dem som om de varit gjorda av papper. ”Snyggt jobbat Tanguy, skönt att se att din styrka är kvar”, skämtade Matilda bakom det mörka visiret när ljudet av steg fångade hennes uppmärksamhet. På sidan av den andra lastbilen smög sig chauffören och dess passagerare fram med dragna vapen då de vågade ta sig ur förarhytten. De viskade tyst till varandra och kikade fram för att skaffa sig en överblick när ett blått kraftfält omslöt deras händer. Lönlöst försökte de höja sina vapen men med en lätt knyck med huvudet dunkade Nas deras händer mot sidan av lastbilen så de tappade sina vapen med ett slamrande ljud mot marken. En av männen försökte slå till Nas med en fjäderbatong men med lätthet föste hon undan den, så slaget istället träffade den andra mannen med sådan kraft att denne slogs medvetslös direkt innan Matilda knockade den andra med en välplacerad armbåge av stål. ”För enkelt”, sade Nas och gjorde en high five med Matilda medan Tanguy började lasta ur pallarna med sedlar och snabbt började de tillsammans med Jack fördela om sedlarna i separata väskor. Jack slog en snabb blick på klockan och de
12
hade bara två minuter på sig och ljudet av sirener i fjärran började höras allt tydligare. En utav vägarbets lastbilarna kom körande emot dem i hög fart och tvärnitade strax bredvid Tanguy som inte gjorde en min, utan drog omgående av det täckande skynket som dolde tre stycken svarta motorcyklar av crossmodell och snabbt började Vincent rulla av dem. Vincent hängde snabbt på sig en ryggsäck med sedlar i och drog på sig en hjälm med precis lika svart visir som de andras gasmasker. Med ett ettrigt men ändå dovt ljud startade han sin motorcykel, gasade några gånger på tomgång och snodde snabbt runt motorcykeln så han fick uppsikt över de andra. Douglas och Tanguy flydde ner genom hålet i vägbanan precis som planerat och nu började timern på klockan ljuda, vilket påminde om att det var dags att avveckla sig. ”Syns hemma i Örnnästet", sade Nas och projicerade ett kraftfält runt sig själv, väskorna med pengar och Haan innan hon slöt ögonen och lyfte iväg dem upp mot molnen där de försvann spårlöst. Vincent hann inte svara utan tecknade bara till Jack och Matilda att det var dags att åka och nästan samtidigt fällde de ner sina visir. ”Sist hem blir av med sin andel”, skrattade Jack medan han kickade i en växel och dundrade iväg på bakhjulet med ett furiöst ljud som följd, vilket lämnade de
13
annalkande polisbilarna bakom sig med dess blinkande sirener.
14
Kapitel 1 - Valkyrien Stockholmsområdet, Sverige ________________________________________________________
Regndropparna började långsamt knattra mot de ändlösa raderna av gravstenar som bredde ut sig i alla väderstreck. Vissa av gravplatserna var väl omhändertagna och verkade skötas om regelbundet medan andra var igenväxta med mossa överallt. På några av dem lyste det flammande skenet från ljus i små inglasade lyktor upp trots regnet utanför. Lars Ivarsson drog snabbt upp dragkedjan på sin jacka och rättade till kepsen på huvudet innan han kvickt började plocka ihop sina trädgårdsredskap och kastade upp dem på det öppna flaket på sin skåpbil. Av en ren slump tittade han över axeln för att försäkra sig om att han fått med sig allt och såg då en man sitta i det fuktiga gräset bredvid en gravsten som sannerligen hade sett bättre dagar. Det var inte första gången Lars hade sett mannen sitta där och han hade alltid med sig alkohol i form av whisky eller öl men hade aldrig bemödat sig att tillrättavisa mannen eller för den delen bara prata med honom. Då den omedelbara känslan sade honom att mannen vill vara ensam så Lars hoppade in i sin skåpbil och började bege sig hemåt istället när han hörde ljudet av sirener i fjärran. Det fick honom att drömma sig in
15
i fantasiernas värld och framför allt den där amerikanska polisserien han maniskt följde hemma i tv-soffan. Med fumlande fingrar knäckte Josef Claesson upp den ljumma ölburken och stack ner den med öppningen nedåt i jorden framför gravstenen som inte ens hade något namn graverat på sig medan han själv drog fram en öl från sexpacket bredvid sig. ”Här har du farsan, nu drar vi i oss den här”, sade Josef och tog fram sin mobil från skinnjackans ficka och klickade fram en bild på en man iförd i militäruniform som bar på en liten pojke som log med sitt allra största leende. Han skrattade lite och tog en ordentligt klunk öl som han svalde ner bryskt. ”John Claesson, den bästa soldat som någonsin skyddat detta jävla land och vart fan är tacken för det? Bespottad och stämplad som terrorist av alla. Speciellt er jävla medier som aldrig smutsar ner era händer”, väste Josef och betraktade en urklippt tidningsartikel som hade några år på nacken vars stora rubrik lydde: ”Elitsoldat bakom terrorattacken vid Kungsträdgården”. I ren aggression knycklade Josef ihop den tomma burken och kastade iväg den så långt bort han kunde innan han öppnade upp en ny till sig själv och smuttade på den skummande kronan när han hörde röster. En bit bort kom fyra stycken ungdomar gående och de skränade högt och
16
EFTER ATT FRAMGÅNGSRIKT HA LYCKATS FÖRSTÖRA DET GLOBALA VAPENFÖRETAGET VT INDUSTRIES I NORRLANDS DJUPA SKOGAR OCH DÄREFTER PRECIS UNDKOMMIT EDWARD KELLERS EFTERFÖLJANDE HÄMNDAKTION, LEVER NU YURI OCH DE ANDRA UNGDOMARNA SEPARERADE FRÅN VARANDRA MED DE HOTFULLA SKUGGORNA FRÅN DERAS FÖRFLUTNA, STÄNDIGT HÄNGANDE ÖVER SIG. SAMTIDIGT ANLITAS YTTERLIGARE ETT NYTT HOT I FORM AV SPECIALFÖRBANDSOPERATÖREN JOSEF CLAESSON SOM FÅR I UPPDRAG ATT I HEMLIGHET JAGA RÄTT PÅ KVARLEVORNA FRÅN DET FÖRFALLNA VT INDUSTRIES OCH DE FÖRÄDLADE UNGDOMARNA OCH LÄMNA ÖVER DEM TILL EN TOPPHEMLIG, NYUPPRÄTTAD AVDELNING INOM DEN SVENSKA FÖRSVARSMAKTEN. NÄR DESSA SEDAN ATTACKERAS AV KELLERS NYA, FRUKTADE SOLDATER ÄNNU EN GÅNG, INSER DE ATT HAN ÄR TILLBAKA FÖR ATT AVSLUTA DET SOM HAN PÅBÖRJADE FÖR FLERA ÅR SEDAN OCH ÄMNAR NU ATT SLUTFÖRA SIN PLAN MED KODORDET SKYMNINGSPROTOKOLLET. LYCKAS KELLER MED SIN PLAN, KOMMER VÄRLDEN ALDRIG MER ATT BLI SIG LIK IGEN, OM INTE YURI OCH DE ANDRA STOPPAR HONOM EN GÅNG FÖR ALLA.
SKYMNINGSPROTOKOLLET ÄR DEN ANDRA DELEN I BOKSERIEN VALKYRIA ARKIVEN.
9
789180
576130