9789180575980

PURITANIEN

Jeremiah Karlsson

Tidigaretitlaravförfattaren

Tystnadensälskare,stjärnornasvän(2012)

Sorgenskammare(2014)

Protestanten(2017)

Ingenbryrsigomdinfotografering(2018)

Kärlekenskedjor(2020)

Detsomengångvar(2021)

Dethärkanvarasistagångenjagharkontaktmedminakänslor(2023)

Viddinsida(2023)

©2024JeremiahKarlsson

Omslag:JeremiahBjörkman

Förlag:BoD–BooksonDemand,Stockholm,Sverige

Tryck:BoD–BooksonDemand,Norderstedt,Tyskland

ISBN: 978-91-8057-598-0

Dethärärenroman.Ävenomlikheterfinnsmedverkligapersonersåärdet intederasverkligaödensombeskrivs

23december,2017.

Jagminnsfortfarandehurdetkändesnärjagsågminbror genomförasinpinsammaaktioniJönköping.

Idagminnsjagintehurjaghittadefilmen,jagminnsbaraatt jagplötsligtsattochstirradepåenamatörfilm,någonsomfilmade medenvanlighandhållenkameraienovanligtstorfrikyrka.

Första scenen visade kyrkansscendär pastornoch lovsångsteametstod.Enkvinnasomagerade”hallåa”höllen mikrofon ihanden,sedansveptekameran över denstora kyrklokalensomvarfullavbesökare.

”Varsågodaochsittner”,sahallåan,varpåkyrkbesökarnasatte signersåattdetsusadeilokalen.

Hallåanfortsatte:

”Ochnuallabarnhardetblivitdagsförsöndagsskola!”

Kameranfångadeinengestaltibrunmunderingsom togett klivöverdenfrämstabänkraden.Hanhaderisigt,gråmelerathår, ochsprangkvicktpånaknafötterframochställdesigpådenlilla trappansomleddeupptillscenen.

Genastnärhanställtsigpåsinplatsnedanförscenenbörjade hanropaåtförsamlingenmedansträngdröst.

Jagtrordetvarviddettamomentsomjagförstodattdenjag följdemedblickenvarminegenbror.Hanhöllenstaviena handen,hanhadelyftsinabådahändermottaketochskrekmed högröstutöverförsamlingen:

”Förbannadvareden västerländskalevnadsstandarden! Förbannadvaredendubbelmoral…”

Härblevminbroravbruten.Tvåkostymkläddamänhade skyndatframtillhonom ochtagittagomhansarmarförattdra nerhonom frånscenen.Han fortsattesittropandemen blev överröstadavhallåansröstgenomhögtalarsystemet.

Detskulleblisöndagsskolaförbarnen,därförhadehallåanen barnsligröstnärhonfortsatte:

”Hörni,dethäräringetdrama…”

Ordensom minbrorropadehördemanbarabrottstyckenav, manhördeorden:”defattigabarnen”,samt:”medenahanden hjälpernidefattiga,medandrahandenutsugernitredjevärlden”.

Minbrorblevbortsläpadviagången längstnerikyrkan samtidigtsomhanfortsattesittropande:

”DetsomskernuärskrivetiUppenbarelseboken!”

…ellernågotliknande,fördetvarganskasvårtatturskilja ordennärhallåansamtidigtpratadeimikrofonen,menjagtyckte migurskiljaatthonsa:

”Detsomhändernu,detärdetsomnisäkertharlästom i Jönköpingsposten.”

”Dennabyggnadärbyggdpådefattigasbekostnad!”ropademin bror,samtidigtsomhallåan förklaradeförförsamlingenvad tidningarnahadeskrivit.

Fastänjagintevarenpersonsomhadeförvanaattpratamed migsjälvutbrastjagmumlande:

”Vadtusanhållerhanpåmed?”

Jagupprepadeordenförmigsjälvimittstudentrum:

”Vadtusanhållerhanpåmed?Nuhållerhanpåattbligalen.”

Jagkundeknapptförmåmigattsefilmklippettillslutet,så pinsamttycktejagattdetvar,menavnågonanledningbetjagihop ochsågdetengångtillinnanjagrestemigfrånstolen,med känslanavattinsekterkröpihelakroppen.

Minbror… minbrorsåtotalt…

Vadskullemankallahonom?Varhangalen?

Senareharjagförståttatthanhelstvillkalladetför”dårskap”, ”helig dårskap”efterförebilderfrånGrekland,Ryssland och Italien. Jaghadeingenaningviddenhärtidenatttidningarnaskrev artiklarom minbror.Vihadeingenkontaktmedvarandra.Mina föräldrarhadehellerintesagtnågottillmigomskriverierna.

Jagkanintepåståattjagfokuseradepådetsomhallåanikyrkan samedanfilmenspelades.Detärförstlångtsenare,närjaghar lyssnattillvadsomfaktisktsadesdärikyrkan,som jagharblivit varsehennesord.

Redanpådentiden,förtioårsedan,träffadesjagochminbror på sinhöjdengångper år.När visågs skedde deti föräldrahemmet,omjularna.

Minbrortogaldrigemotnågrajulklappar.Hanskänkteheller aldrignågra.

Jagminnsattjagfrånvarande,skakad,stirradepåskärmendärmin brornyssförtsiväg,ochattjagsedansträcktemigeftermin telefon,restemigfrånstolenochringdehemtillpappaförattfråga omhanhadesettklippetsomnuspredspåinternet.Dethadehan inte,såjagskickadelänkentillhonomgenast.Sedanhördejaginte avpappapåentimma,ochdåvardetmammasomringdeuppoch menadeattminbrormåddebra.

Detsom sedanhändevarattjaggrubblademycketöverdetmin brorhadegjort.Jagminnsattjaghadesomenkemiskvärki kroppen,lokaliseradnågonstansibröstet.Detvarenmolande känsla,enihåligtbrännandesyntetiskeld,inteöverminbrorutan övermigsjälv.

Ja,jagskullepåsättochvisviljagåtillbakaimindagbokoch läsaomdentiden,förjagminnsattjagskrevdagbokredandå… Mittstudentrum lågpåLaurentiistiftelsen iLund,ochjag boddebaraetttiotalmeterfrånprästensbostadsomjagkundese frånmittfönster.

Iförbigående–fördetvarsåbehovetyttradesighosmig–frågadejagendagprästen,somvarföreståndarepåbygget,omhur

mankundevaraentroendekristenochsamtidigtdeltaidet kapitalistiskasamhället.

Jagminnsintehansexaktasvar,menhansanågotom attde flesta yrkeninteuteslötattgöragodagärningarmotsina medmänniskor.

Menjagvetatthanocksårespekterademunkväsendet;det fannstillochmedvissasom skämtadeom attprästen–ja,att mångaöverhuvudtagetsomgickivårkyrka–var”smygkatoliker”.

Vadmanbyggdeuppfattningenpåvarantagligenattdettändes rökelseundergudstjänsternaiLaurentiikyrkan,ochförattliturgin varsåcentralikyrkanslivattmanvarjeårordnadeföreläsningar omliturginsdjupainnebörd.

Vårkyrkapåmindealltsåtilldetyttreomenkatolskkyrka, fastänjagsjälvfannbejakandetavkatolicismensomliteanstötlig.

Men:jagbryddemigintetillräckligtförattstörasellerföratt lämnadenkyrkan.

Jagkännermigtröttnärjagskriverdetta.Detharvaritenhård månadpåjobbet.Detkännssomomhjärnanärhelturlakadoch dimmig.

Minbror,Lars,ärpåväghitmedbuss.Pappaskahämtahonom påstationen.

Jagskullegärnaviljavaraenflugapåväggenidenbilen.Vad pratardemedvarandraom?

Jagtrorintedeprataröverhuvudtaget.Pappaärfåordig,min brorärfåordig,destårlångtifrånvarandrapersonlighetsmässigt–dekundevälhatusensakerattpratamedvarandraomsomfaroch son,menjagmisstänkerattingentingblirsagt.

Överlandskapetlysermånenochspeglarsigdunkeltiden frostigagräsmattan.

Jagserkyrkanfrånmittfönster,dengamlakyrkanfrån1800taletsomärbyggdisten.

IfamiljenharvilängevetatattdetärnågontingsärskiltmedLars. Hanvarsärskildredansom barn.”Speciell”,ochmärklig,med märkligasättattuttryckasintropå.Detärväldärförhanaldrig bliren riktig profetföross,utanstannarvid attvaraen familjemedlem medenmänskligpsykologi–mänsklig,men särskild.

Hurskajagförklara?Hanharsammabarndomsomossandra, ochvikännerhonom,vikännerhonomkanskealltförväl…

Menjagmåsteerkänna,attdendärgångennärhangjordesin aktioniPingstkyrkanblevjagställd.

Jaghardenstoradagbokenhärbredvidmigisängen,densom jagskreviförtioårsedannärjagvarstudent.

Om jagkännermigsjälvrättkommerdagbokenfåliggaoläst helajulen.Detbärmigemotoerhört,attgåtillbakaitidenochläsa gamladagböcker.Detgörontattenstänkapådrömmarnajaghade då,påminstarkaochentydigakärleksomvisstevaddenville…

Menjagskulleönskaattjagläste,attjag”vågade”.

Tänkom minbrorärutvaldavGud?Tänkomdetärhansom leversåsomvimänniskorbordeleva?Tänkomdetbaraserutsom omhanärenidiot;omdetegentligenärhansomföljerGud–och kanskeingenannan?

Detvarsåminatankargickefteratthasettdetdärfilmklippet. Jagminnsattjag sattiföreläsningssalen,Edebalksalen,och lyssnadepåföreläsningsserienvihadeisocialrätt.Detvarsvårtatt koncentrerasigeftersom bildenavminbrorhadeetsatsigfastså starktiminnet;rösten,denungdomligtandfådda,somhanropade

medutöverkyrkan,varsåstarktglödandeavtroattjagkändemig liksombränd,manad…

Nej,jagvetärligttalatintevadkänslanskaöversättastillförord –detendajagkansägavarattminbrorshandlandehadeskakat mig.Detvarsomomlivetplötsligtvorebrinnandeallvar,somom detbrannnågonstansochmansnabbtmåstefly.

Nuiefterhandönskarjagattjaghadepratatmedprästenmer ingåendeänjaggjorde.

Förmångaavossstudentervarterminenmedsocialrättdenmest konkretaochhandfastavifickupplevapåSocialhögskolan.Alla andraterminerupplevdesflummigaijämförelsemedjuridiken.

Menförmigblevupplevelsenuppblandadmedkänslanavatt alltsammans…liksomosade…

Ja,vadtycktejagegentligendetosade?

Denluktenharjagglömt. –

Jaggickprecisnertillköketochåtnågrapepparkakor.Jagsåg julgranenståisitthörnivardagsrummetmedpyntetglimmande, ochdåslogdetmignågraordsom måstehafälltsförfem,sexår sedanidethärhuset.

Vivarvuxnadå,självmåstejaghavarittjugosex.Mamma knackadepådörrentillminbrorsrum,menhansvaradeintepå knackningarna.

Mammagavinteupp,detgjordeinteminbrorheller,ochtill slutsahonmedmjukröst:

”Lars… villduintevaramed?”

Minbrorsvaradeinte.

”Dukanvälåtminstonevaramedochläsajulevangeliet?Dukan fåläsajulevangelietomduvill?”

På någotobegripligtsättlockademamma uthonomur rummet,ochhanficktasinegenbibel,smutsigochvältummad, ochsättasigienavdemattaskinnfåtöljernaochläsa.

Jagminnsminbrorsröstdengången,denvarallsintehög,han lästeungefärsomomhanhadelästförsigsjälv,vifickanstränga ossföratthöravadhanläste.Mendetgickjubra,eftersom vialla redankändetillorden.

”ViddentidenutfärdadekejsarAugustusenförordningomatthela världenskulleskattskrivas.Detvardenförstaskattskrivningen,och denhöllsnärQuiriniusvarståthållareiSyrien.”

Jagslogsavmångatankardenjulen.Delstankenpåom minbror Larsvarpsykisktsjuk,ochvaddeandraifamiljenansågom den saken,menocksåtankenpåom viidettanusattochlyssnadepå enheligman–ungefärsomdesom ficklyssnapåJohannes döparenpåhanstid.

FörstodnågonattJohannesdöparenskulleblisåviktigatthan blevomnämndiBibeln?

Vikanskehadeheligamänvandrandeblandossocksåhär,idet småländskainlandet?

Jagharlagtinpärmenmeddagbokenigarderobennu.

Jagprovadeläsadeförstaradernaidagboken,mendetgickinte attfortsätta.Nej,detgårinteattsägadetannorlunda:detgickbara inteattläsa.Helakroppenprotesterade,jagbörjadefingrapå mobiltelefoneniställetochkundeintefortsätta.

Attläsaomentidigareversionavsigsjälvkännssom attläsa om någontingunderutvecklat.Någontingmindreintelligent.En personsomintehartänktsålångtsomhanborde,ochsom inte harlevtsärskiltlänge.

Vadvisstemanomlivetnärmanvartjugo?

Manvissteiallafallintesammasakersommanvetnärmanär trettiotvå.

Detärensakjagoftaharundrat:finnsellerfannsdetnågontid ilivetnärmanvarvis?Ellernärmanvar”sommanbordevara”?

Närmanvarsommestfulländadvadgällerallasinapotentialer?

Mankanändåintestannadär…

Jagletadeuppfilmklippetnyss.Jagpausadefleragångerföratt höravadmin broregentligen ropadetillförsamlingen däri Jönköping.

Jagförsökteävenurskiljavad”hallåan”sa,ochfunderadepå varförhontycktedetvarsåviktigtattupplysaförsamlingenom vadtidningarnahadeskrivit.

Förrestenvetjagintesäkertomhonverkligenvaren”hallåa”, alltsåkyrkvärd,elleromhonvarpastorniförsamlingen.

Minbrormåstehatänktattdomedagennärmadesigmed verkligastormsteg.Vadkanannarsmotiveraettsådantintensivt ropande?

Ikommentarsfältettillfilmklippetfinnsdetpersonersom har kommenteratminbrorsaktion.Deflestakommentarernaär dateradenioårbakåtitiden.

”Syndattsåfålyssnadepådenhärmannen.Hanhadeverkligen någotattsäga.”

Någonannanvarmerkritisk:

"Omhanskullevaraklarsynt,såmåstedetfinnasandrasättför honomattuttryckadet.Dethärärstört,kyrkanharknappast någonskuldidethangaparom."

Detfannsävenendiskussionom huruvidaminbroranvände narkotika.EnanvändaresomkalladesigJosefhadeskrivit:

”PåvadbaserarduattLarsskullevaradrogad?Ärdetföratt hantillskillnadfrånnästanallaandrapassiverademänniskori vårtsamhällefaktisktgörnågotfördethanvetärrätt?Jagkänner LarsbrormycketvälochharäventräffatLars.Jagkangaranteraatt haninteanvänderalkoholellerandrarusmedel.”

Pådenkommentarenhadeenannananvändaresvaratföljande: ”Detärintesant.Jagvetatthanåtmagiskasvamparochrökte virginiatobakmedmig,ochtogbensodiazepiner,somdiazepammed mig.Hurihelvetevetduvadandratryckerinisinakropparoch varförläggerdudigidet?”

Jagharbestämtmigförattbetemigheltnormaltmotminbrornär hanvälkommer.

Detvarnågotjagbeslutademigförredanförmångaårsedan.

Detärdetendasättetattståutpå.

Blickarnahankangeen… Jagharmångagångerundratom hanärmedvetenomsinaögonskraft.

Om detstämmerattminbrorhartagitdrogerochgickpådroger underdentidennärjagtroddehanvarsommesthelig–påverkar detisåfallhanshelighet?

Mittsvarärja,tveklöst.

Såsägeriallafallminryggmärgsreflex–ellerom mankanske bordesäga:minsyltryggsryggmärgsreflex.

Iblandtänkerjagattviivårsyskonskarahardepressionenivårt blod.Tvåavossharbejakatdetsomdepressionensägeross.Andra harflyttlandet,ochstämplatalltsomskeddeunderdedärårenpå gränsenmellanSkåneochSmålandsomosunt.Visom blevmer vanligabejakarnågotannatinomoss…

Sedär!Nukommerbilendärborta.

Sådär.Harvaritnerenu…Detgickbraattmötahonom.Han hadeendammigsvartnylonväskamedsig,ennoppigmössapå huvudetochglestskäggiansiktet.Pappakominförstihuset, sedanLars.Detvarettpustandeochstånkandeuteidentysta kvällen.

Jagsa:”Hallå,brorsan.”

Hansa:”Hej.”

Hansattesignerpåenbänkochdrogavsigkängorna,hanlät jackansittapåmedanhantittadeinåthuset,motköket,meden blicksom kundetolkasnästansom misstänksam,mendetvar snarareeninövadlångsamhet.

”Hurvarresan?”frågadejag.

”Jo,tack…”saLars.

Sedanvardetsom om hankändedetalldagligabehovetavatt fyllautentystnadmedprat.

Hansa:”Ingetattklagapå.”

”Såbra”,sajag.

Sedandrogjagmigenstundförattsägadetdärandra,som bordevarasjälvklart.

”Kulattsedig.”

”Jo…”sahan,ochnickadeliteförsyntsamtidigtsom han stirradesnettner,förbiminaraggsockor.

Somomvibehövde bliräddade från en kapsejsande konversationkommammautihallenmedförklädetpåochett strålandeansikte.

”Välkommen,Lars!”utbrasthonochgickframtillhonom.Min brorrestesigförattbesvarahenneskram,saktakom hanupppå benenmeddenöppnajackanochlaenarmommammasrygg.

”Hurhardinresavarit?”

”Jo… tack,denharvaritbarabra.”

En ungman klädd iensmutsig särk stormar upppåenkyrkoscenför att skrikautförbannelser överfrikyrkan.Han plockas snabbt neravvakterna och leds ut –men hans ödefortsätter iStockholmsskogarna.

En annan ung man sitter igrubblerieromhan skavågagifta sigmed sin flickvän Daria, som är pådrivande ifrågan.Ärhan verkligen lämpad förett äktenskap? Han vet inte. Menvågar hanå andra sidanlevaensam?

De tvåmännen är bröderoch lever två olika slags liv. Denene är en vandrande tiggarmunk, den andre en tjänsteman.Men trots olikheterna tvingaromständigheterna dem till kontaktmed varandra –och till de övrigautspridda syskonen.

Puritanien är ett inträngande, existentielltfamiljedrama om sökandet efter livsinnehåll irika länder,omsökandet eftergemenskap ochmening ien radikalförgänglig tid. Den djupa småländska skogen utgör fondför detta drama, som är JeremiahKarlssonssjätteroman. 9575980