SOM GOTT FAN
Recept för dig som gillar smör, sås, ost och lite fräscht
Egentligen gillar jag inte recept. Vad bra att du skriver en kokbok då, tänker du. Men jag tycker inte att man ska stirra sig blind på exakta mått. Det är inte så jävla noga, smaka av och är det gott så är det rätt! Du kanske vill ha lite mer av något? Ja, men ha det då! Inte bestämmer väl jag över din middag. Jag kan också tycka att det är lite skevt att någon annan ska skriva vad som är en rimlig mängd att äta? Säg inte åt mig vad som är en rimlig portion! Nåväl, recept finnes men känn in din buk. Det här är i alla fall en hjälp på traven med grejer som jag tycker är goda som fan. Egentligen skulle jag vilja skriva alla recept på en höft, men jag har förstått att det är av betydelse med fullständiga recept i en kokbok – och jag är här för att curla er!
Finns det inget tydligt tema i boken? Nej! Jag vill att du ska kunna öppna den oberoende av ett specifikt sug, så här hittar du en SALIG BLANDNING av grejer jag gillar. Något spretigt, absolut, men är inte det ljuvligt ändå? En varierad kost säger man ju. Något som däremot är tydligt
genom hela boken är att recepten inte snålar på varken smör, ost, sås, friterat eller kladd. Allra helst alltihop samtidigt. Det finns dock faktiskt lite fräscha inslag, sjukt nog. Men mest smör. Du kommer säkert notera vissa återkommande ingredienser som jag har haft dille på, men låt mig.
”Säg inte åt mig vad som är en rimlig portion! Nåväl, recept finnes men känn in din buk.”
Hur använder man kokboken då? För bekvämlighetens skull har jag sorterat alla recept baserat på ambitionsnivå och kraftansträngning. De första recepten i varje kapitel är de minst tidskrävande och enklaste recepten, utefter det kan du själv avgöra hur mycket tid du vill spendera i köket. För det kan faktiskt variera kraftigt. Vissa dagar vill man bara att det ska gå så in åt helvete fort och andra dagar myser man gärna längre med ett glas rödsmisk i handen. Oavsett vill man såklart alltid att det ska bli svingott så det tummas det inte på. Men några desserter, det blir det inte! För det hatar jag att
NIBBEL*
*Snacks, tilltugg, småplock etc. Om du däremot frågar SAOL om betydelsen så är nibbla att ”maskinellt stansa tunn metallplåt med rörlig stans”. Om du i stället frågar en mer suspekt sajt på INTERNET så betyder det att småäta eller knapra (till exempel på drinktilltugg). Oavsett är ATT NIBBLA en syssla jag verkligen vill utföra mycket och regelbundet.
Nibbel är verkligen kanon att mula in i truten på gästerna så att man kan laga klart maten i lugn och ro. Eller slänga i sig själv för att inte stryka med av hunger
innan maten hunnit bli klar. Jag kan verkligen uppskatta en NIBBELMIDDAG också, med massa olika nibbel i form av ost och chark. Jag kan tycka att det är trevligt att slafsa upp allt på ett fat och dela broderligt, även om typ alla nibbelrecept i det här kapitlet kan göras till förrätter om man verkligen vill?
PADRONES MED CHEDDARMAJO OCH TAJIN
Sällan är det ej man vill ha ett snacks på bordet inom fem minuter! Okej, maximalt tio minuter då.
Det är inte heller sällan man är sugen på saker som är ostdränkta. För er som inte är bekanta med tajin är det en mexikansk kryddblandning med olika typer av chili och lime, så den är syrlig och inte heller så stark. Den finns i välsorterade matbutiker eller att beställa. Mycket god!
NIBBEL FÖR 4
250 g pimiento de padrón (jag säger PADRONES?)
flingsalt
tajin, hittar du ej kan den bytas ut mot chiliflakes
lime, saft neutral olja till stekning
CHEDDARMAJO
1 dl majonnäs
2 dl cheddar + lite mer att riva på ½ vitlöksklyfta
1 tsk citronsaft
GÖR SÅ HÄR
1. Blanda majonnäs med cheddar, riven vitlök, citronsaft och smaka av med salt. Om du verkligen har bråttom att få in snacks i truten kan du börja steka dina padrones i neutral olja på svinhög värme samtidigt.
2. Stek tills de får ordentligt med färg och börjar skrumpna ihop. Det är sällan man strävar efter skrumpna saker faktiskt. Salta generöst och dräll över majo, riv över mer cheddar och toppa med tajin och lime! Rätt in i kakhålet!
FÖRRÄTTER
Övergången mellan nibbel och
förrätter är minst sagt hårfin, men
dessa recept är mer kompatibla med att lägga upp och servera i portioner.
Kanske är det något ur detta kapitel
som du ska laga när du verkligen vill
imponera på en uppstyrd middag?
Kanske har du till och med dukat
bordet fint och tagit dig en dusch?
BAKAD SVARTROT MED KALTBACHKRÄM OCH MARCONAMANDLAR
Låt dig inte luras av svartroten och dess icke tilltalande yttre för den är verkligen en lortig pinne innan man skalat den. Men den är väldigt underskattad och otrolig. Jag gjorde en snabb googling och den tillhör släktet ”svinrötter”. Det lät inte alls trevligt så låt oss genast gå vidare.
FÖRRÄTT FÖR 4
400–500 g svartrot en klick smör
salt svartpeppar
KALTBACHKRÄM
2 dl vispgrädde
1 äggula
riven kaltbach, cirka 150 g salt citronsaft att pressa över krasse och/eller färsk gräslök en näve marconamandlar
GÖR SÅ HÄR
1. Sätt på ugnen på 175 grader.
2. Förbered ett BAD med vatten och citron som svartroten GENAST måste dyka i direkt efter att man skalat den, eftersom den annars blir brun och ful på tre röda. En riktig diva, men det är hon värd! Så, skala pinnen och lägg i citronvatten. Förslagsvis skär du den i lämpliga bitar innan du lägger den i vattnet eller så använder du dig utav en jätteavlång skål?
3. Lägg sedan svartroten i en lämplig ugnsform och klicka över lite smör, salta och peppra och skicka in i ugnen i cirka 20 minuter. Vi vill behålla lite spänst!
4. Krämen då! I med grädde, äggula och riven ost i en kastrull och låt smälta på rätt låg värme tills osten smält och krämen tjocknar. Den blir precis som en annan tjockare med tiden. Smaka av med salt. Behövs lite syra? Ja, men ta det då, men bara lite. Låt svalna något och skicka i en spritspåse eller bara bre ut ett lager kräm på tallriken. Egentligen tycker jag att det kan se lite fjantigt ut med spritsade små högar likt jag själv har gjort, som att man verkligen försöker få det snofsigt? JAJA. Lägg upp rötter och kräm på tallrik, på med hackade marconamandlar, skvätt över lite citronsaft och toppa med ört!
BURRATARISOTTO
MED TOMATCHIMICHURRI
I den här rätten häller du alltså burratan i risotton och inte på som topping. Tror du den blir krämig, eller? Ja, det blir den. Självklart ska man servera med cirka 19 ggr så mycket tomatchimichurri på än vad som syns i bild, men jag ville trots allt att du skulle se att det var en risotto på tallriken.
4 PERSONER
TOMATCHIMICHURRI
4 tomater
1 kruka färsk persilja
1 kruka färsk basilika
½ riven vitlöksklyfta
½ schalottenlök
3 msk olivolja
½ citron, saft
salt svartpeppar
BURRATARISOTTO
2 schalottenlökar
4 vitlöksklyftor
4 dl risottoris
½ dl olivolja
2 dl torrt vitt vin
1 ½ l kyckling- eller grönsaksfond
40–50 g smör
2 burrata
1–2 dl riven parmesan
salt svartpeppar
valfria örter, till topping
GÖR SÅ HÄR
1. Börja med tomatchimichurrin så har du den gjord. Riv tomaten på det grövsta på ett rivjärn ner i ett lämpligt kärl. Skit i skalet. Finhacka schalottenlök, och hacka även schalottenlökarna till risotton när du ändå är i farten, basilika (spara ett gäng basilikablad till servering) och persilja. Blanda löken och örterna med tomatsörjan och smaka av med olivolja, citronsaft, salt och svartpeppar.
2. Hacka vitlöksklyftorna! Fru schalotten är redan klar ju. Värm på fonden. Jag bryr mig verkligen inte om du har kokat egen eller ej. Det är fullkomligt rimligt att folk som har ett händelserikt liv och inte är kockar inte prioriterar att stå och koka sin egen fond?
3. Fräs vitlök och schalotten i olivolja utan att de tar färg men tills de blir mjuka och goa. Sedan i med riset! Stek tills riskornen börjar se lite genomskinliga ut i kanterna. Då åker vinet i! Låt vinet reducera bort nästan helt i pannan, men aldrig ur kocken. Efter detta är det bara att ha i fond i omgångar och du kan ta rätt mycket fond i början för skiten ska ju ändå i allt eftersom. Rör om så mycket du orkar, men ingen dör om du inte rör om varje sekund. När riset börjar närma sig att bli klart (se anvisning på förpackning men framför allt kan du smaka av!) åker hiskeliga mängder smör och parmesan i. Plutta i burrata, strunta i ”skalet”, rör om och smaka av med salt och svartpeppar.
4. Lägg GENAST upp risotton på tallrikar. På med tomatchimichurrin och hiva på några basilikablad. KLART!
Jaha, vad handlar den här boken om då? Mat som jag tycker är god som fan. Allt från plock till större måltider och saker som inte passar i något annat kapitel. Gott som fan består av allt från goda dippar, tonfisktartar med parmesanmajo och chimichurri, en beaskola, gochgujangpasta med salsicciabollar till anktacos!
Det enda man kan vara säker på är att det inte är några som helst desserter, för det är jag jättedålig på. Något jag däremot gillar, och som det finns gott om i boken, är smör, sås, ost och lite fräscht.
Amanda Wiger, @wigersmat på Instagram, förser sina tiotusentals följare med recept som inte snålar på något. De är också vana vid ett grövre språk och att det inte är så jävla noga med allt, är det gott är det rätt.