SkymningsvÄrld
Även ett krig har sitt slut
Skymningsserien Del 4
Roger Skagerlund
Skymningsserien del 4
Skymningsvärld
© Roger Skagerlund 2023
Omslagsbild: Canva
Omslagsbearbetning: Roger Skagerlund
Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8027-894-2
”Allting är dåligt i krig – förutom slutet. ”Abraham Lincoln
Persongalleri
Svensk militär
Lena Panzer Överbefälhavare (Pansar-Lena)
Daniel Hallvin Generalmajor, Chefen MUST
Anton Tobér Generalmajor, AC – Arméchef
Lars Turesson Generalmajor, Rikshemvärnschef
Olof Rappe Generalmajor, Högkvarteret
Paul Nordbeck Viceamiral, Högkvarteret
Gunnar Westin Generallöjtnant, Högkvarteret
Martin Flyckt Överste Regementschef LedR
Angela Friis Överstelöjtnant Stf chef LedR
Jan-Erik Tiberg Överstelöjtnant, chef 22 HvBat
Stefan Bertilsson Överste, Regementschef P4
Martin Grahn Överstelöjtnant Stf Reg. chef P4
Angelica Friid Regementsförvaltare, P4
Carl Schlyter Fanjunkare, Specialistofficer P4
Ferdinand Stolpe Major, enheten för teknisk utv/FOI
Anders Håkansson Major 31. Lätta bataljonen på K3
Anton Rask Major, Mora kompani Dalregementet
Jesper Junger Löjtnant, flygvapenpilot
Sixten Fager Wemmenhögs kompani, P7
Sven Ljungman Major, Västmanlandsgruppen
Mats Ronander Sergeant, Västmanlandsgruppen
Gustaf Stenlund Korpral, Västmanlandsgruppen
Jesper Stavfeldt Menig, Västmanlandsgruppen
Martin Johansson Menig, Västmanlandsgruppen
Elin Berg Menig,Västmanlandsgruppen
Överstelöjtnant G Fawcett Befälhavare SOG
Thomas ”Tom” Ljungman Fänrik Särskilda operationsgruppen
Richard ”Kim” Kimonius Sergeant Särskilda operationsgruppen
Örlogskapten Martin Bertilsson Chef ombord HMS Nyköping
Sandra Overhjelm Löjtnant Vagnchef Strv 122
Hammarsten Sårad svensk soldat
7
Inger Andersson KSI
André Brimell Fänrik, 32:a hemvärnsbataljonen
Gustaf Hellners grupp, Kustjägarna
Fänrik Gustaf Hellner
Korpral Martin Modal
Korpral Lars Persson
Korpral Sonny Lustig
Sergeant Rasmus Broo
Fylgias besättning
Vagnchef Sandra Overhjelm
Förare Nina Ruung
Laddare Oscar Kulbäck
Skytt Saga Malmhed
Svenska civila
Ulrika Ljungman Svens hustru
Marita Höök Kimonius flickvän
Mikael Fist Tekniker vid HQ
Svenska politiker
Helena Hallberg
Göte Bladlund
Partiledare för Socialdemokraterna
Partiledare Moderaterna
Beatrice Demiaca Talman
Brittiska SAS
Sergeant James Colvin Gruppchef
8
Finsk militär
Mika Toompo Generallöjtnant Finlands ÖB
Jukka Pentolainen Jägarsoldat, Kajanalands brigad
Matti Ojala Jägarsoldat,
Major Leevi Lantto Kustjägare, Nylands brigad
Jukka Laine General, Finska Försvarshögskolan
Finska politiker
Kari Suomalainen Finlands president
Ylva Järvi Inrikesminister
Pekka Heikinheimo Försvarsminister
Mika Toimoo, Finska utrikesdepartementet
Amerikanska militärer
General Wes Cleaver 26th Weapons Squadron
Matthew Gonzalez Örlogskapten USS George Washington
Alex Jerome Örlogskapten USS Theodore Roosevelt
James Penelton XO USS Theodore Roosevelt
William Pike Kapten/pilotCH-60R USS T Roosevelt
Eve Hamilton Sensor op. CH-60R USS T Roosevelt
General Samuel Hastings Ny militär rådgivare POTUS
Master sergeant Hank Cavill SEAL Team 6
Amerikansk underrättelsetjänst
Helen Anderson Chef DARPA:s forskningsavdelning
Australienska underrättelsetjänsten
Elle Wainwright
9
ASIS
Amerikanska politiker
Pamela Harrington USA:s vicepresident/Ny POTUS
Janet Duke Homeland Security
Ukrainare
Kyryll Lvivska Chef UAvd SBU
Vladymyr Kharkivska Underrättelseagent SBU
Kineser
Li Cheung Ordförande och president
Wu Lien Cheung Li’s äldsta son/arvinge
Wang Chao Li’s säkerhetschef
Lei Tzu Li’s högra hand/allt-i-allo
Zhao Wong Chef Kinesiska Miltek Institutet
Deng Xiao Tam Kinas Utrikesminister
Chéng Liánjié Ingers vän och kontaktperson
Nordkoreaner
Song Chung-hee Nordkoreas Store ledare
Ryska politiker
Anatolij Geljevitj Pogarin Rysslands president
Igor Aleksandrovitj Popin Sankt Petersburgs borgmästare
Vladimir Gerasimov Försvarsminister
Vasilij Petrovit Junker Utrikesminister
Lev Ivankov Inrikesminister
Nikolai Granovskij Pogarins livvaktschef
10
Rysk militär
Pavel Vladimirovitj Gusjin Kapten FSB:s kontor i S:t Petersburg
general Maksim Postnikov Arméns befälhavare
Motståndet
Juri Motståndsman
Kardinal Spion och motståndskämpe
Iranier
Ayatolla Mazanderani Irans högsta ledare
Turkar
Maral Yildirim Turkiets president.
11
Prolog
USS George Washington Öster om Kokosöarna
Indiska Oceanen, 29:e juli
Den sista F-35:an lämnade katapulten med ett rytande innan den snabbt vann höjd för att försvinna bort mot horisonten i öster tillsammans med ytterligare tre F-35.
William Pike följde planen med blicken tills de försvann ur synhåll. Därefter sträckte han på ryggen medan han såg ut över den nedre bryggvingen på USS George Washingtons kommandobyggnad. Det knakade oroväckande om kotorna, vilket gjorde att han inte kunde hålla tillbaka en snabb grimas Oavsett hur diskret han än försökt vara så noterade genast sensoroperatören, Eve Hamilton, sin chefs förändrade ansiktsuttryck.
”Börjar farbror bli gammal?”
Hennes retsamma leende signalerade djup vänskap och William svarade med ännu en grimas, denna gång fullt medvetet:
”Vem är det som tant kallar för gammal?”
”Tant? Vem? Jag är bra många år yngre än vad chefen är, så den kommentaren säger mer om er än om mig.”
Hon skrattade och William tvingades göra samma sak. Eve hade trots allt räddat hans liv när de blev nedskjutna i inledningen av det här förbannade kriget som kineserna dragit över dem. Han hade fastnat i cockpit efter nedskjutningen, medan deras helikopter sjönk i havet. Tack vare hennes snabba ingripande stod han alltså fortfarande här och betraktade flygdäcket under dem.
”Japp Eve. Du är yngre, men om jag får bestämma kommer du med tiden att bli bra mycket äldre än vad både du och jag är just nu.”
12
Han mötte hennes blick när hon svarade:
”Då får vi se till att vinna det här förbannade kriget först.”
”Det kommer vi att göra. Något alternativ finns helt enkelt inte. Dessutom sköt sig Li själv i foten när han utvidgade konflikten.”
Han såg menande ut över det grå havet, förbi den egna fartygsgruppen och bort mot siluetterna i fjärran. Där kunde man se de båda australiensiska helikopterfartygen HMAS Canberra och HMAS Adelaide. Dessa stoltheter seglade tillsammans med sina respektive fartygsgrupper som bestod av både jagare, korvetter och fregatter.
Tillsammans skyddade de en rad trupptransportskepp, vilka totalt fraktade en allierad armé bestående av över åttio tusen marinsoldater mot Sumatra.
Kina hade tidigt i kriget tagit kontroll över den oljerika önationen. Det var därför av mycket stor strategisk vikt för de allierade att slå den kinesiska ockupationsarmén och återta kontrollen över öarna och dess naturresurser som – vilket Pike tyvärr var tvungen att medge – var av yttersta vikt för fortsättningen av det här kriget. Det berodde på att främst USA, men även Europa och Australien, stängts ute från den ryska oljan genom egna sanktioner. Den olja som kom från Mellanöstern var också oåtkomlig eftersom Turkiet blockerat transportvägarna.
Den allierade planen var att man skulle anfalla in mot kusten, söder om Bengkulu, för att därmed nå de större vägarna in i landet.
På så sätt kunde man skära av de kinesiska trupperna i norr från att få förstärkningar från södra delen av önationen.
Problemet, som Pike såg det, var att hela Sumatras västkust var nedlusad av kineser som nog inte tänkte låta dem valsa in utan att bemöta dem på något sätt. Det hela kunde med lite otur bli en upprepning av slutstriderna mot Japan under Andra världskriget. Då hade atombomberna till slut fått stopp på blodbadet, men det kortet var redan spelat. Började man slänga atombomber på kineserna skulle både de och nordkoreanerna svara med samma mynt. Det kriget skulle inte ha någon segrare, däremot en massa förlorare.
13
Han lyfte blicken mot himlen och fäste den på en MH-60R, med det australiensiska emblemet på sidan, som just kom in för landning på akterdäck. Helikoptern satte ner hjulen på avsedd plats och sidodörren öppnades.
Pike lyfte på ögonbrynen när en mörkhårig kvinna hoppade ut på däck. Snabbt såg hon sig omkring innan blicken höjdes för att fästas på William och Eve. Under ett par sekunder stod de och stirrade på varandra innan en löjtnant kom fram till kvinnan och tog med henne in i skeppet. Eve vände sig mot Pike med orden:
”Någon du känner?”
”Nej”, svarade han stilla. ”Jag har aldrig sett henne förr, men det kändes som att hon visste vem jag var.”
”Då får vi nog snart veta det”, sa Eve med ett svårtytt flin i ansiktet. ”Kom nu, chefen. Låt oss lämna det här blåshålet och se ifall det kommer en löpare och letar efter dig ”
Han nickade och de gick in i skeppet lagom för att mötas av en furir som stannade till i trappan och sa:
”Kapten Pike. Örlogskapten Gonzalez önskar att ni kommer till B4 omgående.”
William slängde en blick på Eve med orden:
”Och där blev du sannspådd.”
Furiren, som först nu såg Eve, sken upp och sa:
”Åh, fänrik Hamilton. Vad bra att ni också var här. Samma order gäller även er, ma’am . ”
Eve log mot den unga mannen:
”Varje gång som någon säger ma’am till mig känner jag mig som min gamla mor.”
Furiren såg ut att sakna svar på kommentaren och Pike fann sig nödgad att kliva in och ta den unga mannen i försvar:
”Bli inte generad, furir. Hon har de där one-liner kommentarerna hela tiden. Det är inget att bry sig om.”
”Uppfattat, sir … kapten.”
Mannen vände och började gå ner för trapporna igen med Eve och William i släptåg. Pike stötte till henne i sidan och sa:
14
”Tänk på att du är en väldigt snygg brud, även med håret uppsatt.
När du säger så där generar du de unga männen som redan från början har svårt att inte låta blicken glida ner under din haka.”
”Vad säger du?” Hon flinade mot honom. ”Menar du att de vill titta på de här?”
Hon la lätt händerna mot brösten som spände ut skjortan och såg uppfodrande på honom. Pike harklade sig och svarade:
”Det är inget som bara det unga männen önskar, vill jag påpeka.”
”Jag har aldrig förstått mig på er män och denna totala fascination för bröst”, sa hon med ett tyst skratt. ”Fast det är på sätt och vis bra, för det gör det lätt att förvrida huvudet på er och få som man vill.”
”Kvinnor”, suckade Pike och skakade uppgivet på huvudet. ”Ni suktar efter jämlikhet, men håller hårt på era attribut för att kunna utnyttja dem mot oss. Var är jämlikheten i det?” ***
När Pike och Hamilton klev in i befälsrum 4, som var ett av de mindre ordergivningsrummen ombord på Washington, såg örlogskapten Matthew Gonzalez upp från den mapp som han just höll på att läsa. Innan Pike gick upp i givakt och Gonzalez slog igen mappen hann han notera att den hade trippel röd ram och med andra ord var extra kvalificerat hemlig.
”Pike. Hamilton. Vad bra. Lediga.”
Han slog ut med handen mot två lediga stolar som stod vid det runda bord som befann sig i rummets mitt. På en av de övriga stolarna satt den mörkhåriga kvinnan. Hon studerade Pike noga medan han drog fram stolen till Hamilton och lät henne sätta sig innan han drog ut sin egen.
”Sir”, sa han och slog sig ner.
När tre av fyra personer i rummet satt sig till rätta, betraktade Gonzalez dem alla innan han med ett väl avvägt leende i mungipan
sa:
”William Pike. Eve Hamilton. Detta är Elle Wainwright, ASIS.”
15
”Australian Secret Intelligence Service? Vad kan de vilja ha med oss att göra?”
”Den frågan, kapten, låter jag miss Wainwright få svara på.”
Den mörkhåriga kvinnan, som Pike tyckte såg alldeles för ung ut för att tillhöra den australiensiska motsvarigheten till britternas MI6, log och vände sig direkt till honom med orden:
”Vi har ett uppdrag åt er, kapten Pike. Ett uppdrag som er dossier säger att ni är som klippt och skuren för.”
”Åh nej”, suckade Pike och himlade med ögonen. ”Innan ni säger något mer. Låt mig få gissa. Ni har hittat något på Sumatra som ni vill ha och inte kan låta riskera att kineserna kommer undan med. Nu vill ni att jag och Eve, fänrik Hamilton, ska skjutsa er dit för att hämta det innan invasionen startar?”
”Helt korrekt gissat, kapten. Jag kan se att jag valde rätt när jag tog fram ert namn Vi har genom diverse hemliga spaningsuppgifter kommit fram till att Kina har ett forskningslabb i Palembang på Sumatra. Där tror vi att de har framställt delar, eller kanske till och med hela stridsspetsar, till de fusionsvapen som har ställt till en del problem för er amerikaner. Vi behöver komma över deras data och eventuellt fungerande prototyper som kan finnas i labbet. Ni, och de övriga piloter som det kommer an på er att välja ut, ska därför flyga in en kommandostyrka. Den styrkan består av amerikanska SEAL och australiensiska SOC. Tillsammans ska de penetrera skalskyddet och hämta det vi behöver innan de spränger labbet så att kineserna framledes inte kan nyttja det. Kan vi bättre förstå tekniken bakom vapnet, ja då kanske vi även kan återskapa det och jämna ut oddsen något. Ett steg närmare att vinna kriget, med andra ord. Vad säger ni om det upplägget, kapten?”
Pike slängde en blick på Eve innan han på nytt vände sig mot Elle med orden:
”Hur många helikoptrar pratar vi om här?”
”Två Seahawk, plus en CH-47 och två AH-64 som backup om det skiter sig.”
16
Kriget rasar på flera kontinenter
USA och deras allierade har kommit över underrättelseuppgifter om en plats där Kina bygger och utvecklar sitt fruktade fusionsvapen. I ett försvarsgemensamt uppdrag beger sig operatörerna in djupt på fientligt territorium för att försöka komma över en prototyp till bomben, samt förstöra fabriken som tillverkar den. Frågan är om kampen mot klockan är på de allierades sida.
I Ryssland har samtidigt Thomas och hans team hamnat i svårigheter under sitt uppdrag i Sankt Petersburg. Kan de lyckas undkomma den ryska presidentens hämnd och ta sig ut ur Ryssland utan fler förluster?
Medan de kämpar mot en övermäktig fiende på dennes egen hemmaplan rasar striderna i Sverige oförtrutet vidare. Sandra befinner sig mitt i stormens öga med sin nya besättning i stridsvagnen Fylgia. För dem gäller det att tränga undan fienden som redan står med ryggen mot havet, men kommer de svenska resurserna att räcka till?
I Kreml blir desperationen allt större och viljan att tillgripa det yttersta vapnet växer sig starkare för var dag som går. Kan världen verkligen överleva ett kärnvapenkrig och går det att undvika katastrofen?