THERÉSE JOHANSSON r a r i f g a J i nt e ju l
Jag firar inte jul.
Boken utspelar sig i den underbara staden Gränna. Alla personer och händelser i boken är fiktiva och sprungna ur min fantasi. Men något som inte är fiktivt är den fantastiska atmosfär som finns i staden, de goda fikabröden, de härliga dofterna och smakerna av polkagris. Samt de underbara människorna i och omkring Gränna.
”Till Dan, Izze, Pernilla och alla fantastiska vänner som hjälpt mig på vägen.”
Therése Johansson
Jag firar inte jul
En Gränna-roman
.
© Therese Johansson 2021 Omslag, illustration orginal: Rebecka Porse Shalin Saga Egmont Korrekturläsning: Pernilla Wåhlström. Förlag:
BoD
–
Books
on
Demand,
Stockholm,
Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8007-629-6
Sverige
Prolog:
Vinterns första snöfall låg som ett täcke över den lilla polkagrisdoftande staden vid Vätterns strand. Gränna, som under sommarhalvåret stoltserade med turisthorder lika stora som i några av vårt lands större städer, låg nu i dvala, lugn och tyst. Nästan. På förskolan Trädets innegård myllrade det av lekfulla barn som tumlade runt i snön. Ordentligt påklädda i overaller, mössor och vantar. Livfullt rullade de snöbollar eller hoppade sönder isarna på de många vattenpölarna som gårdagens regn lämnat kvar som en tidig julklapp. Allt detta under pedagogernas skratt och vakande blickar. ”Städning!” Frökens röst avbröt leken och ett missnöjt stön gick unisont över gården. Men så letade sig doften av köttbullar ut från förskoleköket. Som en hungrig vargflock sniffade barnen i luften och med ens gick både städningen och förflyttningen till kapprummens trånga utrymmen som en dans för alla, utom för två.
7
Bakom den stora stenen längst ned på gården låg Elin med bästa vännen Alyssa och spanade mot fröken Emelie som stod vid grinden. Barnens färgglada vinterkläder stod i bjärt kontrast mot den snötäckta marken. I handen höll de varsin isbit som de tagit från vattenpölen bredvid. ”Elin och Alyssa, jag ser er. Om ni inte kommer nu så går jag in utan er.” Emelie gick ut genom grinden och stängde den med en smäll. Men Elin visste att hon inte skulle gå, utan att hon istället skulle gömma sig bakom husknuten och vänta. Elin hade varit med om det förr. De bägge barnen satte sig tillrätta bakom stenen och gjorde sitt bästa för att inte synas. ”Jag har bestämt mig. Jag önskar mig en till mamma i julklapp”, sa Elin och stoppade in isskärvan i munnen. Alyssa glodde på henne. Tveksamheten lyste i hennes ögon men till slut stoppade hon in sin isskärva i munnen, men tog snabbt ut den och torkade sig i ansiktet med vanten. ”Min nya mamma är jättebra. Jag får mer presenter när jag har två mammor”, mumlade Alyssa och tittade på skärvan som var brun av gegga. Elin blängde på henne.
8
”Min nya mamma kommer bli bättre.” Hon kastade iväg isbiten. Det knastrade mellan tänderna och smakade konstigt, hon spottade friskt för att bli av med gruset. ”Jag väntar”, sa Emelie. Den här gången var frökens röst betydligt närmre än vad Elin hade förväntat sig. Bägge barnen vände sig om och spanade ut över gården. Emelie var på väg åt deras håll med bestämda steg. Elin sökte Alyssas blick, snabbt reste de sig och sprang in i det lilla skogspartiet som tillhörde gården. Tofsarna på deras mössor fladdrade i vinden och de tjocka vinterkläderna prasslade när de rörde sig i blötsnön. Bakom sig hörde Elin hur Emelie tvärstannade och gav ifrån sig ett litet frustande ljud. Som små ekorrar klättrade de bägge flickorna upp i trädet vid staketet. ”Vem vill du ha som mamma då?” frågade Alyssa och spanade ned mot Emelie som lagt armarna i kors över bröstkorgen. Elin studerade Emelie medan hon funderade, frökens blick var mörk och minen bestämd, hennes brunröda hår fladdrade i vinden under den gröna mössan. Trots att Emelies mungipor pekade nedåt så visste Elin att hon inte
9
var arg på riktigt, bara så där bestämd. Det var en av sakerna hon tyckte bäst om med henne. Elin vände sig mot Alyssa. ”Först tänkte jag tanten på Ica”, sa Elin och gungade grenen så att hela trädet vajade, blötsnön som fortfarande låg kvar i tunga sjok på grenarna åkte i backen med ett klafsande. ”Nä, hon är gammal.” Alyssa fnittrade och kämpade med sina små händer för att hålla fast sig i grenen. Elin suckade och spanade bort mot Emelie igen. Tanten på Ica hade grått hår och röda kinder och Elin ville egentligen bara ha henne för att hon var så snäll när de handlade. Hon fick stoppa i kortet när de skulle betala och riva av kvittot när det kom ut ur apparaten. Elins ögon smalnade när hon såg att Emelies fot börjat dunka i marken. ”Kom nu tjejer, jag är hungrig”, ropade Emelie och gjorde ett par åkarbrasor för att hålla värmen. Fröken Emelie var omtyckt av alla men Elin gillade henne mest för att hon var bra på att läsa sagor. Men också för att Emelie tyckte om att skratta, mycket och länge precis som pappa. Hennes pappa älskade att skratta, ha roligt och pyssla precis som fröken. Elin ändrade ställning, grenen
10
gungade och Alyssa tappade fotfästet en kort sekund men lyckades hålla sig kvar. Elin sög in luft genom näsan så fort att näsvingarna fastnade vid sidorna och klibbade ihop. ”Helst vill jag ha fröken Emelie”, viskade Elin samtidigt som hon sneglade mot Emelie som nu hoppade upp och ner i kylan. Alyssa ögon blev stora som tallrikar, hon blinkade häftigt och drog efter andan. ”Men det går inte.” Alyssa klev närmre Elin och viskade tillbaka. ”Hon har en bebis i magen.” Det visste Elin också. Tårarna hade varit många när hon fått reda på att fröken Emelie hade en bebis magen och en man som bodde tillsammans med henne i huset på berget. Elin hade varit säker på att om hon bara hade hjälp till, så skulle hennes pappa velat ha fröken Emelie att pussa på ibland och då hade hon kunnat bli hennes andra mamma. Elin suckade och hoppade på grenen. Hon skrattade när vännen hade svårt att hålla sig fast, men slutade när Alyssa med bedjande ögon bad henne att sluta. ”Nä, jag vet. Så jag ska ha den smala tanten på caféet. Hon som är så söt”, sa Elin och drog med tumvanten över Alyssas arm.
11
”Hon med det ljusa håret?” Alyssas bruna ögon började glittra. Elin nickade, hon var helt säker på att smala tanten inte hade en bebis i magen. Man kan inte vara så smal och ha en bebis magen. Det var omöjligt. För det var bara en ny mamma hon ville ha. Absolut inte ett syskon. Mamma och Ola hade fått en bebis, hennes lillebror som inte alls var söt och snäll. Han bara skrek och tog upp mammas tid när Elin ville sitta i famnen. Hon trivdes mycket bättre med pappa i det stora huset. Egentligen var hon väldigt nöjd med att det bara var hon och pappa men eftersom Alyssa hade fått en ny mamma så ville hon också ha en. ”Då går jag in och äter köttbullar och potatismos med de andra barnen. Ni kan sitta i trädet tills vi kommer ut igen.” Emelie tvärvände och började gå mot grinden med snabba steg. De båda flickorna såg på varandra. Elins mage knorrade högljutt i protest. Hon sniffade i luften, köttbullar var ju väldigt gott. Elin nickade mot vännen och lika snabbt som de kommit upp hade de klättrat ned. Sakta började de gå mot grinden.
12
”Men hur ska du göra? Har du berättat för jultomten vad du önskar dig?” Alyssa härmade Elin när hon bestämde sig för att hoppa på ett ben. ”Tomten, kan han fixa sånt?” Elin tvärstannade och vände sig om. Alyssa nickade ivrigt. ”Det tror jag i alla fall.” ”Då ska jag rita en önskelista till honom.” Elin hoppade i en redan sönderhoppad vattenpöl så att isskärvorna, flög. ”Jaså, ni var hungriga ni med?” Emelie gnuggade sina händer i de stora tjocka vantarna. Elin ignorerade hennes ord och gick mot sandlådan. ”Jag har också en plan”, viskade hon och passade på att gå balansgång på sandlådekanten. Alyssa sparkade på en kvarglömd spade som låg i snöblasket. Harklingen från Emelie kom som från ingenstans. Med en suck vände Alyssa om, tog upp spaden och gick in med den i förrådet. ”Varför vill du ha henne som mamma. Hon är ju stenhård”, sa Alyssa surt till Elin.
13
Elin log och sneglade på fröken. Det var precis därför hon ville ha henne, fröken Emelie var snäll, hård och rättvis på samma gång. Precis som hennes riktiga mamma. De närmade sig grinden där Emelies blick fick Elin att skamset titta ner i backen. ”Ni har missat sagostunden.” Emelie lade armarna i kors över den utbuktande magen. Elin stannade framför fröken. Visst var magen större än i somras men hon hade kanske ätit för mycket godis? Hon visste att fröken Emelie älskade godis. Elin bet sig själv i kinden och sög in luft mellan läpparna så att lät så där lustigt. ”Har du verkligen en bebis där inne?” Hon blängde på frökens mage innanför den blå jackan. ”Det har jag ju berättat Elin. Jag förstår inte varför du frågar det hela tiden.” Elin visste, hon kände sig sviken. Egentligen ville hon skrika, för att du skulle bli min nya mamma ju, men det kunde hon inte. Istället måttade hon en spark mot fröken Emelies smalben. ”Aj! Vad gör du?” Emelie försökte ta tag i Elins jacka.
14
Men Elin var för snabb. Så fort hon kunde sprang hon mot dörren till avdelningen. ”Dumma,
dumma,
dumma
fröken.”
Den
där
ontklumpen som kom ibland när Elin visste att hon gjort något hon inte borde högg i magen som ett monster med huggtänder. Hon gick in i kapprummet, sparkade av sig stövlarna och satte sig ned för att ta av sig termobyxorna. Men de var bara dumma och fastnade. Dörren öppnades och Emelie kom in med Alyssa. Hon tittade på Elin med sina klotrunda bruna ögon. När Emelie satte sig ner för att hjälpa till kunde inte Elin inte längre hindra tårarna, de föll i strida strömmar ner för kinderna. ”Varför gjorde du så Elin? Det gjorde ont i mitt ben.” Elin plutade med munnen men bestämde sig för att våga titta på fröken. Elin ville inte att fröken skulle vara arg på henne. Tröjärmen blev gul av kletigt snor när hon torkade sig under näsan. Utan ett ord plockade Emelie fram en näsduk ur fickan, hjälpte Elin snyta sig och torkade sedan varsamt bort snoret på tröjan. Elin förstod inte hur fröken kunde vara så snäll mot henne fastän hon hade sparkat så hårt hon kunnat. Tårarna vällde upp igen.
15
”Men lilla gumman, hur mår du?” Emelie satte sig på golvet framför henne och tog upp henne i knäet. Där satt de till tårarna tagit slut. Elin njöt att få vara nära fröken. ”Förlåt för att jag sparkade”, mumlade hon och kramade lite hårdare om Emelies nacke. ”Det är ok, men är det något du vill prata om?” Emelie strök henne över håret. Elin skakade på huvudet. Hur skulle hon kunna säga att hon ville ha henne som extra mamma, när hon hade en bebis i magen. Istället tänkte hon på den smala tanten på caféet. Hon var faktiskt mycket sötare än fröken Emelie. I bakhuvudet började Elin tänka på sin plan.
16
Jag fiirnatre jul Lizzie firar inte jul. Det spelar ingen roll hur mycket hennes jultokiga chef på caféet i Gränna än försöker - hon vägrar att delta. Julen är inte för henne och punkt slut. Det är så det blir när man haft en trasslig barndom, med en mamma som tyckte det var viktigare att festa än att fira med sin lilla dotter. Men allt det där har Lizzie hållit för sig själv. Inte ens storasyster Ellen vet något. Hon var ju ändå alltid i fjällen med pappa om jularna. När julhelgen närmar sig får caféet allt oftare besök av den ensamstående pappan Marcus och hans dotter Elin. Lizzie kan inte blunda för att hon känner sig attraherad av Marcus - han är ju faktiskt vrålsnygg. Men allt eftersom de kommer varandra närmare inser Lizzie att saker och ting börjar bli komplicerade. Marcus är helt fantastisk och lilla Elin önskar sig en bonusmamma i julklapp. Om det bara inte vore för att Lizzie alltid hatat julen så skulle det kanske kunna bli så. Men det förflutna går inte att ändra på - hur innerligt man än önskar. Men kanske kommer denna julen bli annorlunda?
Therése Johansson