9789179793401

SOM MAR - VÄN N ER

S1ista veckan på sommarlovet ska jag och pappa vara hos farfar. Jag vill inte det, för alla barn i huset där jag bor ska vara hemma och jag vet att dom kommer att leka på gården med cyklarna varje dag. Jag vill hellre vara med dom än sitta och glo hemma hos farfar där jag inte känner någon alls.

Farfar bor i en liten stad vid havet och vi ska åka tåg dit.

”Kan du bära din egen väska?” frågar pappa när vi ska kliva på tåget. ”Det är så svårt för mig att bära allting.”

”Nej”, säger jag och hänger med armarna. ”Jag vill inte.”

Pappa stånkar och pustar med väskorna. Han råkar knuffa till en tant med hund.

”Se dig för”, säger hon till pappa som blir röd om kinderna och ber om ursäkt.

Pappa stuvar in våra väskor på bagagehyllan ovanför våra säten och sjunker ner med en suck.

Tåget sätts i rörelse och vi börjar åka.Vi far förbi bondgårdar och genom städer och varje gång vi stannar vid en perrong finns det mycket folk att titta på. Alla har väskor och ska någonstans. Säkert till något spännande och kul.

Pappa plockar upp fika och ett kortspel och då blir det lite roligare. Men när jag vunnit tre gånger blir det trist igen. Pappa lutar huvudet bakåt och sluter ögonen.

”Jag har tråkigt”, säger jag.

”Hitta på något själv”, suckar pappa. ”Du tog ju med dig leksaksdjuren och du har ju papper och penna i väskan.”

”Jag vill gå och titta i dom andra vagnarna.”

”Det finns inget att se där”, säger pappa och fortsätter blunda, ”bara en massa trötta föräldrar och en restaurangvagn.”

”En restaurangvagn?!”

Jag undrar om den är som på restauranger man kan se i stan eller på film. Med vita dukar och tända ljus och folk som sitter och äter och skrattar.

”Jag vill gå och kolla”, säger jag, ”snälla, snälla, snälla.”

”Nej”, säger pappa.

”Men jag måste ändå kissa”, säger jag.

Pappa suckar och reser sig.

Jag trycker på den lilla knappen som gör att dörrarna öppnas. Det pyser lite. Som på ett rymdskepp. Mellan vagnarna är det läskigt för det skakar och låter jättemycket.

I nästa vagn ser det likadant ut som i vår. Folk sitter och fikar eller jobbar på sina datorer eller sover.

”Här är toaletten”, säger pappa. ”Ska du gå in och kissa då?”

”Jag behöver inte det längre”, säger jag och trycker på nästa pysknapp.

”Det här är restaurangvagnen”, säger pappa.

I restaurangvagnen finns inte ett enda bord, och inga glada människor eller tända ljus. Bara ett par tråkiga hyllor med godis, chips och smörgåsar.

”Jag köper lite mer kaffe”, säger pappa och går bort till kassan.

Jag tittar på raderna av choklad och känner hur det vattnas i munnen. Jag har ju mina sommarpengar med mig, men egentligen hade jag tänkt att dom skulle vara till något annat. Som till ett gosedjur kanske?

Det känns som om chokladen på hyllan ropar till mig: ”Ät mig, Lou, ät mig!”

Kanske skulle det inte göra så mycket om jag tog en i smyg. Det finns ju så många och jag är såååå sugen. En gång stal jag min grannes hund och då fick jag jättemycket skäll. Jag suckar tungt och bestämmer mig för att inte stjäla choklad. Pappa köper en kaffe som han smuttar på och vi går tillbaka till vår vagn.

Just som vi sätter oss kommer en tågvärd.

”Hej”, säger hon, ”kan jag få se era biljetter?”

Pappa gräver i fickorna. Och letar i plånboken. Han blir sådär röd i ansiktet igen. Tågvärden ler milt.

”Kanske har du biljetten i telefonen?” säger hon. ”Det har dom flesta.”

Pappa skrattar nervöst och plockar fram telefonen.

”Jag hade glömt att jag köpt dom så”, säger han och visar upp skärmen för tågvärden som blippar med en apparat.

Sedan sitter pappa där med sitt kaffe och sin telefon och håller på med något, medan jag får nöja mig med att rita i mitt ritblock. Jag ritar alla mina kompisar i huset hemma och undrar om dom är ute och cyklar på gården nu.

Charmig berättelse om vänskap och om att utvecklas och våga.

Lou och pappa ska åka på semester. De tar tåget till farfar vid kusten.

Det känns pirrigt men också lite ledsamt, för Lous kompisar är kvar i stan och hon känner ju ingen hos farfar.

Men i stugan bredvid bor Tage.

Han är lika gammal som Lou och lika bra som hon på att hoppa hoppborg och gräva floder i gräsmattan. Och Tage verkar vara livrädd för att doppa fötterna i slemmigt sjögräs – precis som Lou!