Han lever vid en furstes hov under renässansen i Italien. På dagarna tar dvärgen hand om fursten, serverar hans mat och går ärenden. På kvällarna funderar han på livet och människorna i palatset. Dvärgen hatar människornas kärlek och drömmar. Det enda som gör honom glad är mord och våld. När krig bryter ut blir han lycklig och drömmer om Men vem är Dvärgen? Är det furstens tjänare? Furstinnans älskare? Eller krigets mardrömmar? Vem är god och vem är ond?
Dvärgen ——— PÄR LAGERKVIST
Dvärgen
att få gå ut i strid och döda.
PÄR LAGERKVIST
Dvärgen är fylld av ondska.
Pär Lagerkvists klassiker Dvärgen är bearbetad till lättläst av Cecilia Davidsson.
ISBN 978-91-7971-037-8
9 789179
O__Dvärgen_HEDVIG.indd 3
710378
2020-10-19 17:26:47
DVÄRGEN OCH FURSTEN
Jag är en meter lång och välväxt. Kanske är huvudet lite för stort för resten av kroppen. Håret är inte svart som på andra män. Det är rött, mycket strävt och mycket tätt. Ögonbrynen sitter ihop och min panna är platt och bred. Jag har inget skägg, men annars ser jag ut som andra män. Jag är stark, och kan slåss. För en tid sedan var det en brottningskamp mellan mig och dvärgen Josafat. Vi slogs i tjugo minuter. Sedan fick jag ner honom på rygg och ströp honom. Efter det är jag ensam dvärg här vid furste Leones hov. Jag bor i ett eget torn, i den gamla dvärgvåningen. Här får jag vara i fred med mina tankar. De flesta dvärgar är narrar. De ska vara roliga och göra konster som får folk att skratta. 5
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 5
2020-10-19 12:26:01
Sådant gör inte jag. Det passar inte min person. Jag är dvärg och ingenting annat, och jag skrattar aldrig. Men jag vågar säga elaka saker. Många blir roade av det. Det är inte riktigt sant att jag ser ut som andra män. Mitt ansikte är fullt av djupa rynkor. Jag är skapad på det sättet. Jag kan inte hjälpa att andra inte är det. Jag vill se ut precis så här. Rynkorna gör att jag verkar gammal. Det är jag inte. Jag har hört att vi dvärgar är en egen ras, som är mycket gammal. Därför är vi gamla redan när vi föds. Kanske var vi de första varelserna i världen. Kanske fanns vi långt innan människorna skapades. Jag har ingenting emot att vara dvärg och att det syns på mig. Andras ansikten säger mig ingenting. De är tomma och blanka, svåra att förstå. Vi dvärgar hör inte hemma någonstans. Vi har inte någon mor eller någon far. Vi låter fattiga främlingar föda oss, i hemlighet. När de upptäcker att de har fått en dvärg, säljer de oss till mäktiga furstar. Min mor vände sig äcklad bort när hon 6
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 6
2020-10-19 12:26:01
hade fött mig. Sedan sålde hon mig. För pengarna köpte hon tyg och en vakthund. Fursten Leone är min herre. Han är en stor och mäktig man i Italien. Han är mycket bildad och tycker om att fråga och prata om allt mellan himmel och jord. Det är som om han vill veta allt. Fursten har alltid många planer, men han berättar inte om dem. Döljer han vad han egentligen sysslar med genom att tala om något annat? Min herre är den enda människa som jag inte hatar. Jag känner honom ganska väl, men inte helt och hållet. Ibland blir jag inte klok på honom. Jag förstår egentligen inte varför jag lyder honom. Å andra sidan förstår han mig inte heller. Jag klär mig likadant som fursten. När skräddaren syr dräkter åt honom blir det tygbitar över. Bitarna används till dräkter åt mig. Jag bär alltid ett svärd vid höften, precis som han. Mitt är förstås kortare. Jag går omkring lika rak i ryggen som min herre. På så sätt blir jag ganska lik honom, bara att jag är så mycket mindre. 7
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 7
2020-10-19 12:26:01
Många beundrar fursten. Det gör inte jag. Men jag tycker om att arbeta åt en herre som andra beundrar. Han är verkligen en stor man. Men ingen är stor inför sin dvärg. Han klarar sig inte utan mig. Jag följer honom jämt som en skugga.
8
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 8
2020-10-19 12:26:01
FURSTINNAN TEODORAS HEMLIGHETER
Furstinnan, min herres fru, heter Teodora. Hon har hemligheter som bara jag känner till. Jag skulle aldrig avslöja dem. Inte ens om jag blev torterad. Varför? Jag vet inte. Jag hatar henne och skulle vilja se henne död. Jag hatar hennes syndiga liv, hennes många älskare. Särskilt hatar jag don Riccardo, som hon har haft som älskare i flera år. Hon skriver kärleksbrev till honom. Det är jag som lämnar dem till don Riccardo. Jag gömmer breven under min jacka. Där glöder de intill mitt hjärta. Furstinnan behöver mig, och hon litar på mig. När hon kallar på mig går jag genast till hennes kammare. Ofta har hon inte ens stigit upp. Ibland är hon naken. Hon skäms inte. Hon är inte ung längre, men det syns att hon 9
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 9
2020-10-19 12:26:01
en gång har varit vacker. Brösten hänger på henne där hon ligger i sängen och fingrar på sitt halsband. Hennes blick är frånvarande. Hon har tankarna på annat håll. Det är som om jag inte finns. Jag förstår inte att någon kan älska henne. Hon är en hora. Hela hennes liv är kärlek. Ibland kallar hon mig för sin onda vän. Vad vet fursten om furstinnans hemliga liv? Anar han ingenting? Eller vet han allt? Han umgås med henne, han är vänlig mot henne. Han verkar inte det minsta upprörd. Inte som jag. Jag förstår furstinnan bättre än fursten. Det är för att jag hatar henne. Hat är enklare än det som människorna kallar kärlek. Det är svårt att förstå någon man inte hatar. Man kommer inte åt en sådan människa. Jag förstår mig inte på fursten, som inte blir upprörd som jag. Hans lugn irriterar mig. Jag vill att han ska vara som jag.
10
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 10
2020-10-19 12:26:01
LIVET I FURSTEN LEONES PALATS
Det är fullt av underligt folk här vid hovet: konstnärer, filosofer och astrologer. Fursten bjuder in dem. Han vill höra vad de har att säga, särskilt de som kallar sig filosofer. Filosoferna frågar sig vad människorna ska göra med sina liv, hur de ska leva. De talar om livets mening. Som om det skulle finnas en mening! Astrologerna tror att de vet något om universum. Men det är bara dumheter. De lurar både sig själva och andra. Vem vet något om stjärnorna? Vem kan tyda och läsa deras hemlighet? Ingen. Jag sitter vid mitt fönster och ser ut i natten, precis som astrologerna. Jag behöver inga stjärnkikare. Min blick är tillräckligt skarp och djup för att se. * 11
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 11
2020-10-19 12:26:01
Den berömda fältherren Boccarossa har kommit till staden. Han har träffat fursten. De talade i flera timmar. Boccarossa och hans legosoldater älskar att strida. Krig är deras liv. Det gläder mig att Boccarossa är här. Jag hoppas att fursten kommer att anlita honom. Kanske blir det krig. * Fursten ska bygga ett nytt klocktorn. Arbetet på tornet har precis börjat, och i dag var fursten och jag på platsen för att titta. Fursten är mycket intresserad av bygget. Tornet kommer att bli högre och vackrare än något annat klocktorn i hela Italien. När klockorna en gång ringer ska de låta som i himmelen. Det är en vacker tanke. Tankar ska ju vara vackra. När fursten och jag går på gatorna har jag ingenting emot att gå bredvid honom. Alla ser med beundran på honom, ingen ser mig. Det är inte heller meningen. Om jag går ensam i staden ser de mig. De 12
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 12
2020-10-19 12:26:01
skriker elakheter och slänger döda råttor efter mig. När jag drar mitt svärd skrattar de. Men de vågar inte sparka mig, för det skulle vara som att sparka fursten. Jag står ut med detta för min furstes skull. Det visar att jag är en del av honom.
13
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 13
2020-10-19 12:26:01
ANGELICA
Det är stor skillnad på dvärgar och barn. Folk tror att det är samma sak, för att de är lika varandra till växten. Men en dvärg är motsatsen till ett barn, för en dvärg är född gammal. Man låter ofta dvärgar leka med barn, tvingar dem till det. Dvärgar leker aldrig som barn. Vad skulle de leka för? Det skulle bara se otäckt ut, med deras gubbansikten. Angelica är femton år. Hon är Leones och Teodoras enda barn. De har aldrig tvingat mig att leka med henne. Men hon har själv tvingat mig till det. Värst var det när hon var riktigt liten. Varje morgon kom hon till dvärgvåningen. Hon hade sin lilla kattunge under armen. – Lillen, vill du leka med oss? frågade hon. Så tog hon mig vid handen, som om jag var 14
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 14
2020-10-19 12:26:01
hennes kamrat. Jämt skulle hon hålla mig i handen! Jag måste gå ut med henne till rosenträdgården för att leka med kattungen. Jag måste höra på hennes prat om dockor och hundvalpar. Jag vågade inte säga nej. Jag ville inte att fursten skulle bli arg. Den här ungen med sina runda, blåa ögon har plågat mig mycket. Nästan mer än någon annan vid hovet. Vad är lek? Det är någonting på låtsas. Något meningslöst. Ändå leker alla. Astrologerna leker med stjärnorna, filosoferna leker med tankarna och fursten med sina byggen. Jag är den enda som inte låtsas. Jag bara är. En gång smög jag in till Angelica när hon låg och sov. Hon hade kattungen bredvid sig i sängen. Jag skar av huvudet på den med min kniv. Sedan slängde jag ut liket på sophögen utanför palatset. Jag var så rasande att jag knappt visste vad jag gjorde. Nej – jag visste mycket väl vad jag gjorde. Jag gjorde något jag hade planerat länge under de hemska lekstunderna i rosenträdgården. 15
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 15
2020-10-19 12:26:01
När Angelica fick veta att katten var död blev hon sjuk. Hon låg i feber en lång tid, och jag slapp se henne på länge. Hennes lekar ändrades med tiden. Men hon hängde alltid på mig. Hon ville ha mig till vän, berätta saker för mig. Ibland tänker jag att hon inte trivdes med de vuxnas värld, att det var därför hon kom till mig. Precis som hon drogs till kattungar och hundvalpar. Kanske var hon rädd för vuxna. När hon blev tolv år började hon bli tyst. Då slapp jag äntligen ifrån henne. Sedan dess låter hon mig vara i fred. Hon visar sig sällan, och vill helst vara ensam. Hon börjar bli vuxen, men hon är fortfarande rätt barnslig. Hon uppför sig inte alls som en dam. Hon bryr sig inte om att klä sig fint eller smycka sig. Vem som är far till henne går inte att veta. Det kan vara fursten, men lika gärna någon av furstinnans många älskare.
16
I_Lagerkvist_Dvargen_9789179710378 _KART.indd 16
2020-10-19 12:26:01
Han lever vid en furstes hov under renässansen i Italien. På dagarna tar dvärgen hand om fursten, serverar hans mat och går ärenden. På kvällarna funderar han på livet och människorna i palatset. Dvärgen hatar människornas kärlek och drömmar. Det enda som gör honom glad är mord och våld. När krig bryter ut blir han lycklig och drömmer om Men vem är Dvärgen? Är det furstens tjänare? Furstinnans älskare? Eller krigets mardrömmar? Vem är god och vem är ond?
Dvärgen ——— PÄR LAGERKVIST
Dvärgen
att få gå ut i strid och döda.
PÄR LAGERKVIST
Dvärgen är fylld av ondska.
Pär Lagerkvists klassiker Dvärgen är bearbetad till lättläst av Cecilia Davidsson.
ISBN 978-91-7971-037-8
9 789179
O__Dvärgen_HEDVIG.indd 3
710378
2020-10-19 17:26:47