SANNING BLIR VERKLIGHET En bildberättelse om autism, återhämtning och att bli funnen
© Lotta Bynert Förlag: BoD - Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD - Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-887-4
Sanning blir verklighet Det finns inga ord som kan återge den tacksamhet jag känner inför min familj, men även för alla som under åren kommit in i mitt liv, stannat kvar eller bara passerat. Ni har fått mig att se världen genom så många olika perspektiv. Utan er hade jag varken kunnat bli den jag är eller lärt mig det jag kan idag. Speciellt tack till dig, Sandra Mulaomerovic, för arbetet med att finna orsaken mitt i min röra. Till alla som läser det här Vem du än är så är du helt unik. Våga vara den du är. Du kommer inte alltid att bli omtyckt eller förstådd. Omgivningen kommer att vilja förändra dig. Var den du är iallafall och sträva efter att vara lika generös i möten med andra som du vill att de ska vara mot dig. Lotta Bynert sanningblirverklighet.se
5
6
INNEHÅLL SIDAN 8-9
SIDAN 10-11
SIDAN 12-15
Vem är jag?
Varför en bok med bilder?
Kapitel 1 När sanningen blev en verklighet
SIDAN 16-37
SIDAN 38-83
SIDAN 84-93
Kapitel 2 Begriplighet
Kapitel 3 Hanterbarhet
SIDAN 94-129 Kapitel 5 Sammanhanget
7
Kapitel 4 Meningsfullhet
Vem är jag? Ja, många gånger har jag själv funderat över just
Jag satte mig vid en. Ensam. Mamma fick inte följa
den frågan. Det jag vet är att jag inte är den jag velat
med in. Sedan kom fröken med ett allvarligt ansikte,
vara. Oss emellan hade jag föredragit Scarlett O’Hara
papper och pennor som hon delade ut. Med en torr,
eller Kulla-Gulla. Med det svaret kanske kan anas en
entonig röst gavs instruktioner till vad som skulle
bredd i önskemålet att bli ”någon-annan-än-Lotta”. Att
göras. Förmiddagens första timme förflöt med uppgift
psykologiskt förklara varför jag tidigt tillskansade mig
på uppgift. Sedan kom rast. På rasten fanns inga
en sådan inre motvilja mot mig själv är onödigt, svaret
instruktioner, papper eller pennor utan på rasten
är enkelt - är man annorlunda är risken överhängande
skulle vi vara ute på en mindre gård på baksidan. Vi
att man också märker det och vill förändra det.
strömmade ut. Jag ställde mig vid det höga, svarta järnräcket i ena hörnet på den asfalterade fyrkanten
Familjen jag föddes in i kunde inte vara bättre för mig,
medan alla andra började leka, prata och springa
ändå klarade jag inte av livet. Trots att min uppväxt
omkring mig. Alla tycktes veta vad som hände och vad
präglades av ett naturvetenskapligt perspektiv och
som förväntades av dem. Alla utom jag. Jag stod helt
diskussioner om Gud inte förekom fanns det inom mig
paralyserad och mina val stod mot att stå kvar i hörnet
en drift att söka efter en skapare jag inte visste vem det
eller kasta mig ut i infernot framför mig. Jag valde att
var. Det skulle ta många år innan jag fick möta honom,
stå kvar och försvinna in i min värld när jag hörde min
men sökandet startade redan innan jag kunde läsa och
mammas röst inom mig
skriva.
”Hallå, Lotta, kom tillbaka, var med här, kom, kom” och
Så kom skolmognadsprovet. Jag var sex år, det var
jag kastade mig ut. In i infernot. Samma inferno jag
vår och jag gick med mamma till skolan runt hörnet.
alltid kastat mig ut i trots min inre längtan att stå kvar.
Innanför järngrindar reste sig byggnaden jag skulle tillbringa mina kommande år. Det var många barn där,
Mitt liv hade sett betydligt annorlunda ut om
nya ansikten, och vi visades in i ett rum. Bänkarna med
jag fått reda på att jag var autistisk och hade
lock stod i rader var och en för sig.
uppmärksamhetsstörningar som ung. Min familj hade gjort allt för att hjälpa mig.
8
Kanske hade jag fått möjligheten att vara mig själv
Så långt tillbaka jag kan minnas har mina tankar kretsat
och sluppit alla onödiga strategier, masker och försök
kring frågorna vem Gud är och varför han skapat mig.
att imitera för att tillhöra. Kanske hade jag varken haft
Minnet av min pappas kommentar ”inte det också!” när
depressioner eller ångest som tidigt kom att bli en
jag kom hem från Kina och berättade att jag mött Jesus
del av mitt liv. Kanske hade jag fått lära mig att förstå
talar sitt tydliga språk.
att min förmåga att sätta gränser var annorlunda mot
Mötet med Jesus i Kina förändrade allt. För mig har
andras, att det jag kände inte alltid var mina känslor
bibelns trovärdighet bekräftats i det jag mött hos
utan någon i min omgivnings. Kanske hade jag fått lära
människor snarare än i de arkeologiska fynd man
mig att granska det som sades till mig och inte tro att
hittat. Bibeln berättar om hur vi tänker och känner på
allt var sant.
ett enkelt och tidlöst sätt. I Kina mötte jag Jesus i en
Jag kommer alltid att vara autistisk, hur mycket jag än
människa, Pin Laoshir, på ett så påtagligt sätt att jag
försöker anpassa mig. Den här världen kommer alltid
blev överbevisad om sanningen i Paulus ord “nu lever
att vara ordnad efter ett, för mig, ologiskt mönster.
inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Det korta mötet
Möten med människor kommer alltid att ske på ett
har hitintills varit det mest betydande mänskliga mötet
sätt som är främmande för mig. I praktiken innebär
för mig.
det att jag ständigt möter det jag inte förstår och hela
Pin Laoshir satt 30 år av sitt liv i fängelse för sin tro på
tiden tvingas utmana mig själv på ett sätt de flesta inte
Jesus. Han hade förlorat allt han ägde i den här världen
behöver göra. Både jag och de som finns nära mig
och bodde då i en bostad som liknade en jordhåla. Han
måste acceptera och hantera det. Det är absolut inte
hade förlorat sin syn och sin hustru på grund av den
synd om mig för alla människor möter utmaningar, mina är bara ovanligare än andras.
tortyr de blivit utsatta för i fängelset. I honom bodde
En vanlig sida av autism är ett intensivt intresse för
jag idag börjar förstå bor och bär mig och alla som tror
någonting. Under årens lopp försökte jag växla fokus,
på Jesus, märkbart eller inte.
det hopp som övervinner världen. Samma hopp som
men återkom alltid till de existentiella frågorna.
9
Varför en bok med bilder? Bilderna ritades mellan hösten 2016 och maj 2020.
I bilden finns jag och varje bild har många historier.
Till dessa hade jag skrivit långa, detaljrika texter, men
Ofta tar det lång tid för mig att göra en bild och ännu
kanske behövde jag vänta dessa sju månader för att
längre tid att se vad jag gjort. Den behöver “lagras”
våga tro att det som hände hänt för att våga ta bort
och betraktas för att jag i bilden tillslut ska smyga mig
orden. För även om allt stämmer och utmaningar
fram. Bilderna är levande ord för mig. De är mitt sätt att
är desamma så finns inte något mörker kvar. Varken
förstå och prata på. Språk behöver alltså inte vara det
ångesten, depressionen eller paniken. När jag visat
skrivna eller det talade. För vissa kan en dans eller ett
bilderna för psykologer jag samtalat med eller vid
musikstycke delge en hel berättelse som andra inte ser.
föreläsningar jag hållit har jag fått höra att jag borde
I ett samhälle behöver vi naturligtvis någonting som är
publicera bilderna. Inte främst med syftet att visa
gemensamt och för de allra flesta är det talade språket
mina bilder, utan med syftet att visa att bilden i
det forumet.
sig - skapandet - kan vara till hjälp i återhämtning,
När jag pratar är jag så detaljrik att de flesta stänger
arbetsterapi, själavård och samtal där det talade ordet inte räcker till.
av efter bara några meningar. Det har jag förstått,
Under en period fick jag stöd av ett personligt ombud,
det blir jag stressad och upprepar det jag sagt två, tre
Agneta Forssell, som även är bildterapeut. Hon
eller fler gånger under samma samtal och missförstås.
berättade för mig om hur det kunde hjälpa att måla,
Bilden är mitt modersmål. För att kunna vara en del av
eftersom de inte minns vad jag sagt. När jag märker
men det tog tid innan jag följde hennes råd. Den dag
gemenskapen och samhället valde andra det talade
jag plockade upp pennan, lade ett vitt papper framför
språket för mig. Det var då det enda valet.
mig och drog den första linjen upptäckte jag för första
Sanningen är att vi är delar av det gemensamma, men
gången i mitt liv att jag kunde beskriva för mig själv
det är svårt att ta den verkligheten till sig när allt talar
vem jag var och hur jag uppfattade situationer jag
emot det. Så jag har bytt ut de långa förklaringarna mot
mött och möter. Det var som att äntligen ha hittat en
korta och så låter jag Lotta tala för första gången.
värdefull nyckel till ett rum som idag hjälper mig förstå och hantera livet på ett nytt sätt. 10
© Lotta Bynert