BRUDKRONAN SIGRID UNDSET
Lix: 22
Lättlästnivå: XXLarge
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47299
ISBN 9789179497538
Upplaga 1:1
© Vilja förlag 2024
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Brudkronan
Originalets titel: Kransen
Författare: Sigrid Undset
Brudkronan gavs ut första gången på svenska 1921 av Norstedt.
Översättning: Teresia Eurén
Bearbetning: Frida Eriksson
Omslag: Nils Olsson
Omslagsbilder: Istockphoto
Grafisk form: Klara Hammerth
Tryckt av Dimograf, Polen 2024
KRISTIN
LAVRANSDOTTER
bRUDKRONAN SIGRID UNDSET
Översättning: Teresia Eurén
Bearbetning: Frida Eriksson
Personer i boken:
Kristin Lavransdotter, bokens huvudperson
Lavrans, Kristins far
Ragnfrid, Kristins mor
Ulvhild och Ramborg, Kristins systrar
Trond, Kristins morbror
Åsmund, Kristins farbror
Arne, Kristins barndomsvän som arbetar för Lavrans
Åshild, en äldre kvinna som folk påstår är en häxa
Björn, Åshilds man
Munan Bårdsson, Åshilds son
Erlend Nikulausson, Åshilds systerson
Eline Ormsdotter, en gift kvinna som Erlend haft en relation med i många år
Eirik, präst och granne med Kristins familj
Bentein, Eiriks barnbarn
Broder Edvin, en munk som Kristin blir vän med
Simon, Kristins fästman
Andres, riddare och far till Simon
Fru Groa, abbedissa i klostret
Syster Potentia, nunna i klostret
Ingeborg, Kristins rumskamrat i klostret
FÖRSTA DELEN
Kapitel 1
Ragnfrid och Lavrans bodde med sin
dotter Kristin på Lavrans gård Skog, i Gerdarud nära Oslo.
Men när Ragnfrids pappa dog 1306 ärvde hon och Lavrans Jörundgård, och de flyttade dit.
Lavrans hade arbetat för kungen, men nu skötte han i stället sin gård. Han var en duktig och god husbonde, och ägde mycket mark.
Ragnfrid arbetade hårt på gården och gick ofta i kyrkan. Annars var hon sällan ute bland folk. 7
Efter att tre nyfödda söner dött hade hon blivit väldigt sorgsen. Men hon var rik och respekterad, och hade en god relation med sin man.
När Ragnfrids och Lavrans dotter
Kristin var sju år, fick hon följa med sin far upp till fjällen.
Deras djur betade där på sommaren, och Lavrans skulle se till fäboden. Det var en liten stuga där en kvinna bodde som tog hand om djuren.
Kristin hade aldrig förr varit i fjällen.
Nu när hon skulle i väg var hon så glad att hon inte kunde stå stilla.
Modern samlade ihop Kristins långa
ljusa hår och band in det i en blå luva.
Sedan kysste hon dottern på kinden, och Kristin sprang ut till sin far.
Lavrans lyfte upp Kristin bakom sig på hästen.
Så ropade de farväl till modern och red i väg.
Lavrans hade fyra män med sig. En av dem var en ung pojke som hette Arne. Han var Kristins bästa vän.
De red först till prästgården och hälsade på prästen Eirik.
I backen ovanför gården låg kyrkan.
Därifrån kunde de se ner till Jörundgård, där Ragnfrid stod och vinkade åt dem.
Sedan red de genom skogen och kom till en bro över älven.
Arne ville berätta för Kristin om näcken som bodde under bron. Men
Lavrans sa strängt åt honom att inte prata om sådant.
På andra sidan bron följde de en stig upp på fjället.
När de kom till toppen blåste det, och vinden ryckte i deras kläder. Kristin tyckte det var som om något levande bodde här uppe.
Hon och Arne satte sig på en klippa och såg ut över landskapet. De såg fjäll överallt.
Kristin stirrade med stora ögon.
Aldrig hade hon tänkt sig att världen var så stor.
En stund senare gick de alla ner till en björkbacke.
Lavrans släppte hästarna fria. Sedan
satte de sig i gräset för att äta av maten de hade med sig.
Kristin lutade sig mot fadern.
Han gav henne så mycket mat hon ville ha, och hon fick dricka så mycket hon orkade av ölet. Snart var hon så trött att hon somnade.
När hon vaknade satte hon sig upp och såg sig omkring.
Alla sov. Det måste ha gått många timmar, för det hade slutat blåsa, och mygg surrade kring de sovande människorna.
Kristin fick en märklig känsla. Det var så konstigt att se dem alla sova mitt på dagen.
Plötsligt såg hon hästarna mellan träden. Hon blev så glad att hon for upp och sprang mot dem.
Hästarna gick och betade i backen, och
Kristin följde med dem.
Hon hörde en bäck som porlade i närheten. Då gick hon efter ljudet, tills hon fann den.
Hon lade sig på en stor sten och lutade sig fram så att hon såg sig själv speglas i vattnet.
Men i bäckens spegel såg hon inte bara sig själv, utan också en människa som stod på andra sidan. Hon reste sig snabbt upp på knä och såg dit bort.
Där stod en kvinna med vitt ansikte och yvigt lingult hår. Hon var klädd i något blankt grönt. Bröstet var smyckat med spännen och blanka kedjor.
Kristin stirrade på kvinnan. Då lyfte kvinnan ena handen och vinkade till Kristin med en krona av guld.
Plötsligt gnäggade en av hästarna högt i skräck. Kristin vände på huvudet och såg hur han stegrade sig och sprang i väg. De andra hästarna följde efter.
Då skrek hon högt: – Far! Far!
Hon reste sig och sprang efter hästarna.
Men så trampade hon på sin klänning och föll. Händerna skrapades mot marken så att de började blöda, och hon slog sina knän.
Hennes hjärta dunkade hårt.
Då hörde hon sin fars röst. Hon såg honom komma nerför backen medan han ropade hennes namn.
När Lavrans kom fram böjde han sig ner och tryckte Kristin intill sig. Han lyfte hennes blodiga händer, såg på dem och sedan på hennes ansikte.
– Hur kom du hit? frågade han.
– Jag gick med hästarna, snyftade hon. Och så var det en som vinkade åt
mig nere vid ån.
– Vem vinkade? Var det en man?
– Nej, det var en kvinna. Hon vinkade med en krona av guld … jag tror det var alvfrun, far.
– Jesus Kristus, sa Lavrans sakta. Han gjorde ett korstecken med handen över barnet och sig själv. Sedan lyfte han upp Kristin och bar henne därifrån.
De kom tillbaka till de andra och berättade vad som hade hänt.
Det var nog alvfrun som hade velat locka Kristin in i berget, trodde de.
Lavrans drog fram en gyllene kedja med ett kors som han bar under skjortan. Sedan hängde han den om Kristins hals.
– Det här måste ni alla hålla tyst om, sa han. Ni får aldrig berätta för Ragnfrid att barnet varit i sådan fara.
De samlade in hästarna och red i väg mot fäboden. När de kom fram var solen på väg ner.
Kvinnan som skötte om fäboden denna sommar mjölkade korna. Hon kom fram till dem och hälsade.
– Jag ser att du har din dotter med dig, Lavrans. Jag måste få se henne, de säger att hon har så vackert hår.
Lavrans knöt av Kristin luvan så att hennes hår föll ner över axlarna.
Kvinnan tog i det och sa:
– Ja, nu ser jag att ryktet är sant. Hon
är lik dig, Lavrans!
Kristin rodnade av glädje, för hon
visste att hennes far ansågs vara den vackraste mannen i bygden.
Sedan berättade Lavrans om Kristins möte med alvfrun.
När han var klar tittade kvinnan
förskräckt på Kristin och sa:
– Ja, det var nog alvfrun. Hon ville
locka detta vackra barn in i berget. 15
Det var sent när de gick och lade sig. Kvinnan hade brett ut gräs under fällarna där de skulle sova. Det luktade så gott, och Kristin somnade nästan medan fadern läste böner över henne.
– Det dröjer nog innan jag tar dig med ut på fjället igen, sa han och klappade henne på kinden.
Kristin satte sig upp med ett ryck.
– Får jag inte följa med dig söderut
i höst, som du lovade?
– Det får vi se, sa Lavrans.
Strax därefter sov Kristin.
Tack till alla er som varit med om att ta fram just den här boken. Med er hjälp kan vi ge ut lättlästa böcker som väcker lust att läsa.
Lättläst är en rättighet
Det här är en lättläst bok från Vilja förlag. Vilja har en övertygelse. Alla måste lära sig läsa.
Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss. Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta.
Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.
När Kristin är femton år bestämmer hennes far att hon ska gifta sig med Simon. Först har hon inget emot det, men sedan träffar hon Erlend …
Med Erlend får Kristin uppleva kärleken, men hon tvingas också göra ett svårt val. Ska hon lyda sin far och gifta sig med Simon, eller ska hon följa sitt hjärta?
Brudkronan är den första delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Det här är en bearbetad version. Boken ingår i Viljas serie Tidlösa berättelser.
Art.nr 47299