KARIN ERLANDSSON
När jag var sju år hände två viktiga
saker i min by.
Det första var att Moas mamma
försvann. En morgon var hon bara borta.
Moa och jag stod vid byns korsning och väntade på skoltaxin.
Vi var bästa vänner, även om Moa bara bott i byn några månader. Moaoch-Anna, alla sa så. Vi hörde ihop. Moa och Anna.
3 1
Moa berättade att hon hade vaknat
precis som vanligt.
När hon kom ut i köket, satt
hennes pappa där. Han skakade
sakta på huvudet och sa att Moas
mamma hade försvunnit.
Vad då ”försvunnit”? sa jag.
Jag visste inte att mammor kunde göra det.
Pappa vaknade av att bilen
startade, sa Moa. Han väntade
hela natten, men mamma kom inte tillbaka.
Tog hon bilen? Är den också
borta?
Vi pratade om att bilen var ganska
gammal och att Moas pappa kanske
skulle köpa en ny.
4
–
–
–
Så kom taxin och skoldagen började.
Jag tänkte att Moas mamma skulle komma tillbaka. Att Moa en morgon skulle säga att allt var som vanligt igen.
Men Moas mamma kom aldrig tillbaka.
Vid korsningen hämtar man posten.
Där finns också anslagstavlan, med datumet för julbasaren och klockslaget när majbrasan ska tändas.
Det är vid korsningen man möts och stannar för att prata.
En dag stod jag och läste på tavlan.
Några vuxna var också där. De sa att det måste vara något fel på Moas
mamma.
5
Att en mamma inte fick göra så.
Kevins mamma sa att Moas mamma ju inte var från byn.
– Hon vet inte hur man gör här, sa hon.
Det var allt jag fick veta, innan de insåg att jag lyssnade.
Några dagar senare hände den andra viktiga saken. Den fick hela byn att glömma Moas
mamma.
Det var nämligen så att vår by hade en Låda. Ja, den kallades så, Lådan. På vår dialekt blev det ”Låådon”.
Vid den här tiden jobbade man mycket med att stärka folkhälsan ute i landet.
6
Någon organisation hade kommit
på idén att placera ut lådor med anteckningsböcker längs vissa motionsslingor.
Varje gång man gick en slinga
kunde man skriva sitt namn i boken.
En gång per termin drogs det sedan lott bland de som antecknat sina namn. De som vann fick en t-shirt.
Boken låg i en låda, och därför fick
kampanjen namnet Lådan.
Det var bara byns kvinnor som deltog i kampanjen, männen motionerade inte på det sättet.
Då kvinnorna träffades vid byns
korsning och skulle inleda ett
samtal sa de oftast:
7
– Ha du viri ti Låådon?
Alltså ”Har du varit till Lådan?”. Det lönade sig inte att ljuga. Hade man varit till Lådan skulle man förutom sitt namn anteckna datum och antal kilometer man motionerat för att ta sig till den.
Alla kunde kontrollera hur ofta man varit där och om man tagit en extra runda, i stället för den kortaste sträckan från respektive hem. Våren då Moas mamma försvann, försvann också Lådans anteckningsbok.
Min mamma hade tagit sin vanliga kvällspromenad, den hon alltid tog efter att ha mjölkat korna.
8
När hon kom tillbaka från promenaden var hon upprörd.
– Boken är borta! sa hon.
Jag satt i trappan och hörde när mamma ringde till Kevins mamma.
Mamma berättade att Lådan var tom, bara pennan i sitt snöre fanns kvar. Boken med alla namn var borta.
9
Anna växer upp i en liten by med sin bästis Moa. Där gör alla lika.
Man firar valborg ihop och använder samma recept på sockerkaka. I byn finns också en anteckningsbok, där alla kvinnor skriver upp hur mycket de motionerar.
Så händer två saker. Moas mamma försvinner. Anteckningsboken försvinner.
Många år senare försöker Anna förstå om det finns ett samband mellan händelserna.
Varför är det så tyst i byn om vad som hänt?
Art.nr 46574
