s y np
T e M U re R SK
GDET OSA
.a. ck b d n i L e n e l Mar
Greenpys DET OSAR SKUMT
.. Marlene Lindback
Greenpys Det osar skumt Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text och bild: Marlene Lindbäck Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2021 ISBN: 978-91-7885-416-5
Tack. Stort tack till mina vänner Irén och Benita som har inspirerat mig till den här historien.
KAPITEL 1
Bella, Ines och Meja satt ute på den stora, inglasade balkongen med fötterna uppkastade på bordet. De tre vännerna halvlåg i hörnsoffan. Uttråkade var de, alla tre av olika anledningar. Bella var uttråkad för att hon inte kunde träna med laget. Ines för att hon längtade tillbaka till skolan och Meja var uttråkad för att det inte hände någonting. Men mest av allt var det spöregnet som gjorde allt lite tråkigare, det öste verkligen ner. Det måste bli en ändring innan de dör av tråkighet. Meja kikade ner mot gården och tänkte att
7
en hemskare död än att dö av tråkighet nog inte fanns. Där nere låg mördarsniglarna på rad. Hon önskade att hon, Bella och Ines kunde vara i deras lilla trädgård hemma hos Ines. Trädgården som de tre tillsammans hade skapat för att få bin och humlor och andra småkryp att leva gott. De små liven var hotade och när Ines mammor hade tyckt att de tre småkrypsvännerna skulle starta upp ett räddningsprojekt där på deras gård hade de gjort slag i sak. Men det var förstås svårt att rädda insekter när det spöregnade ute. Meja glodde ner på mördarsniglarna och snörpte på munnen. ”Har ni tänkt på en sak? Att snart finns det bara mördarsniglar i naturen … Människor och mördarsniglar. Naturen skriker på hjälp och vi kanske borde göra någonting.” Det var morfar som hade berättat att insekterna var på väg att dö ut, och om insekterna försvann var det illa för allt liv på jorden. Ja, inte mördarsniglarna då, men allt annat.
8
”Kan vi göra det när det har slutat regna i så fall?” Mumlade Ines och gäspade. Hennes ögonlock blev tunga. Meja och Bella brukade kalla det för att hon remmade, ingen visste varför de kallade det så, men Ines remmade när hon plötsligt nästansomnade. ”Det luktar så konstigt här, är det regnet som luktar illa?” Bella klämde ihop näsborrarna. ”Nej, den där lukten har jag känt när solen skiner också, som igår till exempel.” Meja klämde ihop sina näsborrar hon med. ”Visst luktar det farligt på något konstigt sätt? Som en lukt som inte hör hemma i luften.” Ines hade gått från att remma till att sova fridfullt men det ryckte lite i hennes näsa också nu. De tre vännerna var jämt tillsammans. Mejas mamma har sagt att det är ovanligt att tre tjejer kan vara så bra kompisar som de är. Ibland kändes det som att det bara var meningen att just Ines, Bella och Meja skulle mötas och
9
att allt annat kom med på köpet liksom, och mest är det kärleken till djur och naturen som knyter ihop dem. ”När jag blir stor ska jag gå med i Greenpeace, så ni vet.” Meja hade bestämt det sedan lång tid tillbaka, och alla visste att så kommer det att bli. Det var Mejas mamma och pappa som brukade prata om Greenpeace ibland, att om de inte skulle vara arkitekter skulle de gå med i Greenpeace och agera för att rädda miljön. Nu kunde de ju inte göra det eftersom de var på sina jobb precis hela tiden. Meja, Bella och Ines hade en annan sak gemensamt: De ville göra saker på riktigt. Att ”bara prata” är för vuxna. ”Jag ska också bli med i grinpys sen.” Det var Ines som hade vaknat till och lockade fram en skrattattack, som vanligt. De fick ofta skrattattacker som aldrig ville ta slut och det hände oftast när det inte riktigt passade sig. Det brukade vara Meja som satte igång det.
10
Hon har ett ylande skrattljud som lockar den purknaste till skratt och Ines och Bella älskar att skratta okontrollerat. Så där att man till slut inte får in luft i lungorna och tårarna sprutar. När det händer, är de tre som toklyckligast, så är det. Det blev tyst en stund, bara regnets drippdroppande mot balkongglaset hördes. Meja tänkte på allt de faktiskt hade gjort för att hjälpa naturen och för att rädda djur, stora som små. Det var inte bara bi- och humleträdgården … Det var den där gubben med minkfarmen som de hade suttit och fikat med länge, länge, och som sedan hade lagt ner sin otäcka lilla farm. Och det där paret med butik i stan som inte kunde sortera sopor utan slängde allt huller om buller, det hade de tre fått en ändring på. Det fanns massor med andra små viktigheter som de hade lyckats förändra. De tre vännerna var evinnerligen trötta på vuxnas ord. Det var ju bara ord och ingen som
11
gjorde något, speciellt inte för de små varelserna som knappt syntes. Barn behövde ett eget Greenpeace. ”Egentligen är vi redan greenpysar ju!” sa Bella med skrattårar glänsande på kinderna. De tre såg på varandra med klarvakna ögon, som om de där och då bestämde sig för något mycket viktigt. ”Jag måste hem och tänka, kan vi ses här i morgon? Det här kan bli vårt hemliga högkvarter! Så lägger vi upp en plan.” Det var så det gick till. En spöregnig torsdag i början av sommarlovet då Greenpys föddes. Rädda det som räddas kan i naturen, skulle bli deras ledstjärna.
12
KAPITEL 2
När Bella och Ines hade gått hem till sig började något spännande spinna i Mejas mage. Hon rusade in i förrådet och drog fram kartongbitar och breda tuschpennor som hon hittade på mammas kontor. Plakat skulle det bli, med någon viktig text för de allra minsta … för bina, getingarna och humlorna. Det verkade inte som att vuxna vet, men Meja, Ines och Bella visste exakt vad bina och humlorna gillade mest. Det var nektar och pollen som gällde och mest gick de igång på de röda rosorna och rödklövern. De ville ha socker för att orka flyga och ogräs och stickiga tistlar var också gott. 13
Greenpys DET OSAR SKUMT
Meja, Ines och Bella är bästa vänner och Greenpysar. När de är på torget för att demonstrera för djuren och naturens rätt stöter de på två mystiska män med arga ögon som inte vill ha dem där. Och vad är det för stank som sprider sig över den lilla staden? Det osar skumt, och när Bella försvinner spårlöst förstår Meja och Ines att det också osar fara. Greenpys ”Det osar skumt” är den första delen i en serie om de tre Greenpysarna, som alltid vill kämpa för djuren och naturens rätt men som också alltid hamnar i farligheter. I del två åker de tre Greenpysarna på läger till en bondgård. De märker snart att något är riktigt galet på gården. En efterlängtad lägervecka blir en vecka av upprörda känslor, mystiska händelser och farligheter.
www.vistoforlag.se