__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar Gäller barn 0-99 år!

ELIN LUNDBERG


Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar


Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2019 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Elin Lundberg | elinlundberg.nu © Illustrationer: Sanna Borell | sannaborell.se Amning, anknytning, bebis i armhåla, Bowlby, hammare, hjärnans feedbackloop, kram, korgar, plåster, lejon, rhesusapa, spegling, tre kroppar, trygghetscirklarna och utlånad hjärna.

© Illustrationer: Lovisa Lesse | lesse.se Ansikten med känslor, björn, bråkande hundar, cykeltur, fot, haj, hoppborg, hjärna med pilar, huvud med lysande kropp, häst, kanna, kanin, knipande ansikte, kortex, kropp med lysande huvud, känslohjärnan, lek, liggande bebis, liggande kropp, orm, mandlar, megafon, myggbett, parkbänk, polishund, reptilhjärnan, reptilman, rådjur, rädsla utan slut, segelbåt, sköldpadda, spel, stoppskylt, surikat, terapi, trappa och vårdhund.

Omslagsfoto: Katarina Persson Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-7885-143-0


Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar Gäller barn 0-99 år!

ELIN LUNDBERG


Till Love, Vide och Lilly


Inledning........................................................................................................11 14 Kapitel 1 GRUNDERNA I ANKNYTNINGSTEORIN................................................................ 14 Doktor John Bowlby får en idé.............................................................................. 15 Målriktat beteende – söka skydd vid fara............................................................... 17 Bebisen på savannen – grunden till vårt behov av skydd.................................................... 19 Omsorgssystemet – vår önskan att ta hand om andra.................................................... 22 Trygg bas – en plats att tanka trygghet på................................................................. 24 Utforskandesystemet........................................................................................... 26 Trygghetscirkeln.................................................................................................... 28 Barns reaktioner vid ofrivilliga separationer från föräldern............................................ 30 Anknytningens två komponenter.............................................................................. 31 Barns övriga känslomässiga behov.............................................................................. 31 Behovet av empatisk gränssättning....................................................................... 35 Behovet att fritt få uttrycka känslor och behov........................................................... 36 Behovet av lek.................................................................................................. 39 Sammanfattning........................................................................................................ 39 Tips och råd........................................................................................................ 40 Kapitel 2 ANKNYTNINGSTEORINS RELEVANS OCH ANVÄNDBARHET IDAG....................................... 40 Sambandet mellan negativa barndomsupplevelser och svårigheter som vuxen...................... 42 Att förändra anknytningsmönster.............................................................................. 44 Trestegsraket i känslohantering.............................................................................. 47 Konkreta tips för att underlätta för barnet att få en trygg anknytning de första åren............... 55 Anknytning och det äldre barnet och tonåringen........................................................ Kritik mot anknytningsteorin............................................................................58 60 Sammanfattning................................................................................................... 60 Tips och råd........................................................................................................


61 Kapitel 3 UPPE I HUVUDET – OM HJÄRNAN.............................................................................. 61 Den tredelade hjärnan................................................................................................. 62 Reptilhjärnan och det autonoma nervsystemet................................................................. 64 Känslohjärnan – det limbiska systemet........................................................................ Känsloskola – våra grundkänslor........................................................................65 70 Tankehjärnan – kortex.......................................................................................... Ditt barn behöver låna din vuxna hjärnas färdigheter............................................. 72 76 Omsorgspersonerna rangordnas – för säkerhets skull...................................................... Hjärnan påverkas av barnets hela miljö............................................................... 79 81 Sammanfattning................................................................................................... 81 Tips och råd............................................................................................................ Kapitel 4 TRYGG ANKNYTNING.................................................................................82 82 Tre strategier barnet använder för att tillförsäkra sig skydd............................................. 84 Trygga barn i trygghetscirkeln................................................................................. Att bekräfta känslor..........................................................................................84 86 Lyhördhet och spegling – att återge ditt barns upplevelse............................................. Färdigheter som utvecklas av ett lyhört föräldraskap............................................. 89 Reparera när det blivit fel................................................................................. 91 Tryggheten går i arv..........................................................................................94 96 Det är inte problemen i sig som avgör, utan förälderns förmåga att hantera dem.................. 98 Trygg anknytning kontra god självkänsla och gott självförtroende.................................... Sammanfattning.......................................................................................... 101 Tips och råd...................................................................................................101 102 Kapitel 5 OTRYGG UNDVIKANDE ANKNYTNING........................................................................ 102 Undvikande barn i trygghetscirkeln........................................................................ 105 Skillnad hur det känns inuti och hur barnet beter sig...................................................... 106 Närheten offras för att barnet ska få skydd av föräldern.............................................


109 Färdigheter som inte utvecklas – förmågan till närhet och känsloreglering......................... 113 Att hjälpa ditt undvikande barn – och dig själv...................................................... Sammanfattning..........................................................................................118 118 Tips och råd................................................................................................... 119 Kapitel 6 OTRYGG ÄNGSLIG ANKNYTNING........................................................................ 119 Ängsliga barn i trygghetscirkeln........................................................................ 123 Självständigheten offras om föräldern är lynnig...................................................... 125 Självständigheten offras om föräldern är ängslig och rädd............................................. 127 Färdigheter som inte utvecklas – förmågan att vara självständig och lösa problem......... 131 Att hjälpa ditt ängsliga barn – och dig själv............................................................... 132 Att kunna kämpa oavsett resultat........................................................................ 134 Faran med försäkringar, säkerhetsbeteenden och undvikandebeteenden........................... Sammanfattning..........................................................................................140 140 Tips och råd................................................................................................... 141 Kapitel 7 OTRYGG RÄDD ANKNYTNING................................................................................. 141 Rädda barn i trygghetscirkeln................................................................................. 143 Rädsla utan slut .......................................................................................... 150 Färdigheter som inte utvecklas – världen blir farlig...................................................... 155 Barnets överlevnadsstrategier.................................................................................... Anfall som bästa försvar – om kamp som skydd.............................................156 158 Undvik det eller den som är jobbig – om flykt som skydd.................................... 159 Underkastelse eller freeze – när inget annat hjälper............................................. 161 Att läka känslomässiga sår................................................................................. Hur du hjälper ditt rädda barn – och dig själv......................................................163 Sammanfattning..........................................................................................167 167 Tips och råd...........................................................................................................


168 Kapitel 8 ANDRA MÄNNISKOR I DITT BARNS NÄRHET............................................................... 168 Stor tar hand om liten – om syskonrelationer............................................................... Förskola och inskolning................................................................................. 170 Skolbarnet ute i världen................................................................................. 173 177 Om andra personer runt ditt barn brister i trygghetscirkeln................................................ Om du och barnet bor tillsammans med en otrygg undvikande person...........................180 Om barnet har umgänge eller bor med en otrygg undvikande person........................... 182 183 Om du och barnet bor tillsammans med en otrygg ängslig person.................................... 186 Om barnet har umgänge eller bor med en otrygg ängslig person.................................... 189 Om du och barnet bor tillsammans med en skrämmande person.................................... Om barnet har umgänge eller bor med en skrämmande person....................................192 Sammanfattning.......................................................................................... 197 197 Tips och råd....................................................................................................... Några avslutande ord på vägen.................................................................................198 202 Tack..................................................................................................................... Ordlista............................................................................................................ 204 213 Referenser............................................................................................................ 213 Böcker............................................................................................................ Övriga källor...................................................................................................216 Kontakt............................................................................................................ 216


Inledning Jag har efter mer än tjugo år inom socialt arbete och behandling läst många och bra böcker om anknytning. Ändå har jag saknat en bok att sätta i handen på den förälder som vill lära sig mer men inte orkar plöja tegelstenar till böcker eller vetenskapliga dokument. En bok som berättar det viktigaste om anknytningsteorin, men inte mer. En bok som är lättläst och personligt skriven. Som ger konkreta råd och tips, byggda på vetenskap och lång yrkeserfarenhet. Eftersom jag inte hittade den boken är det här ett försök att skriva den själv. Den här boken hade jag velat läsa som nybliven förstagångsförälder. Anknytningsteorin är idag etablerad inom forskning och behandling och knappt ens kontroversiell längre. Ändå tycker jag inte riktigt att kunskapen når ut till föräldrar. Trots att teorin är enkel att begripa och ganska lätt går att göra om till faktiska föräldrabeteenden, är den okänd för många. Och då kan gammalmodiga uppfostringssätt eller omodern syn på barn leva kvar. Jag har ett beteendeperspektiv på anknytning. Anknytning är inte bara en relation, något ogreppbart som en förälder antingen är begåvad med att kunna ge eller inte. Anknytning är ett resultat av många olika föräldrabeteenden som upprepas om och om igen. Om vi ser på anknytning som någon slags magisk medfödd förmåga hos föräldern blir det svårt för den förälder som inte vet hur hen ska göra. Om anknytning beskrivs som något vagt och obestämbart blir trygg anknytning något exklusivt 13


för den som redan ”kan”. Genom våra vardagliga, upprepade beteenden formas anknytningen. Genom vad vi medvetet eller omedvetet väljer att göra tillsammans med vårt barn. Krama det. Svara det. Hindra det. Röra det. Mata det. Skrika åt barnet. Skratta med det. Älska det och visa det i vårt ansikte och leende. Det vi säger och hur vi säger det. Boken är skriven till dig som är nyfiken på relationen barn och föräldrar och som vill lära dig mer. Men också till dig som förälder som anar att det finns saker att utveckla i relationen med barnet men inte vet hur du ska göra. Många ger rådet till föräldrar att ”känna efter” så blir allt bra. Det rådet fungerar bra för trygga föräldrar men mindre bra för otrygga. Deras inlärda mönster riskerar att leda dem till att upprepa osunda och otrygga mönster. Och det är inte så lätt att på egen hand hitta nya vägar, om du inte ens vet vilken väg du och barnet befinner er på. När du som förälder läser den här boken kommer många frågor säkert att väckas om din egen uppväxt och anknytning. Det är meningen. Genom att reflektera över din egen bakgrund, dina anknytningsmönster, dina värderingar och beteenden blir det lättare att få syn på sådant som fungerar bra och sådant som fungerar mindre bra i nuet i relation till ditt barn. I kunskapen om både dig själv och ditt barn finns fröet till förändring. Därför är boken skriven med en del fokus på förälderns anknytningsmönster – om du först hjälper dig själv till trygghet blir det lättare att sen hjälpa ditt barn. Det är en svår balans att å ena sidan ingjuta hopp och energi i läsaren, att få en förälder engagerad i sitt eget förändringsarbete, och å andra sidan inte väja för att berätta om svåra saker och barns enorma utsatthet. Berättelser om barns lidande kan väcka skam i en sårbar förälder. Min ambition har varit att kombinera att ge kunskap och hopp med att 14


också våga beskriva det svåra. Du som läsare får avgöra om jag lyckats hitta en balans. Anknytningsmönster utgår inte från kön, könsdelar, sexuell läggning eller identitet, ursprung, funktionsförmåga, ålder, biologiskt band eller hudfärg. Jag har försökt att ha ett inkluderande tilltal i boken. Boken är skriven till dig som förälder, oavsett vem du är eller i vilken situation du befinner dig. Jag hoppas också att boken ska vara till nytta och glädje för dig som har barn i din närhet även om de inte är dina egna. I boken finns det många exempel och anekdoter från verkliga livet. Jag hoppas du kommer att känna igen dig i de här rösterna, som kommer från mina klienter, både barn och vuxna, från min frisör, min egen familj, och från släkt och vänner. Alla är helt anonymiserade så att de inte ska gå att känna igen. Syftet är att ge en känsla av att vi alla delar samma utmaningar och glädjeämnen i vår samvaro med barn. Svåra ord finns samlade längst bak i boken i en ordlista och är fetmarkerade i texten. Varje kapitel avslutas med en sammanfattning och en lista med tips. Jag har under mitt yrkesliv som socionom och legitimerad psykoterapeut����������������������������������������������������������������� fått ta del av många berättelser�������������������������������� från barn, ungdomar och föräldrar. Nu vill jag ge något tillbaka: kunskap, igenkänning och vägledning. Konkreta förslag och tips på hur du kan utvecklas i ditt föräldraskap. Hopp om att du kan utveckla dina (anknytnings)relationer. Lycka till!

15


— Kapitel 1 —

Grunderna i anknytningsteorin Doktor John Bowlby får en idé Det var en gång en läkare och psykoanalytiker som hette John Bowlby. Han arbetade som psykiater i England under andra världskriget och blev berörd av hur ledsna barn blev när de lades in på sjukhus i flera veckor utan kontakt med föräldrarna. På den här tiden ansågs det att det räckte om barn bara fick mat, rena kläder och en säng att sova i. Föräldern sågs som ett skafferi – ett ställe att hämta fysiska resurser i. Med den synen på barns behov blev det fullt rimligt att skicka de engelska barnen ut på landet till främlingar när bomberna föll under kriget. Finska barn skickades till främmande svenska familjer under andra världskriget. De längtade hem och kände sig övergivna i en främmande miljö där de inte ens förstod språket. Det är så klart farligare att träffas av en bomb än att separeras från sin förälder. Men vi vet nu att det innebär ett stort lidande för barn att separeras från sina föräldrar. När John Bowlby lanserade sin idé att barn har ett grundläggande behov av nära relationer med specifika personer (föräldrar eller andra vuxna), för 16


att kunna söka skydd hos dem vid fara, blev det ramaskri bland hans kollegor. John Bowlby blev nästan utesluten ur psykoanalysföreningen och han hånades och förlöjligades för sin idé om ett kärleksband mellan barn och förälder. John Bowlby fick upprättelse först när psykologen och forskaren Harry Harlow i sorgliga experiment med rhesusapor kunde visa att anknytningsteorin stämde. Harry Harlow tog apbebisar från sina mammor och lät dem sitta ensamma i en bur där det fanns en mekanisk stålmamma med nappflaska och en pälsbeklädd mjuk ”mamma”. Apbebisarna drack mjölken i nappflaskan, sen satt de och kramade pälsmamman hela dagen. Och när forskarna skrämde dem med hemska masker sprang apbebisarna till värmen och närheten i pälstrasan. Att tänka på mat i en farosituation gynnar knappast överlevnaden varken för apor eller människobebisar.

Målriktat beteende – söka skydd vid fara Tanken i John Bowlbys anknytningsteori är att en liten människo- eller däggdjursbebis inte kan överleva på egen hand. Det gällde på savannen i Afrika för 200 000 år sen och det gäller än idag. Barnet är utrustat med ett biologiskt grundat anknytningssystem, som direkt vid födseln får barnet att söka kontakt med vuxna som kan erbjuda skydd och omsorg. En nyfödd bebis kan försöka kravla upp på förälderns bröst. De personer som ansvarar, älskar och tar hand om barnet kallas i anknytningsteorin för omsorgspersoner eller anknytningspersoner, men jag kommer för 17


enkelhetens skull skriva förälder i boken. Det behöver dock inte vara en förälder. Det kan vara en släkting, ett äldre och halvvuxet syskon, en familjehemsförälder eller någon som finns till hands för barnet och vill hjälpa det. Och som har förmåga att erbjuda ett verkligt skydd.

”Jag blev sövd och snittad vid förlossningen. Maken fick sitta med bar överkropp med bebisen intill sig, och hela tiden ville hon fram till bröstvårtorna. Min man hade fullt sjå att hålla henne borta från sina bröstvårtor och blev helt slut. Bebisen fick den närhet hon behövde efter förlossningen, även om det dröjde innan hon fick mat.”

18


Det är klokt av barnet att fly till någon. Om barnet skulle fly helt utan mål skulle den första faran (en otäck främling eller ett rovdjur) kanske försvinna men då uppstår nästa problem: var tog föräldern vägen? Hur ska barnet klara sig om det tappat bort den som ger trygghet, värme, kärlek, mat och som tar hand om och lugnar känslor?

Bebisen på savannen – grunden till vårt behov av skydd Våra hjärnor är sen cirka 200 000 år anpassade för en annan miljö än den vi lever i; savannen i Afrika. Därifrån kommer alla människor från början och där levde vi i grupper på kanske 15–30 personer som jägare och samlare. Det var inte förrän för cirka 70 000 år sen som människor lämnade Afrika och började upptäcka resten av världen. Vi i västvärlden har blivit längre, tyngre och fått bättre tänder sen dess, men våra hjärnor är desamma som under människans tid på savannen och anpassade efter de många faror som fanns där och då. Människan har bara varit bofast i cirka 12 000 år, innan dess vandrade människorna omkring och bar med sig det mest nödvändiga. Att odla och att äga saker, djur eller andra människor som trälar eller slavar är med andra ord en ny företeelse i vår historia. Vi är fortfarande anpassade för livet som nomader.

Ett barn som tappade bort sin förälder på savannen riskerade att vara död inom en timme på grund av olika faror. Kanske tror du att barnet skulle svälta ihjäl, men det tar tid. Inom en timme riskerade ett barn 19


som kommit bort från sin förälder att bli dödat av ett rovdjur, kidnappat av en annan människogrupp, eller att ha fått värmeslag eller frusit ihjäl på natten. Inte ens en vuxen står sig särskilt väl ensam mot en flock lejon, så även vuxna behöver hålla ordning på sin grupp för att säkra överlevnaden. Det är därför det känns hemskt att bli utesluten, mobbad eller övergiven – våra hjärnor tolkar det som ett verkligt hot mot vår överlevnad och reagerar därefter. Att lägga ut en bild på sociala medier och inte få en enda gillatryckning gör ont. På riktigt. Om du har en fyra-femåring i din närhet kan du fråga vad hen är mest rädd för. Jag gissar att barnet med stor sannolikhet kommer att säga tigrar eller lejon. Det säger i alla fall barn i New York, och det sa min dotter när jag frågade henne i den åldern. Tigrar och lejon är helt obefintliga som faror här i Sverige. Men det bryr sig inte vår urgamla hjärna om, den vet att tigrar och lejon är farliga. Likaså ormar – om du gapar och skriker när du tillsammans med ditt barn ser en snok, ger du antagligen barnet en ormfobi. Att vuxna gapar och skriker runt bilar, som de facto är farliga till skillnad från den stackars fridlysta snoken, verkar barn inte bry sig ett dugg om. Du får ingen hjälp alls av människans långa erfarenhet av livet på savannen, savannhjärnan bryr sig inte. Eluttag bryr sig savannhjärnan inte heller särskilt mycket om. Det är ett sjå som förälder att göra barnet tillräckligt rädd för eluttag och bilar.

20


Omsorgssystemet – vår önskan att ta hand om andra Vi människor är så smart konstruerade att vi har ett alldeles eget biologiskt system som ska se till att vi tar hand om varandra, som kallas för omsorgssystemet. Vi SKA bli känslomässigt berörda när vi ser människor eller djur i nöd, som ett sätt att säkra hela gruppens överlevnad. Om jag hjälper dig idag hjälper du mig i morgon. Så här har vi levt länge och det är också anledningen till att vi har stor social kompetens. Människor måste kunna kommunicera och samarbeta för gruppens bästa, annars riskerar vi att inte få vara kvar i flocken. Och då dör vi. Om inte fysiskt nu för tiden så känslomässigt – ofrivillig ensamhet leder faktiskt till känslomässiga problem och för tidig död. ”När jag var liten sparade jag ihop pengar och köpte en nalle. Jag minns att när jag fick honom kände jag att jag skulle skydda och ta hand om honom med hela min förmåga. Han var så oskyldig och värnlös.” När ett barns anknytningsskrik hörs vaknar vårt omsorgssystem, oavsett om det är vårt eget barn eller någon annans unge. Du har kanske känt obehaget i kroppen när ett främmande barn gråter eller skriker på bussen. Du vill att någon ska ingripa. Nu! Eller när du sett bilder på svältande barn eller övergivna kattungar – det väcker oro och obehag i oss och motiverar oss till handling. ”Jag får ofta impulsen att låta en flyktingfamilj bo i källaren men min fru säger nej.” Om du tappar bort ditt barn – det tror jag många föräldrar gör någon gång under barnets liv – kan du nästan vara säker på att ditt barns gråt kommer 21


att väcka omsorgssystemet hos någon förbipasserande och du kommer att få ett telefonsamtal (om du varit förutseende nog att rita ditt telefonnummer på barnets arm). Omsorgssystemet är ett biologiskt grundat behov av att hjälpa andra människor, även sådana vi inte känner. Den panik du känner när du tappar bort ditt barn, den är inte liten och anpassad efter ett modernt samhälle där risken att barnet ska bli påkört av en bil inne i ett köpcenter är liten och risken att en pedofil plötsligt dyker upp är ännu mindre. Utan det känns som att pedofilen smyger runt och bara väntar på att ta ditt barn, just nu. Det är savanndelen i oss som vaknar och som skriker högt: ”Död inom en timme!”, ”Det kan komma ett rovdjur!” eller ”En pedofil har tagit mitt barn!” Lika rädd som du blir av de här tankarna, lika rädd blir ditt barn när du plötsligt försvinner. Separationer är verkligen inte roliga, varken för föräldrar eller barn. ”Vi tappade bort vårt barn på Liseberg. Hela släkten svängde in på Burger King utom sexåringen som fortsatte framåt till en parkbänk där han satte sig ned och grät. Inom en minut kom en främmande kvinna fram till honom och ringde mig. Vi hade precis upptäckt att vi var ett barn kort och känt paniken breda ut sig.” I vårt moderna samhälle har vi många fler kontakter, möten och relationer än då vi levde på savannen. Då kanske vi träffade 150 personer totalt under vår livstid. Idag kan vi ha 150 aviseringar per dag i sociala medier och 1 000 kontakter på Facebook eller Instagram. Om vi dessutom har ett arbete där vårt anknytningssystem tas i anspråk, som inom vård, omsorg eller skola, är det lätt att vi blir trötta. Istället för att hjälpa till att

22


ta hand om och bry sig om femton människor i vår ursprungliga flock, ska vi ta hand om 85 skolbarn eller 30 senildementa. Vi kan behöva värna vårt omsorgssystem så att vi inte blir utmattade. Är omsorgssystemet samma sak som kärlek? Kanske inte riktigt, eftersom det kan vakna till liv även av främlingar i nöd. ������������ Men omsorgssystemet leder på sikt till kärlekskänslor för den vi ska ta hand om. En del föräldrar känner omedelbart en stark kärlek till sitt nya barn, det riktigt stormar i kroppen. Andra kan bli besvikna eller skämmas över att den där kärlekskänslan inte infinner sig. Men så länge omsorgssystemet är igång är det ingen fara. Umgänget med bebisen kommer att leda till kärlek. Det är inte bråttom. Det viktiga är inte hur du känner för bebisen utan hur du beter dig mot den. ”När jag fick mitt första barn dröjde det flera månader innan jag kände att jag älskade henne. Däremot kände jag direkt en stark ansvarskänsla och oro för att hon skulle ha det bra. Med mitt andra barn kändes det som att kärleksförmågan redan var utvecklad; så fort hon kom upp på mitt bröst älskade jag henne! Det var liksom redan plogat. Tänk så olika det kan vara. Kanske hade jag lärt mig av barn nummer ett?” Om barnet föds för tidigt eller det blir komplikationer, eller strul i en adoptionsprocess, kan det kännas svårt eller omöjligt att våga investera kärlek och engagemang i den lille – tänk om det otänkbara sker och du förlorar ditt barn? Men barnet har samma anknytningsbehov som alla andra barn oavsett om det är för tidigt fött, har en funktionsnedsättning eller är svårt sjukt. Barnet behöver din omsorg. Försök att rikta in dig på hur du beter dig mot barnet: krama det, håll det nära hud mot hud, bär i sjal, prata med det, och lägg mindre vikt vid dina egna (oros)känslor. Kärleken till barnet kommer att komma med tiden, och i väntan på det kan du fokusera på omsorgsbeteenden.

23


”Personalen sa att vår nyfödda var på väg att dö av organsvikt. Han kunde inte kissa. Jag fick lägga honom på mitt nakna bröst för att låta honom somna in. Men efter att ha legat där ett par timmar kom kisset! Han överlevde! Jag tror att han kände vår kärlek och längtan genom hudkontakten. Han hörde ihop med oss.”

Trygg bas – en plats att tanka trygghet på Barnet har ett anknytningssystem som passar som handen i handsken i ditt omsorgssystem. John Bowlby kallade platsen där barnet tankar kärlek och trygghet för trygg bas. Det kan vara en imaginär plats, idén om förälderns villkorslösa kärlek. Det kan också vara en konkret plats: förälderns famn och kropp, röst, värme, andetag och bröst.

”När jag var i tioårsåldern gick jag upp på övervåningen till mitt rum och möttes av en liten mus. Jag skrek som en galning och rusade mot trappen (anknytningssystemet igång) och möttes av min pappa på nedervåningen som 24


instinktivt sträckte ut armarna (omsorgssystemet igång) och så hoppade jag. Hur landningen gick minns jag inte men vi överlevde båda två. Det gjorde däremot inte musen efter att pappa gjort processen kort och då tyckte jag inte längre att han var en hjälte (omsorgssystemet igång vid tanken på den stackars musen).” Trygg bas fyller flera funktioner: 1. Ett skydd mot fara – konkret och känslomässigt. 2. En språngbräda för nyfikenhet och utforskande – hjälpa barnet ut i världen. 3. En trygg hamn att återvända till, för att inhämta tröst och lugn. För att du ska fungera som trygg bas åt ditt barn behöver du vara tillgänglig över tid och känslomässigt närvarande. Det räcker inte med så kallad kvalitetstid varannan helg eller att sitta ihopsjunken i soffan över mobilen med barnet i samma rum. Du behöver dela ditt barns värld, både konkret och känslomässigt. Dela upplevelser, bli glad när barnet blir glad, stolt när barnet är stolt, omhändertagande när barnet blir ledset och du behöver förvandlas till ett lejon som skyddar sina ungar till varje pris när ditt barn är i fara. För ett litet barn kan det räcka med att vara tio meter bort från sin förälder för att det ska kännas lite läskigt. Barnet kanske vänder sig om och tittar efter så att föräldern är kvar i rummet. För en tioåring kanske det räcker med att föräldern finns till hands per telefon när hen är iväg på scouter eller läger i grannskapet. För en tonåring kan den trygga basen vara vetskapen om att föräldern rycker ut och hämtar om tonåringen blivit för full, blivit tagen av polisen eller har tappat sin mobil. En swishöverföring kan vara en kärlekshandling.

25


”Min son var på sin första studentfest inne i stan och klockan tre på natten fick jag ett sms: ’Vaken?’ Jag svarade att nu är jag ju vaken … och åkte och hämtade honom. Han och hans kompisar tyckte att de kunde sitta på McDonalds hela morgonen och sen gå direkt till skolan. Det tyckte inte jag. Iklädd pyjamas och tofflor ryckte jag ut.” Så sent som på 1970-talet i Sverige samlades bebisar ihop i ett rum utan sina föräldrar efter förlossningen, där de togs om hand av personal. Idag får bebisar stanna i rummet med sina föräldrar efter förlossningen om allt gått bra. Närheten ses som mycket viktig idag tack vara insatser från John Bowlby och hans efterföljare.

Utforskandesystemet Barn har ett medfött, starkt behov av närhet, skydd och omsorg för sin överlevnad. Sammanfattat med ordet anknytningssystem. Och vi vuxna har ett motsvarande medfött, starkt behov av att ta hand om och älska, det så kallade omsorgssystemet. Men anknytning är inte det enda känslomässiga behovet barn har. När anknytningsbehovet är tillgodosett blir det till slut lite tråkigt att sitta i famnen på föräldern. Barnet vill ut i världen och upptäcka, undersöka, smaka på, känna på, klämma på, bita i, dra i, krypa, prata, g������������������������������������������ å och ������������������������������������ springa. Utforska med ett sammanfattande ord. Utforskandesystemet med dess biologiska grund ser till att vi inte blir passiva, svälter ihjäl och dör ut som art. Det får oss att må bra, erövra, lära oss nya saker, bli självständiga och kompetenta vuxna. Livet igenom pendlar vi mellan de här två olika systemen: anknytning och utforskande. Vi ger oss iväg ut på äventyr från vår trygga bas. För en liten bebis kan det handla om att titta på något nytt eller suga på ett par glasögon. När vi blivit mätta, nöjda eller trötta går vi hem till den trygga basen och tankar värme och ork hos våra nära och kära. 26


”Medan vi försökte peppa vår ena unge att våga sig ned i bassängen trots att det var kallt i vattnet råkade vi släppa uppmärksamheten på vår andra unge. Det räckte med två sekunder i frihet för att han med ett förtjust utrop skulle kasta sig ned i bassängen. Den ena ungen måste vi locka fram utforskande i. Den andra måste vi hejda så att han överlever till vuxen ålder.”

27


Trygghetscirkeln Barnet behöver bli stöttat av sin förälder att utforska. Föräldern håller ett vakande öga, hjälper till när det behövs, gläds med barnet när det upptäcker världen. Föräldern välkomnar barnet tillbaka. Det blir en cirkel som ser ut så här:

28


Barnet är hos föräldern. När det blir tråkigt hos föräldern vill barnet ut i världen och utforska. Väl ute i stora världen händer något läskigt eller barnet blir trött: då vill barnet tillbaka till förälderns trygga famn. Föräldern tröstar barnet, värmer det, hjälper till att ta hand om känslor, och så vidare. Den här cirkeln kallas för trygghetscirkeln och i den blir både behoven av närhet och trygghet, och behovet av utforskande, tillgodosedda på barnets villkor. Att ha trygghet och anknytning leder alltså till att barnet utvecklar självständighet och förmåga att klara sig själv. Barnet får upplevelser och färdigheter som det har nytta av resten av livet: • Att barnet duger som det är. • Att barnet har ett värde. • Barnet får en känsla av att andra vill det väl. • Barnet kan lita på att andra finns där vid behov. • Barnet kan hjälpa sig själv vid svårigheter, antingen • på egen hand eller genom att söka stöd hos andra. • Barnet blir självständigt. • Barnet kan pendla mellan närhet och distans till andra.

UTFORSKANDESYSTEMET PÅ TRYGG BAS

STRESS/FARA

ANKNYTNINGSSYSTEMET PÅ

Figur nr 1. Anknytningscirkeln (fritt efter Circle of security: Cooper, Hoffman, Marwel och Powell). 29


Håll om mig, släpp mig fri är en bok för dig som vill ge barn en trygg uppväxt och en bra grund att stå på inför vuxenlivet. Med utgångspunkt från anknytningsforskningen beskriver författaren hur barn påverkas av nära relationer under barndomen. Barns behov av närhet och kärlek beskrivs ingående, och barns behov av utforskande och självständighet. Många konkreta exempel visar hur du kan bemöta barn på ett lyhört sätt, och främja barnets trygghet. Här visas hur en trygg anknytning skapas, både i teori och praktik. Håll om mig, släpp mig fri är en bok som berör, ger kunskap och skapar förändring i den viktigaste relationen du har — relationen till ditt barn. Oavsett barnets ålder. Innehåller 62 illustrationer av Sanna Borell och Lovisa Lesse.

Innehåller enkla tips för att förbättra relationen till ditt barn.

ISBN 978-91-7885-143-0

www.vistoforlag.se

9 789178 851430

Profile for Smakprov Media AB

9789178851430  

9789178851430  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded