SIKER LAS -K
MAJ BYL O
Moby Dick VENTY S•Ä RS CK
Den vita valen
H er ma nm
elvi l le
Moby Dick
Den vita valen
av Herman Melville Återberättad av Maj Bylock Illustrationer av Hope Hjort
Den tatuerade kannibalen Kalla mig Ismael! Jag längtar nästan alltid efter att gå till sjöss. Till havet. Det tror jag att nästan alla gör, åtminstone någon gång i livet. I vattnet kan vi ana livets ofattbara mysterium. Kanske det är därför vi längtar ut till havs. När jag går till sjöss reser jag inte som resande. Det har jag inte råd med. Jag mönstrar på som vanlig matros. Visst är det jobbigt att hoppa omkring bland segel och rep som en gräshoppa. Och visst får man tåla att någon sur gammal skeppare ryter åt en att man ska
3
svabba däck. Men det är likadant för alla matroser, så det får man ta. Det är det värt! Kanske det var ödet som gjorde att jag kom med på just den här resan. Jag hade bestämt mig för att ge mig ut och fånga val. Ett så jättelikt och mystiskt monster som en val gjorde mig nyfiken. För att inte tala om hur farlig och spännande en sådan resa kunde bli! De första valfångarna for ut från ön Nantucket i nordvästra Nordamerika. Därför ville jag också starta min resa där. Men båten ut till Nantucket hade redan gått, så jag måste vänta i hamnen på nästa. Jag gick omkring i den lilla hamnstaden och sökte efter någonstans att bo medan jag väntade. Det var fullt på nästan alla värdshus som inte var för dyra.
4
Till sist hittade jag ändå ett. Något eget rum kunde jag inte få, men jag kunde få dela säng med en harpunerare. Usch, tänkte jag. Jag gillar inte att dela säng med någon, allra minst med en harpunerare. Han är säkert både smutsig och otäck. Jag sover på bänken i krogstugan istället.
5
Men bänken var för kort och väldigt hård. – Harpuneraren kommer snart, sa värdshusvärden. Han skulle bara ut och sälja sitt huvud. I så fall måste han vara tokig också, tänkte jag och rös. – Sälja sitt huvud??? – Ja, han kommer från Söderhavet och han hade med sig fyra balsamerade huvuden. Han har lyckats sälja tre av dem till folk som samlar underliga saker, förklarade värden. Nu ska han försöka sälja det sista. Så visade han mig sängen där harpuneraren och jag skulle sova. Eftersom jag var trött och soffan inte gick att sova på klädde jag av mig och kröp ner. Jag bad till Gud att
6
det skulle dröja innan den där harpuneraren kom tillbaka. Det hjälpte inte. Innan jag hade hunnit somna dundrade det i trappan och den fulaste människa jag någonsin hade sett klev in i rummet. Ansiktet var tatuerat så att det var alldeles rutigt. Huden var gulröd. När han drog av sig sin mössa av bäverskinn såg jag att han var skallig utom en liten flätad tofs ovanför pannan. Och sedan, när han klädde av sig, upptäckte jag att han var tatuerad också över hela kroppen. Ja, han var fulare än Djävulen själv. Plötsligt drog han fram en tomahawk ur sin sjösäck. När han upptäckte att någon redan låg i hans säng började han treva
7
8
över min kropp. Nu var jag säker på att han var kannibal. Han tänkte äta upp mig! Huvudena han hade sålt hade han säkert själv kapat av sina offer. Jag skrek och värdshusvärden kom genast rusande. – Varför sa ni inte att den där harpuneraren är kannibal? ropade jag. – Det trodde jag att ni redan visste, svarade värdshusvärden. Jag berättade ju att han sålde människohuvuden. Sedan vände han sig till kannibalen och sa: – Den här mannen ska sova i din säng, Queequeg. Nu uppför du dig ordentligt och låter honom vara ifred! Lägg undan den där tomahawken. Harpuneraren log artigt och stoppade
9
ner tomahawken. Jag sansade mig. Han såg egentligen riktigt vänlig ut och han var både ren och nykter. – God natt, sa jag och drog täcket över huvudet. Queequeg rullade ihop sig på andra sidan bädden och snart somnade vi båda två. Så gott som jag sov den natten hade jag aldrig sovit i hela mitt liv.
10
Fosterbröder Nästa morgon tog jag en promenad nere i hamnen. Där trängdes sjöfolk från alla världens hörn. En del av dem sökte sig till stans lilla kapell eftersom det var söndag. Det var ett valfiskar-kapell och sjömännen ville be Gud beskydda dem på den resa de nu skulle ge sig ut på. Också jag tyckte att det var säkrast att gå till kapellet och be en bön. Förvånad såg jag att Queequeg satt strax intill mig. Kvällen innan hade jag upptäckt att han hade en liten avgudabild av trä som han bad till innan han skulle somna. Därför hade jag knappast väntat mig att få se honom i ett kristet kapell.
Ismael letar efter äventyr och tar jobb på ett valfångstfartyg. Det är ett tufft jobb men han får hjälp av sin nyfunne vän, Queequeg. Men vad de inte vet är att skeppets kapten drivs av en så stor längtan efter hämnd att det kan äventyra allas liv på skeppet. Det enda kapten Ahab vill är att hitta och döda den mystiska vita valen, Moby Dick. Herman Melvilles klassiker, bearbetad av Maj Bylock, är ett spännande äventyr till sjöss.
Art nr 819294
www.hegas.se