Monstret i gruvan Charlotte Cederlund
Monstret i gruvan av Charlotte Cederlund Illustrationer av Anders VĂŠgh BlidlĂśv
.
Innehall 1. Monstret ������������������������������������������������������������������� 5 2. Skatten ��������������������������������������������������������������������� 14 3. För länge sedan ��������������������������������������������������� 22 4. Förvandlad ����������������������������������������������������������� 31 5. Upp igen ����������������������������������������������������������������� 39 6. Armbandet ������������������������������������������������������������� 46 7. Guldgalen �������������������������������������������������������������� 54 8. Slutet ������������������������������������������������������������������������� 64
1. Monstret Vrålen från gruvan låter högre och högre. Precis som om ljudet kommer närmare. Astrid vågar inte röra sig. Hon pressar kroppen mot trädets stam. Försöker göra sig så liten som möjligt. Bredvid henne står Love. Astrid kan känna hur han darrar. − Vi borde inte vara här, viskar mormor. Det är för farligt. Astrid nickar. Hon vill inte vara här. Hon vill försvinna långt in i skogen. Så som trollen verkar ha gjort. Hon ser ingen av dem nu. Ingen mer än Sipa, deras 5
ledare. Sipa står mitt i gläntan. En bit från Grojk och Myra. Alla tre stirrar på hålet i marken. − Varför står de kvar? frågar Astrid. − Jag vet inte, säger mormor. Kanske … Längre än så hinner hon inte. Det vrålar från gruvan igen. Och nu hörs även ljudet av sten som skrapar och krossas. − Där är det! skriker Love och pekar mot gruvans öppning. Monstret!
6
Astrid stelnar till. För Love har rätt. Ur mörkret sträcker sig något blekt. En varelse med fjällig hud som blänker i dags-ljuset. Med ögon röda som blod. Det ser nästan ut som en ödla. Fast mycket större, helt enorm. Monstret häver sig upp ur gruvans öppning. Släpar sin tunga kropp ut i gläntan. Blinkar mot ljuset. Sedan öppnar det munnen. Vrålar mot himlen. Så högt att skogen vibrerar. − Titta så mycket guld, säger Love. Astrid ser det också. Guldmynt har fastnat i de bleka fjällen. Halsband hänger runt monstrets hals. Det låter när det rör sig. Monstret vrålar igen. Astrid pressar händerna mot öronen. Hon vill inte höra. Men hon ser ändå. Ser att Sipa tittar girigt 7
på guldet. Ser att hon ropar något mot skogen. Och plötsligt kommer trollen fram igen. De som gömt sig bland träd och buskar. I händerna håller de sina hackor och spadar. En har till och med ett gevär med sig. Astrid sänker händerna igen. − Vad ska de göra? frågar hon. − De tänker döda monstret, säger mormor. Astrid sväljer. Det är bra, tänker hon. Monstret måste dö. Annars kan vad som helst hända. Hon vet bara inte om hon vill se på när det händer. Trollen rör sig långsamt. Går närmare med sina vapen höjda. Monstret vrålar mot dem. Visar sina vassa tänder. Men det ryggar inte undan. Istället sveper det med svansen över marken. Hårt och snabbt. Grojk tar ett stort steg bakåt. Men Myra 8
hinner inte. Svansen slår till henne på benen. Hon trillar ner på marken. − Myra! ropar Astrid. Monstret får syn på Myra. Långsamt kryper det närmare. Väser argt. Myra sitter kvar på marken. Hon håller om foten. Ser ut att ha ont. − Hon kan inte resa sig, säger Love. Grojk har också sett att Myra råkat illa ut. Hon plockar stenar från marken. Börjar kasta på monstret. Men istället för att skrämma det verkar stenarna göra monstret argare. Och av någon anledning riktar det sin ilska mot Myra. − Vi måste hjälpa Myra, säger Astrid. Mormor nickar. − Jag hjälper henne, ni stannar här.
9
Hon ska precis gå när Astrid tar tag i hennes hand. − Nej, säger hon. Vi håller ihop. Mormor ser ut att vilja säga emot. Säga att det är för farligt. Men när hon ser Astrids allvarliga ansikte nickar hon istället. − Okej, men ni håller er bakom mig. Lova! − Vi lovar, säger Love. De tar varandras händer. Skyndar sedan rakt ut i gläntan. Springer mot Myra. Hon är kvar på marken. Försöker hasa sig bakåt. Men det går för långsamt. De är nästan framme vid henne när trollen går till attack. Trollen rusar fram till monstret. Slår med sina hackor och spadar. Försöker dra till sig guldmynt och smycken. 10
Monstret skriker av smärta. Rött blod rinner där hackorna träffar. Det svänger runt. Försöker komma undan. Svansen sveper över gläntan. Flera av trollen trillar. Myra träffas också. Hon sveps med, dras flera meter över marken. Nästan hela vägen bort till gruvans öppning. − Hon kommer att trilla ner! skriker Astrid. 11
Först är allt helt tyst. Sedan hörs ett vrål nedifrån hålet i marken. Från gruvans inre. Ett vrål som närmar sig öppningen. Astrids hjärta slår hårt. Hon är rädd. Men hon kan inte springa därifrån. Någon måste stoppa monstret. Annars blir det som då, för 80 år sedan, när blodet flöt i Bråfall. Monstret i gruvan är den tredje och sista delen i triologin Bråfalls hemlighet. En spännande fantasyserie med nordisk folktro i centrum.
Art nr 819010 I S B N 978-91-7881-901-0
9
789178 819010
www.hegas.se