Insläppt på VIP-läktaren
MATS ÅBERG
Insläppt på VIP-läktaren Betraktelser från den diplomatiska sidlinjen
© 2019 Mats Åberg och CD-Alternativ HB Sättning och omslagsutformning: BoD – Books on Demand Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-395-6
Till Miann, Martin, Katarina, Lena, Lisa och Maria som drog ett stÜrre lass än jag fÜrstod
Innehåll
Förord
9
Prolog
11
I Märkvärdighetens Tempel – och i samhällenas utkant
18
Kyrkan, kulturen och politiken – Sten, sax och påse i skiljelinjernas Europa
34
Gåtan i öster
49
Början till slutet – lögnerna och supermaktens sönderfall
91
Den dubbelhövdade Fågel Fenix
116
Östeuropas befriare
142
På var sin sida av Prut – två stater med fantomsmärtor
183
De (in)kompetenta organen
221
Ondskans institutioner
235
Europatankens agnostiker
258
Paradis med repor i lacken
290
Söta bror och säkerhetspolitiken
328
Mellanspel i Mellanöstern
352
Jorden vi ärvde…
386
Goda gåvors givare
411
Möjligheternas land
436
Epilog
450
BILAGA
465
Förord
En bibliotekarie skulle kanske placera den här boken på hylla »L – Biografier«. Själv hade jag hellre ställt den på avdelningen för modern historia eller internationell politik. Det vore pompöst att kalla den »memoarer«. Män och kvinnor med inflytande kan förväntas nedteckna intresseväckande levnadsminnen. Som diplomat har man sällan möjligheter att påverka politiken på något mer avgörande sätt. Men man kan i efterhand försöka att sprida ljus över en del politiska skeenden och utvecklingslinjer som man kommit i kontakt med eller, i vissa fall, på något sätt råkat bli en del av. Det är därför den här boken inte redogör i tidsföljd för vad jag har fått vara med om under 42 år som diplomat. Istället har jag försökt behandla ett antal händelser och utvecklingslinjer i sina egna sammanhang. För den läsare som ändå känner behov av att relatera det jag berättar om till mina olika arbetsuppgifter och bostadsorter har jag som referensmaterial lagt till ett förenklat CV som bilaga. 9
I framställningen förekommer en rad personer i Sovjetunionen/Ryssland och i Öst- och Centraleuropa. För ryska namn har jag använt de gängse svenska transkriberingsreglerna såvida inte personen ifråga själv har valt ett annat sätt (som rysk-amerikanska Masha Gessen). När det gäller namn på personer i Öst- och Centraleuropa – exempelvis polska och rumänska – har jag av praktiska skäl inte skrivit ut de inhemska diakritiska tecken som vi normalt inte har i svensk text. Även om jag själv inte upplevt det så, finns det naturligtvis ett element av klassresa i arbetet på den VIP-läktare som UD och Riksdagen utgjorde. Några aspekter på detta återfinns i slutet av boken. Om man vill hårdra det hela, skulle man kunna säga att den svenska folkskolereformen anno 1842 utgjorde själva grunden för att jag, mer än ett sekel senare, skulle få glädjen att kunna ägna mer än fyra decennier åt utrikesfrågor och internationell politik. Lidingö i mars 2019
10
Prolog
Vid lunchtid söndagen den 13 augusti 1961 passerade M/S Seven Seas Storbritanniens västligaste punkt, Bishop Rock, på sin resa mot New York. Vädret var ganska fint. Lätt vind och 16-17 grader Celsius. Ombord fanns ett tusental ungdomar som inom ramen för stipendieprogrammet AFS (American Field Service) skulle tillbringa ett läsår på high school i USA. De flesta hade embarkerat i Rotterdam, medan andra hade stigit på i Le Havre eller Southampton. Många hade redan hunnit lära känna varandra och förälskelser började spira. AFS´ informationsblad gjorde reklam för diverse evenemang ombord på båten och meddelade att man på kvällen kunde dansa till The Redcoats i främre loungen och till The Ship’s band i den aktre. Upplagt alltså för en tämligen sorglös Atlantkryssning. Men på förmiddagen kunde vi för första gången läsa de två skeppstidningarna. Det var två stencilerade blad med texter som kommit till fartyget via radio – en från den tyska 11
tidningen »Hamburger Abendblatt« och en från den amerikanska »News from Mackay Radio USA«. De förmedlade nyheten att DDR:s regering under natten spärrat av Västberlin med taggtråd och beväpnade vakter. Vi noterade nyheten, men ingen av oss ombord kunde nog då föreställa sig att detta var inledningen på byggandet av Berlinmuren. Vi hade ju alla ända sedan slutet av andra världskriget upplevt återkommande berlinkriser. Dagen därpå, måndagen den 14 augusti, kom dock fylligare information i det amerikanska nyhetsbladet: »East German tanks and troops have been called out to disperse angry crowds of East Berliners who awoke Sunday to find that travel to West Berlin had been severely restricted. …Shouting citizens gathered in the streets near the east-west city border to protest the closing of their escape route. The East Berliners also were showing their anger on an order for all East Berliners to quit their jobs in prosperous West Berlin. Observers said one wrong move from the ground would have meant bloodshed. The mood of the Germans enclosed in the city is reported explosive. …Soviet tanks moved to the outskirts of the city and the Red Army divisions totaling 400.000 men were alerted. The sealing off of the much beleaguered city, however, did not affect allied access routes to West Berlin immediately. Western allied troops were alerted for any possible action.«
Mackay Radio rapporterade också om omvärldens reaktioner på avspärrningarna 12
»Washington and other western capitals reacted quickly to the communist clamp down on travel between the communist zone and West Berlin. Secretary of State Dean Rusk after conferring by phone with President Kennedy in Hyannis Port, said the United States will enter a vigorous protest against East Germany’s move. … In London, British sources said that consultations between West Germany, France, Britain and the U.S. will begin almost immediately on the strict travel bans.«
Tonen hårdnade ytterligare i skeppstidningarnas rapportering. På torsdagen den 17 augusti berättades om massiva protester: »West Berlin mayor Willy Brandt called on President Kennedy for action instead of words on the current crisis. Addressing a rally of 200.000 West Berliners demonstrating against communist East German closing off the East-West Berlin border Brandt said ›paper protests alone are not enough‹. He said he had sent Kennedy a letter saying ›Berlin does not expect words. Berlin expects political action‹. He termed the letter very frank. Earlier a note from the Soviet commandant in Berlin to his Western counterpart said the Russians had no control over East Germany and told the West to stop meddling in East German Affairs.«
Hamburger Abendblatt noterade samma dag att vicepresident Lyndon B. Johnson hade anlänt till Bonn medan det meddelades från Berlin att »I östzonsbyarna runt Berlin dominerar terrorn sedan i söndags. Hemliga polisen tränger uppenbarligen planlöst 13
in i husen och söker igenom dem i jakt på flyktingar. … Alla floder och sjöar /som utgör gräns mellan Öst- och Västberlin/ har deklarerats vara avspärrat område. Alla sportbåtar måste förflyttas från dessa vattendrag. I Östberlin beväpnades i natt för första gången medlemmar ur det kommunistiska FDJ /ungdomsförbundet Freie Deutsche Jugend/ med k-pistar.«
På söndagen den 20 augusti vinklade Mackay-Radio U.S.A sina nyheter mer storpolitiskt: »A battle group of 1.500 American soldiers left its base in West Germany Saturday and headed across communist territory to bolster the U.S. garrison in West Berlin… In London an official announcement from the War Office said that a consignment of armored troop carriers was being sent by train to Berlin. France announced it would join the U.S. and Britain in sending military reinforcements. Communist diplomats warned today that Russia would react strongly to the American, British, and French military reinforcement of Berlin.The implication was that Russia may be preparing to demand control of the use of communication routes to West Berlin in any forthcoming East-West negotiations. The diplomats stationed in London gave their views to UPI as British Foreign Secretary Lord Home interrupted his Scottish vacation for crisis talks with the U.S., French, and West German ambassadors on the immediate and long term aspects of the Berlin situation.«
Notiserna i skeppstidningarna pekade mot att det var allvar den här gången. När vi på måndagen den 21 augusti i tidigt 14
morgondis passerat Frihetsgudinnan och stigit i land i New York möttes vi av mer utförliga analyser i de amerikanska tidningarna. Det skulle så småningom visa sig att Berlinmuren – och vad den politiskt betydde för såväl Tysklandsfrågan som hela öst-västproblematiken – skulle spela en ganska stor roll i mitt liv. Jag reste vidare från New York till den lilla staden Petoskey i Michigan. Där var det sparsamt med utrikesnyheter i den lokala, sexsidiga tidningen Petoskey News Review. Men de stora TV-nyheterna trängde fram även till avsides belägna orter i den amerikanska mellanvästern. En mycket ambitiös lärarinna i samhällskunskap på Petoskey High School såg dessutom till att vi elever hölls underrättade om viktigare politiska händelser och analyser. På morgonen måndagen den 18 september 1961 kom meddelandet att FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld saknades efter ett befarat flygplanshaveri i närheten av Ndola i dåvarande Nordrhodesia. Bekräftelsen på Hammarskjölds död gjorde ett djupt intryck på den svenske utbytesstudenten. Långt senare skulle jag få lyssna till personliga berättelser kring den ödesdigra händelsen. – I oktober 1973 satt Dag Hammarskjölds nära medarbetare, Sture Linnér, i mitt vardagsrum i Kairo och beskrev hur han i september 1961 redan suttit fastspänd i flygplansstolen inför den planerade starten från Léopoldville i Kongo. Då gjorde hans chef reflektionen att det var oklokt 15
att de båda reste med samma flygplan. Det var bättre, sade han, att Sture stannade kvar – och kanske dessutom kunde kasta ett öga på den översättning av en text av Martin Buber som han just gjort färdig. Det räddade livet på Sture Linnér, som dock för alltid hade blivit känslomässigt fästad vid den unika människan Dag Hammarskjöld. – En annan aspekt av Ndola-katastrofen fick jag belyst i början av 1980-talet. Det var på en middag som ambassadören i Singapore, Håkan Berggren, arrangerade för Peter Wallenberg. Den besökande bankdirektören berättade om hur han, då han tjänstgjorde för Atlas Copco i Kongo, under många eftermiddagar haft medlemmarna i den svenska haverikommissionen på en drink i sin trädgård. De var givetvis helt uppfyllda av vad de fått fram om det störtade flygplanet och talade mycket om hur detta skulle tolkas. Fortsättningen på hösten 1961 bjöd på ytterligare händelser av storpolitisk betydelse. En dryg månad efter Hammarskjölds död, den 30 oktober, skakades världen bokstavligen av att Sovjetunionen genomförde ett spektakulärt kärnvapentest. Seismiska stationer världen över kunde konstatera att en 58 megatons bomb sprängts i atmosfären ovanför Novaja Zemlja. Det radioaktiva nedfallet kunde registreras över hela världen. Händelsen väckte stort uppseende i USA och gav ytterligare näring åt det kalla kriget. Inom ramen för detta hade också en kapplöpning mellan de två supermakterna för att erövra rymden givits stort utrymme i nyhetsmedierna. I april 1961 hade Sovjetunionen vunnit en seger då Jurij Gagarin blev 16