BÖGSKRÄCK av Fred Andersson
Till Grzegorz.
© Fred Andersson 2019 Kontakt: fred.andersson@gmail.com www.fredandersson.se Titel: Bögskräck Foto: © Grzegorz Fitał 2019 Pentagram: © Markus Widegren 2018 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789178511310
Förord................................................................................... 7 Cruising................................................................................. 9 Jag har ett rum. .................................................................. 23 Dött monster i hålet. ........................................................ 31 Frostblommor. .................................................................. 61 Månen. ................................................................................ 73 Kamera................................................................................ 91 Khanom............................................................................ 109 Flirtr................................................................................... 135 Miau................................................................................... 157 Picknickvänner. ............................................................... 185 Dejt.................................................................................... 203 Världen den sommaren.................................................. 209 Zebra & Xander. ............................................................. 241 Chubs and Chasers. ........................................................ 257 Befallaren.......................................................................... 283
Förord. Jag har alltid hävdat att skräck inte behöver vara skrämmande. Genren är mycket bredare än så och inbegriper ämnen och känslor som stundtals befinner sig väldigt långt ifrån spöken, monster och jumpscares. Ni kommer dock att få träffa alla former av naturliga och övernaturliga varelser i Bögskräck, med den gemensamma nämnaren att alla historier kretsar kring HBTQ-personer och inte nödvändigtvis homofobi. Ett av mina absoluta favoritcitat kommer från Damon Knights bok Charles Fort: Prophet of the Unexplained, och lyder som följer: "If there is a universal mind, must it be sane?". Jag tycker det representerar mina berättelser väldigt bra. Anledningen att du håller den här novellsamlingen i din hand är på grund av Tobias Myrbakk, vars novellsamling På Andra Sidan Stigen imponerade stort på mig och fick mig att ta upp skrivandet igen. Andra som fungerat som katalysator för mitt skrivande är min make Grzegorz (vårt förhållande har inspirerat mer än
7
en novell i den boken), som även fotograferat omslaget. Vi får inte heller glömma min käre vän Markus Widegren, en fantastisk författare, musiker och kreativ mentor. Och på tal om omslaget, det är taget på Stockholms bästa tillflyktsort för oss bokälskare; Antikvariat Verklighetsflykt. Tack Joel för att vi fick barrikadera oss i det inre rummet några timmar! Ni som läser detta, se nu till att besöka honom på Storkyrkobrinken 44 i Gamla stan. Hälsa från mig! Fred Andersson Stockholm, 2019-12-01.
8
Cruising. Det var en sådan där underbar svensk sommarkväll. På morgonen hade det regnat, men under dagen hade solskenet återigen torkat Stockholm fräscht och rent. Luften hade en nytvättad aura och runt omkring skrattade barn med munnarna smorda av allehanda äckliga, söta substanser. Tunnelbanetågets unkna lukt och nedgångna inre gjorde att jag kände mig smutsig. Jag längtade bara tills att dörrarna åter skulle öppnas och jag snabbt skulle kunna hasta upp till solskenet igen, förbi de av tuggummi nedfläckade entrédörrarna, ut i friheten. Det var inte bara jag på tåget. Några studenter satt utspridda, troligen på väg till universitetet för att studera. Mitt i sommaren? Borde de inte hänga på balla caféer på Söder eller Kungsholmen eller... jag vet inte. De flesta var djupt försjunkna i böcker eller med näsan in sina smartphones. Varför kan de inte njuta av livet någon gång? Inte bara sitta med näsan i torra böcker, sippa på smaklöst te från en smaklös automat och
9
tugga på en bit torr kanelbulle för att liva upp sina trista liv. Inte helt oväntat fanns det också vanliga män där. Inga studier som väntade. Inga barn att passa upp. De flesta var ganska snygga, eller ja... Det ligger i betraktarens ögon som man brukar säga. Men de tänkte på sitt utseende. Tajta t-shirts, tajta jeans. Där fanns också en och annan skjortbärare, med osäkra blickar och nervösa rörelser, äldre män som troligen inte skulle kunna få något ändå, men kunde runka av sig och tråna över de skatter som kunde ha varit deras en gång i tiden. Fördomarna handlar om att vi ligger med alla. Vilket vi inte gör. Långt ifrån alla. Men att bara gå ut i Frescatis djungel och välja och vraka kunde mycket väl vara dagens, eller veckans, höjdpunkt för många. Nä, Jag är inte desperat som vissa av de andra besökarna. Jag kunde mycket väl få det jag ville ha på annat håll. Internet. Klubbar. Pubar. Men att knulla i naturen är fantastiskt, speciellt med vackert väder, även om tunnelbanesmutsen kunde bli lite väl påträngande på vägen dit.
10
En av männen tittade upp. Han var i övre medelåldern någonstans, men såg ganska bra ut. Snyggt ansikte med raka linjer och inte allt för sliten hud. Såg ut att vara tränad också. Den lilla skäggstubben var avtändande, men han kunde ändå fungera som en nödlösning om det bara var åldringar eller överaktiva ynglingar där uppe på höjden. Jag känner till de flesta däruppe. Ibland dök det upp nya, men många var återkommande stammisar. Lite äldre och blekare för varje år. En del försökte föryngra sig med öststatsblondering och smink, men ett ansikte på fyrtio år är aldrig samma sak som en tjugoåring. För det mesta var det väl oss lite äldre som hängde där. De unga rumlade runt på sociala medier och appar som Flirtr och Snapchat och allt vad det heter. För min del har det aldrig riktigt fungerat. Jag vill gå ut och ta mitt byte. Välja och vraka på silverfat. Illamåendet hade precis uppenbarat sig när dörrarna äntligen öppnades. Skyndade mig ut på perrongen och snabbt mot utgången, förbi studenter som såg mindre roade ut. Jag förstår dem. Vem vill hänga på en
11
ansvarstyngd skola när det finns mycket trevligare sysselsättningar? Första gången jag hörde om Frescati på heta linjen för många år sedan. Det tisslades och tasslades bland unga och äldre röster. Någon ville träffas i en närliggande park. Någon på en offentlig toalett, något jag personligen aldrig själv förstått charmen i, och några… ja, de pratade om Frescati. Det är ett naturskönt område. Nära till vattnet, mysiga kolonilotter och perfekt för en kvällspromenad med tillhörande orgasm. Att bege sig upp på det lilla berget är som att uppleva en naturdokumentär i verkligheten, det enda som saknades var David Attenboroughs lugna röst i bakgrunden. Först verkar det alltid vara lite tomt, men sedan började alltid killarna titta fram som skygga, sällsynta fåglar. Promenera förbi, snegla och titta och spana. En del väldigt blyga, en del otrevligt framfusiga. Kända och okända. På utbredda handdukar med en bok i handen eller kanske kuken, helt utan skam. Det sägs att det skrivits en doktorsavhandling i kommunikation på Frescati. För en oinvigd är det som att ramla rakt in i en hemlig order där ingen riktigt vill
12
avslöja det hemliga handslaget. Man får se och lära sig helt enkelt. Förvånansvärt nog är bögknackarna få och man blir lämnad i fred. Ibland, men det är sällan, kan givetvis en tant med liten hund förvirra sig upp i skogen i tron att hennes ljuvliga promenad skulle sluta med en stillsam kopp kaffe på en bänk istället för att få beskåda en vuxen man som suger kuk bakom en buske. Upp till trettiofem år är det lugnt, man är fortfarande välbevarad och åtråvärd. Men när man däremot börjar ta sig över fyrtio börjar det bli svårare. Jag har dock undvikit all form av skönhetsfixering, även om jag har hårdare krav på mina sexpartners än mig själv. Folk får köpa mina allt mer tilltagande rynkor utan att klaga. De vet att det är värt det, och givetvis måste de pröva för att se vad de annars skulle missa. Det är få som säger nej till mig. Träffar jag någon som är något äldre får de sig en yngre snygg kille och träffar jag någon yngre får de en man med erfarenhet. Alla blir nöjda. Även en gammal gubbjävel som jag själv. Ögonen började tåras när kvällssolen letade sig in bakom de slitna solglasögonen. Jag kisade och försökte
13
återfå synen. Sprang in på Pressbyrån och köpte en energidryck. Det stod en söt kille bakom disken. Han log åt mig och jag torkade tårarna med en pappersnäsduk som han gav mig. "Fan vad varmt det är" lyckades jag klämma ur mig och han svarade något artigt, men intetsägande. Men han log fortfarande. Det där speciella leendet. Jag hade sett det förut. Han sneglade på klockan och jag insåg att det troligen snart var dags för honom att sluta för dagen. "Nä, nu ska jag ut i solen... Men du får ha en bra dag!". Han var jävligt söt. Jag satte på mig solglasögonen igen och blinkade åt honom. Vet inte om han såg det, men jag såg till att tydligt gå i riktning mot Frescati. Det var livligt uppe i skogen, mer killar än vanligt. Det rörde sig i skuggorna och ibland förde vinden med sig ett dovt sorl av de samtal och ljudet av erotiska möten som pågick. Jag gick min vanliga runda, genom åren upptrampad av nyfikna, desperata, kåta, förälskade, sugna och ibland otrogna män. Som en myrstig, med små avgreningar hit och dit. Jag valde
14
alltid samma runda. Varför förnya sig? Området var inte speciellt stort och man slapp trampa i använda kondomer eller kladdiga våtservetter. Killarna höll sig vid sidan om, oavsett om de var synliga eller inte. Lite längre bort kom den ensamme mannen, skogens ständigt återvändande desperata figur. Storväxt och med rullande, utstående ögon, taffligt framtumlande över snubbelvänliga rötter och kantiga stenar. Jag tror aldrig han får något. Han får inget av mig heller, men jag tycker ändå synd om honom. Det finns inget som smärtar extra mycket som ensamma människor. De finns sådana som alltid strävar efter den eviga romantiska kärleken och sådana som mig som tycker om singellivet och knulla runt. Har testat på en fast partner en gång. Det fungerade i åtta månader, sedan blev längtan efter jakten för stor - och öppet förhållande var inget han ville kännas vid. Jag ville ute och erövra. Att dominera. Att äga. Att man kan vara ensam men ändå tillhöra en flock, den vackraste av gemenskaper. Det går att befrias från ensamheten. Men det måste finnas mod till det och alla är inte lämpade. Ibland är
15
man hungrig och vill ha något snabbt, ibland räcker det med att bara nafsa lite. Den ensamme mannen skulle aldrig få komma med i gemenskapen. Ingen ville ha med honom att göra och på sätt och vis är det nog bara bra. Det är vi starka som ska finnas där. Utbölingarna ska hålla sig borta. De kan titta på, men det är allt. Nu tittade han på mig också. Och börjar följa efter mig. Fan. Han vet att jag aldrig skulle ge honom gåvan. Men kanske kunde jag få användning av honom ändå… Jag log och lät honom smyga efter mig, även om hans klumpiga rörelser avslöjade honom hela tiden. Nu fick han sköta sig själv. Själv ville jag hitta någon. "Vad gör en snygg kille som du på ett ställe som det här?" Rösten kom från sidan, bakom ett träd, och klingade snart över i ett skratt - uppenbarligen åt den klyschiga repliken. Skrattet var mjukt och hjärtligt, fyllt av glädje och värme. Det var grabben från Pressbyrån. Det var nästan att jag rodnade. Han kunde inte ha varit mer än tjugofem, tjugosex år, oförstörd hy och vackra stora bruna ögon. Öronen stod ut lite, men inte att han
16
Bögskräck är inte bara en irrationell rädsla för andra människor; i denna novellsamling är det den Thailändska djungelns mörka hjärta, en blodig jakt på kroppar i Stockholms grönskande cruisingområden, en minst sagt nervig första dejt på centralen, ett monster som långsamt växer sig allt större någonstans i norrort och det där pirret när man blir riktigt kär för första gången, och undrar om man kommer att överleva fasorna som väntar. En resa in i det mänskliga och omänskliga psykets vindlingar, från kärlek och hat till förnekelse och bejakelse. Detta är din biljett till att bevittna världens undergång på första parkett. Fred Andersson, född 1977 i Västerås, men är numera bosatt i Märsta utanför Stockholm tillsammans med sin make Grzegorz och två katter. Han jobbar som redaktör och inslagsproducent, med bland annat Det Okända och Spökjakt med Jocke och Jonna bakom sig och är en återkommande skräckfilmsexpert i PP3.