9789178510429

42 små overkliga berättelser direkt från verkligheten...

Alf Benk ALLTID Nå´t

© 2020 Alf Benk Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-042-9

ALLTID Nå´t Några små (fyrtiotvå) humoristiska berättelser, tagna direkt från overkligheten...

Här kommer de (i nummerordning) 1 - Välkommen!

2 - TUT-TUT 3 - SMS 4 - A-B-C 5 - Upp Till 100 Procent 6 - JAG - En Smyganarkist 7 - Ordspråk Är Kul(t) 8 - EGO(n) 9 - GPS 10 - Mus I Vårt Hus 11 - Sifferminne 12 - Jag Har Kissat Bredvid Arne Weise 13 - HAJ-HAJ! 14 - Under Kontroll 15 - SITTA I SJÖN 16 - MIKRO-Fobi 17 - SPARA KVITTOT! 18 - Ernest Hemingway 19 - ARGA Män i Staffanstorp 20 - Ei saa peitää 21 - Clas Ohlsson 22 - Är i Afrika - KOMMER STRAX! 23 - TVÄTTMASKIN 24 - Värdelöst Vetande 25 - TOKYO - Here I Come 26 - Kungsribbattamjööf (GUD finns på ICA MAXI) 27 - CIRKEL-kurs För Fyrkantiga 28 - GLAD PÅSK! 29 - Kärleken Är Lomhörd (CHIPS-O-PIPPA) 30 - GÅR-DAGEN 31 - Att Göra Bort Sig - ATTIRALJER (Gör En Duva Glad) 32 - MITT I NATUREN (På Kant Med Kantareller) 33 - Att Få Tyst På En Man Med Gul Slips 34 - Lampor-o-Limpor 35 - P-OROSKOP 36 - GUMMIBAND och Telefonförsäljare 37 - Att Åka Buss Utanför Vårt Hus 38 - GUSTAV VASA 39 - Volvo Är Bra Bilar 40 - Jag Rullar (Om Jag Blir Knuffad) 41 - GNÄLL-TARMEN 42 - ATT SKRIVA EN BOK

VÄLKOMMEN! Jag gör det.

Jag är inte ensam om det.

Många andra gör samma sak...

Vi är en liten, eftersatt och ouppmärksammad grupp i samhället.

Det ska det bli ändring på.

Det är vår tur nu.

Nu kommer det...

Jag skickar brev till Ludvika!

Det känns skönt att ha kommit ut. Jo, jag vet - jag är inte ensam mot världen. Jag har hört ryktas att det ska finnas fler som gör det.

Själv skriver jag små lappar som "ha en bra dag" och "Efter regn kommer alltid solsken".

Jag stoppar ner lapparna i små, blå kuvert och postar dem med adress Ludvika.

Inte till någon speciell, utan jag skriver bara "Ludvika" på det lilla, blå kuvertet.

Det är en ganska ensidig korrespondens, ska erkännas.

Hittills har jag inte fått ett enda svar.

Men jag ger inte upp.

Det är Vi mot resten av Världen. Vi står unisont som en man och hävdar vår rätt att skicka brev till Ludvika!

Snart är det Vår Tid! Säg det!

"Jag är stolt och jag skickar brev till Ludvika!"

Kom ut du också...

Välkommen!

TUT-TUT Min bil drar åt höger...

Jag vet inte vad som är fel... kanske var en tidigare ägare moderat?

Jag tror inte att det är GRANEN som orsakar det i vart fall.

Den som hänger i backspegeln alltså. Inte den till Jul. Det vore ju för tokigt...

Den luktar kottar. Granen i backspegeln alltså. Kottar och blåbär. Blåbär är gott. Kottar kan jag inte uttala mig om.

De ser man ju så sällan. "Här är det ju inte en kotte", som ordspråket säger.

Det är så sant som det är sagt!

De flesta håller sig ur vägen när jag kommer körandes. Ungefär som kottar.

Men man vänjer sig. Vid att bilen drar åt höger, menar jag...

Det är inga STORA bekymmer. Tycker inte jag iallafall. Förutom i vänstersvängar då, möjligen.

Som när jag signalerar klart och tydligt att jag ska svänga VÄNSTER. Och sen så kör bilen, av sig själv, åt höger...

Det måste sägas - det har skapat en viss uppmärksamhet hos andra bilister...

De tutar och vinkar. Med hela handen. Ibland bara med ett finger.

Men det är ju enbart trevligt. Jag brukar hälsa tillbaka. Man ska vara snäll i trafiken...och tänk - så många nya vänner man får. Bilism knyter an på något sätt. Fogar ihop människor. Ja, SÅ är det!

"Man far inte IFRÅN någonting. Man förs samman." Oftast med en smäll...

Det har inte skett någon olycka än. Men den som står i farstun, får dock snart se...eller vänta, hur var det nu?

Någonting med troll, tror jag. Eller en å. Ja, SÅ var det! Den som har gott om troll väntar aldrig för länge. För VIPS, så hoppar de över ån och ropar "HEJ"! Ett ord i rättan tid. Och i dessa tider vet man ju inte alls hur det ska gå.

Det visste man ju förr. Eller ialla fall NU, när man minns tillbaks.

Det känns tryggt på något sätt. Säkert. Att man inte vet vad som ska hända (förräns det har hänt).

Annars läser ju man så mycket om hemska saker...som har hänt - INNAN man läser om det.

Efteråt kan det ju inte hända. Då kan ju ingen skriva om det. Det vore ju för tokigt. Sånt kan jag skratta länge åt...HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA (ibland längre).

Ta drunkningsolyckorna - till exempel - de är ju inget att skratta åt, det var inte så jag menade.

Där höll jag på att ta mig vatten över näsan! Hur man än vänder sig så har man den trots allt där bak!

Inte näsan förstås. Det vore ju också för tokigt!

Jag menar såklart ÅSIKTEN. Den är ju delad. Precis som baken. Och alla har den. En del har flera stycken.

De understiger vida trafikolyckorna. Drunkningarna i vatten, är jag nu inne på igen. Får en ju att tänka till.

Har därför fyllt hela min bil med vatten.

Man vill ju inte omkomma i trafiken. Och drunkna verkar ju vara så mycket säkrare...

För att vara på den Absolut Säkraste sidan så använder jag flytväst när jag kör.

OANSVARIG ska aldrig någon kunna beskylla mig för att vara! Jag tänker på mina medtrafikanter hela tiden.

För enligt statistiken så sker ju faktiskt de allra flesta drunkningsolyckor bara när personen i fråga inte bär flytväst.

Och inte kör bil...

Tyvärr så inverkar flytvästen ansenligt på min koordinationsförmåga. När jag ska slå på vindrutetorkarna (tro mig, de behövs med så mycket vatten i bilen), så går helljuset igång!

Alla blinkar åt mig. Men det är ju bra. Att hälsa i trafiken. Hälsan ska man vara rädd om.

Trafik däremot är farligt. Det blir mindre farligt om alla hälsar och är glada.

Eller är ute och simmar. Utan att drunkna. "Simma lugnt", heter det ju. Så, det stämmer säkert.

Och stämma i bäcken ska man ju, likt det där ordspråket, som jag inte riktigt minns.

Eller, som jag skämtsamt brukar uttrycka det; "Hellre än fisk i havet än två åla-huvuden på vägen!

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer, för nu ska jag ta en tur i bilen igen.

Gaspedalen verkar dock ha hängt sig. Men det är ingenting man ska hänga upp sig på. Som på en krok, då menar jag.

Den är till för fisk. Eller hänga handduken på.

Fast, DEN kan man kasta in också. Handduken. Precis som vanten. Eller tärningen.

Och den hänger ju där- bredvid granen. Tärningen då, alltså. Som luktar kottar och blåbär.

Granen - då förstås.

Handduken behöver jag när jag är ute och kör bil. Och tärning spelar jag aldrig. Det är för riskabelt.

Ungefär som att köra bil.

Det borde fler ha. Inte en tärning, då utan en Handduk alltså.

Det finns alldeles för många förare där ute, som inte är torra bakom öronen...

Och blåbär.

Fler borde tänka på Trafiksäkerheten. Liksom jag. Och inte bara lita på att man ska ha flyt...

Hoppas nu att bromsen inte slutar fungera också.

Det vore inte roligt. Då kan det sluta riktigt illa. Man kan bli hur blöt somhelst...

Ajdå - där slutade bromsen att fungera!

Det är Tur att man har flytväst...TUT-TUT!

SMS "Våfflor".... ....nä, vänta här nu - nej, det blev fel, jag skrev visst ett "å" istället för ett "ä". Så dumt...

Våfflor är gott i och för sig, men det var inte riktigt det jag ville säga...

Vikmanshyttan....velocipedemancipulator....valavföring....nääeh... eeeh - VÄLKOMNA ska det vara!

YESS! Där satt den!

T9-funktionen var visst aktiverad...

Till den här lilla blöjan...bloppfen....ässch... Bloggen! Om SMS å sånt...ska ni vara.

VÄLKOMNA alltså. (jävvla T9!) Hur fasen får man???? Jo, NU tror jag att jag fick rätt på det...

---------------Jag måste erkänna... Jag tillhör inte generationen som kommunicerar via SMS. Men jag har skaffat mig en såndäringa modern mobil på äldre dar.

Man vill ju hänga med i dessa moderna tider!

På min tid var "mobil" nåt som hängde ovanför vaggan.

Snurrade runt-runt-runt för att den lilla bebisen skulle hålla sig på något-så-när gott humör.

Inte så annorlunda mot Nu faktiskt. De unga av dag verkar stirra stint i sin mobil, vartän de rör sig och far hän. De skrattar åt allehanda saker som rör sig och "gillar"...

Fasen vet om det har blivit någon förbättring. Jag menar, kommunikations-vis. Förstår folk varandra bättre nu, när de kan kommunicera dygnet runt? Har vi blivit visare?

Förr i världen skickade vi brev. När vi ville ha något sagt. BREV! (T9-funktionen översätter "brev" med "brb").

Jag vet inte vad BRB är för något?? Bread and Breakfast? Jag får återkomma till det. Snart.

När jag begripit (kan dröja).

Precis som brev på den tiden. Det kunde dröja innan mottagaren svarade, men väntan...."väntan" var något speciellt.

Man hade något att VÄNTA på!

Idag - sker allting "NU" (gärna innan). Folk kan inte vänta. Allting måste ske "NU". Det är inte som "då"...

Ursäkta att jag klagar - jag FÖRSÖKER faktiskt att anpassa mig till dessa moderna tider...

--------------Häromdagen skickade jag ett SMS till en avlägsen nära bekant om att jag hade plockat de tulpaner vi kommit överens om att jag kunde plocka "närsomhelst" i den avlägset nära bekantas trädgård, även när den "avlägset nära bekanta" inte var hemma.

Min "avlägset nära bekanta" har också skaffat sig en mobil, men den drutten begriper ju inget. Till skillnad mot mig, som hänger med...

Efter uträttat ärende, ville jag (som den artige individ jag är) tacka för ynnesten att få beträda nämndas trädgård med mina fotavtryck, trots att denne inte var närvarande...

Jag började med att trycka på "T" som i "tack", på min mobiltelefon.

Fick då genast upp stavningsförslag på allt från "Tussilago" till "Tyrannosaurus Rex".

"Tussilago" är ju i-och-för-sig en närbesläktad art av blomster, snarlik tulpanen.

"Blomma som blomma", tänkte jag. Går säkert bra.

Så långt - allting väl...

Men hur det var -inte alltför bevandrad i sms:andets ädla konst, så blev meddelandet följande: "Tyrannosaurus Rex tackar planlöst för uppvaknandet av trädliket, svältandes genom din hammock."

(Tulpaner är tacksamma plantor som vaknar upp av vatten, om man sätter dem svalt i hallen, var mitt meddelande).

Jag råkade trycka på "skicka" i mitt något förvånade tillstånd...

Den avlägset nära bekanta går numera på andra sidan av gatan när denne möter mig på densamma gata...

(På vilket vis har kommunikationen blivit visare?)

--Försökte häromdagen skicka ett "förlåt".

Med hjälp av T9-funktionen blev resultatet: "Frigolit".

SMS är ju tänkt (förmodar jag) att vara ett sätt att föra människor närmare varandra.

Enkel kommunikation.

Direkt svar.

Inte en helt lyckad uppfinning, enligt min mening.

----Träffade vår lokala präst nyligen i den likaså lokala orten där jag bor. Han hade också mobil.

Förvånad blev jag!

Och ännu mer förvånad blev jag när det visade sig att vi gått i samma klass, på den tiden som brev fanns (ett tag sedan, alltså).

Efter ett långt och trevligt "de-ja-vu", skiljdes vi åt. Jag fick hans nummer.

På bussen, på väg hem, ville jag bara återknyta till vår sammankomst genom ett trevligt formulerat SMS; Började med att försöka skriva "Dejavu...." (gamla minnen sprudlade, jättekul att språkas, förresten).

Men det blev: "Din gamla djävul - Sprätt dynga, krymper hela fläsket!"

(SEND) Nästa söndag vågar jag inte gå i kyrkan.

Jag får skicka ett SMS istället...

A-B-C Jag har inte Alzheimers.

Iallafall inte vad jag kommer ihåg. Och det är ju skönt att glömma.

Fast VAD, minns jag inte riktigt...

Ibland kommer jag inte ihåg vad jag nyss skrivit. Ibland kommer jag inte ihåg vad jag nyss skrivit.

Fast det gör ingenting. Det är väl ingen som orkar läsa vad jag skriver ändå?

Dessutom ska man ju läsa MELLAN raderna, har jag hört.

Brukar lämna låååååånga rader mellan det jag skriver bara så att

för Ni kan

Er

skull läsa

liksom mellan dem

(raderna alltså...)

Bokstäver har jag annars ganska lätt för. Särskilt "F". Det är en trevlig bokstav. Fast kanske inte så trevlig som ett "A". Jag brukar slänga in ett "A" lite här och där bland deAt jaAg skriAver.

Inte Aav någoAn särAskild orsAak. Men kan man, så varför inte göra det, som jag alltid brukar säga.

Kan man så varför inte göra det... eller har jag sagt det redan?

Siffror har jag däremot betydligt svårare för. Sjuor till exempel. Om dem tycker jag inte alls.

Jag kanske är siffer-rasist? Usch då, det låter inte särskilt trevligt; "Siffer-rasist". Hoppas det inte smittar.

Fast, Nä, jag tycker ju om "sex"...så det är nog ingen fara. Eller jag menar FAaArAaA. Man ska inte vara rädd för att använda attiraljerna (nä, men usch - så Fel det blev nu - jag menar såklart BOKSTÄVER och SIFFROR - inte något annat - Snuskhumrar där!!)

Man kan gör mycket med både det ena och det andra (jag talar fortfarande om bokstäver och siffror).

Siffror kan man räkna med till exempel. Fast inte Jag förstås. Det kan man räkna med. Eller ut.

Att jag inte kan räkna menar jag.

Nä, bokstäver, som sagt, har jag mer fallenhet för.

Ibland skriver jag så fort att jag inte hinner med förstås, då kan det bli lite JHÖän söhnJOHOakim lkmä?HY(ATjb - hursomhelst.

Men Hursomhelst är ju bättre än inget alls, som flickan sa. Näjmen, FY - nu blev det sådär igen...

----------Folk läser inte så mycket numera. Har jag läst någonstans. Tror jag. Jag kan inte läsa. Men det behöver man inte kunna. Det var det iallafall en som sa till mig för ett tag sedan, nu när jag tänker efter.

Han hade läst vad jag skrivit. "Det här kan man ju inte läsa", sa han. Så det stämmer nog.

Läsandets konst är förbi och tiden med den. Men jag är glad ändå på något sätt. Jag skriver mig lycklig.

Hur skriver man egentligen en bok?

Simmar björnar i motvind?

Vem kissade bredvid en kändis på Kastrups flygplats 1988?

Finns Gud på ICA MAXI? Och - hur får man tyst på en man med gul slips?

Ni har säkert - dessutom - undrat över kannibalers matvanor på Yttre Hemorrojderna...(ofta) I denna bok finner Ni läsare svaren på allt detta och lite till.

ALLTID Nå´t!

www.bod.se