ful a tjejer
GILLA BÖCKER © Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson, 2020 Omslag: Vendela & Valentin Illustrationer och handtextning: Stina Wirsén Tryckt av Livonia Print, Lettland, 2020 ISBN 978-91-7813-133-4 Gilla Böcker är en del av Lilla Piratförlaget. www.lillapiratforlaget.se
1.
Fram till stunden när Linnea tar fram sin telefon är det här en helt vanlig dag. Tilde, Linnea och resten av klass 8B sitter utanför matten. Klockan är typ kvart över ett, och lektionen börjar snart. De har prov. Vissa är stressade över det. Tilde är lugn, som vanligt. Hon har pluggat och kan det här avsnittet. Allt är helt okej ända tills Linnea halvviskar ”har du sett?”. Hon låter allvarlig och håller fram mobilen för att visa Tilde något. ”Men lova att inte bry dig, okej? Det är bara en skitdum grej”, varnar Linnea. Först fattar Tilde inte vad det är. Bilden på henne från skolkatalogen? ”Är ni med nu då, klassen? Ett, två, tre, bajs!” hade foto grafen hojtat så att de skulle börja skratta. Ett, två, tre, bajs? Seriöst? Som om de var tre år. Det pate tiska är att det tricket funkade på nästan alla. På fotot ler eller 3
skrattar alla Tildes klasskamrater. I mitten av den glädjen sitter hon själv och ser ut som en zombie, kanske man kan säga. Om man är lite snäll. En drogad zombie, om man är ärlig. Halvslutna ögon och halvöppen mun. Tyvärr råkade hon visst både vara på väg att blunda och göra en konstig min precis när fotografen knäppte. Och tyvärr valde han ut just den bilden till skolkatalogen sen. Det är ett sånt foto man vill deleta på en gång och aldrig behöva se igen. Lycka till med det när det hamnar i skol katalogen. Förra veckan när den kom hade de lika gärna kunnat ställa in lektionerna resten av eftermiddagen. Alla satt och bläddrade som besatta. Kommenterade och jämförde. ”Synd”, hade Linnea sagt om Tilde och klassfotot efter ett tag. Hon lät som en mamma som vill vara snäll och trösta, men det finns inget annat att säga än ett lamt ”Nej, vad synd. Usch, vad tokigt det blev”. Jo. Visst. Jättetokigt. Ungefär total katastrof. Den fulaste bilden någonsin. Och nu är det just den som är där på Linneas mobil. Någon har fotat av klassbilden, zoomat in på Tilde, publicerat detta på insta, på ett konto som heter … Tilde måste kolla ordentligt för att se att hon verkligen läser rätt. Fula tjejer. Kontot heter Fula tjejer. ”Vad är det här?” Hon har aldrig sett eller hört om det förut. Fula tjejer. Herregud? ”Ett helt idiotiskt konto”, säger Linnea. 4
”Men vadå, vem har det? Vem är det?” ”Det är anonymt. Säkert någon som tycker sånt här är ett kul skämt.” Linnea gör kaninöron i luften när hon säger kul skämt. ”Fast jag vet inte vem.” I samma stund går ett par killar i en av de andra åttorna förbi dem. De tittar på Tilde. Rakt på. En av dem flinar elakt, och när de har passerat fnissar båda två. De försöker inte ens dölja det. Det är meningen att hon ska se att de tittar och höra det där föraktfulla fnisset. Det känns som att få en örfil att fatta det. Hon har aldrig fått en örfil, men det behövs inte. Nu vet hon hur det känns. Hela huvudet bränner. ”Hur många har sett det?” ”Några bara”, försöker Linnea. ”Säkert inte alla. Och du, sorry, jag menade inte att …” Tilde ser sig omkring. Det är för mycket folk här. Hon måste få vara i fred och utom synhåll. Kunna kolla på sin egen mobil och försöka fatta vad det här Fula tjejer är. Men just när hon reser sig för att skynda iväg, öppnas dörren till mattesalen av Sebbe, deras mentor och mattelärare. Han har varit där inne och fixat i ordning för provet. ”Tilde, stopp! Vart ska du? Vi börjar ju nu.” Alla vänder sig mot henne. Hela klassen och typ hela skolan. De tittar på henne. På hennes ögon och mun och allt annat fult som tydligen är hon. Ett extra drygt flin drar över Mirzas ansikte. Samma sort som flinet från killen i den 5
andra åttan nyss, och då fattar hon. Mirza har också sett. Alla här kanske har det? Tjugofyra personer i hennes klass. Fyrahundra på hela högstadiet. De älskar säkert det här. I alla fall Mirza och hans gäng. Tänk om det är han som har Fula tjejer?! Mirza har stört sig på Tilde från dag ett eftersom hon inte köper alla hans idiotiska påståenden om världen rakt av. Att tjejer och killar är så olika, att det inte spelar någon roll vad Sverige gör för klimatet så länge Kina finns, och bla bla bla. Saker som fak tiskt måste ifrågasättas för att nittionio procent av det är helt fel. Och Tilde har ifrågasatt, gång på gång. Tråkigt nog har ingen tackat henne för det. Tvärtom. Hon flyttade hit precis innan sjuan började och hann bara gå två veckor i sin nya klass innan hon var stämplad som ”jobbig”. Hon! Numera kan hon knappt öppna munnen utan att Mirza och de suckar och stönar. Just nu glittrar dessutom något extra förväntans fullt i hans blick. Hon fattar att han väntar på en reaktion. Kommer hon att flippa nu? Skrika, gråta? Hahaha, peppen! Den jävla jäveln. En sekund är Tilde nära att slita åt sig Linneas mobil och visa Fula tjejer-kontot för Sebbe. Nu på stört. Alla lärare älskar ju att upprepa rådet ”prata med en vuxen” när det handlar om nättrakasserier. Att be Sebbe om hjälp skulle säkert få bort Mirzas dryga flin fort som fan. Svårigheten är att Tilde inte tror hon kan säga ett ord om det här utan att 6
börja gråta, och det sista hon vill är att bryta ihop offentligt. De ska absolut inte få nöjet att se henne i tårar. ”Nej, jag ska ingenstans”, säger hon till Sebbe. Hon för söker göra rösten stadig och hålla upp huvudet när hon sveper förbi honom in i klassrummet. Tilde sätter sig vid en bänk i fönsterraden. Alla tittar fort farande på henne. Jasmine fnissar till och med, och Tilde får lust att smälla till henne. Vråla något. Storma iväg. Lämna den här jävla skolan, ja, hela den här förbannade jävla kuk hålan. Men hon gör självklart inte det. Hon sitter lugnt kvar. Tvingar sig. Biter ihop hårt. ”Sådärja, då kan ni starta”, säger Sebbe när alla är på plats och har tagit fram pennor och allt nödvändigt. ”Lycka till och kör hårt nu, gänget.” Tilde stirrar ner på sitt prov. Matte. Viktigt. Lycka till. Kör hårt. Gänget. Alla siffror flyter ihop på pappret och hon blinkar flera gånger för att få bort tårarna. Hon ska fan inte börja gråta. Aldrig börja gråta. Man får inte gå förrän det har gått trettio minuter. Det är en av Sebbes regler på prov. Tilde är den första som lämnar in. Hon styr rakt mot toa letterna. De i andra änden av huset, borta vid entrén. Hon hinner precis dit innan allt brister. 7
Efter att ha kollat Fula tjejer på sin egen mobil, vet hon att kontot har funnits ett par veckor. Flera bilder är upp lagda. De första är kändisar. Sen kommer några lärare, bland annat deras mentor Anna. Skitelaka kommentarer. Drygsmarta liksom. De känns inte så Mirza. Han skulle nog ha kunnat komma på ett sånt här konto, men skulle han verkligen kunna skriva de här bildtexterna? I såna fall är han mycket smartare än vad Tilde har trott. Det är flera likes och kommentarer på varenda bild. Efter mentor-Anna börjar tjejer från skolan dyka upp på kontot. Tilde är den fjärde. Man ska inte bry sig om hur människor ser ut, men nu när hon tydligen är Gnestas och Frejaskolans fjärde fulaste tjej, är det omöjligt att låta bli. Hon har alltid tänkt att hon är typiskt mittemellan när det gäller utseendet. Inte jättevacker eller jätte söt, men inte jätteful heller. Alltså förutom på den där bilden, men inte annars, inte i vanliga fall? Hon har blå ögon. Håret är axellångt. Mellanbrunt. Hon håller på att spara ut luggen. Det är ett evighetsprojekt för hon råkade klippa av den lite i somras. Så har hon en näsa som ser ut som … en vanlig näsa. Och en haka och ett par kinder och en panna och … Inget är konstigt. Allt ser okej ut, har hon tänkt. Fast det kanske bara är hon som inte har fattat. Gått runt här och trott något som är helt, totalt fel.
8
2.
Det första Jasmine ser när hon kommer ut från matteprovet är ryggen på Tilde som springer mot toaletterna. Det är ovanligt, Jasmine brukar alltid vara först ut ur klassrummet efter proven. Inte för att hon är smartast utan för att hon tröttnar snabbast. Men idag var Tilde snabbare. Antagligen ska hon låsa in sig och grina över den där bilden. Det kan man verkligen fatta, ingen vill bli uthängd på Fula tjejer. Det andra Jasmine ser är Amir och Abbe. De sitter upp hasade i ett fönster, Amir nickar taktfast och trummar med händerna på allt han kommer åt: väggen, fönsterglaset, sina egna lår, luften. Abbe vrider sig bort när Amirs trumhänder närmar sig. Jasmine tänker att Amir är den snyggaste hon vet. Jasmine tänker också att hon inte vet om hon fortfarande är den snyggaste Amir vet. De tjafsade i söndags, sen har de inte 9
hörts. Hon skulle vilja prata med honom nu. Men Abbe är där. Abbe är alltid där Amir är. Nu sitter han med mobilen, vänder sig mot Amir och visar upp skärmen. Amir slutar trumma och böjer sig fram. Båda garvar, men mest Amir. Hans skratt är nästan som ett skrik. Jasmine tar upp sin mobil, trycker fram instagram och Fula tjejer-kontot. Hon skrattar nästan högt, bilden på Tilde är verkligen ful. Och pinsam, hon fattar om Tilde aldrig mer vågar visa sig i skolan. Jasmine gillar bilden och scrollar vidare på kontot, det är mest misslyckade foton på kändisar. Men bästa bilden är en på Skräcken som står i dörren in till lärar rummet. Håret är stripigt och ögonen stirrar vilt. Skräcken heter egentligen Anna Ödlund. Hon är en av klassens mentorer och har varit lärare i svenska och franska på Frejaskolan sen innan skräcködlorna dog ut. En gång pratade Abbe om hur hon hade lutat sig fram över hans bänk. ”Alltså skräcken! Anna stinker!” sa han, och Amir garvade och sa att hon fan borde heta Skräcken. Så nu har folk börjat kalla henne det. Nästan alla kommentarer är skrattgråtande emojis men Jasmine får instafeeling och skriver hashtags: #fulakärringar #skräckenäcklet #dentantenstinker. Sen stoppar hon ner mo bilen i fickan, hör plingen av likes och kommentarer när hon går mot matsalen men bryr sig inte om att kolla. Det räcker att veta att många gillar. 10
Sist på eftermiddagen har de dubbeltimme i svenska. Tildes stol är tom, alla fattar varför men ingen säger något. Jasmine gäspar, hon är aptrött. Och samtidigt rastlös. Och uttråkad. Lektionen är så seg att det känns som att tiden går baklänges. Skräcken står vid tavlan och maler på om sagor och fabler och vad som är skillnaden. Eller kanske vad som inte är skill naden? Whatever. Om Jasmine pallade göra en värsta-i-livetlista skulle den vara ungefär: 1. Byta liv med Tilde, det vill säga vara totalförnedrad inför hela skolan. 2. När det är dåligt mellan henne och Amir. 3. Dubbeltimme med Skräcken. Just nu: check på både punkt två och tre. Jasmine halvligger över bänken, sneglar mot Eleni som sitter bredvid. Hon har flyttat stolen så långt bort som möjligt, håller hårt i pennan och antecknar noggrant. Säger ingenting. Eleni säger nästan aldrig någonting, hon bara sitter där och antecknar, lektion efter lektion. Det rycker i Jasmines ben, det måste hända något snart om hon inte ska somna. Utan att egentligen ha någon idé om varför lutar hon sig åt Elenis håll, försöker ta sig in i hennes synfält. Det går knappt att se men Eleni reagerar direkt: en blixtsnabb blinkning, en minimal höjning av axlarna. En automatisk vaksamhet. ”Chilla, professorn”, viskar Jasmine. Eleni möter hennes 11
blick utan att knappt ens vrida på huvudet. Jasmine ler. Sen sträcker hon blixtsnabbt fram handen och sliter åt sig Elenis block. Eleni sträcker sig efter men är för långsam. ”Ska bara kolla”, säger Jasmine och börjar bläddra. Marginalerna är fullklottrade med anteckningar, det är siff ror och kanske klockslag och ord utan sammanhang. Jasmine fattar inte ett skit. ”Vad är det här?” Eleni spänner ögonen i Jasmine. ”Ge tillbaka blocket”, säger hon. Jasmine bläddrar lite till, men tröttnar och slår ihop pär marna. Lägger tillbaka blocket på Elenis bänk. Orka bry sig. Lektionen tar faktiskt slut, efter ungefär hundra miljarder år. Jasmine reser sig först av alla, sliter åt sig mobilen ur lådan vid dörren och går ut utan att lyssna på Skräckens läxinstruktioner. Orkar inte höra ett enda ord till, orkar inte vara här en enda lång sekund till, orkar framför allt inte sitta still. Hon nästan springer till skåpet, kastar in böckerna och drar åt sig jackan. Tar djupa andetag när hon rusar över skolgården, det var kallt i morse men nu värmer solen som om det vore mitt i sommaren och inte alls slutet av septem ber. Jasmine tänker att det är som att hon kan andas igen 12
efter att inte ha fått syre på flera timmar. Tänker att den här skolan dödar en. Utanför skolgården stannar hon upp framför Frejaskolans skylt, håller ut mobilen och plutar med munnen mot kame ran. Hon är noga med att hennes spetsiga hörntänder inte ska synas. Vrider nästan automatiskt på huvudet till sin snygg vinkel. Ingen hakskugga, inget utsmetat smink, inga synliga finnar. Perfekt. Skriver ”Kommer kanske aldrig tillbaka” under bilden när hon lägger ut den på instagram. Det tar inte ens två minuter innan Amir kommenterar: #snyggatjejer #dentjejenstinkeraldrig #jokomtillbaka! Och då längtar Jasmine till imorgon och Frejaskolan i alla fall.
13
3. Eleni
Eleni stänger sovrumsdörren bakom sig och vrider lättat om nyckeln. Hon vet egentligen inte varför hon låser. Pappa har inte kommit hem ännu, och Sivan är bara en hund. Men Eleni gillar att vara i fred när hon tänker. Hon koncentrerar sig mycket bättre när det inte är så mycket ljud och intryck överallt. ”Vad är det här?” Jasmines ord från lektionen tidigare idag ringer i öronen på Eleni när hon plockar fram sitt block. Hon slår upp samma sida som Jasmine fick syn på under svenskan. Stressen över att någon annan hade tillgång till blocket i flera sekunder känns fortfarande i kroppen. Hon har varit med om situationen förr. Det var ett tag sen nu, men det fanns en period när hennes noggranna anteckningar från lektionerna var ett ”kul skämt” att skicka runt i klassen. Eleni har aldrig förstått det 14
roliga med det. Men på den tiden fanns det i alla fall inget hemligt i hennes block. Det finns det nu. Hon granskar sin egen handstil med laserblick. Margina lerna är fulla av anteckningar. Eller kodord, kanske man kan säga. Det står saker som: f tisdag torsdag, 18–19.30 Kexchoklad. CS? A, A & P Eleni har ansträngt sig för att göra anteckningarna tillräck ligt kryptiska för att ingen ska förstå. Det var uppenbarligen ett bra beslut. Hon är nästan säker på att Jasmine inte fattade att alla noteringarna har med Abbe i 9C att göra. Nästan. Nu tar hon fram sin gröna penna och koncentrerar sig på veckoschemat som hon ritat längst ner på sidan. Hon markerar klockslaget 10.10–10.30 på tisdagen. Det betyder att Abbe har rast då, och att om man till exempel synkar sitt toabesök från matten med den tidpunkten, så kan man råka passera Abbe i korridoren. Sen tittar hon noga på allt hon skrivit igen. Nej. Ingen stans står det något om vad den gröna markeringen betyder, eller vem den gäller. Det är ett bra system. Men helt säker kan man aldrig vara när det gäller Jasmine. Hon är svår att få grepp om. Hon är så mycket och så många olika saker, liksom. Ena sekunden fullt fokus, andra sekunden liggandes halvdöd över bänken. Eleni har alltid blivit nervös av henne. Är hon egentligen väldigt smart under ytan? Eller är hon 15
precis lika korkad som hon verkar? Ingen vet. Särskilt inte Eleni. Då är det lättare med en sån som Tilde. Hon gör alltid exakt det man förväntar sig att hon ska göra. Hajar till när alla vet att hon ska haja till, protesterar när alla vet att hon ska protestera, tar kampen när alla vet att hon ska ta kampen. Idag gick det till och med att läsa av precis vilka känslor som rörde sig i Tildes inre när bilden på henne dök upp på Fula tjejer. Chock, först. Sen panik. Och sen … ledsenhet, va? Det var som ett skådespel, nästan. Och visst, det syntes att hon försökte hålla masken, men det gick jättedåligt. Hon startade inte ens en diskussion om att det där instagramkontot finns. Till och med en sån som Eleni läste henne som en öppen bok. Eleni bläddrar bakåt i anteckningarna till en lista som hon påbörjade för ett tag sen. Hon skriver Tilde nederst i raden med namn och granskar sitt verk. Ovanför listan har hon skrivit FT. Det är en dålig kod. Men det gör å andra sidan inte så mycket. Att man är intresserad av vad som händer på Fula tjejer är ingenting man behöver smyga med. Listan börjar bli ganska lång nu. Och kontot har blivit mycket, mycket större sen Eleni började notera vilka som hamnade på det. Det har gått fort. I början var det liksom nästan inget. Någon enstaka följare, någon enstaka kommen tar, hyfsat lätt att avfärda som ett dåligt skämt bara. 16
Eleni kommer ihåg första gången hon fattade att kontot fanns. Det är lite drygt en månad sen nu. Det var Amir som visade det. Inte för henne, givetvis, men för Abbe och Pontus och de. Abbes min när Amir höll upp telefonen i matsalen och skickade runt den. Det är som en liten videosnutt i Elenis hjärna, filmad från hennes matsalsbord två meter bort. Hon har några stycken såna videosnuttar med Abbe vid det här laget. De är som kodord de också, fast inuti huvudet. Och i den här liksom flög det små beståndsdelar av couscous ur Abbes mungipor när han frustade till över bilden Amir visade upp. Det var ganska gulligt. Såklart kollade Eleni upp det där kontot de pratat om sen. Då tyckte hon inte att det var en så stor grej. Det var bara tre bil der, och ingen av dem var på någon hon kände. Men nu … nu är det något annat. Vem skapar ett anonymt konto och döper det till Fula tjejer? Vem följer ett konto som heter Fula tjejer? Då: inte så många. Nu: anmärkningsvärt hög andel av alla på Frejaskolan. Förut idag när Eleni kollade hade kontot 372 följare. Och om man ska gå efter hur folk beter sig i skolan, och vad det pratas om på rasterna, så går de flesta av de följarna på hög stadiet på Freja. Det är obegrip… ”Leni! Hallå? Sivan!” 17
När Eleni hör pappa smälla igen dörren i hallen slår hon ihop sitt anteckningsblock och reser sig från skrivbordsstolen. Jaja. Hon kommer kanske ändå inte längre i tankarna nu. Hon kan pausa, det finns gott om tid att tänka vidare sen. ”Tänka vidare” är ändå Elenis grej sen födseln. Hon hör hur Sivan rejsar mot ytterdörren som om det gällde livet, klorna raspar mot trägolven. Då och då kommer det små dova dunsar när Sivan slirar in i någon vägg, men Sivan bryr sig inte. Sivan bryr sig aldrig. ”Hej på dig”, hör Eleni pappa säga när Sivan har nått sitt mål. ”Heeeej gumman!” När Eleni kommer ner för trappan finns det knappt plats i hallen för allt tumult. Sivan är visserligen bara en enda hund, men hon är överallt, och pappa har händerna fulla med kassar. Han har uppenbarligen varit i åtminstone tre olika affärer efter jobbet. ”Jag har med mig några höstjackor”, säger pappa mycket riktigt när han ser Elenis blick på kassarna. ”Du behöver ju en höstjacka? Jag köpte tre, du får välja så lämnar jag tillbaka de andra sen. Kom och prova!” Han trycker in Eleni framför hallspegeln och börjar riva i kassarna. ”Blå? Brun? Röd?” Eleni står helt still framför spegeln, som en likgiltig prov docka medan han håller på. Hon hade ingen aning om att 18
hon behövde en ny höstjacka, och hon bryr sig allvarligt talat inte om vad den har för färg. ”Jag tycker röd”, säger pappa till slut och tittar på Eleni i spegeln. ”Du är fin i rött.” Eleni granskar sin egen spegelbild. Fin. Ful. Spelar roll? Det är väl vad man har i hjärnan som räknas, får man ändå hoppas. I hjärnan och i kodorden i marginalerna.
19