9789177959830

BÖRSEN FÖR ALLA

DEL 1.

DEL 2. KOM I

DEL 3. VÄGAR TILL

Varför ska du läsa den här boken?

Majoriteten av svenska medborgare kan inte räkna ut hur deras lån skulle påverkas om räntan ökar med 2 procent. Många känner inte heller till hur olika sparformer fungerar och inte minst saknas kunskap om börsmarknaden i stort. Det vill vi ändra på. Vi vill bevisa att börsen är för alla, i alla fall alla som vill få sina pengar att växa på ett relativt enkelt sätt utan att ta för höga risker. Något som tyvärr lärs ut alltför sällan och till för få.

Nu sitter du här med boken i din hand. Förmodligen för att du vill förbättra din ekonomi genom att bli en gedigen investerare som kan hitta guldkornen på börsmarknaden. Som vet precis hur du sätter ihop en bra portfölj som gör att du kan sova gott om natten samtidigt som pengarna jobbar för dig precis lika hårt som du har jobbat för pengarna. Om det är vad du siktar på, ja då har du kommit rätt.

Vi vågar garantera att kunskapen boken ger dig är applicerbar på såväl börsen som helhet som dina investeringar i enskilda bolag.

Vi kommer att diskutera privatekonomi, vägar till framgång, vanliga misstag och hur du kan undvika dem samt lärdomarna från våra närmare tio år på börsen.

Det som skiljer boken från allt annat du har läst är att du oavsett kunskapsnivå kommer att komma ut som en färdigkläckt investerare med rätt fokus på starka företag. Vare sig du redan har handlat med aktier en tid eller om du inte ens vet vad en aktie är, kommer du att få goda förutsättningar för ett framgångsrikt sparande i såväl aktiefonder som enskilda aktier.

Trygga din ekonomiska framtid

Var du än befinner dig i livet bör du emellanåt blicka framåt och planera din framtid – men inte så pass att du glömmer bort nuet. Balansen är viktig, något som ofta glöms bort när det gäller just spa-

rande och investeringar. Övervikt åt något håll, om det så är mot extremt sparande eller mot slösaktig konsumtion, är sällan hållbart över tid.

Vad som helst kan hända och därför är det viktigt att du säkrar din ekonomi så att du klarar dig genom kriser och sämre tider, för sådana kommer med mer eller mindre jämna mellanrum. För att ta kontroll över din ekonomiska framtid måste du se till att hantera dina pengar på rätt sätt, att bli vän med din ekonomi snarare än att se den som din fiende eller något du helst av allt vill blunda för. Vi tycker att du ska se din ekonomi som en del av ditt allmänna välbefinnande och göra vad du kan för att planera en trygg framtid som rymmer allt det du vill att den ska göra. Tänk att du är både verkställande direktör och ekonomichef för ditt eget liv!

En bra tumregel är att som ett första steg mot ett tryggare liv ha pengar som motsvarar ens väsentliga utgifter under minst tre månader. Har du inte redan ett sådant buffertsparkonto är det definitivt dags att du öppnar ett nu, helst ett som ger ränta och har fria uttag och insättningsgaranti (se avsnitt 3.9). För att underlätta ditt sparande och förbättra din ekonomiska situation råder vi dig också att se över din konsumtion, framför allt den icke värdeskapande, och att tänka på din pension så tidigt du bara kan.

Starta sedan ett regelbundet sparande som ryms inom de privatekonomiska gränser du omfattas av, oavsett om det är till ett buffertsparande eller till något mer långsiktigt såsom att realisera en dröm eller få en bra tid som pensionär. Det är viktigt att spara, men än viktigare är det att spara regelbundet.

Pengar kan skapa frihet och flexibilitet

När vi växte upp tenderade vi att vara avundsjuka på människor som körde hem från jobbet i en premiumbil, hade märkeskläder eller bar accessoarer som stack ut. Nu har vi båda klättrat över 30-strecket och i takt med att vi blivit äldre har fokus förflyttats från materiella mot immateriella ting. Idag är det andra saker vi strävar efter, till exempel att äga vår egen tid. Att äga sin tid skapar frihet i livet. De som har nått dit kan resa när de vill, kanske realisera den där bergsbestigningen som alltid har varit ett mål eller något så enkelt som

att ligga i hängmattan när de känner för det. Tid är bland det mest dyrbara vi har i livet och något vi aldrig kommer att kunna få tillbaka, oavsett karriär eller antal kronor på banken.

De orden tar oss vidare in på temat frihetspengar. Dessa skiljer sig avsevärt från en buffert, alltså ett sparkapital avsett att användas till oförutsedda utgifter av olika slag. Exempelvis om bilen går sönder eller om du behöver byta ut kylskåpet hemma. Frihetskapitalet är mer av esset i rockärmen. Pengar du kan använda för att säga upp dig från ett jobb du inte trivs med, ta dig ur ett destruktivt förhållande eller kanske flytta till ett helt annat land och starta om. Att ha pengar kan skapa frihet – och att inte ha pengar inskränker friheten. Så ser verkligheten ut, och även om pengar i sig aldrig är slutmålet kan de ge den med rätt attityd ett liv som både är tryggt och karaktäriseras av frihet.

Tyvärr finns det en hel del belägg för problem som kan följa av att man inte tar hand som sin ekonomi. En riktig ögonöppnare är statistiken rörande pengar och relationer: närmare sju av tio i Sverige, 68 procent, uppger att pengar skulle kunna vara en anledning för dem att stanna i en dålig relation. Samtidigt redovisar SCB att en av fem inte klarar av en oförutsedd utgift på 12 000 kronor, och enligt Fora är sex av tio oroliga för sin framtida pension. Sätter inte det i gång ditt ”jag måste börja spara och investera i min framtid”-tänk vet vi inte vad som skulle göra det. Vi anser att börsen är för alla och det ska vi bevisa.

Vår bakgrund

Det bästa sättet att beskriva oss är som ett par synnerligen ekonomiska börsnördar som vill göra precis allt för att just du ska börja tänka på din privatekonomi och din pension och börja investera så snart som möjligt. Hur spännande ämnet ekonomi är råder det delade meningar om, men just för att det är så viktigt älskar vi att prata pengar. Vi lever som vi lär och pratar om ekonomi och börsen på både fritiden och arbetet. Vi åker land och rike runt för att föreläsa om vikten av att ha bra koll på sina pengar och att sätta dem i arbete.

Trots våra vitt skilda uppväxter korsades våra tidslinjer 2019, på Unga Aktiesparares kontor. Det är något väldigt fint i det, att man kan komma från två helt olika världar men till slut mötas för att göra något större tillsammans, till exempel skriva en bok som förhoppningsvis kommer att ta många individers privatekonomi och investeringar till en annan nivå.

André

Börsen, ekonomi och investeringar var aldrig någon självklarhet för mig. Snarare tvärtom. För min del var det länge något okänt, svårt och till och med skrämmande. Något jag inte förstod mig på, helt enkelt. Jag växte upp i södra Sverige, på västkusten, i ett mindre samhälle som heter Frillesås. Mina föräldrar byggde hus året då jag föddes, närmare bestämt 1992. Du som kan din historia förstår att det var sällsynt dålig timing. Samma år höjde dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis räntan till 500 procent och en fullskalig fastighetskris var ett faktum. Mina föräldrar klarade sig genom att binda räntan på en bit över 10 procent. En så hög ränta är nog svår att föreställa sig för många, trots att räntorna inte längre ligger kvar på de senaste årens otroligt låga nivåer. Det fanns med andra ord inte pengar i överflöd, men det var inte heller någon ekonomisk härdsmälta. Mina föräldrar

fick det att gå ihop. Men det var med hårt slit, bland annat i form av regelbundet arbete i Tyskland på grund av de bristande arbetstillfällena i Sverige. Jag tror att det har rotat sparsamheten i mig. För jag har alltid varit sparsam, oavsett om jag har haft en bra inkomst eller inte.

Efter grundskolan gick jag på vindsurfinggymnasium med natur som inriktning. Det var med andra ord surfande för glatta livet, utan tankar på vare sig ekonomi eller börsen. Vägen till den fantastiska börsvärlden slog jag faktiskt in på av en slump. Jag var 22 år och hade sökt kurser på i första hand Handelshögskolan i Göteborg. Kurserna blev inställda och i stället blev det andrahandsvalet: företagsekonomi på Umeå universitet. Väl där kom jag i kontakt med den fantastiska organisationen Unga Aktiesparare. Efter att jag blivit medlem till det förmånliga kampanjpriset 99 kronor tog resan fart. Det kanske låter klyschigt, men det är utan tvekan den bästa investering jag har gjort i mitt liv och om du är ung och intresserad av börsen kan jag inte nog rekommendera ett medlemskap. Som medlem gick jag på mitt första event, ett event där jag inte förstod någonting över huvud taget. Det var rena grekiskan. Och det är viktigt att belysa. Vi börjar alla som oskrivna blad, så var inte rädd för att ta steget in i börsvärlden, det kommer att gå utmärkt över tid. Jag tog i vilket fall steget och ansökte om att få engagera mig i Unga Aktiesparare Umeås styrelse och blev invald. Så småningom blev jag ordförande i lokalavdelningen och därefter har jag haft förmånen att vara regionchef, utbildare för organisationens utbildningsinitiation UA-akademin samt ledamot i förbundsstyrelsen, vilket är en roll jag har än idag. Under åren har jag träffat och utbildat tusentals ungdomar inom sparande och investeringar. Drivkraften för mig har alltid varit att ge så många människor som möjligt förutsättningar till en bra ekonomi och ett bra sparande.

Jag avslutade mina studier med en dubbelmagister, i nationalekonomi och företagsekonomi, och tog 2019 steget vidare till Aktiespararna. Där började jag som aktieanalytiker och var tillsammans med Mohammed ansvarig för de lokala verksamheterna i förbundet. Periodvis ansvarade jag också för förbundets utbildningsverksamhet och fick därmed göra det jag tycker allra mest om: inspirera och skapa goda förutsättningar för människors privata sparande. Under 2022 bar skutan vidare till Cicero Fonder, där jag jobbar som

förvaltare. Det är fantastiskt att jobba med något som man brinner så mycket för, och på ett eller annat sätt kommer jag alltid att dela med mig av min kunskap. Den här boken är bara ett steg på resan.

Mohammed

Osäkerheten har gått som en röd tråd genom min uppväxt. Vi går tillbaka till september 1995 då flyktplanerna började smidas mellan mamma och pappa. Familjen hade länge levt under förtryck, mammas far hade precis blivit mördad och det var ohållbart för oss att bo kvar. Dessutom hade många i släkten redan lämnat Irak.

Inte långt efter att flykten bara var en tanke blev den verklighet. När jag berättar om resan till Sverige har de flesta svårt att känna igen sig, men de får i alla fall en viss insikt i vilka uppoffringar föräldrar kan göra för att deras barn ska få en bra och trygg framtid. För de offrade allt och lite till. För det har de min fulla respekt och jag kan inte tacka dem nog.

Familjen bestod då av mamma, pappa, min lillebror Ahmad som var spädbarn och jag som var tre år. Mamma och pappa skulle ha olika uppgifter under flykten. Mamma skulle bidra med trygghet och en varm famn oavsett situation, medan pappa skulle bidra ekonomiskt. Pappa var oftast ett land före, så att han kunde reka flyktvägar, knyta smugglarkontakter och jobba ihop pengar.

Tidigt 1996, i mars skulle jag tro, satt vi på bussen från Irak till Turkiet, resans lugnaste etapp för oss. Pappa hade haft det tuffare och fått ta smuggelvägen via Irans snöiga berg, där många i gruppen förfrös fötter och ben så pass att de fick amputeras. Redan i förväg hade mamma och pappa bestämt att vi så fort vi kom till ett nytt land skulle försöka mötas upp, krama om varandra och umgås minst en vecka innan pappa reste vidare, och så gjorde vi. Utöver kärlek lämnade pappa också över en stor del av pengarna han tjänat.

Efter närmare nio månader i Turkiet började vi en decemberkväll röra oss vidare. Det var dags för det farligaste momentet på hela resan, att färdas över Medelhavets djupa vatten till Grekland och ön Lesbos i en överfull gummibåt och med flytvästar som fungerade som placebo. Lägg till det alla scenarion man hinner måla upp och vetskapen om att det varje år omkommer flera tusen flyktingar i vågorna.

Med änglavakt kom vi fram, alla tre. Eller fyra, för även pappa hade klarat resan. Trots att halva båten fylldes med vatten, trots att det blåste och trots att vi trodde att vi skulle kapsejsa. Den turen hade inte min fasters man. Han hade omkommit månader tidigare i sin flykt mot Nederländerna. Dit hade min gravida faster redan nått och det var också dit vår kompass pekade, för min far ville finnas där för sin syster och bli en extrapappa till hennes barn.

Väl i Grekland placerades vi i en stor flyktingförläggning med tält efter tält och tusentals individer med två saker gemensamt: hungern och längtan efter frihet, efter en framtid. När mamma minns den här biten av flykten blir jag alltid emotionell, för här brukar hon berätta om hur mycket lokalbefolkningen hjälpte oss, hur de kom med mat och kläder. Men också hur hon ibland fick tigga för att vi skulle vara mätta och varma.

Efter nästan lika lång tid i Grekland som i Turkiet var det till slut dags igen, att packa ihop det lilla vi hade och röra oss mot fastlandet och vidare mot nästa destination. Men något hade hänt. Mamma såg annorlunda ut. De korta men kärleksfulla mötena med pappa hade lett till att hon, mitt under flykten, blivit gravid. Så nu skulle hon inte bara resa med min lillebror och mig, utan också med en stor och otymplig mage. Men till och med det klarade hon och där stod vi vid gränsen för att ta färjan mot Italien. Trots att jag har förträngt nästan allt som har med flykten att göra kan små fragment av den dyka upp i min hjärna ibland, och att vi befinner oss på färjan är ett sådant. Mamma gömde min lillebror och mig under en filt under hela resan. Lillebror grät och grät, och av rädsla för att någon skulle komma fram och ställa frågor gav hon honom sömntabletter så att han sov resten av vägen. Det har mamma ångest över än idag, trots att min lillebror inte har fått några men av det.

Vi kom fram till Italien också, och där stod redan en lastbil och väntade. Tillsammans med många andra flyktingar fick vi klättra upp i den för att bli transporterade de över 2 000 kilometrarna till Nederländerna. Nu var mamma höggravid och hade på känn att barnet var på väg. Strax efter gränsen till Tyskland var värkarna så starka att vi fick stanna. Som en gåva från ovan fanns det en sjuksyster i flyktgruppen, och hon hjälpte mamma att förlösa min lillasyster. Mamma är henne evigt tacksam och gåvan hon kunde ge

tillbaka var att döpa min syster efter henne. Och inte nog med det, idag är min lillasyster Guldana själv sjuksköterska.

Efter förlossningen blev vi kvar i Tyskland i ungefär tre månader, men kort därefter nådde vi landet vi skulle tillbringa resten av våra liv i: Nederländerna. Det var i alla fall vad vi hade målat upp i våra huvuden. För första gången sedan vår tid i Grekland var familjen samlad och i början av 1998 ansökte vi om asyl. Efter en tid blev vi placerade i Workum, en liten stad i de nordvästra delarna av landet, och livet flöt på i väntan på uppehållstillståndet som skulle ge oss allt vi drömt om. Vi fick vänner, jag gick i skolan, mamma och pappa hade jobb och livet var bra. Flamländskan var på topp och integrationen likaså.

Men under 2002, fyra år efter vår asylansökan, kom våra liv att på nytt vändas upp och ner. De politiska vindarna hade svängt och vi och många med oss fick identiska besked: ansökan om asyl avslås. Oavsett skäl för asyl skulle många familjer skickas hem, tillbaka till det helvete de flytt ifrån. Workum var i sorg, staden där alla kände alla kom att göra allt för att vi inte skulle skickas hem. Demonstrationer, namnunderskrifter och hjälp kom från alla håll och kanter, grannar erbjöd hus och hem, kyrkan likaså och många ville ta striden för oss. Men vi var förkrossade. Även jag förstod att det inte var bra, jag bröt ihop i skolan när läraren berättade för de andra barnen att jag inte skulle vara kvar länge till. Det var en av de svåraste stunderna i mitt liv.

Men snart skulle den finaste ängeln av dem alla dyka upp. Bara ett par dagar senare knackade en granne på. Han var fåordig och sa: ”Ni skickas hem på helt fel grunder. Jag är beredd att offra mitt eget liv och min frihet för att ni ska få en andra chans. Jag är beredd att köra er till vilket land som helst i Europa så att ni kan börja om.” Den mannen är en ängel i vårt liv och jag har lovat mig själv att aldrig låta honom glömma vad det beslutet har betytt för oss. För samma kväll packade vi ihop det nödvändigaste och bilen rullade mot Sverige, mitt älskade Sverige.

Två dagar innan det nya året 2003 körde vi in i Sverige via Öresundsbron, direkt till Rosengård. En nystart, ett nytt liv, igen. Det var bara att anpassa sig och lära sig språket för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt att komma in i samhället, bli en i gänget och ta sig vidare i livet. Man är trots allt sin egen lyckas smed.

Min barndom är inget jag brukar prata om, just för att den aldrig någonsin varit något att prata om, något jag skämts över. Misär, flykt, fattigdom och osäkerhet tenderar också att få hjärnan att förtränga mycket och det är precis det jag har gjort. Mitt liv började när jag kom till Sverige, eller rättare sagt när vi väl fick uppehållstillstånd och kunde andas ut. Men ju äldre jag blir, desto mer vill jag prata om min barndom. Jag vet att många andra har liknande historier som de aldrig bearbetar, och jag vill visa att allt är möjligt, framför allt när man bor i möjligheternas land. Jag vill vara en förebild för precis alla, en storebrorsfigur. För jag har aldrig haft rätt förutsättningar egentligen, utan varit tvungen att trampa mina egna spår. Dessutom är det läkande för mig att inte förtränga det, utan att inse att min historia har tagit mig dit jag är idag.

När vänner, bekanta eller främlingar frågar mig om besattheten av pengar säger jag att det är tryggheten jag alltid har strävat efter. Inte nyaste bilen, inte största båten. Trygghet. Tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Det har blivit en drivkraft, det och att ge tillbaka till både samhället och mina föräldrar för de uppoffringar de har gjort och för att vi efter många års flykt blev mottagna med öppna famnar i Sverige.

Nog om min uppväxt, även om den historien kan göras väldigt lång. Hur kom jag in på börsen och hur hamnade jag på Fundler som sparekonom?

2015 var året. Jag och Anel, en av mina absolut närmsta vänner och numera gudfar till mitt barn, var på väg till en MMA-träning i Alvik. Jag körde och han satt bredvid. Han var oerhört inne i sin mobil och till slut frågade jag varför han inte kunde vara lite social i stället. Han svarade bara: ”Aktier. Jag tjänar 20 000 kronor på den här bilresan.” Det räckte för att jag skulle få upp ögonen för börsmarknaden. Efter de orden började jag lyssna på poddar, läsa böcker, följa forum och granska börsrelaterade nyhetssajter. Det blev som ett beroende. Det kändes så främmande och så långt ifrån mig, så nytt. En helt ny värld, där man kunde tjäna pengar på att bli delägare i stora bolag.

Kort därefter var jag redo. Trodde jag i alla fall, för min start blev den sämsta möjliga. Bolaget jag köpte hette The Marketing Group och jag hittade det via ett forum. Bolaget hade varit uppe på över

8 euro per aktie och låg nu på cirka 2 euro. Min analys? Om bolaget kommer tillbaka till 8 euro tjänar jag en massa pengar. Hur enkelt som helst! Men så blev det inte, jag köpte aktier för 100 000 kronor och bolaget fortsatte att gå ner varje dag. Jag var helt vilse och kunde inte sälja heller, det var för mycket pengar det rörde sig om. Inte förrän mitt innehav visade −97 procent svalde jag stoltheten och tog beslutet att sälja.

Till den som tycker att min flyktväg till Sverige var krokig brukar jag säga: Vänta bara tills jag berättar om min arbetskarriär. Extraknäck på pizzerior, marknadsundersökningar, Försvarsmakten, Military Work, Eltel Networks … Ja, länge var det högst otroligt att jag skulle hamna inom finansbranschen, men jag hittade mitt kall. Det gjorde jag någonstans mellan Anels ord om aktier och när jag läste Linkedin-annonsen för rollen som verksamhetschef på Unga Aktiesparare. Ett förbund som hade precis samma mål som jag, att utbilda och inspirera såväl de som aldrig någonsin har hört talas om börsen eller aktier och de som har fått det hemifrån. Men i ärlighetens namn trodde jag inte att jag ens skulle bli kallad på intervju. Ingen erfarenhet från liknande tjänster och knappt några universitetsstudier. Men jag fick både en första och en andra intervju och träffade blivande kollegor, och kort därefter skrev jag på anställningsavtalet. Tack, Tove Zander för att du trodde på mig!

Efter ungefär ett år på Unga Aktiesparare gav Joacim Olsson mig chansen att arbeta på Aktiespararna, men tjänsten skulle innebära ett delat ansvar – med ingen mindre än André. Lite nervöst var det att gå över till Aktiespararna och bli ansvarig för de lokala avdelningarna i hela landet, men tack vare kemin mellan mig och André gick det bra.

Efter att mitt Instagram-konto Mohammedsvagtillmiljonen börjat få uppmärksamhet intresserade sig även media för vad jag hade att säga, och inofficiellt blev jag sparekonom på Aktiespararna och hade ansvar för de breda mediala frågorna. Det om något kändes drömlikt och jag älskade det. Närmare tre år senare kände jag ett sug efter att vara mer sparekonom än något annat och valde därför att säga upp mig och starta eget som oberoende sådan. Men perioden som egenföretagare blev inte långvarig. Jag hittade nämligen en perfekt samarbetspartner i Fundler, som snart blev min arbets-

givare. Fundler vill demokratisera sparande och investeringar och erbjuder en digital investeringstjänst som tar bort det flummiga och komplicerade. Jag har aldrig känt mig mer hemma i en tjänst än i den som sparekonom på Fundler. Att få representera sparare, prata investeringar och få människor att inse hur viktigt det är med privatekonomi, ja, jag stormtrivs. Tack Annika, Ulf och Anna-Lena! Ni uppfyllde en stor dröm.

Där har du delar av min uppväxt och hur jag tråcklade mig in i finansbranschen. Visst är allting möjligt, inte bara ur ett pengaperspektiv utan även ur ett karriärperspektiv. Så kämpa på, även om uppförsbacken kan kännas lång ibland. Det vänder, och när det väl gör det vänder det fort.

DEL 1. DU OCH DINA PENGAR