Kikki Sandström
Bessie Ett sjöodjur har landat
Illustratör Åsa Hägglund-Bergström Foto och omslag Bert-Ola Isaksson
Tidigare utgiven: I Rävens Spår – en äventyrssaga 2017
@Kikki Sandström 2018 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789177855293
J
KAPITEL 1
uninatten hade varit ljum och ljus, precis som den brukar vara i Norra Landet. Morgonen närmade sig och det var inte vilken morgon som helst. Det var morgonen på en alldeles särskild dag när det hände särskilda saker, ja då inget var som det brukade vara alla andra dagar… ODet var en vacker sommarmorgon och alla småfåglar, hackspettar, ekorrar och igelkottar höll som vanligt till på Restaurang Pilen invid dammen i trädgården. Det var frukosttid och alla var jättehungriga. OHackspettarna Knacke och Tjacke kivades som vanligt om maten helt i onödan, eftersom Knacke gillade nötter bäst och Tjacke alltid käkade solrosfrön eller talgbollar. Ekorrarna Ruffe, Tuffe och Nikolina smaskade och åt nötter, men solrosfrön gillade de också. Småfåglarna med Putte och 1
Pipen i spetsen, åt av allt som fanns under muntert kvittrande. Nåja, lite kivades de också om det blev för trångt, men bara lite. Igelkottarna Sam, Svante, Matilda och Maja, som förstås åt sin frukost nere på gräset hade en helt egen meny. De åt torkat oxkött plus kyckling och njöt i fulla drag. För det mesta höll de sams, men lite vresigt puttrade hördes då och då från Sam och Svante, när den ene kom för nära just den matbit som den andre tänkte smaska i sig. Ibland knuffades de, men det ville ingen av dem erkänna. Igelkottsflickorna däremot, de hade så mycket att prata om att de pratade med mat i munnen. Vilket bordsskick alltså! Men å andra sidan var bordsskick inte så viktigt i igelkottarnas värld. OAllting var alltså i stort sett frid och fröjd, ja förutom lite småkivande emellanåt. Precis som det brukade vara alla andra dagar. Precis som vanligt. OMen det här var ingen vanlig sommarmorgon fastän alla besökare på Restaurang Pilen trodde det. Snart skulle de få se och höra något som de aldrig hört och sett tidigare.
2
J
KAPITEL 2
a ännu så länge var det lugnt fridfullt och som vanligt. Men alldeles strax så skulle det hända ovanliga saker. OPlötsligt plaskade det till i dammen så att vattnet skvätte och det började gå höga vågor. Ni vet sådana där som blir då det blåser mycket. Det skvalpade och kluckade mot stenarna vid dammens strand. OAlla i restaurangen slutade äta mitt i en tugga och stirrade mot dammen med stora ögon. Det här var något nytt. Dammens vatten brukade alltid vara lugnt och stilla. O- Vad var det, sa Ruffe? Det där var mystiskt värre. Fy så hemskt. O - Ja, det var märkligt, sa Nikolina. Aldrig hänt tidigare. Intressant. 3
O- Jag är rädd, sa Tuffe med darrande stämma. Nu kommer jag att få mardrömmar, det är då säkert. O- Nämen sluta nu, sa Nikolina och himlade med ögonen som hon brukade göra när hon tyckte att någon bar sig fånigt åt. Det är säkert inget farligt. OAlla småfåglarna kvittrade och skränade i munnen på varandra. Det gick absolut inte att höra ett enda ord av vad de sa, men det syntes att de var ivriga och gärna ville förstå vad som hänt. Hackspettarna hade lugnat sig och fortsatte att äta. Ekorrepojkarna satt bara och skakade, de var fortfarande jätterädda. ODammens vatten var helt lugnt igen. Solen sken och spred en härlig värme. Allt var som vanligt igen. Lugnt och stilla. OMen så hände det igen – ett väldigt plaskande i dammen och nu dök något upp ur vattnet. Ett huvud stack upp och lite längre bort stack det upp en svans. På huvudet fanns en man av lockigt blått hår, två öron med guldörhängen, stora gröna ögon med långa viftande ögonfransar och förstås en mun. Ur munnen sprutade en vattenstråle som nådde nästan ända fram till restaurangen. Men det 4
allra märkligaste var att nästan längst ut på svanstippen satt en konstig manick som visslade litegrann. Det var lilla sjöodjuret Bessie som landat i dammen under natten. Ja just precis – landat, för Bessie kunde nämligen flyga. Det kunde man se för hon hade vingar…
5
E
KAPITEL 3
n mycket märklig varelse hade kommit på besök. Ingen av restauranggästerna hade någonsin sett på maken. O- Hej, sa den märkliga varelsen i dammen. Jag heter Bessie, är väldigt snäll och inte farlig alls, trots att jag är ett sjöodjur. Ni behöver inte alls vara rädda för mig. Vad heter ni? OAlla i och vid restaurangträdet berättade vad de hette. Lite nervösa var de fortfarande, det kunde man se särskilt på igelkottarna som var hoprullade med taggarna utåt och liksom puffade när de sa sina namn. Men alla verkade glada över att ha träffat lilla sjöodjuret Bessie som var så vacker och spännande. Frågorna började hagla över henne. O- Vad är ett sjöodjur? Varför har du en visslande manick, vingar och örhängen? Var kommer du ifrån? Alla pratade väldigt fort och i munnen på 6
varandra så det nästan var svårt att höra vad de sa. Det var också stört omöjligt att hinna svara på frågorna. O- Lugn, lugn, skrattade Bessie. Jag ska berätta min historia så får ni samtidigt svar på alla frågor. Sen är det min tur att fråga er massor av saker som jag undrar över. OEkorrarna, småfåglarna, hackspettarna och igelkottarna tystnade med ens och väntade på vad Bessie hade att berätta. O- Först vill jag fråga en sak, sa hon. Vet ni något om sjön Loch Ness i Skottland och sjöodjuret som bor där? ODjuren och fåglarna pratade viskande med varandra för att höra om någon kunde svara på Bess fråga. O- Hrm, hrm, harklade sig igelkotten Sam med stort allvar och fortsatte, ingen vet något om Skottland, eller om sjön och ingen vet något om sjöodjuret du pratar om. Vi är bara små djur och fåglar och har inte gått så länge i skolan att vi lärt oss det. O Bessie började berätta att i Skottland hette den näst största och djupaste sjön Loch Ness. Många 7
människor sa att de sett ett väldigt sjöodjur i sjön, men ingen hade kunnat bevisa sina historier på något sätt och därför blev de inte trodda. Men historierna var helt sanna. I sjön Loch Ness fanns det inte bara ETT sjöodjur, det fanns två – och sen tre stycken. De människor som sett sjöodjur i sjön hade bara sett ett åt gången. Därför trodde de att det bara fanns ett enda. OEkorrarna Ruffe, Tuffe och Nikolina, hackspettarna Knacke och Tjacke, igelkottarna Sam, Svante, Matilda och Maja, Putte och Pipen och alla de andra småfåglarna satt knäpptysta med stora ögon och bara väntade på att Bessie skulle fortsätta. O- I sjön Loch Ness bor sjöodjuret Lockhart som är min pappa, fortsatte Bessie. Han kallas helt enkelt Locke och hans lockiga hår har jag ärvt som ni ser. Hon skakade på huvudet så att lockarna dansade. Dit kom min mamma, som heter Ness och kallas Nessie flygande en dag. Av henne har jag förresten ärvt mina långa svepande ögonfransar. Hon viftade stolt med ögonfransarna för att visa. Gröna ögon har alla sjöodjur, så det är inget 8