9789177414414

LSS 2024

Stöd och service till vissa funktionshindrade

Monica Larsson

Lars G Larsson

Innehåll

Inledning

Denna bok handlar om lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Bestämmelserna om assistansersättning i 51 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, behandlas också.

Boken riktar sig till alla som intresserar sig för eller arbetar med juridiska frågor som berör personer med omfattande funktionsnedsättning, exempelvis LSS-handläggare och socialsekreterare. Den riktar sig också till annan personal verksam inom LSS-området samt förtroendevalda personer. Boken kan även användas av den som själv har funktionsnedsättning eller är anhörig till en person med funktionsnedsättning. Den är lämplig i utbildningssammanhang vid universitet, högskolor, yrkeshögskolor och folkhögskolor vad gäller program såväl som fristående kurser inom exempelvis vård och omsorg, socialt arbete, socialpedagogik eller liknande. Boken kan med fördel användas på kurser i juridik.

I boken finns den lagtext som gäller från och med den 1 januari 2024.

Frågan om statligt huvudmannaskap för personlig assistans har varit under utredning, se SOU 2023:9 Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans – Ökad likvärdighet, långsiktighet och kvalitet. Remisssvar har inkommit under sommaren 2023.

Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att följa upp och analysera regeländringen och tillämpningen av det schabloniserade föräldraavdraget, som trädde i kraft 2023, och dess påverkan på utfallet av rätten till assistansersättning.

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har fått i uppdrag av regeringen att utvärdera konsekvenserna av de lagändringar inom personlig assistans som började gälla 1 januari 2023.

Under 2023 genomfördes ändringar i LSS och i SFB samt en ny lag om egenvård infördes. Bakgrunden till lagändringarna var två propositioner om stärkt rätt till personlig assistans i juni 2022. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023 och berör främst personer med

behov av stöd och tillsyn på grund av psykiska funktionsnedsättningar, liksom personer med allvarliga medicinska tillstånd. En definition av egenvård infördes den 1 januari 2023, lag (2022:1250) om egenvård.

Enligt beslut från regeringen om ändring i förordning (1993:1091) om assistansersättning blir assistansersättningen 332 kronor och 60 öre per timme år 2024. Schablonbeloppet räknas upp med 2,5 procent.

Under 2023 har två för boken relevanta avgöranden kommit från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Det ena tog ställning till om Komvux ska anses utgöra skola i samband med prövning av rätt till assistansersättning, det andra handlade om rätt till retroaktiv ersättning för kostnader för assistans. I övrigt redovisas ett antal nya domar om insatser enligt LSS som avgjorts i kammarrätterna under 2023.

Boken inleds med att en kortare bakgrund ges om framväxten av LSS och de grundläggande principer som är styrande för lagstiftningen. I detta sammanhang beskrivs LSS som en rättighetslag och vad detta innebär, liksom LSS och relationen till socialtjänstlagen (2001:453), SoL och hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL. Förutsättningarna för handläggning av LSS-ärenden beskrivs i korthet. Därefter ges en nulägesbeskrivning som innefattar uppgifter om exempelvis antalet personer som erhåller insatser enligt LSS och en översikt av viktiga förändringar och andra händelser som på olika sätt har betydelse för LSS-området visavi lagstiftning och tillämpning.

Alla paragrafer i LSS kommenteras i syfte att ge hjälp med förståelsen av lagen. Boken ger en översiktlig bakgrund om LSS inklusive de bärande principer som är utmärkande för lagen och en sammanfattande beskrivning av vad som har hänt inom LSS under senare år. Boken kan användas för att ta del av de allra senaste ändringarna som skett inom lagstiftningen och vad gäller rättspraxis på området. Boken innehåller både nya och äldre rättsliga avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) men också från kammarrätterna eftersom dessa domar kan ha viss betydelse för hur rättspraxis på området utvecklas.

Boken ger en överskådlig kunskap om LSS och assisansersättningen enligt SFB, men också en fördjupning av lagstiftningen samt rättsutvecklingen på området. Den kan också nyttjas för att hålla sig uppdaterad om den senaste händelseutvecklingen inom området.

Båstad i januari 2024

Monica Larsson och Lars G Larsson

Gemensamma bestämmelser om regionernas och kommunernas ansvar

ANSVAR MOT BOSATTA I KOMMUNEN OCH SKYLDIGHET ATT

MEDDELA FÖRHANDSBESKED

En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. Ansvaret för insatser enligt 9 § 2–10 omfattar dock inte dem som är bosatta i kommunen genom beslut av en annan kommun i fall som avses i 16 c eller 16 d §.

Om en person som anges i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, ska kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked ska bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen ska utan dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han eller hon bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för den enskilde.

Förhandsbesked enligt andra stycket ska också meddelas på ansökan av en person som redan är bosatt i kommunen, om en annan kommun enligt 16 c eller 16 d § har ansvaret enligt denna lag, och om ansökan avser

1. insats enligt 9 § 8 eller 9, eller

2. andra insatser enligt 9 § och den enskilde ordnar eget boende.

Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig vistelse i en kommun ska kommunen ansvara för det stöd och den hjälp som behövs i akuta situationer.

I fråga om regionens förpliktelser gäller vad som sägs i denna paragraf om kommunen i stället regionen. Lag (2019:883).

BOSÄTTNINGSKOMMUNENS ANSVAR

Huvudregeln är att insatser enligt LSS ska tillgodoses av den kommun där en person är bosatt (16 § första stycket LSS). Vid bedömning av var en person ska anses vara bosatt kan ledning hämtas från bestäm-

melserna i folkbokföringslagen (prop. 2010/11:49 s. 61).

Bosättningskommunen ska även ansvara för det stöd och den service enligt LSS som den enskilde kan behöva under en tillfällig vistelse i en annan kommun. Ansvaret gäller till exempel i samband med en längre tids studier eller arbete på annan ort, men även i samband med en vistelse i sommarhuset, en kurs på annan ort eller ett teaterbesök med behov av ledsagning.

Bosättningskommunens ansvar för stöd och service enligt LSS till den enskilde gäller så länge han eller hon inte väljer att bosätta sig i en annan kommun.

UNDANTAG FRÅN BOSÄTTNINGSKOMMUNENS ANSVAR

Undantag från huvudregeln gäller de personer som är bosatta i en kommun efter beslut av en annan kommun i fall som avses i 16 c eller 16 d §. Den kommun som beslutat om boende för en enskild i en annan kommun har ansvar för alla insatser enligt LSS som den enskilde har behov av, förutom rådgivning och personligt stöd som regionen i regel ansvarar för. Ansvaret gäller också insatser enligt SoL. Skyldigheten att utreda, fatta beslut om insatser och ansvara för verkställighet och kostnader, gäller oavsett om beslutet om boende i den andra kommunen är fattat med stöd av LSS eller SoL. Det innebär att den kommun som fattat beslut om bostad med särskild service för vuxna enligt LSS också ska ansvara för till exempel ekonomiskt bistånd enligt SoL. Motsvarande gäller om en kommun fattat beslut om placering av ett barn i familjehem enligt SoL eller LVU och insatsen genomförs i en annan kommun. Om barnet har behov av insatser enligt LSS ansvarar den kommun som beslutat om placeringen för dessa insatser. Bestämmelsen syftar till att en kommun ska ha det sammanhållna ansvaret för den enskilde och de insatser som kan behövas, även i de fall då besluten verkställs i en annan kommun.

VISTELSEKOMMUNS ANSVAR

Ett undantag gäller när behov av insatser uppkommer i akuta situationer vid tillfällig vistelse i annan kommun. Då är det vistelsekommunen

och inte bosättningskommunen som har ansvar för insatser. Det kan handla om att det vid en tillfällig vistelse uppkommer helt nya behov, exempelvis på grund av försämrat hälsotillstånd hos den enskilde.

FÖRHANDSBESKED

Bestämmelserna om förhandsbesked i 16 § andra stycket ger den som tillhör personkretsen i LSS och vill flytta till en annan kommun rätt att få besked av inflyttningskommunen om han eller hon har rätt till insatser i kommunen. I 9 § LSS framgår vilka insatser som förhandsbeskedet kan gälla. Bestämmelsen syftar till att underlätta för personer med funktionsnedsättning att flytta mellan olika kommuner.

Skälet till att den enskilde vill flytta saknar betydelse för rätt till insatser i en ny kommun. Avsikten att flytta till kommunen måste vara klar och bestämd. Den enskilde kan inte kräva förhandsbesked av flera kommuner för samma tid.

Ansökan om förhandsbesked ska behandlas som om den sökande är bosatt i kommunen. Utredning ska genomföras på sedvanligt sätt och det ska framgå vilka insatser den enskilde begär, personkretstillhörighet samt rätt till de sökta insatserna. Inflyttningskommunen ska utan dröjsmål planera för att ta emot den enskilde med de insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han eller hon bosätter sig i kommunen. Skyldigheten att faktiskt tillhandahålla insatser inträder först då den enskilde har flyttat till kommunen. I förarbetena till bestämmelsen anges att den enskilde får acceptera att det kan ta viss tid för inflyttningskommunen att ordna till exempel en gruppbostad. Andra insatser, exempelvis ledsagarservice och avlösarservice, förutsätts kunna tillhandahållas med kort varsel. Förhandsbeskedet gäller under sex månader, räknat från den dag då insatserna blev tillgängliga för den enskilde.

En enskild som redan är bosatt i en kommun kan enligt 16 § LSS tredje stycket ansöka om förhandsbesked i denna kommun under förutsättning att det är en annan kommun som har det ursprungliga ansvaret för de LSS-insatser som redan är beviljade. Det gäller då en bosättningskommun har beslutat om boende i en vistelsekommun, till exempel i form av bostad med särskild service eller familjehem. Begäran om förhandsbesked ska gälla boende för barn enligt 9 § 8 eller boende för vuxna enligt 9 § 9 eller, om den enskilde ordnat eget boende, andra

insatser enligt 9 §. Bestämmelsen ger den enskilde möjlighet att själv bestämma var han eller hon vill bosätta sig permanent. När förhandsbeskedet ges har den enskilde möjlighet att välja vilken kommun som fortsättningsvis ska vara hans eller hennes bosättningskommun. Den kommun som verkställer ett beslut om boende i en annan kommun har kvar ansvaret till dess att en annan kommun, efter förhandsbesked till den enskilde, börjar verkställa LSS-insatserna.

VÄGLEDANDE DOMAR

I RÅ 2004 ref. 110 avgörs frågan om förhandsbesked. Målet gällde en kvinna som tillhörde personkretsen enligt LSS. Hon ansökte hos en grannkommun om förhandsbesked om bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Grannkommunen avslog ansökan med motiveringen att kvinnan hade goda levnadsvillkor enligt 7 § LSS och att hon i hemkommunen faktiskt hade sina behov enligt 9 § 9 och 10 § LSS tillgodosedda. Högsta förvaltningsdomstolen anförde att det fanns ytterst begränsat utrymme att ta hänsyn till om behovet av insatser är tillgodosett i hemkommunen. Kvinnan hade en varaktig anknytning till inflyttningskommunen genom att hon sedan länge hade arbete, vänner och aktiviteter i kommunen. Hennes önskan att flytta till den kommunen var klar och bestämd och hon gav uttryck för ett välgrundat ställningstagande beträffande hennes framtida boende och förhållanden i övrigt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan det under dessa omständigheter inte anses förenligt med 16 § andra stycket LSS att vägra henne möjlighet att bosätta sig där hon önskar. Kvinnan hade alltså rätt till ett positivt förhandsbesked.

KAMMARRÄTTSDOMAR

I mål nr 2018-5093, kammarrätten i Stockholm, ansågs en kommun ha rätt att avslå en mans ansökan om förhandsbesked enligt 16 § LSS avseende bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Domstolen konstaterade att mannen var folkbokförd i kommunen, men att han bodde i en annan kommun. Han ansågs inte ha någon klar och bestämd avsikt att flytta till den kommun han ansökt om förhandsbesked hos.

VISTELSEKOMMUNENS SKYLDIGHET ATT BISTÅ

BOSÄTTNINGSKOMMUNEN

När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan kommun än bosättningskommunen, är vistelsekommunen skyldig att på begäran

1. bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva den enskildes ansökan om insatser enligt 9 §,

2. verkställa bosättningskommunens beslut. Lag (2011:329).

Bestämmelsen i 16 a § ger vistelsekommunen ansvar att på begäran av bosättningskommunen bistå med utredning och verkställa beslut om insatser enligt LSS. Situationen uppkommer då en enskild efter eget önskemål och på eget initiativ vistas i en annan kommun under en kortare period. Paragrafen omfattar inte när en kommun vill verkställa en insats i en annan kommun med stöd av 16 c § LSS. Med kortare tid avses semesterresor eller andra kortare vistelser upp till sex månader. Tillfälliga vistelser kan vara längre än sex månader, men i sådana fall har inte vistelsekommunen någon skyldighet att enligt 16 a § bistå med utredning och verkställighet. Det är då bosättningskommunen som ansvarar för detta.

Bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagens 10 kap. 28 § gör att uppgifter kan lämnas mellan kommunerna utan hinder av sekretess. Samtycke från den enskilde behövs inte.

Om vistelsekommunen efter begäran ska verkställa beslutet kan den välja att själv utföra insatsen eller genom avtal enligt 17 § LSS låta någon annan utföra den. Vistelsekommunen ansvarar då för kvaliteten i den insats som utförs och att verksamheten uppfyller de krav som finns. I de fall bosättningskommunen utreder ärendet på egen hand och väljer att också utföra insatsen med egen personal eller genom avtal med annan kommun eller enskild utförare har vistelsekommunen inte något ansvar, förutom för akuta situationer enligt 16 § fjärde stycket.

När bosättningskommunen begärt att vistelsekommunen ska verkställa ett beslut ska vistelsekommunen ansvara för särskild avgift enligt 28 a § LSS om sådan blir aktuell.

ERSÄTTNING FÖR VISTELSEKOMMUNENS VERKSTÄLLIGHETSKOSTNADER

Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 16 a § 2, ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för verkställighetskostnaderna. Ersättningen ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar för motsvarande insatser. Lag (2011:329).

När en bosättningskommun har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för kostnader för att verkställa beslutet. Ersättningen ska betalas enligt bosättningskommunens ersättningsnivå för motsvarande insats.

Någon rätt till ersättning för de kostnader som uppkommer hos vistelsekommunen när den bistår med utredning finns inte.

Beslut om ersättning kan inte överklagas.

MÖJLIGHET ATT VERKSTÄLLA

BESLUT OM BOENDE I ANNAN

KOMMUN

Om det finns särskilda skäl, får en kommun verkställa ett beslut enligt 9 § 8 eller 9 i en annan kommun. Den kommun som har beslutat om boendet har ansvaret enligt denna lag gentemot den person som till följd av beslutet är bosatt i den andra kommunen. Lag (2011:329)

Paragrafen reglerar ett undantag från den grundläggande principen att insatser till personer med funktionsnedsättning ska tillgodoses i och av den kommun där den enskilde är bosatt. Om det finns särskilda skäl får bosättningskommunen verkställa beslut om boende för barn enligt 9 § 8 och för vuxna enligt 9 § 9 i en annan kommun. Kommunen som beslutar om insatsen behåller ansvaret för att utreda, besluta och verkställa alla insatser enligt LSS för den person som genom beslutet blir bosatt i en annan kommun. Likaså ligger kostnadsansvaret för alla insatser kvar hos den kommun som beslutat om insatsen. Detta gäller även om behov uppstår under boendet i den nya kommunen. Genom detta garanteras ett sammanhållet ansvar för den enskilde. Den nya kommunen har inte skyldighet att bistå den ansvariga kommunen med utredning eller verkställighet enligt 16 a § LSS. 16b §

Den kommun som beslutat om insatsen kan på samma som sätt som gäller för boendet, enligt 17 § LSS, träffa avtal med annan kommun eller enskild när det gäller verkställigheten av övriga insatser.

Att verkställa en boendeinsats i en annan kommun får alltså bara ske om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan till exempel vara att en person behöver få tillgång till anpassade boendelösningar och särskild kompetens, vilket kan vara svårt att tillgodose i små kommuner. Målet bör vara att den enskilde efter en kortare eller längre tid ska flytta hem och att hemkommunen under tiden skapar ett stöd med god kvalitet på hemmaplan.

SAMMANHÅLLET ANSVAR FÖR LSS-INSATSER

16d §

En kommun har ansvar enligt denna lag gentemot en person som till följd av ett beslut av kommunen är bosatt i en annan kommun i

1. familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap. socialtjänstlagen (2001:453),

2. särskild boendeform för äldre människor enligt 5 kap. 5 § andra eller tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänstlagen, eller

3. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänstlagen. Lag (2018:1723).

Av 16 d § följer att den kommun som beviljat boende enligt SoL i en annan kommun även har ansvar för LSS-insatser. I paragrafen anges vilka boendeformer som avses: familjehem, stödboende, hem för vård och boende (HVB), särskild boendeform för äldre människor eller bostad med särskild service för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelsen innebär exempelvis att om en person är placerad i ett familjehem enligt SoL i en annan kommun, är det den kommun som beslutat om placeringen som är ansvarig för de insatser enligt LSS som den enskilde kan behöva. Bestämmelsen i 16 a § om vistelsekommuns ansvar att efter begäran bistå med utredning och verkställighet gäller inte i de fall då en annan kommun beslutat om boende enligt SoL.

NÄR UPPHÖR ANSVARET FÖR DEN KOMMUN SOM BESLUTAT OM BOENDE?

16e §

Ansvar enligt 16 c och 16 d §§ upphör om bosättningskommunen påbörjar verkställighet av insatser efter förhandsbesked enligt 16 § tredje stycket. Lag (2011:329)

I 16 e § framgår att ansvaret upphör hos den kommun som beslutat om boende i en annan kommun när bosättningskommunen påbörjar verkställighet av insatser som beviljats efter förhandsbesked.

Ansvaret kan förstås också upphöra av andra skäl. Den enskilde kan exempelvis efter en ansökan om förhandsbesked flytta till en tredje kommun. Ett annat skäl kan vara att insatserna helt enkelt inte längre behövs.

AVTAL MED ANNAN OM ATT TILLHANDAHÅLLA INSATSER OCH

ÄNDRAT HUVUDMANNASKAP

Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725) får en region eller en kommun med bibehållet ansvar sluta avtal med en enskild person om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om avtalet innebär att en insats enligt 9 § 8 eller 9 ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen underrättas om avtalet.

En region och en kommun som ingår i regionen får sluta avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från regionen till kommunen eller från kommunen till regionen. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om region eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.

Om en region och en kommun har slutit avtal om överlåtelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av avtalet. Har en överlåtelse skett från en region till samtliga kommuner som ingår i regionen, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna. Lag (2019:883).

Paragrafens första stycke ger region eller kommun möjlighet att sluta avtal med någon annan om att utföra insatser enligt LSS. Med annan menas exempelvis företag, annan kommun eller stiftelse. Det ska vara fråga om själva utförandet av insatsen. Med en enskild person avses både fysiska och juridiska personer. Avtal som ingås enligt andra och tredje styckena innebär en skillnad mot avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § KL eftersom ansvaret för uppgiften även lämnas över till en annan huvudman. Beslut om insatser får inte överlåtas till någon annan, vare sig till en annan kommun eller till ett företag.

Ett beslut om boende kan av olika skäl inte alltid tillgodoses i den enskildes bosättningskommun. Enligt första stycket kan kommunen avtala med annan om att utföra insatsen. När ett beslut om boende enligt 9 § 8 för barn eller enligt 9 § 9 för vuxna ska tillhandahållas i en annan kommun ska den kommunen underrättas.

Andra stycket ger möjlighet för kommun och region att genom avtal ändra huvudmannaskapet på så sätt att ansvaret för en uppgift överflyttas mellan de båda huvudmännen. Bestämmelsen ger möjlighet att anpassa verksamheten till lokala förhållanden.

Bestämmelsen i tredje stycket handlar om att en ekonomisk reglering mellan kommun och region och mellan kommuner får göras i de fall då ett avtal har träffats om ändring av huvudmannaskapet.

17a §

Har upphävts genom lag (2011:329).

Alla som arbetar med myndighetsutövning behöver ha aktuell lagstiftning nära till hands för att garantera brukare och klienter en rättssäker ärendehandläggning och god samhällsservice. Motsatsen leder till både personligt lidande för den enskilde och slöseri med tid och pengar för att hantera överklaganden.

LSS 2024 är en nödvändig lärobok med relevant information och fakta för alla som arbetar med eller är intresserade av reglering som berör personer med funktionsnedsättning. Den klara och begripliga framställningen rätar snabbt ut de flesta frågetecknen kring lagens innehåll och tillämpning.

Boken har en tydlig struktur:

• Tydliga rubriker som gör att du snabbt hittar rätt avsnitt.

• Aktuella lagkommentarer.

• Senaste rättsfallen logiskt placerade i förhållande till lagen.

Boken gör det enkelt för både tjänstemän, förtroendevalda och anhöriga att hålla sig uppdaterade. Den fyller också en viktig funktion i utbildningssammanhang vid såväl universitet och högskolor som yrkeshögskolor samt folkhögskolor. För studenter inom exempelvis juridik, socialt arbete, socialpedagogik och vård- och funktionshinderomsorg, ger boken en bra grund för att förstå lagen och dess användning.

ISBN 9789177414414

9 78917

74 14414