Krishantering i skolan
Före, under och efter en allvarlig händelse
Krishantering i skolan
KATARINA TINGSTRÖM
Krishantering i skolan
Före, under och efter en allvarlig händelse
© 2024 Författaren och Gothia Kompetens AB
ISBN 978-91-7741-429-2
Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.
Redaktör: Anna Ekman
Omslag och grafisk form: Anna Söderberg, annasoderberg.com
Första upplagan, första tryckningen
Tryck: ADverts (Lettland)
Gothia Kompetens
Box 22 543, 104 22 Stockholm
Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se
Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg. Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling – för en bättre dag på jobbet.
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.
Förord
När det värsta händer
– går det verkligen att förbereda sig för det?
När man själv ställer sig frågan om vad det värsta som kan hända i livet är och om det verkligen går att förbereda sig på det, går nog mångas tankar till de nära och kära och hur man förbereder sig genom att skriva framtidsfullmakter och testamenten. Oro för framtiden i en orolig tid kan göra att sådana tankar får överhanden och få oss att glömma bort det viktigaste: att leva här och nu.
I våra professionella roller, oavsett var man arbetar och om man är chef och ledare, vet vi att det kan inträffa allvarliga händelser, men också att man genom att ha beredskap kommer att kunna hantera det tillsammans med de berörda. Både när det inträffar och efteråt.
Att vara förberedd innebär att planera, både teoretiskt och praktiskt, kommunicera planer och rutiner och inte minst att öva tillsammans. Det skapar trygghet hos alla berörda.
Min erfarenhet av att hantera allvarliga händelser är att man aldrig kan göra för mycket initialt när de inträffar. Det går alltid att backa, det vill säga att dra ner på vissa åtgärder, men det är nästan omöjligt att göra tvärtom med samma goda resultat. Att under pågående händelse, om man upptäcker att något har missats, inte fokusera på vems ansvar det är, kanske framför allt om det är någon annan myndighets eller funktions ansvar, utan se till att det blir gjort. Ansvarsfrågan kan du reda i efteråt. Samtidigt är det viktigt att alla, så långt som möjligt, vet vad de har för ansvar om något inträffar: ledningsgrupp, krisstöd och andra funktioner.
En kris pågår under lång tid men i olika faser. Hur krisen hanteras initialt har stor betydelse för hur drabbade kommer att kunna hantera den för sin egen del och tillsammans på längre sikt. Tyvärr kan den skapa trauman som kan ta lång tid att bearbeta. Därför är
det också väsentligt att hantera reaktionerna över tid. Det är inte något man ”gör färdigt” och blir klar med på några dagar – en allvarlig händelse kommer att påverka olika människor på olika sätt. Det behöver man ha med sig i det dagliga mötet med elever, personal men även föräldrarna.
Den bok du nu har framför dig ger många bra, insiktsfulla och handfasta råd om hur ni på skolan kan göra för att vara bättre förberedda om det värsta skulle ske. En väl förberedd organisation är den bästa garanten för du och ni ska kunna hantera det så tryggt som möjligt.
Oviken 2024
Lena Hallin, generalmajor, tidigare chef för Militära underrättelseoch säkerhetstjänsten (MUST)
Förord 9
Inledning
För några år sedan avled tre föräldrar till elever i årskurs 6 under ett och samma läsår. I ett försök att skydda eleverna som drabbats valde klassens lärare att inte prata med dem om det. Men efter en tid blev det allt oroligare och stökigare i klassen. De berörda eleverna hade svårt att koncentrera sig på lektionerna, problem med att sitta stilla och fick med sig de andra. Tills det en dag kulminerade. En av eleverna lyfte sin skolbänk, kastade den mot sin lärare och skrek: ”Vet inte du att min pappa är död?!”
När död, kris, förluster och kaos kliver in i elevers liv kan vi inte förvänta oss att de ska kunna hantera det själva. Om inte vi vuxna finns där och hjälper dem att tackla det som hänt, överger vi dem mitt i det allra svåraste. Detta är något skolan måste kunna handskas med.
Skolverket uppger i sin statistik att det idag finns ungefär 1 110 000 elever i grundskolans verksamhet, från förskoleklass till årskurs 9, fördelade på ungefär 4 700 grundskolenheter i Sverige, som tillsammans har cirka 245 000 anställda. Det innebär att det är ungefär 1 355 000 (!) elever och anställda som varje läsår, i snitt uppemot 180 dagar, lever tillsammans under skolans tak med allt vad det kan innebära av såväl glädje som motgång.
Att elever och personal drabbas av kriser och dödsfall är förstås inget nytt, tyvärr inte heller bråk, aggressiva konflikter, hot och våld i skolmiljö, men kriminaliteten som gått ner i åldrarna ställer skolan inför helt nya utmaningar. Unga elever som dödas i skjutningar och sprängningar, uppgörelser inne i skolans lokaler, hot och repressalier eller våldsdåd direkt utanför skolan, tvingar skolledningar idag att tänka på nya sätt kring elevers och anställdas säkerhet och skolans krishantering.
Samtidigt har tonen i samhället hårdnat generellt. Att skolans personal får ta emot hot från vårdnadshavare är inte längre ovanligt.
Inte minst genom aggressiva mejl som ofta skrivs i affekt gentemot upplevd bristande och otillräcklig prestanda hos lärare och rektorer. Hotfull kritik mot betygsättning, hantering av konflikter mellan elever eller brist på stöd för elever med extra behov gör att många lärare idag behöver krisstöd för att hantera rädslor som väcks, något som indirekt slår tillbaka på eleverna. I stället för trygga förebilder riskerar de att få otrygga och rädda lärare.
Allt detta – skolans eget inre arbete fyllt av mellanmänskliga relationer, kris och död som en oundviklig del av livet, det hårdnande klimatet i samhället där våldet gått ner i åldrarna och också kliver in på skolorna, tillsammans med ökad aggressivitet hos många, ofta som ett resultat av stress och otillräcklighet – gör att dagens skola har allt att vinna på att vara väl förberedd på att kunna ge stöd om något händer. Att vid en allvarlig händelse inte ha tillgång till en väl förankrad krisorganisation kan komma att bli förödande för både elever och personal: få dem att betala ett högt pris genom exempelvis oavslutad skolgång, psykisk ohälsa som leder till beroendeproblematik, isolering eller långa sjukskrivningar, depressioner, obehandlade trauman och allvarlig risk att utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Det här är en bok för alla er som arbetar i skolans värld och dagligen möter barn och ungdomar på olika sätt. Kanske är du ämneslärare, mentor för en klass, rektor eller biträdande rektor med ansvar för både elever och personal, eller kurator, skolsköterska eller skolpsykolog med arbete i elevhälsoteamet. Den är också till för alla er speciallärare och specialpedagoger som är vana att arbeta med elevers olika behov, er elevassistenter som stödjer elever på nära håll eller dem av er som arbetar med vaktmästeri, kost eller mer administrativa uppgifter och också delar er arbetsdag med eleverna. Var och en av er kan vara en viktig vuxen för skolans elever, få vara den som bidrar med det som de behöver för att få hjälp att återhämta sig efter en allvarlig händelse.
Inledning 11
Du kommer snart att märka att boken är skriven av en kliniker.
Boken innehåller många råd, tips och verktyg som kommer från över trettio år av praktiska erfarenheter av krishantering och krisstöd i såväl stora som mindre kriser. Kunskap som också bygger på evidens och väl beprövad erfarenhet. Det står dig fritt att använda det som det passar dig, din skola och den situation som ni befinner er i. Men glöm inte att också dina egna erfarenheter från allvarliga händelser hjälper dig att navigera i krisstödet. Och jag hoppas att boken även ska få bekräfta dig i allt du redan vet och gör.
I mitt arbete som legitimerad psykoterapeut ser jag tydligt konsekvenserna av att inte ha en fungerade krisorganisation som kunnat ge adekvat krisstöd. Vaktmästaren som försökte stoppa blödningen på en elev som blev knivskuren men efteråt inte fick någon hjälp av sin arbetsgivare. Eleven som sett sin klasskamrat skadas svårt av ett gäng ungdomar och fått rådet att inte tänka mer på saken. Personal, som när jag är ute och föreläser på skolor om krisstöd vid hot, våld och pågående dödligt våld (PDV), vittnar om den totala tystnad som följt efter en allvarlig händelse – inte för att skolledningen inte vill ge stöd, men att man inte vetat hur man gör det. Hit hör också anhöriga till våldsdödade som jag som präst möter vid begravningar som ställer sig frågan varför de inte får något stöd av samhället. Närstående till elever och anställda som berättar om dem som inte orkat leva längre och tagit sina liv efter bristande hjälp och stöd efter händelser som mobbning, trakasserier, hot och misshandel i skolmiljö.
Att rusta våra skolor så att alla vet hur man efter allvarliga händelser på bästa sätt kan erbjuda ändamålsenligt krisstöd skapar bara vinnare. Och allt börjar i det förebyggande arbetet hos varje skola: att systematiskt och organiserat sträva efter att minimera riskerna för att något ska hända, men också ta fram viktiga verktyg för krishantering och krisstöd för att kunna vara förberedd om det som inte får hända ändå händer.
Hur det går till handlar den här boken om.
Krisstöd och krishantering i skolans värld
I en bok om krishantering i skolans värld förväntar man sig kanske att allt fokus ligger på eleverna. Att den handlar om hur barn och ungdomar kan reagera, vilka behov de kan ha och vilka åtgärder av stöd som kan hjälpa dem att bearbeta upplevelser efter en allvarlig händelse eller ett dödsfall. Men om hela boken bara är inriktad på krisstöd till elever tappar man en viktig aspekt – nämligen barns och ungdomars behov av trygga vuxna i sin omgivning. Därför har både personal- och föräldraperspektivet en självklar plats i boken.
På skolan finns lärare, elevassistenter och andra vuxna som eleverna möter i sin vardag och har en relation till. De har en viktig roll att fylla i samband med allvarliga händelser – även om de själva kan vara lika påverkade som eleverna, något skolledningen behöver beakta i det förebyggande arbetet. Där ska även finnas planer för krisstöd till vårdnadshavarna. Skolans ledning har allt att vinna på att stödja dem så att de i sin tur kan hjälpa sina barn och ungdomar på bästa sätt. Trygga föräldrar är oslagbart som stöd när något allvarligt hänt. Hos dem kan eleverna få hjälp att hantera sina känslor.
Även om det förstås också finns många andra grupper som berörs: elevernas familjer, kompisar, grannar, personalens anhöriga, släkt och vänner för att bara nämna några, är det triaden elever, vårdnadshavare och skolpersonal som står i fokus för den här boken. De utgör den heliga treenigheten i skolans värld – en triangel där inget av hörnen går att utelämna. Kan man ha med sig det perspektivet i det förebyggande arbetet har man redan där kommit långt.
En kris är en oönskad, oväntad och allvarlig händelse som kan påverka det psykosociala måendet hos såväl individer som hela grupper. Och målet med en fungerande krisorganisation är kort sagt att hjälpa drabbade personer och i det här fallet skolan som organisation att både hantera det som hänt och att återhämta sig efteråt: ge psykosocialt och emotionellt stöd som hjälper berörda att hantera chock, ångest, rädslor och andra känslor som uppstår samt akti-
Inledning 13
vera resurser som behövs för att hantera konkreta konsekvenser av det som hänt genom exempelvis samtalsstöd, avlastningssamtal och kristerapier.
För att kunna uppnå detta mål i skarpt läge behöver en fungerande krisorganisation ha tillgång till strategier, resurser och åtgärdsplaner som snabbt kan aktiveras. Utarbetade planer för stöd till skolans elever, deras vårdnadshavare och skolans personal utgör grunden för en välfungerande krishantering. Vilka svårigheter och utmaningar en organisation kan möta vid kris finns det gott med forskning och information om. Det är skolans ledning och huvudman som är ytterst ansvarig för att hämta in den kunskapen och sedan förebyggande arbeta för att minimera risken att brister i själva krishanteringen gör målet svårt att uppnå.
De planer man tar fram behöver sträcka sig över både den akuta fasen och den långsiktiga återhämtningsprocessen, för att skolan ska vara förberedd att ge stöd på såväl kort som lång sikt. Eftersom människor reagerar på kriser på olika sätt behöver det dessutom finnas utrymme för anpassning till individuella behov. Om man tidigt efter en allvarlig händelse kan sätta in ett generellt krisstöd och sedan fångar upp de olika behov som finns kan man påtagligt minska risken att drabbade ska komma att utveckla långvariga besvär.
De flesta människor kommer att uppleva någon form av stress eller påverkan efter en allvarlig händelse. Många återhämtar sig med tiden, för dem räcker de initiala insatserna alldeles utmärkt som stöd för återhämtningen. För dem som kämpar med långvariga och svåra reaktioner bör man däremot sätta in professionell hjälp så att de inte behöver riskera att utveckla psykisk ohälsa på längre sikt. Mer om det senare i boken.
En tid efter en allvarlig händelse, när vardagen kommit tillbaka, kan man med fördel gå igenom hur krisorganisationen och de konkreta stödinsatserna fungerat och utvärdera vad som var bra och vad som behöver utvecklas inför en eventuellt kommande svår situation.
Utifrån det arbetar man sedan med att förfina sina planer och sin krisorganisation, implementerar nya insikter och kunskaper utifrån de gjorda erfarenheterna. På så vis utvecklar man hela tiden både sina underlag och kompetensen i organisationen. Viktigt är också att komma ihåg att utbilda personalen i de nya och uppdaterade riktlinjerna och rutinerna.
Skolans fyra utmaningar efter en allvarlig händelse
1. Få eleverna att uppleva att skolan åter är en trygg och säker plats så att de kan återvända efter en allvarlig händelse utan att känna sig rädda och oroliga.
Det kan vara en stor utmaning att överbrygga elevers oro och ängslan inför att komma tillbaka till skolan, inte minst om händelsen medfört döda eller skadade elever och personal. Skolan där eleverna tillbringat så stor del av sin vakna tid kan upplevas ha blivit en otrygg plats.
För att åter få känna sig säkra och trygga behöver skolans byggnader återerövras och eleverna få möjlighet att under lugna och betryggande former närma sig platserna där händelsen utspelade sig, kanske där någon till och med skadats eller dött – eller där man själv sökt skydd i fruktan för sitt eget liv. Ett sätt att hjälpa eleverna med detta är genom systematiskt genomförda samtal och att med stöd av skolans personal och andra med psykologisk kompetens också göra rituella markeringar på aktuella platser, kanske tillsammans gå till korridoren där en elev dödats och låta skolkamraterna få tända ljus och minnas sin kamrat. Allt detta behöver först erbjudas berörd personal. De kan ju ha haft likadana synintryck och upplevelser som eleverna.
Skolan kan söka stöd för sitt upplägg i det som kallas insatstrappan: ett sätt att beskriva olika delar i stöd- och behand-
Inledning 15
lingsinsatser för traumatiserade barn och ungdomar. Första steget handlar om skydd och trygghet, nödvändiga förutsättningar för att sedan också andra insatser ska kunna fungera och ge effekt – de som handlar om information, fokuserat stöd och specialiserad behandling. Mer om det längre fram i boken.
Att möjliggöra för eleverna att återvända till skolan är också en viktig del i omhändertagandet. Det förhindrar isolering i hemmet som kan leda till att oron ytterligare förstärks och motverkar risken att elever inte kan slutföra utbildningen, något som vid sidan om den traumatiska händelsen kan ge konsekvenser för all framtid. I skolan finns också förutsättningar att skapa strukturer som motverkar det kaos trauma ofta medför och utrymme att ge eleverna det krisstöd de kan behöva.
2. Föräldrars förmåga att samtidigt hantera både sina egna reaktioner och sina barns behov kan se olika ut, något som kan få stor påverkan på eleverna.
Stabila föräldrar är en viktig källa till trygghet. De kan hjälpa barnen att reglera sina känslor och som förebilder normalisera deras reaktioner och få dem att förstå vad de är ett uttryck för.
Men alla föräldrar har inte kunskap eller förmåga att ge sitt barn sådan stöttning. Föräldrar som är överväldigade av situationen eller förlamade av sorg kan få svårt att tillgodose sina barns behov av säkerhet och trygghet. Det är viktigt att identifiera sådana fall eftersom barnet annars blir ensamt i en situation som är mycket påfrestande.
Yngre barns beroende av föräldrar kan lätt göra att de ”smittas” av deras reaktioner, i värsta fall med risk för egen negativ psykisk och social utveckling. Tonåringar har större ambivalens i förhållandet till sina föräldrar och löper därför mindre risk att påverkas, men de har å andra sidan lättare att döma sig själva för något de gjort eller inte gjort vid den aktuella traumatiska händelsen, eller att ta ett vuxenansvar de inte är mogna för.
En studie som under femton år följt familjer som drabbades av tsunamin 2004 visar tydligt att föräldrars psykiska besvär efter en händelse påtagligt kan förvärra och förlänga barnens besvär, men också att motsatsen gäller. Det finns ett samband mellan föräldrars gynnsamma process och barnets egen självrapporterade positiva utveckling.
Ett sätt från skolans håll att stödja föräldrar i deras viktiga uppgift kan vara att inkludera dem i krisstödet genom att erbjuda dem utbildning efter en allvarlig händelse. Den kan handla om barns och ungas krisreaktioner, hur föräldrar kan se att barnet mår dåligt, vilket stöd man kan ge och vart man kan vända sig för stöd och hjälp, antingen för sig själv eller sitt barn. Sådana utbildningsinsatser stärker föräldrarna och gör att risken för ”smittorisk” minskar.
3. Skolan kan komma att behöva hjälpa elever och personal att bearbeta dödsfall bland kamrater och anställda.
Barns och ungdomars sorgearbete efter en allvarlig händelse kan se väldigt olika ut. Det påverkas av faktorer som ålder, personlighet, själva händelsen, tidigare erfarenheter, relation till den som dött, men också det stöd barnet får, dess kontext och förmågan att prata om det som skett. Vi kommer att gå in mer på barn och sorg längre fram i boken.
Att barn i skolåldern är inne i ett utvecklingsskede där de börjar inse att deras föräldrar och andra vuxna inte kan skydda dem mot allt – inte heller döden – gör att erfarenheten av att bevittna eller uppleva en skolkamrats död kan bli speciellt känslig.
Det är därför av stor vikt att i skolan skapa struktur för att motverka det kaos som kan uppstå efteråt. Många barn har lätt att känna skuld, ilska och otrygghet. Det kan också finnas ett ”magiskt tänkande” om att de själva är orsaken till dödsfallet, kanske för att innan händelsen ha tänkt eller önskat att kamraten skulle vara död. De kan även känna skuldkänslor för att inte ha
Inledning 17
skyddat skolkamrater på ett bättre sätt eller för att de själva klarat sig, så kallad överlevnadsskuld.
Det är viktigt att vara uppmärksam på om elever tycks fastna i sin sorg, verkar uppleva ett större lidande än vid en normal sorgeprocess, något som också tas upp i nästa punkt.
4. Skolan behöver vara beredd att hjälpa till att identifiera elever som utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och är i behov av särskilda insatser efteråt.
Det finns två aspekter av ett trauma: den objektiva händelsen och den subjektiva tolkningen av den. Det är därför inte enbart händelsen i sig som utgör själva traumat. Traumat uppstår i mötet mellan den objektiva händelsen och individens mentala tolkningsschema och förmåga att integrera det som hänt i sitt liv och synen på sig själv.
Utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv har vi alla olika förutsättningar att inkorporera smärtsamma och stressframkallande händelser. Elevers beredskap att kunna hantera och bearbeta det som hänt beror också på tillgång till känslomässigt stöd hos föräldrar, egen personlig stabilitet och den psykiska hälsan före den allvarliga händelsen. Barn och ungdomar som sett närstående personer skadas eller dödas är särskilt utsatta. Där finns det en ökad risk för långtidsreaktioner.
Det är samtidigt viktigt att vara medveten om att starka reaktioner hos barn inte i sig behöver betyda att de är på väg att utveckla allvarliga problem. Som den norske psykologen Atle Dyregrov framhåller har barns mentala system behov av tid för att bearbeta det som skett. De behöver få möjlighet att gradvis införliva det i sitt kognitiva system som de använder för att ordna och förstå omvärlden.
Men även om det alltså inte omedelbart efteråt märks vilka som kan komma att behöva specialiserad behandling för posttraumatisk stress (PTSD) – initialt finns också diagnosen ”akut
stressyndrom” som kännetecknas av tillfälliga reaktioner som sedan klingar av – finns det ett stort värde i att tidigt identifiera barn som riskerar att utveckla traumasymtom.
Här kan skolans lärare, med sin förkunskap om eleverna, spela en viktig roll genom att uppmärksamt försöka urskilja om någon tycks må speciellt dåligt och behöver särskilda insatser. Elevhälsan är en annan självklar part i arbetet.
Idag finns det flera metoder som med stor framgång hjälper både barn, unga och vuxna som utvecklat PTSD och är godkända som behandlingsmetoder av Socialstyrelsen. Hit hör metoder som bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT) som exempelvis traumafokuserad KBT, Prolong Exposure therapy eller narrativ exponeringsterapi. Andra metoder som fungerar är EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy) eller CPP (Child-Parent Psychotherapy.).
Inledning 19
Det här är en bok för alla som arbetar i skolans värld och dagligen möter barn och ungdomar på olika sätt. Författaren delar med sig av kunskap såväl som tydliga och konstruktiva råd för att effektivt, konkret och empatiskt kunna hantera olika allvarliga krissituationer som kan drabba både enskilda personer och skolan som organisation.
Boken tar bland annat upp förberedande krishanteringsarbete och krishantering i akut läge. Andra ämnen som behandlas är olika åldersgruppers behov samt kortsiktigt och långsiktigt stöd till elever, vårdnadshavare och personal för att säkerställa en trygg återgång till vardagen. Ett särskilt avsnitt ägnas åt att hantera dödsfall bland elever och personal med råd om kommunikation, stöd och minnesstunder.
Boken ger ett värdefullt stöd för skolan och dess personal om en allvarlig händelse inträffar.
Katarina Tingström är präst, legitimerad psykoterapeut och certifierad EMDR-terapeut med lång erfarenhet av att arbeta med krishantering och krisstöd. Hon är verksam vid egen mottagning och handleder och föreläser också sedan flera år på olika skolor om bland annat pågående dödligt våld (PDV). ISBN 9789177414292