9789177413882

BArN Leva med er

BArN leva med fler

Marie Köhler

Antonia Reuter

Johanna Tell

Förord

Kära läsare!

Boken Leva med fler barn, som handlar om att familjen växer, är tänkt som ett komplement till boken Leva med barn, som sedan 1980-talet delas ut på många barnavårdscentraler (BVC) runt om i Sverige. Boken liknar Leva med barn på många sätt eftersom vi har behållit grundfilosofin, det vill säga vi utgår från barnets behov och rättigheter. Barnkonventionen har förenklat beskrivningen om barnets rättigheter men fortfarande är det mycket som är svårt att leva upp till när det gäller vad vi gör i praktiken. Att barnkonventionen är lag i Sverige stärker förhoppningsvis barnets ställning och ökar medvetandet i samhället om barnets rättigheter. Lagen ger också föräldrarna stöd i att driva barns rätt att få sina behov tillgodosedda, bli respekterade och lyssnade på och skyddas mot kränkningar och övergrepp.

Vi som skrivit Leva med fler barn har haft många givande möten med barn och föräldrar. Vi har alla tre professionella rötter i barnhälsovården och har i många år arbetat med frågor om barns hälsa både genom forskning och utvecklingsarbete samt genom fortbildning för medarbetare i barnhälsovården (BHV) och utbildning för studenter på högskolor och universitet. Som ett plus har vi olika perspektiv som barnläkare, psykolog respektive distriktssköterska. Dessutom har vi själva, inte minst, erfarenhet av att leva med fler barn och vet att det är fantastiskt roligt, lärorikt och faktiskt också svårt. Numera har långt ifrån alla familjer formen av traditionell kärnfamilj. Istället kan familjer se väldigt olika ut – alltifrån att vara en vuxen och barn till fler än två vuxna och barn. Hur påverkas familjen när ett nytt barn (eller flera) kommer? Hur är det för barnet att få syskon? Hur är det för föräldrarna när familjen växer?

I Leva med fler barn vill vi utveckla dessa tankar. Boken innehåller texter om barn, familj och relationer och även intervjuer med

flera familjer som kan bidra till egna tankar och reflektioner. Som inspiration till detta och till samtal både hemma och vid föräldraträffar, har vi i anslutning till texterna formulerat några frågor.

Trots att vi vet att många av dagens föräldrar är aktiva och söker kunskap och råd på olika sätt, inklusive på nätet, tror vi att bokformen har en självklar plats och uppskattas av många. Vi tror att samtal mellan föräldrar – både med varandra inom familjen och med andra föräldrar man möter på förskolan, i bostadsområdet eller föräldragruppen på BVC – är bra för föräldraskapet. Och därmed för barnen.

Leva med fler barn är i första hand skriven för föräldrar, men kan med fördel läsas av till exempel mor- och farföräldrar och av andra vuxna som finns för barnet. Vi har försökt att skriva en bok med ett barnperspektiv. Behoven hos små barn är lika oavsett kön. Vi har valt att använda hen när vi skriver om barnet och förälder när vi menar barnets omsorgsgivare.

I boken finns på olika ställen exempel på hur berättelser och frågor från föräldrar med flera barn kan se ut vid besök inom barnhälsovården. Där reflekterar vi kring de frågor föräldrarna tar upp. Varje familj är unik och lever med sina förutsättningar, vilket gör att lösningarna kan se olika ut. Det finns inte några generella svar som passar alla barn och föräldrar. Samtalet, stödet och vägledningen på BVC mynnar ofta ut i att föräldrarna själva kommer fram till en bra lösning utifrån sin familjs situation. I Leva med fler barn utgår reflektionerna från den kunskap vi har idag om barns övergripande behov.

Vi hoppas att du som läsare får glädje av att läsa den här boken och av att leva med fler barn!

Författarna, juni 2023

Marie Köhler Antonia Reuter Johanna Tell

Barnläkare Psykolog Distriktssköterska

Alla barn är allas barn

”Alla barn är allas barn”, skrev vi i Leva med barn. Den tanken tar vi med oss in i Leva med fler barn för att lyfta fram att det kan bli än mer tydligt och viktigt för familjer med flera barn.

Man kan uppleva det som att varje familj ska sköta sitt, hålla rätt på sina barn och inte bry sig så mycket om andras. Det är synd. Den inställningen lämnar både barn och föräldrar ensamma. Det är betydelsefullt att vi samarbetar både med andra föräldrar och med andra vuxna i vår omgivning – för allas våra barn. När barnen blir äldre och börjar röra sig utanför hemmets och förskolans väggar blir föräldrar mer beroende av att också andra vuxna ser barnen, behandlar dem med vänlighet och respekt men också griper in och vägleder när så behövs.

Barn växer upp under olika betingelser. Överallt finns barn som behöver vänskap, stöd och utmaningar grundat på respekt. Vi som vuxna har ett gemensamt ansvar för de barn vi har omkring oss, egna och grannars barn, barn på flykt och barn i andra länder. Skillnaden mellan ”våra barn och andras ungar” får aldrig bli för stor.

Att fundera på

Vad betyder det för ett barn att bli respekterat och lyssnat på?

Hur önskar du att andra föräldrar och vuxna förhåller sig till dina barn?

Vilka viktiga vuxna fanns för dig när du var liten?

Vad betydde de för dig?

Oavsett ålder är det en stor förändring i livet att få syskon

Familj: Sara, 37 och Johan, 36, med barnen

Alice, snart 7 år, Stella, 2 år, och Theo, 3 månader.

Gör gärna tillsammans: Åker och badar.

Helgmorgonens lugn vilar över området. Inne hos den nyblivna trebarnsfamiljen

sitter snart sjuåriga Alice på köksstolen och fingrar på sitt hemmagjorda pärlhalsband i regnbågens alla färger.

Att pyssla är kul, tycker hon. Och att leka. I hörnet står ett par överfulla korgar med hennes och småsyskonen Stellas och

Theos leksaker, redo att bli upplockade. Men att busa är nästan snäppet roligare.

– En gång satte jag tejp på kranen i badrummet. Jag kommer inte ihåg om det var mamma eller pappa som … Jo, mamma var det som kom in, säger Alice.

– Hon blev jätteblöt! Stella skulle ha tagit bort tejpen om hon varit med.

Lillasyster Stella kom för snart två år sedan. Fram till dess var det Alice, mamma Sara och pappa Johan i nästan fem år. Supertrion, som de kallade sig.

Omställningen var stor. Samma vecka som Stella gjorde entré flyttade de och fick nya grannar och en ny förskola med nya kompisar. Dessutom hade Alice vattkoppor när mamma, pappa och Stella kom hem från sjukhuset.

– Först hade jag bara en prick! Som kliade, berättar hon.

Även om hon har lite svårt att återkalla minnen från Stellas ankomst är hon säker på en sak: att få en lillasyster var inte alls som hon hade föreställt sig. Det var nästan tvärtom.

– Jag tjatade hela tiden om ett syskon förut när Stella låg i magen. Fast jag visste inte att det skulle bli ett så jobbigt syskon. Jag trodde att det typ skulle gå att leka direkt.

Det var inte alls på samma sätt när lillebror Theo kom till världen för drygt tre månader sedan.

– Stella är busig, det är bara hon som är jobbig. Theo är inte alls jobbig, han är inte en sån som Stella va. Stella va en skrikmaskin, och ett matvrak. Hon bara skrek och ville äta hela tiden.

Just då kommer Stella inrusande i bara blöja och sandaler som klapprar mot golvet. Hon har fart på och bromsar in framför Alice. Där står hon tyst i några sekunder och spanar in oss.

– Min Alice. Min Alice, säger hon med misstänksam röst.

Sedan går hon fram till storasyster, lägger huvudet i hennes knä och upprepar, med lite mer bestämd ton den här gången:

MIN Alice!

Det får Alice att börja skratta.

Det är lite pinsamt … Alltså, när jag

säger någonting säger hon samma sak, det är som ett eko!

Stella brukar skrämma Theo också, berättar Alice. Då gråter han ibland.

Under tiden har Stella flyttat sin uppmärksamhet till lekhörnan. Hon plockar upp ett stetoskop och börjar syna ett litet skrubbsår på benet.

– Jag har också ett sår, utbrister Alice. Jag brukar pilla upp mina skorpor. Roligt!

Hon erkänner att mamma och pappa, som sitter ute i trädgården, sagt åt henne flera gånger att låta såren få läka ifred. Det är lite som när hon själv säger till Stella att hon inte får ta eller göra något.

– Hon gör det då! Hon är en sån där som pratar tvärtomspråket. Så till exempel om hon inte vill äta sin mat, då ska man säga ”vi ska inte äta maten”. Då äter hon maten.

Förutom när det gäller godsaker då.

– Vi kan inte säga glass och godis på svenska, för då springer Stella och hämtar det, säger hon.

Mamma Sara kommer in i köket och lägger ner Theo i babysittern. Han tittar storögt upp på oss, ger knappt ett ljud ifrån sig.

Första gången Alice fick träffa honom var på sjukhuset.

– Det var roligt. Men det roligaste var att jag fick en present av mamma och pappa. Stella fick en dockvagn och jag fick ett pennfodral som jag hade önskat mig. Ett nästan likadant som min kompis har.

På sjukhuset frågade hon om hon fick hålla i honom.

– Det kändes typ som vanligt, säger hon och håller upp händerna några decimeter ifrån varandra.

– Han var så där liten. Jag var mindre än han när jag föddes, fast jag har till och med glömt det.

en

Flera kompisar i kvarteret har syskon, berättar Alice. På dem kan hon märka att det bara blir roligare och roligare, så hon ser fram emot att Stella och Theo ska växa upp och bli lite större.

– De som bor mittemot mig, de har ett syskon som är typ tre år. Han heter Tage. De tycker att han är ganska kul, för han har blivit ganska stor.

Theo är inte alls så rolig än, tycker Alice, och även om hon kan leka tillsammans med Stella ibland så längtar hon tills hon ska börja prata mer. Men oavsett skulle hon inte vilja vara utan dem.

– Det hade varit jättetråkigt!

Att få

lillasyster var inte alls som hon hade föreställt sig.

Att dela på ansvaret

Vems behov blir viktigast? Med fler barn i familjen utmanas ansvarsfördelning och jämställdhet i familjen. Den nya familjesituationen kräver en ny ”förhandling” mellan de vuxna om vem som gör vad och hur och när. Det handlar om allt – hämta och lämna på förskola och skola, handla, laga mat, städa och ta med syskon på fritidsaktiviteter. Och hur planeras föräldraledigheten på bästa sätt för barnen och föräldrarna? Att se över helheten tillsammans och göra prioriteringar kan förebygga – men också skapa – konflikter. Varje familj har haft sin lösning tidigare och nu, med fler barn, aktualiseras fördelningen av ansvar för barn, hem, släkt, jobb och andra åtaganden återigen. En del familjer ”surfar” vidare i ett upparbetat system medan andra får kämpa för att få ihop det så att det blir bra för alla. Relationen mellan föräldrarna kan både utmanas och utvecklas. Hur får man tid för varandra som par? Hur ”vårdar”, uppmärksammar och hittar man tid för varandra? Det här kräver en öppen diskussion för att man helhjärtat ska kunna se, förstå och finnas för varandra. På samma sätt som barnen påverkar föräldrarnas förhållande påverkar föräldrarnas förhållanden sinsemellan barnen. Och föräldrarna är viktiga förebilder för sina barn när det gäller hur man tar hand om varandra.

Bilden av den perfekta familjen

I olika medier förmedlas bilder av föräldraskap. Ofta visas positiva sammanhang och aktiviteter i familjer som får oss att tro att livet är mycket lättare, roligare och lyckligare i andra familjer. Barnen verkar vara glada hela dagarna igenom, hemmen är skinande rena och resorna till exotiska platser tar aldrig slut. Även om man är medveten om att inte hela vardagstillvaron ser ut så är det väldigt lätt att

bli påverkad och ifrågasätta sitt eget familjeliv och sitt föräldraskap.

Nu när ansvaret ökat i och med den nya situationen med flera barn blir kontrasterna ännu större och svåra att förhålla sig till.

Samtidigt är det inte ovanligt att man känner sig säkrare i föräldraskapet efter det första barnet och därmed lättare kan förhålla sig till sociala medier och andra personers synpunkter.

Och för barnen i familjen är det viktigaste trots allt att det finns tillräckligt bra föräldrar som har tid, ork och engagemang. Det finns många sätt att visa det på. Varje familj måste hitta sina sätt och på bästa vis ta vara på dem.

Att fundera på

Vad innebär det för dig att få fler barn? Vad innebär det för din partner?

Hur pratar ni med varandra? Hur löser ni konflikter?

Hur tänker du om ansvarsfördelning och jämställdhet i din familj?

Hur får du dina behov av återhämtning tillgodosedda?

FlErbArnsföräLdeR pÅ egeN Hand

Att vara förälder på egen hand kan både vara självvalt och ofrivilligt. För barnet har det kanske aldrig funnits någon annan förälder med i bilden eller så har en förälder lämnat familjen eller avlidit. Att bli flerbarnsförälder på egen hand betyder inte att man nödvändigtvis är ensam i att ta hand om och vara med barnen. Tvärtom kan man vara del av en storfamilj där far- och morföräldrar, släktingar, vänner och grannar kan komma att betyda extra mycket och är redo att hjälpa till. Det ger också barnet möjligheter att knyta nära band med andra vuxna. Dagens föräldraförsäkring skapar idag möjligheter för andra än den biologiska föräldern att vara hemma med ett barn vid exempelvis sjukdom.

Det är en utmaning som förälder om det inte finns någon att dela glädje, sorg, upplevelser, tankar, nattvak, vabbdagar och vardagssysslor med. I kommunen finns olika stödfunktioner att ta del av om man så önskar, där till exempel öppen förskola, med andra vuxna och barn, och förskola kan få stor betydelse. Att ha kontakt med eller ta del av erfarenheter från andra föräldrar i liknande situation kan vara värdefullt, exempelvis via barnhälsovårdens föräldragrupper, sociala nätverk och bloggar.

Det finns en förväntan på att familjer ser ut på visst vis i vårt samhälle. Som ensam förälder till flera barn kan man få synpunkter och ibland möta fördomar från omvärlden med oönskade frågor och kommentarer. Det kan såra och väcka ilska hos både förälder och barn.

Är en förälder själv med barnen undrar ofta omgivningen var den andra är. Samma tankar finns hos barnen själva och deras kamrater. Därför kan barnen få frågor och kommentarer av andra barn och vuxna, i förskolan eller skolan, och ensamma avkrävas svar som de inte alltid har. Då är det viktigt att barnens egna funderingar uppmärksammas och tas på allvar. Vuxna behöver resonera om hur barnens frågor ska bemötas i familjen. Frågorna och svaren kommer

att bli olika beroende på barnens ålder, mognad och personlighet. Som vuxen behöver man vara lyhörd för det individuella barnets behov och anpassa samtalen med barnen därefter.

att leva med er barn är fantastiskt roligt och lärorikt, men faktiskt också svårt. Det är en stor omställning att bli er i familjen, både för barn och föräldrar, och det kan nnas många frågor och funderingar. Hur blir det för barnet att få syskon? Hur ska man räcka till? Kan man som förälder älska ett till barn lika mycket? Hur ska man hinna med barnen, sig själv och relationen med den andra föräldern? Och hur får man ihop bonusfamiljen?

Författarna resonerar kring de här frågorna, och många er, utifrån gedigen kunskap från sina olika professioner inom barnhälsovården. I boken hittar du också intervjuer med erbarnsfamiljer och vanliga funderingar som föräldrar har.

Leva med er barn är en fortsättning på Leva med barn och är tänkt som ett stöd när familjen växer och frågeställningarna förändras. Boken utgår från barnets behov och rättigheter.

Författare är Marie Köhler, barnläkare, Antonia Reuter, psykolog och Johanna Tell, specialistsjuksköterska.

ISBN 9789177413882

9 78917 74 13882