9789177413547

språkleka med toddlare

Vägen till att prata och kommunicera lätt och obehindrat kan vara lång och krånglig eller gå nästan av sig själv. Det blir som ett vattendrag som flyter i en jämn ström, som i perioder strömmar snabbt och porlande men också stannar upp och står nästan stilla vid ett hinder. Våra barn föds förberedda på att kunna kommunicera med oss, men hur deras inlärningsström kommer att flyta och vilka hinder de ska möta kan vi inte veta.

Ju äldre barnen blir, desto mer förväntar vi oss att deras utveckling ska likna alla andras men precis som med vattendrag kan det aldrig bli helt likt. De yngre barnen utvecklas väldigt olika, deras vattenström rör sig som ett invecklat delta där vattnet kan flyta på en mängd olika sätt. Varje barn tar sin egen väg och i de flesta fall blir det en väg som når målet. Behöver vi då reagera på små barns kommunikativa utveckling? Kan inte det lilla barnet få utvecklas i sin takt och kan vi inte räkna med att språk och tal alltid ”kommer med tiden”?

Jo, förvisso, men barnets utveckling följer ett visst mönster och om hen av olika orsaker stöter på hinder kan det vara svårt för barnet att ta sig vidare. För mig är det yngre barnets kommunikativa utveckling oerhört viktig och hur vi stärker och stöttar barnet kan vara helt avgörande. Du som pedagog kan tillsammans med föräldrar och andra vuxna göra mycket för att stimulera barnets kommunikativa grunder liksom du tyvärr kan hindra eller i vissa fall missa att skapa förutsättningar för utveckling, ungefär som när vattnets framfart hindras av en fördämning som ingen ser eller tar sig tid att rensa.

Med denna min tredje bok vill jag öppna dina ögon för hur den språkliga och kommunikativa utvecklingen ser ut hos barn under tre år och hur den lägger grunden för all annan utveckling som barnet ska ta sig an. Jag hoppas kunna ge dig några svar och många tankar kring hur du kan skapa en god grund och förutsättningar för inlärning. Hur du kan hjälpa det enskilda barnet framåt när utvecklingen stannat upp eller ser lite annorlunda ut.

För vad händer med ett litet barns kommunikationsförmåga om hen redan från början hamnar efter eller tar en annan väg än sina jämnåriga?

Precis som i mina tidigare böcker försöker jag på ett enkelt sätt översätta språkvetenskaplig teori och aktuell forskning samtidigt som jag blandar in träning och stimulans genom lekar i vardagen. Denna bok är till stor del grundad på min erfarenhet av barn med kommunikativa utmaningar där många råd och tankar är tagna från beprövad erfarenhet under mina över 30 år som logoped. Idéer och fakta är även hämtade från flera kolleger vars forskning, erfarenhet och litteratur utbildat och inspirerat mig.

Jag hoppas att det ska ge dig lust att tänka vidare och hitta sätt att möta våra barn i leken och i skrattet tillsammans med dem. För lek och skratt är som bäcken, porlande och full av liv, och det är där utveckling sker.

Catarina

de tysta barnen

När de yngre barnen börjar förskolan kommer de med alla sina styrkor och färdigheter. De har mycket kvar att lära innan de med lätthet kan prata, leka och diskutera, men många har kommit en bra bit på vägen. De är kommunikativa och samspelar med dig utan att det krävs någon direkt ansträngning. Det är lätt för dig att hänga med och ge tillbaka. De pratar och frågar, låter, pekar och gör gester. Du lyssnar och svarar, tittar och tolkar, sätter ord på vad de säger och gissar dig till det du inte förstår. Det blir som en kommunikativ dialog fram och tillbaka. En del barn kommer däremot med utmaningar som senare kan komma att sammanfattas i en specifik diagnos.

När det gäller yngre förskolebarn är det alltför tidigt att fundera på specifika diagnoser och det är inte heller din uppgift. I stället bör du prata med dina kolleger i arbetsgruppen och fundera på var barnet är i sin kommunikativa utveckling. Använd dig av kartläggningsmaterial såsom TRAS eller Elsa-modellen. Ta gärna hjälp av en specialpedagog, psykolog eller logoped om ni funderar kring ett specifikt barn och glöm inte bort att prata med barnets föräldrar. Berätta vad ni ser är barnets utmaningar och vad som är dess styrkor. Fråga om de känner igen beskrivningen och om de ser samma sak. Tänk på att det är lättare och mer konstruktivt för en förälder att få diskutera bra exempel än att behöva fokusera på det som inte fungerar.

Det finns en tradition inom förskolan att alla barn ska få vara som de är, vilket är självklart, men jag vill ändå betona att det inte betyder att du ska låta bli att reagera när ett barns utveckling är långt ifrån den

ålderstypiska. Det här kapitlet är fullt av konkreta tips på lekar som kan hjälpa när du möter barn som inte har kommit så långt i sin kommunikativa språk- och lekutveckling. Träffar du ett barn vars svårigheter beror på mer specifika utmaningar kan det självklart vara mer komplicerat än så. Kontakta då som sagt en specialpedagog, logoped eller psykolog om hur ni ska möta just det barnet på bästa sätt och följ de råd och den struktur som barnet får ta del av.

Möt barnet på hens nivå

Långt innan barnet kan förstå och formulera sig med ord och meningar behöver hen tillägna sig en mängd kommunikativa förmågor och för att språklekar ska fungera behöver man alltid utgå från barnets nivå. Att möta barnet på den nivå hen befinner sig i stället för nivån omvärlden förväntar sig är vad som ger resultat.

Jag träffar många pedagoger och föräldrar som sliter sitt hår för att barnet inte börjar prata. Man försöker med TAKK-tecken, sätter upp

AKK-bildstöd, leker med Babblarna och tränar på ord, oftast utan några direkta framgångar eftersom det man erbjuder barnet ligger på en högre nivå än vad barnet kan ta till sig. Mitt råd är därför alltid att backa och möta barnet på den kommunikativa nivå hen befinner sig på just nu. Ord och meningar är målet, men vägen dit innehåller så mycket annat.

Stötta barnet på upptäcktsfärden

Att upptäcka och utforska sin omgivning är ett av de tidiga stegen mot att förstå och senare kunna sätta ord på allt som finns runtomkring. Vi har alla sett barn sträcka sig mot ett föremål, ta i det och undersöka det genom att stoppa det i munnen, vända på det och slå det i golvet. Den här upptäckarglädjen är nödvändig och du behöver stötta det barn som inte upptäcker och utforskar på egen hand.

All kommunikation börjar med att två personer kan interagera tillsammans, så innan ett barn kan förstå och använda ord och meningar måste hen först uppmärksamma, se och lyssna på dig.

När barnet går omkring men inte uppmärksammar vad som finns runtomkring hen eller har fysiska utmaningar som gör att det är svårt att röra sig mot, undersöka och hantera föremål behöver du också vara en engagerad lekare som utforskar tillsammans med barnet. Tänk på att barn med specifika utmaningar ofta behöver extra tid och många upprepningar innan det klarar av att aktivt medverka i leken, så ge inte upp även om barnet verkar ointresserat till en början.

* upptäckaren

Se till att det finns olika saker att upptäcka och utforska nära barnet, framför allt om barnet har svårt att röra sig och därför inte kan utforska sin omgivning själv. Hjälp barnet att känna och undersöka genom att ta sakerna till barnets händer, ansikte och läppar. Ballonger som lätt rör sig, sand som rinner mellan fingrarna och tyger som känns mjuka och sköna att röra vid, likaväl som hårda föremål som skakas och känns tunga i händerna.

* oj, så det låter

Lek med saker som låter och uppmärksamma barnet på att det låter. Öva barnet på att fokusera på ett speciellt ljud och lyssna mer aktivt.

Pip med en leksak, tuta eller vissla. När du ser barnets reaktion kan du säga:

– En vissla, du hörde en vissla. Den låter så här …

När du använder en tuta och får en reaktion hos barnet, förstärk och säg:

– Oj, så den tutar. Det tutade högt. Lyssna igen …

En del barn tycker att det är otäckt med höga ljud, då får man leka med mjukare ljud som rinnande sand och vatten eller pärlor som skramlar i en flaska.

* hör du?

Att sätta ord på ljuden ni hör runtomkring er och uppmärksamma barnet på vad det är som låter hjälper barnet att fokusera och rikta uppmärksamheten på ett ljud i taget. Det går att öva överallt, som när du hör en bil:

– Lyssna, en bil, hör du hur bilen kör …

Hör du en fågel kvittra, säg:

– Lyssna på fågeln, pipip, så den kvittrar …

När en dörr slås igen eller en cykel kommer farande, hjälp barnet att fokusera på det ljudet.

– Lyssna, nu kommer Calle på cykeln, lyssna så den låter.

Kan du så hjälp barnet att vända sig mot ljudet. Ta barnets hand och gå mot det, visa med tecken att barnet ska lyssna, vänd på barnets huvud eller vrid på rullstolen om barnet sitter i en sådan.

* vad det är som låter?

Använd en burk, en väska eller en påse som kan fyllas med olika föremål. Det viktiga är att det låter när du skakar eller rör runt bland föremålen som är inuti. Visa upp din behållare och skaka lite så att barnet blir intresserat.

– Titta, vad har vi här?

Se till att du får barnets uppmärksamhet innan du sträcker ner en hand i lådan och rör runt.

– Ett, två, tre – simsalabim! Vad kommer här?

Lyft sedan upp något av sakerna eller låt barnet ta en sak.

– Aha, det är en … vad kan vi göra med den?

Undersök föremålet tillsammans med barnet och sätt ord på vad det är ni ser. Om barnet inte kan hålla i föremålet själv får du hjälpa till.

* bästa leksaken

Vatten i alla dess former är en fantastisk upptäckarleksak för det känns när man rör vid vatten, det låter när man plaskar och det blänker när man tittar på det. Ni kan leka med vatten som is, vatten som rinner eller som ligger i en skål eller plaska i en vattenpöl. Att man blir lite blöt på vägen får man stå ut med och är oftast en extra bonus i barnens ögon.

Bollar är ännu en fantastisk leksak som kan kastas, studsas och rullas och det är lätt att sluta handen kring en boll. Att blåsa såpbubblor, en i taget eller många på en gång, är inte bara roligt utan ger också rörelse. Man kan ta sönder dem utan att det gör ont och utan att man behöver vara så precis i sina rörelser. Blåser du många såpbubblor kan de flesta barn ta sönder n ågra genom en enkel rörelse.

Vanliga petflaskor kan man fylla med sand, ris, pärlor eller stenar. När man sedan vänder eller skakar flaskan låter det på olika sätt. En flaska full med saker låter och känns olika beroende av vad som finns i den.

Upptäck mig, härma mig och prata med mig

En förutsättning för att lära sig prata och lyssna är att barnet kan imitera andra, och en förutsättning för att kunna göra det är att barnet upptäcker och är uppmärksamt på vad andra människor gör. Ett barn med en typisk kommunikationsutveckling ler och lyser upp när någon pratar till hen och tittar sig omkring för att se vem det är. Hen reagerar, lyssnar och kan stanna kvar och leka med en vuxen en längre stund, men för alla barn är det inte lika lätt.

När du känner att kommunikationen är ensidig – du möter kanske ett barn som har svårt att se dig, lyssna på dig och som ofta är inne i sin egen lilla värld behöver du göra dig själv så intressant att barnet inte kan motstå att upptäcka att du är där och vända sin blick och uppmärksamhet mot dig, även om det i början bara är en liten stund. Kan du få tillbaka ett leende eller ett gemensamt skratt blir det ett extra plus.

Tänk på att barnets reaktion kan komma en stund efter att du gjort eller sagt något. Har du otur har du din uppmärksamhet på något annat just då och missar kanske barnets signaler. Ett tips är därför att du under leken har fullt fokus på barnet och jobbar för ert gemensamma samspel.

Fokustid

Kommunikation kräver alltid minst två personer.

Självklart kan ni på förskolan inte ha fullt fokus på ett specifikt barn hela dagen. Använd er då av så kallad fokustid där du i tio minuter om dagen fokuserar på att kommunicera med just detta barn. Planera tillsammans i kollegiet och fördela uppgifterna mellan er, annars är risken stor att det inte blir av. Vem tar fokustid med Matteo idag och vem har ansvar för Alices fokustid? Använd dig av alla sätt du kan för att få barnet att förstå och så att du kan förstå barnet, som bilder och TAKK-tecken, genom att lyssna och ställa ledande frågor. Din enda uppgift under fokustiden är att ni ska samspela och få en lyckad kommunikation. Involvera också barnets föräldrar i uppgiften genom att berätta hur ni gör och be dem att öva hemma. Tio minuter på förskolan och en kvart hemma varje dag kan göra underverk och ge barnet verktygen för

att komma en bit på vägen. Ska man vara noga behöver barnet mer tid, men det är en början och kanske det som både förskolan och föräldern klarar av för att hinna och orka prova.

Var i barnets närhet

När ett barn går runt i sin egen lilla värld behöver du bryta den ”bubblan” och träna hen på att uppmärksamma dig mer. Det kan vara lätt hänt att du försöker få barnets uppmärksamhet genom att ropa på hen, upprepa hens namn eller ta i barnet – många gånger med dåligt resultat genom att barnet drar sig undan eller nonchalerar dig och fortsätter med sitt. En god tanke är därför att göra tvärtom.

För att få barnet att inkludera dig behöver du först och främst vara där barnet är. Och för att få barnets uppmärksamhet behöver du först härma barnet för att sedan få barnet att härma dig. Låt som sagt inte barnet vara i sin egen bubbla någon längre tid utan försök med jämna mellanrum att få komma in och vara en stund i barnets sfär. Målet är att få barnet att tillåta att du är i hens egen värld och så smått inkludera dig i sin lek, vända sig mot dig, titta på ditt ansikte och möta din blick med ett litet leende när ni leker tillsammans.

När barnet lyckas är det viktigt att hen får beröm och belöning. Vilken belöning som passar just det barnet får du fundera på. Vissa älskar att göra en high five, andra att kittlas, dansa eller att få leka med sina dinosaurier en stund. En del barn som befinner sig ofta i sin egen sfär får stöd genom specifika terapiformer. Då följer du självklart de instruktioner ni får från barnets terapeut.

språkljuden blir

till tydligt tal

Pedagoger och föräldrar jag träffar tar gärna upp att ett barn inte pratar rent och frågar hur de ska träna för att få barnet att säga /r/ eller andra svåra ljud. Även om ett förenklat uttal kan ställa till stora problem för barnet är det viktigt att tänka på att kommunikationsförmågan kommer först, därefter de språkliga förmågorna och sedan språkljuden och hur tydligt talet är.

När du har ett barn som har svårt för att kommunicera och inte samspelar med dig, som inte härmar dig eller som inte försöker låta som dig behöver du öva och leka med detta innan ni börjar träna tal och uttal. Med det sagt finns det ändå mycket att säga om våra älskade språkljud och artikulationens mysterier.

Språk och kommunikation går före tal och uttal.

Talapparaten

Munnen, läpparna, kinderna, käken, tungan och gommen är kroppsdelar som är involverade i talet och därför kallar vi dem för talapparaten. Det är talapparaten tillsammans med andningen och stämbandens röst som gör att barnets härliga tankar, ord och meningar formas i språklig planering till ett förståeligt tal. Vilka språkljud och ljudkombinationer som ska användas skapas som motoriskaprogram i våra hjärnor.

Våra yngre barn börjar prata utan att varken den språkliga planeringen, de motoriska talprogrammen eller talapparaten helt hänger med.

Därför blir det också många tokigheter och tydligheten kan skilja sig mycket åt mellan gångerna barnet säger samma ord. Ibland klarar hen att säga något korrekt, ibland inte. Det är som när barnet ska lära sig gå, hen testar och misslyckas, testar igen och lyckas innan det blir så stabiliserat att det blir rätt varje gång.

Barn säger alltid så gott de kan

Många pedagoger och föräldrar uttrycker det som att barnet slarvar när hen inte kan säga ett ord eller uttryck korrekt. Att de slarvar medvetet stämmer inte. Barn säger alltid det bästa de kan men faktorer som trötthet, artikulationshastighet, fokus och koncentration gör att det ibland blir tydligt och ibland svårt att förstå vad barnet säger. Ber du barnet upprepa vad hen sa långsamt får du ofta ett tydligare resultat.

De motoriska programmen stabiliseras efterhand, men det kan ta tid och kräver mycket övning. Först ska barnet lära sig de olika språkljuden, vokalerna och konsonanterna. Därefter ska språkljuden sättas ihop i olika kombinationer och sedan ska de kunna sägas snabbt och med flyt.

När alla språkljuden sätts ihop snabbt till tal kallar vi det artikulation. Ju snabbare man måste säga något, desto svårare blir det. När barnet har fler fria tankar och mer språk för att berätta blir det extra komplicerat att få ihop allt korrekt. Därför är det vanligt att barn även i treårsåldern hoppar över olika ljud, så kallad omission, låter ljuden färga av sig på varandra, assimilation, eller låter språkljuden byta plats, så kallad metates. Du kan läsa mer om dessa så kallade syntagmatiska förenklingsprocesser (se mina tidigare böcker Språkleka i förskolan och Språkstörning hos barn 3–7 år).

Treåringens tal påverkas fortfarande av en mängd förenklingsprocesser. Det är inte förrän i fyraårsåldern som talet stabiliseras och inte förrän vid sju års ålder man räknar med att talet blir mer vuxenlikt.

Liten artikulationsskola

När vi funderat ut vad vi vill säga, vilka ord och vilka meningar vi ska sätta ihop skapas talmotoriska program och informationen skickas snabbt från hjärnan till talapparaten. Den första tidiga rörelsen som används till tal är när käken öppnas och stängs och hakan rör sig uppåt och neråt. Käken öppnar sig mycket ibland, som när vi säger /k/ eller /g/, men den öppnar sig väldigt lite när vi säger /s/ eller /t/. Vid /a/ rör sig hakan neråt för att sedan röra sig uppåt och få läpparna att gå ihop till /m/, /p/ eller /b/. Det är den enklaste rörelsen och därför kan barnet tidigt säga lätta ord som mamma, pappa och Babba.

Nästa steg vi lär oss är att runda våra läppar. Det gör vi med hjälp av kinderna och det kan vara svårt. När vi rundar läpparna måste kinderna hjälpa till och både läppar och kinder röra sig framåt. Gör vi rörelsen lite överdrivet blir det en pussmun eller som när vi blåser ut ett ljus. Gör barnet rörelsen utan hjälp av kinderna ser det spänt ut.

När läppar med hjälp av kinder kan göra en rund rörelse kan man säga ord som hoppa, boll och på. Läpparna med hjälp av kinderna måste också kunna röra sig åt sidan. Inte överdrivet mycket som när vi skrattar utan bara lite grann för att säga ljud som /i/, /ä/ och /s/. Då kan barnet säga ord som min, simma och till. När läpparna kan sättas ihop som vid /m/ och dra sig framåt som vid /å/ och till sidan som vid /i/ kan man prova att säga ljud där läpparna rör sig var för sig. Då spänner sig underläppen lite extra och möter tänderna och vi säger ljud som /f/ eller /v/.

Tungan är en komplex och mycket rörlig muskel. Den fäster långt bak i munnen och kan sedan röra sig framåt, bakåt, till sidan och uppåt, spänna sig och slappna av. Från början är barnets tunga ganska platt och inte så spänstig, den rör sig mest framåt och bakåt. Ganska snart drar den sig bakåt och tungspetsen kan då även röra sig från sida till sida och efterhand även uppåt.

Tungan ska jobba inne i munnen när vi pratar. Därför blir talet ofta otydligt när barnets tunga jobbar så långt fram så att man ser tungspetsen mellan tänderna, vilket är vanligt hos våra yngre barn.

När främre delen av tungan spänner sig till en spets och lyfts blir det dentaler, ljud som /t/, /d/ eller /n/ och när tungspetsen höjs och spänns extra kan vi säga ljud som /l/. När tungan drar ihop sig bakåt, lite som en klump, och höjs upp mot gommen kan vi säga velarer, ljud som /k/, /g/ eller /-ng/. När tungan rör sig upp mot mitten av gommen bildas svåra ljud som /tje/-ljudet och då kan barnet säga ord som /chips/ eller /chilla/. Extra svårt blir det när tungspetsen ska spännas och vibrera till ett främre /r/-ljud eller vibrationen görs med bakre delen av tungan och svalget och det blir ett skorrande bakre /r/-ljud.

För att få talapparatens alla delar att bli till ett förståeligt tal krävs det att alla delarna fungerar tillsammans. Att hakan och käken rör sig lagom mycket upp och ner och att kinderna och läpparna rör sig framåt och bakåt så att läpparna kan rundas, gå ihop och dras åt sidan. Att tungan ligger och vilar inne i munnen för att sedan röra sig framåt, bakåt, upp och ner och till sidan i ett rasande tempo, i rätt ordning, takt och med superprecision. Det är då vi får tydligt tal, så kallad artikulation.

(efter inspiration och med samtycke från torunn liljegren, leg. logoped)

när barnet hanterar

flera språk

Många av våra barn växer upp omgivna av flera språk och förutom alla de som talas i vårt land möter barnen även engelskan genom tv, film och sociala medier. Det blir också vanligare att vi hör barnen använda engelska ord och uttryck när de leker.

Vi pratar ofta om termen flerspråkighet och alla har vi olika tankar om vad det egentligen innebär. Våra erfarenheter är nog lika varierande som de situationer och familjer där flera språk används. Jag väljer att använda termen hemmaspråk när jag skriver om det eller de språk som barnet omges av hemma och lekspråk för att visa att barnen leker tillsammans med olika språk och uttryckssätt. Något som är intressant för dig på förskolan att veta är hur barnets hemmaspråk ser ut. Är föräldrarna flerspråkiga med fullgod svenska eller pratar de sitt hemmaspråk samt en inlärd och inte helt korrekt svenska? Pratar föräldrarna två olika språk och förstår varandra eller behöver de ett tredje gemensamt språk?

Leker barnet med kompisar som pratar en mängd olika språk eller sker leken mestadels tillsammans med enspråkigt svensktalande barn?

Ulrika Nettelbladt, fil.dr, leg. logoped och professor emerita, och Eva-Kristina Salameh, leg. logoped och medicine doktor, använder termen inlärsvenska för att beskriva en svenska som är otillräcklig gällande uttal, grammatik, begrepp och ordförråd. De menar att det kan vara skillnad i kvalitet på den svenska som de vuxna pratar med barnet. Förutom inlärsvenska kan de flerspråkiga vuxna som finns kring barnet prata en fullgod svenska eller så kallad förortssvenska, som enligt Insti-

tutet för språk och folkminnen kännetecknas av en särskild språkrytm och användandet av rak ordföljd.

Vilka språk barnet möter och på vilket sätt har betydelse för hens språkliga utveckling. Fråga därför gärna föräldrarna om hur barnets olika språkmiljöer ser ut och hur de tänker kring sitt barns språkinlärning. Det är inte alls säkert att ni har samma tankar kring hur man lär barn prata eller vad som är bästa sättet för att hjälpa barnet vidare i sin språkutveckling. Ska du kunna nå fram till föräldrarna med dina råd behöver du veta vilka åsikter ni har kring just språk och lek. De kan vara olika eller ganska lika, du kan aldrig veta om du inte frågar.

Hur lär sig barn språk?

Kulturella och språkliga traditioner gör att vi tänker olika. Sättet vi själva växt upp på ligger starkt förankrat i hur vi tycker att vi själva bör bete oss i kommunikationen med barn.

Man brukar prata om två olika sätt av språklig socialisering som används i världen då barn lär sig prata. Med språklig socialisering menas ”kulturellt grundade föreställningar om barns språkutveckling och vad omgivningen, både äldre barn och vuxna, förväntas göra för att underlätta för barnet” (Nettelbladt & Salameh, 2022). Ofta beskrivs de två sätten – den kontextoberoende språkligt uppfostrande socialiseringen och den kontextberoende socialiseringen där barnet förväntas växa upp språkligt och lära av andra – som två motpoler men så är det sällan, något jag vill poängtera innan du läser vidare. Det är helt enkelt två olika sätt eller en blandning av sätt för hur barnet tar till sig språk och samspel i ett gemensamt kommunikativt samhälle. Båda sätten leder till att barnet lär sig prata. Den förskola och skola som bedrivs i Sverige grundar sig dock på det språkligt uppfostrande sättet. Därför handlar också mycket av innehållet i denna bok om barnanpassade språklekar.

Prata med föräldrarna och visa att du har kunskap om, förstår och respekterar att det finns olika sätt att prata, leka och stötta barnets språkutveckling på. Prata om hur de gör hemma och hur ni gör på förskolan. Vad tycker de som föräldrar? Hur tänker du och hur tänker de?

barn tar sina första kommunikativa steg direkt som nyfödda, och de första tre åren har enorm betydelse för barnets fortsatta språkutveckling. Då formas grunden till hjärnan som hen sedan ska använda sig av hela livet. En stor del av den tiden be nner sig barnet i förskolan.

Denna bok visar vad du ska vara uppmärksam på och hur du i leken och vardagen kan stötta barnet framåt i sin tidiga språkutveckling. Här får du många konkreta och roliga övningar att använda dig av tillsammans med barnen i förskolan eller att tipsa föräldrarna om. Med forskning och lång erfarenhet i ryggen visar författaren på de viktiga kommunikativa stegen och hur du kan förstå varför ett barn inte börjar ”prata” som alla andra.

I boken får du råd om hur du kan hjälpa barnet vidare genom lek, samspel och högläsning och genom att vara närvarande och responsiv i din kommunikation.

Språkleka med toddlare vänder sig till dig som arbetar i förskola och pedagogisk omsorg och stöttar dig i arbetet med att ge alla barn chansen att utveckla ett språk som förbereder dem för skolan och framtiden.

catarina sjöberg är leg. logoped med över 30 år i yrket.

Hon arbetar på Hallands sjukhus i Halmstad där hon i huvudsak arbetar med barns språkliga svårigheter, stamning och dyspraxi och samarbetar även med Hallands barnhälsovård.

Hon föreläser regelbundet, framför allt för personal i förskolan. Det här är Catarina Sjöbergs tredje bok. ISBN 9789177413547