Rebecca Söderström





Den första upplagan av den här boken skrevs 2015 av mina två kollegor professorn i civilrätt Daniel Stattin samt doktoranden och tidigare advokaten Karin Eklund. Jag har sedan uppdaterat läroboken i två omgångar. Läroboken fokuserar fortfarande på kapitalmarknadsrättens huvuddrag och allmänna principer, med ambitionen att även försöka ge några huvudlinjer i den materiella rätten på centrala kapitalmarknadsrättsliga områden.
I denna tredje upplaga är det teoretiska avsnittet ombyggt med ett nytt kapitel om teori, där särskilt de rättsekonomiska utgångspunkterna utvecklats. Dessutom har ändringar i lagstiftning och ny rättstillämpning införts i boken. Mycket händer varje år på kapitalmarknadsrättens område!
Jag hoppas att boken kan fungera som en allmän orientering i kapitalmarknadsrättsliga frågor för såväl studenter som praktiskt verksamma jurister. Från mina olika forskningsprojekt vet jag också att en och annan ekonom inom finansmarknadsområdet kan finna det hjälpsamt med regelgenomgångar.
Jag är tacksam för påpekanden om sådant som kan förbättras. Gärna per mail till förlaget, info@iustus.se.
Från arbetsrummet i Silverdal, 10 mars 2023 (samma dag som amerikanska myndigheter tog över Silicon Valley Bank)
Rebecca Söderström
Den här boken handlar om kapitalmarknadsrätt. Med det avses dels de generella rättsreglerna på kapitalmarknaden, dels de rörelserättsliga reglerna för olika reglerade verksamheter såsom bankrörelse, värdepappersrörelse, försäkringsrörelse eller börsverksamhet.
Det här kapitlet kommer att behandla kapitalmarknaden och kapitalmarknadsrättens funktioner och innehåller en plan för den kommande framställningen.
Kapitalmarknaden är en marknad för olika aktörer som vill allokera kapital till verksamheter som kan ge avkastning. Annorlunda uttryckt, marknaden möjliggör att tjäna pengar på pengar. Marknadens funktion kan jämföras med utvecklingen av en marknad i ordets allmänspråkliga betydelse.
Låt oss börja på medeltiden. Från början bedrev de flesta självhushåll, det vill säga producerade vad de behövde för att överleva på egen hand. Relativt snabbt uppstod dock en specialisering: Olika producenter arbetar med att tillverka produkter som skor, snickerier och smidesföremål, medan andra producenter odlar grönsaker eller föder upp djur. Ytterligare andra producenter tillhandahåller tjänster, till exempel behandling för den som blivit sjuk. Så länge inte alla bedriver självhushåll uppkommer frågan hur utbytet av produkter ska ske – hur hittar man till exempel skomakaren? Ett naturligt sätt att organisera handeln är därför att alla producenter träffas och tillhandahåller sina produkter på ett och samma ställe, det vill
säga på en marknad. Det blir då lättare och billigare att få tag på den som tillhandahåller den nyttighet som man önskar förvärva.
Kapitalmarknaden fungerar i grunden på samma sätt, men är naturligtvis oändligt mycket mer komplex. Genom olika marknadsaktörer, mäklare eller handelssystem, kan olika intressenter komma i kontakt med varandra och byta kapital mot finansiella produkter. En skillnad på en sofistikerad kapitalmarknad och en enkel torgmarknad är emellertid att de olika aktörerna inte bara är samlade, utan det är också möjligt för en aktör att handla utan att vara i fysisk kontakt med sin motpart, till exempel genom att lägga en köporder på aktier i ett handelssystem, där handelssystemet matchar köpordern mot någon annan aktörs säljorder.
Låt oss återgå till den medeltida marknaden för en stund. Relativt snabbt visar det sig sannolikt att olika typer av problem uppkommer. Marknaden kan inte sköta sig själv. För det första upptäckte man nog snabbt att det är lättare att jämföra priser och produkter om marknaden organiseras, till exempel genom att likartade producenter samlas på ett och samma ställe, till exempel på grönsakstorget. Då blir marknadens funktion bättre och det blir lättare att förebygga så kallade marknadsmisslyckanden (market failures).
Ett annat problem kan vara att en försäljare försöker manipulera marknaden. I vårt exempel skulle det kunna röra sig om att använda vikter som är manipulerade eller mynt med oren guld- eller silverhalt. I första hand kanske stadens köpmän försöker komma överens om spelregler för marknaden. I nästa steg gör en uppsyningsman och hans soldater entré. De fastställer regler och ser till att de upprätthålls. I mer outvecklade rättssystem straffar de också den som bryter mot reglerna; i mer utvecklade överlämnas de skyldiga till kungens domare för prövning och utmätning av straff.
På dagens kapitalmarknad finns det också problem. Ett sådant är att det kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om alla de investerings- och placeringsmöjligheter som finns. Därför finns det högt ställda krav på information och rådgivning för olika aktörer på kapitalmarknaden. Dessa regler syftar till att alla som agerar på marknaden – oavsett om det är professionella aktörer eller konsumenter – i åtminstone teorin ska ha ett så gott och likvärdigt informationsunderlag som möjligt.
Med en mer sofistikerad kapitalmarknad har också möjligheterna att manipulera marknaden ökat. Numera talar man i allmänhet om marknadsmanipulation, det vill säga att någon försöker manipulera priset på en finansiell produkt, eller insiderhandel, det vill säga att någon handlar i finansiella instrument med tillgång till information som inte är allmänt känd. Ett annat och allvarligare fall av marknadsmanipulation är svindleri, det vill säga en form av bedrägeri som riktas mot andra marknadsaktörer.
I januari 2023 friades Swedbanks förra VD Birgitte Bonnesen från anklagelserna om bland annat grovt svindleri och grov marknadsmanipulation i Stockholms tingsrätt. Bakgrunden var VD:ns agerande i den stora penningtvättshärvan i banken som utreddes av Finansinspektionen och som ledde till en varning och en rekordstor sanktionsavgift om 4 miljarder kronor år 2020. Enligt åklagaren kände VD:n till bankens problem med rutinerna i arbetet mot penningtvätt och hade medvetet mörklagt problemen. Penningtvättsproblemen uppdagades i en dokumentär på SVT, och VD:n anklagades för att ha läckt information om det till vissa av aktieägarna. Agerandet och uttalandena ansågs inte vara tillräckligt konkreta för att utgöra brott, enligt tingsrätten. Tingsrättens dom överklagades av Ekobrottsmyndigheten i februari 2023.
Precis som på medeltiden försöker både finansbranschens aktörer och det allmänna komma till rätta med marknadsmanipulation av olika slag. Finansbranschen arbetar till exempel med självreglering, etiska koder och licensiering av yrkesgrupper i branschen. Det allmänna övervakar och reglerar marknaderna genom i första hand Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten.
Om jag sammanfattar kapitalmarknadens funktion mot bakgrund av dessa exempel vill jag lyfta fram följande kärnegenskaper:
• Kapitalmarknaden ger investerare och placerare möjlighet att avtala med andra aktörer, eller varandra, så att deras verksamhet kan finansieras,
• den tillhandahåller mellanhänder som effektiviserar utbytet av kapital och finansiella produkter, och
• den tillhandahåller information om finansiella produkter.
Den finansiella regleringen är synnerligen omfattande och i stora delar svårtillgänglig för den som inte redan vet hur finansbranschen fungerar. Regleringen omfattar specialregler för olika former av finansiella företag och verksamheter. För att skapa en överblick kan regleringen grupperas i de huvudtyper av företag som förekommer, nämligen banker och kreditinstitut, fonder, marknadsplatser och försäkringsbolag. En sådan indelning är långt ifrån invändningsfri, men kan fylla en pedagogisk funktion – det bör emellertid observeras att det här inte finns någon fullständig förteckning.
Följande former av banker och företagsformer förekommer på bank-, kredit- och penningområdet:
• Banker är företag som har tillstånd att bedriva bankrörelse (tidigare bankoktroj) som regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse.
• Sparbanker som regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse och sparbankslagen.
• Medlemsbanker regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse och lag om medlemsbanker.
• Finansiellt institut är en fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt valutaväxling i väsentlig omfattning eller viss annan finansiell verksam-
het. Verksamheten som ska registreras hos Finansinspektionen som utövar tillsyn över att penningtvättregler följs.
• Förvaringsinstitut är en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappers- eller specialfond och som sköter in- och utbetalningar åt fonden.
• Hypoteksinstitut avser ett kreditinstitut som lämnar bottenlån vid köp av bostäder.
• Kreditinstitut omfattar banker och kreditmarknadsföretag.
• Kreditmarknadsbolag är ett aktiebolag som bedriver finansieringsrörelse, till exempel leasing. Det regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse och står under Finansinspektionens tillsyn.
• Kreditmarknadsförening är en ekonomisk förening som bedriver finansieringsrörelse, till exempel leasing. Den regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse och står under Finansinspektionens tillsyn.
• Kreditmarknadsföretag avser kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsföreningar.
• Monetära finansieringsinstitut är ett samlingsbegrepp för bland annat banker, bolåneinstitut och andra kreditföretag.
• Tidigare fanns inlåningsföretag i form av aktiebolag samt spar- och låneföreningar (sparkassor). Dessa företag lånade in pengar från allmänheten till en maxnivå på 50 000 kronor per kund, eller för att tillgodose finansieringsbehov hos en begränsad krets av medlemmar. Inlåningsföretag var registreringspliktiga hos FI. Genom en ändring i januari 2021 togs möjligheten bort att driva inlåningsverksamhet i inlåningsföretag och i spar- och låneföreningar.
Utöver de reglerade företagsformerna finns det en så kallad skuggbanksektor, på engelska shadow banking. Det är en term som brukar omfatta att bank- och finansieringstjänster, typiskt sett långivning och kreditgivning, som vanligen tillhandahålls av banker finns att tillgå via andra finansiella intermediärer som inte är banker. Sådana tjänster kan ibland tillhandahållas av bland annat hedgefonder och vissa andra fonder, försäkringsbolag, pantbanker, valutaväxlare och organisationer som ger mikrolån. Dessa företag är inte lika reglerade som banker och har framförallt inte en reglering utifrån att de ger lån och krediter. Shadow banking problematiseras ofta utifrån bristen på transparens. Idag finns striktare reglering för att
begränsa problemen med lån och krediter som ges av företag som inte är banker. Ibland förekommer kreditgivning helt utanför det finansiella systemet.89
Följande former av fonder och företagsformer förekommer på fondområdet:
• Värdepappersfond som är en EU-harmoniserad (enligt UCITS-direktiven) fond som regleras i lag om värdepappersfonder.
• Alternativ investeringsfond, till exempel en private equity-fond eller hedgefond, vars förvaltare regleras i lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
• Specialfond är en alternativ investeringsfond som ofta vänder sig till konsumenter eller större kundgrupper och regleras i lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lag om värdepappersfonder.
• Investeringsfond var enligt numera upphävda lagen om investeringsfonder en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar. Begreppet är numera ersatt av värdepappersfond och specialfond.
• Fondandelsfond är en fond som placerar minst tio procent av sitt kapital i andra fonder. En variant av matarfond.
• Matarfond (feeder fund) är en fond som placerar sitt kapital i andra fonder.
• Fondbolag är ett företag som förvaltar en eller flera värdepappersfonder.
• AIF-förvaltare är ett företag som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder.
Beteckningen fond är inte skyddad och förekommer i en mängd olika sammansättningar som hedgefond, riskkapitalfond, fastighetsfond, indexfond, aktiefond och räntefond på kapitalmarknaden. Det förekommer också om vissa stiftelser och stiftelseliknande arrangemang, till exempel Kungafonden eller Fonden för mindre arbetarbostäder.
89 Ett exempel är peer-to-peer-lending.
KAPITALMARKNADSRÄTTEN innehåller regler om verksamheten på kapitalmarknaden, bland annat regler om olika slag av finansiella företag som banker, försäkringsbolag, fonder och marknadsplatser. Kapitalmarknadsrätten innehåller med få undantag inte materiella regler om den verksamhet som bedrivs (dessa återfinns oftast i civilrätten), utan regler för företagens bedrivande, så kallade regulatoriska regler.
Litteraturen på svenska om kapitalmarknaden är inte särskilt omfattande, trots att rättsområdet idag står sig väl i omfattning och betydelse med såväl den klassiska civilrätten som den klassiska offentliga rätten. En anledning till det är den snabba lagstiftningsutvecklingen i Sverige och Europa på det kapitalmarknadsrättsliga området, särskilt efter finanskrisen.
Denna bok, som är den första övergripande läroboken i kapitalmarknadsrätt efter finanskrisen, består av två delar. I den allmänna delen identifieras generella utvecklingslinjer på det kapitalmarknadsrättsliga området, till exempel rättskällor, domstolar, myndigheter och andra aktörer och frågor om tillstånd, tillsyn och sanktioner. I den speciella delen beskrivs de viktigaste formerna av finansiella företag, till exempel banker, värdepappersbolag, fonder och marknadsplatser, översiktligt.
Boken är i första hand avsedd som en lärobok på juristutbildningen, men kan också fungera som en översikt över det kapitalmarknadsrättsliga systemet för praktiskt verksamma jurister, revisorer och andra rådgivare. Kapitalmarknadsrätt och Aktiebolagsrätt och Aktiemarknadsrätt (också Iustus förlag) av Daniel Stattin och Karin Eklund är skrivna för att komplettera varandra.
rebecca söderström är docent i civilrätt och universitetslektor i kapitalmarknadsrätt vid Uppsala universitet.
ISBN 978-91-7737-252-3