9789176998625 by Smakprov Media AB

IRMA ANDERSSON

Det värsta händer och livet vänder

ISBN: 978-91-7699-862-5

Inledning; Jag har förlorat min son och hur går man vidare som människa, mamma, partner och vän? Denna bok handlar om min resa. Vilka verktyg jag har använt mig av i min livslånga sorg som det innebär att förlora ett barn. Jag berättar från mina egna tankar och hur jag gör min resa. Det är inte på något sätt slut utan det är en resa genom hela livet. Den handlar om mig och min familj hur vi går vidare. Jag vill även tacka alla i min närhet, att jag har fått möjlighet att skriva denna bok och kan jag hjälpa en annan människa så är det värt allt. Därför vill jag ge ut den här boken. Kan jag ge en människa några verktyg så har jag gjort en resa som betyder enormt mycket. GE är nyckeln till framgång och lycka i livet, inga materiella ting eller något betyder något när man har förlorat någon som är så nära, men man kan klara livet att ge något till någon annan! Sorg handlar inte bara om att förlora barn utan det handlar om att förlora anhöriga, förluster vid skilsmässor och förlora sina husdjur, missfall etcetera det finns massor med olika typer av sorg. Sorg är olika för alla personer vi möter. Inget är rätt eller fel. Ska man välja livet eller leva i sorg. Man har ett liv och försöka förvalta det så du mår bra.

Kapitel 1 Det värsta händer, hur går man vidare? Det är den frågan jag la in i en sorgegrupp på Facebook i höstas 2020? Jag har förlorat min son helt hastigt efter att jag kom hem från en resa i Spanien hösten 2020. Jag ringde min son på fredagskvällen och han var glad och jag berättade att vi nu kommit hem och vi kan väl träffas i helgen. Vilket han kvittrar från andra sidan luren och säger att han har köpt en ny mobil och fått ner sin abonnemangsavgift men satt nu på en restaurang med en kompis. Vi syns i helgen sa han. Kram. Det var det sista vi sa till varandra. ”Ja det gör vi” så kan vi berätta vad som har hänt den sista tiden eftersom jag inte fick tag på min son på en vecka eftersom han tappat telefonen. Han var 23 år fyllda och livet är en fest för det mesta och han tyckte om att umgås med sina vänner. Jag hittade honom på måndagen död i sin lägenhet för de hade ringt från jobbet och undrat var Martin var. Han brukade alltid komma i tid till jobbet och även ringa om

han nu skulle vara sjuk. Jag steg in i lägenheten kom först inte in med nyckeln och ringde på men ingen öppnade. Kom till slut in med nyckeln. Hittade hans arbetsbyxor i hallen och fin skorna direkt innanför dörren. Martin låg raklång på köksgolvet helt orörlig och det var mörkt i lägenheten. Jag ringde 112 och försökte göra hjärtoch lungräddning Jag hade aldrig gjort det tidigare utan det var min första och förhoppningsvis sista gång i mitt liv. När jag hade ringt 112 kom det massor med grannar in i lägenheten, har fortfarande inte någon bild av vilka de var. Jag försökte och försökte få liv i min son och fick upp lite luft i hans näsa. Medan en granne sa att han var död. ”Nej” skrek jag det är han inte alls han har luft i sin näsa. Han är död sa grannen, det är han eftersom han har prickar på ryggen. Där kom jag i ren chock och förstod ingenting som hände i de dramatiska minuterna. Min man hade också kommit såg honom knappt heller. Det var dramatik i lägenheten. Jag minns inte ens att jag hade ringt honom. Hade sådana problem med min telefon att få den på högtalare när jag ringde 112.

Polisen hade också kommit dit eftersom det är yngre personer som går bort. De frågade om jag hade andra barn och berättade om min två andra söner som är äldre än min son. Försökte att ringa båda mina söner men ingen svarade ringde säkert 18 gånger. Hade panik, när de till sist svarade och då berättade jag att Martin var död. Det kom naturligtvis som en chock för dem båda. Polisen tyckte att vi skulle åka till våra andra söner vilket vi också gjorde. Jag kunde inte köra bilen utan lämnade bilen vid parkering. Jag lämnade även min son där för det skulle komma en rättsläkare. Konstigt att jag bara gick därifrån men man gör så konstiga saker i chock. Har fortfarande inte bilden helt klart i mitt minne idag. Vi satt i lägenheten hos min andra son, jag satt på golvet och det gjorde även min man. Det kom inga tårar alls, det var som luften hade gått ur en. Min mellersta son var arg förstod ingenting av det som hänt och vad jag har berättat. Polisen kom till lägenheten och frågade om allt var ok. Fick även samtalet att han var död av polisen och rättsläkaren. Det var en chock för oss alla. Vi alla gick hemåt utan att säga ett ord till varandra och gick hem till vårt hus. Där bröt jag ihop helt och hållet och ville inte

leva längre. Jag ringde två samtal, till våra nära och kära de hörde inte ens vad vi sa i telefonen. Vilken natt, vilken mardröm, vad händer i mitt liv. Det värsta händer.

Kapitel 2 Nästa dag, vad gör man vart tar man vägen, vad säger man. Jag sitter som i ett vakuum gör ingenting då kom tårarna till slut och man bara gråter och gråter. Det är kaos i kroppen i huvudet det är en chock för oss alla. Vi är bara i nuet och förstår inte att något av detta som har hänt oss, förstår inte att det är sant, hur kan det hända en ung person som har hela livet framför sig. Jag tänker att jag måste ta en sekund för sekund för att överleva. Bryter ihop flertalet gånger, ville inte leva längre. Kramar om mina söner och säger; varför han, min son. Varför inte jag i stället. Han hade hela livet framför sig. Dessa tankar maler i huvudet gång på gång som en fluga som biter sig fast i en. Varför han vår glädjekälla, vår varma duktiga son som precis för ett år sedan köpt sin första lägenhet och var så stolt att få flytta in med sin tjej. Han var stolt över livet och det skulle levas glatt var hans motto.

Det värsta har hänt och vad gör man för att huvud taget få en balans i tankarna och när man går omkring där hemma. Facebook börjar det gå massa rykten om att min son har gått bort. Vi fick höra en hel del eftersom han arbetade på ett stort företag och ryktena spred sig på arbetsplatsen. Kunde inte sova ville på något sätt ta bort alla hemska rykten som spreds i form av självmord, droger etc allt som skrevs. Jag skrev en fin insändare en vecka efter i sociala medierna och fick bort alla hemska rykten som då skrevs. Sedan blev det tyst. Därefter kom ett hav med blommor hem till oss, Hela huset fylldes med nya buketter varje dag och hälsningarna strömmade in från gamla klasskamrater och vänner både till oss och till min son. Grannar kom med mat och satte sig för att prata. Det kändes på något vis som alla ville ta del av vår sorg. Sedan var det några som inte hörde av sig alls mitt i allt elände men jag var fortfarande i chock och förblev i chock i flera veckor ja månader efter min son död. För min del som jag tror för många som går igenom sorg, det är bara att ha en sak att göra varje dag! Det är det enda

som man orkar med om man ens orkar det. Man ska ringa ett samtal om det är till arbetsplatsen, bank eller begravningsbyrå eller vad det nu är den första tiden, att ta det lugnt och ta en sak i taget. För det tar på krafterna enormt och man behöver skriva ner saker för man glömmer allt vad man behöver göra, Du som läser detta ett tips till dig. Skynda inte, ibland vill samhället att allt ska ske på en gång.

Ta det allt i din takt, lyssna inte på omgivningen