9789176997857 by Smakprov Media AB

Blodsmineraler En Cecilia Bielke-Thriller

Av Erik Ferry har tidigare utgivits En vanlig uppväxt, 2018 Av Cecilia Bielke har tidigare utgivits Blodspengar, 2016

© Erik Ferry 2020 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7699-785-7 Bild på framsida modifierad från bild av Arek Socha, Pixabay

I den här boken ska jag försöka förklara denna osannolika historia. Jag har ändrat vissa personers namn för att skydda dem samt ändrat småsaker för att få boken att bli mer lättläst. Då jag återigen samarbetat så tätt med Erik Ferry i skrivandet så är det enda rimliga att vi båda står med som författare. Om någon oriktighet har smugit sig in i boken för att jag minns någon händelse fel så är felet helt och hållet mitt. Det här är den sanna historien, som jag minns den. -

Cecilia Bielke

Inledning Cecilia låg i sjukhussängen när smärtan plötsligt sköljde över henne. Det kändes som att det brann i vänster lår. Hon försökte fokusera på att ta djupa andetag samtidigt som hennes arm rörde sig mot den röda larmknappen. - Har du ont igen? frågade Lisa. Cecilia nickade tyst till svar. Lisa gick fram och strök henne över kinden. En sköterska kom in. - Stackare, du ser ut att ha väldigt ont igen. Vill du ha mer morfin? Cecilia nickade till svar. De fem milligrammen morfin åkte via det venösa blodet till hjärtat, pumpades ut från höger kammare till lungkretsloppet för att sedan återvända till hjärtat varifrån det spred sig via artärerna till resten av kroppen. Efter några minuter började morfinmolekylerna fästa på opioidreceptorerna i det centrala nervsystemet och smärtan mildrades. - Jag vet att jag ska försöka vara tacksam för att jag överlevde skottskadan, men det är svårt att vara tacksam när jag har så jävla ont, sa Cecilia. Lisa fortsatte att stryka Cecilia på kinden tills hon somnade några minuter senare. Cecilia hade ett par dagar före inkommit medvetslös till Lycksele lasarett där man opererat henne akut. Hon hade stabiliserat och sedan flugits till Norrlands universitetssjukhus i Umeå där man opererat henne ytterligare tre gånger. Vårdpersonalen hade lyckats rädda cirkulationen i benet vilket gjorde att det inte behövdes amputeras. Hon hade blivit så pass stabil att den direkt livsfaran var undanröjd. Nu låg hon på en vanlig kirurgisk vårdavdelning där Lisa och Stefan, som bodde med Cecilia, samt Cecilias barn Moa och Hjalmar var med henne så mycket som besökstiderna tillät. Dessutom hade Olivia, som formellt var nära vän till Cecilia men i praktiken var hennes flickvän, varit med henne på sjukhuset nästan dygnet runt före hon varit tvungen att åka tillbaka till Stockholm. Återhämtningen gick över förväntan men Cecilia var frustrerad då hon hade minnesluckor. När Stefan och Lisa satt med 7

henne en eftermiddag så stängde Lisa dörren till rummet och frågade Cecilia. - Vad minns du egentligen av allt som har hänt? - Spridda saker, jag vet att vi kom på att Anita var mördaren och att det var hon som sköt mig, men annars är jag osäker på vad som hänt. Kan ni berätta? - Det började egentligen med att affärsmannen Hilding Ederfors kom in till akuten när du jobbade, sa Lisa. Han var kvävd till döds och ni kunde inte rädda hans liv. Du tyckte att det verkade vara något konstigt med hur han dött men polisen avskrev alltihop som en olycka. Några veckor efter det så drunknade Anders när han var i sommarstugan och firade midsommar ihop med oss, också det såg ut som en olycka, men det visade sig senare vara Anita som hade dränkt honom. Efter det så körde Kajsa Johansson framför en lastbil med sin permobil och dog direkt, även det bedömdes som en olycka. Samtidigt som allt det här pågick så hade Stefan fått tips som visade att både Hilding och Kajsa var inblandad i ett kriminellt företag vid namnet Minerva Holdings. Du och jag hjälpte Stefan att gräva i allt kring Minerva. Samtidigt började vi ana att dödsfallen inte var olyckor. Mycket pekade på att det var Joakim, Anitas man, som var mördaren. Därför konfronterade Stefan honom under en intervju hemma hos honom och Anita. Anita hörde vad Stefan anklagade Joakim för och kastade direkt ut Stefan och de låste in sig i huset. När polisen kom för att hämta Joakim så lyckades Anita lurade alla att han hade tagit henne som gisslan och skulle skjuta henne om han inte fick fri lejd ut ur landet. När insatsstyrkan kom så sprängde hon upp huset men lyckades själv ta sig ut just före explosionen. Det blev stora skriverier om hur Joakims psykiska sjukdom lett till att han blivit mördare och Anita skänkte mycket pengar till forskning om psykisk sjukdom. Allting verkade vara uppklarat, men det var något som gnagde oss, framförallt mig. Vi åkte upp till mina föräldrar tillsammans för att kunna samla tankarna. Väl där träffade vi Anita som bjöd in oss till sin fjällstuga. När jag såg ett fotoalbum i hennes stuga förstod jag kopplingen mellan alla mord. Alla mördade hade förstört livet för någon i 8

Anitas familj. Hela hennes familj var döda och hon tog ut sin hämnd. Vi kom på det för sent, hon hade redan åkt iväg med dig på skotern. Ni gick upp på en utsiktsplats och där sköt hon dig, men du kastade dig ut för ett stup samtidigt som hon sköt dig vilket gjorde att hon bara träffade låret. Sedan så jagade jag efter Anita och sköt henne. Vi gömde hennes kropp och lät Stefan hitta den lite senare. Ordnade fyndplatsen så att det såg ut som suicid. Efter allt detta så blev det rättegång mot Minerva Holdings. En kombination av skickliga advokater och teknikaliteter gjorde att de flesta åtalade friades. Men några av dem blev fällda och det var mycket pengar som beslagtogs. Utöver detta så har du börjat träffa din barndomsvän Olivia igen, du har inte berättat om henne för oss men jag får känslan av att ni är mer än bara vänner - Det var inget vanligt grått år direkt, sa Cecilia. Stefan och Lisa försökte svara på alla de frågor Cecilia hade. När det gått några timmar så var Cecilia helt slut, “det går knappt att förstå att jag varit med om allt det där”, tänkte hon. När Cecilia blivit ännu bättre så flyttades hon till Neurorehabiliteringen där hon fick ett stort rum med vita väggar. Första dagarna förbättrades hon snabbt, hon var vaken flera timmar i sträck, kunde gå några steg med en rullator och började så smått att läsa böcker. En vecka efter att hon flyttat till Neurorehabiliteringen så var det julafton. Stefan, Lisa, Hjalmar, Moa samt Stefan och Lisas barn Rosa och Karl hade alla full tomtemundering när de kom och hämtade Cecilia på avdelningen. - Finns det några snälla tanter här? frågade Stefan. - Akta dig, du är lika gammal som mig, sa Cecilia. - Men jag håller mig från rullatorn till skillnad från dig. Cecilia log, att Stefan började skämta med henne var ett gott tecken. Hjalmar skjutsade Cecilia i en rullstol ut från avdelningen. När de kom ut i kulverten så började Moa och Hjalmar prata om när Cecilia låtit dem tävlingsköra i rullstolar när de varit barn. Det krävdes inte mycket övertalning före Cecilia och Stefan satt i varsin rullstol med Hjalmar och Moa bakom dem. Lisa sprang bort en bit och höll upp armarna. - Klara, färdiga, gå. 9

Moa och Hjalmar sprang fram i kulverten. Det var en kort bana, en raksträcka, en kurva sedan en raksträcka till före målgång. I kurvan hejade Cecilia på en förvånad överläkare som hon kände. Hon visste att det rimliga vore att skämmas men hon njöt så mycket av situationen att hon bara skrattade. Det blev ett jämnt lopp och de kom fram till att det blev lika. De andra var tvungna att hjälpa Cecilia att komma in och ur bilen på färden hem. Cecilia tog ett djupt andetag när hon kom in genom ytterdörren i deras gemensamma hus och lät dofterna fylla hennes näsa. Det luktade hemma. Det var julgröt till lunch. Stefan serverade alla från en stor gjutjärnsgryta till bredden fylld med gröt. Traditionen var att det som blev över av gröten skulle ätas till frukost tills grytan var tömd. Cecilia orkade inte prata så mycket under måltiden utan njöt mest av att få vara nära sina kära. När hon nästan hade ätit upp gröten så kände hon att hon tuggade på något hårt, hon tog ut det för att se vad det var. - Cecilia fick mandeln, sa Stefan. Alla skrattade. − Härligt mamma, nu kanske du träffar någon ny rik pappa till oss, sa Hjalmar. − Eller har du kanske någon okänd älskare som du inte berättat för oss om, sa Moa. Cecilia rodnade och stammade fram ett skratt. Hon försökte komma på något smart att säga. När tystnaden hunnit bli på gränsen till pinsam så gick Lisa in. - Vad säger ni, ska vi inte skåla? Vi har ju mycket att fira. När jag såg dig efter skottskadan trodde jag aldrig att jag skulle få prata med dig igen Cecilia. Skål för Cecilia, en tjurskalle som visar att bara man är envis kan man klara det mesta. Glasen fylldes med julmust. - Skål! Cecilia tänkte på sin bortgångna man Davids sista jul. Han hade levt på övertid, hade knappt orkat ta sig upp ur sängen på morgonen, men han hade trots det bestämt sig för att vara med under hela dagen. När han hade bestämt sig så var det bara så, han hade suttit med hela julafton 10

tills han stupade i säng och sov hela juldagen. Cecilia kom ihåg hur mycket hon njutit av att se honom så glad, han skrattade och log under nästan hela dagen. Trots att han sjungit på sin sista vers så hade han valt glädjen istället för att tycka synd om sig själv. ”Kunde han njuta av en hel julafton när han hade terminal cancer måste väl jag också klara det”, tänkte Cecilia. Efter julgröten var det besök på Davids grav som låg på kyrkogården på området Backen. David hade egentligen inte varit kristen, men han hade velat att familjen skulle få en plats att komma till. Besöken på graven var alltid laddade, David hade dött så ung, inte fått vara med om barnens uppväxt, Moa och Hjalmar hade inte ens börjat skolan. Cecilia grät tårar både av glädje och av sorg när hon stod där. - Kan jag få lite tid för mig själv? frågade Cecilia. De andra gick undan. Hon lutade sig fram mot gravstenen och strök den sakta. En rysning gick genom kroppen när hon kände den kalla stenen, den blev en symbol för den oåterkalleliga döden. Livet var sommar, värme och rörelse, döden var en kall gravsten som stod helt still. - Saknar dig David, om du finns någonstans så hoppas jag att du har det bra. Som du vet har jag haft svårt att träffa någon efter dig, det är svårt att ersätta den bästa, som du skulle säga. Men nu har jag för första gången sedan du dog blivit kär, det pirrar i kroppen när jag tänker på henne. Vet inte om du minns henne, men hon heter Olivia, vi umgicks lite när vi var yngre. Hon är i alla fall klok och snygg, precis som du. Jag är kär men vill inte ta ut för mycket i förskott. Det går bra för barnen, du skulle vara stolt över dem. Moa och Hjalmar har blivit väldigt fina människor, de tar hand om sin mor när hon är sjuk och verkar trygga i sig själva. Ibland kan de dock vara lite jobbigt retsamma, men det är ju deras far också så det är inte så konstigt. Att bo med Stefan och Lisa är som du vet alltid roligt. Nu ska vi vidare och fira jul tillsammans, alla kunde vara med i år, det var första gången på några år. Jag älskar dig och saknar dig. God jul David. När Cecilia satte sig i bilen så kände hon sig helt slut, hon slocknade i bilen och vaknade inte förrän Hjalmar ruskade om henne och sa att de var hemma. 11

Dagen fortsatte med fika, julsånger och sällskapsspel. När Cecilia satte sig vid middagsbordet så orkade hon knappt hålla ögonen öppna. När hon kämpat sig igenom middagen så skjutsade Hjalmar och Moa tillbaka henne. Hon höll god min, men direkt de hade stängt dörren till hennes rum så la hon sig på sängen med kläderna på. Femton timmar senare vaknade hon upp, fortfarande trött, orkade knappt ta sig till badrummet. Hon var tvungen att släcka alla lampor och bara ligga still i mörkret i sängen. Timmarna gick men hon fick aldrig kraften för att orka ta sig ur sängen, hon tackade nej till middagen, det enda hon orkade med var att gå till toaletten för att borsta tänderna före hon återigen somnade. Det tog ett par dagar före hon var lika pigg som hon varit före julafton. Läkaren hade varit mycket tydlig med att hon skulle gå och lägga sig direkt hon blev trött. Men Cecilia hatade att vara sjuk och var van vid att bita ihop. "Det kommer att gå över, jag orkar det mesta", tänkte hon. När Stefan och Lisa hämtat hem Cecilia till nyårsaftonsfirande väntade en överraskning. När Cecilia öppnade dörren stod Olivia där. - Hej min skatt, jag har saknat dig, sa Olivia. - Vilken överraskning. - Hoppas det är en glad överraskning i alla fall. - Det är det, jag har saknat dig jättemycket. Olivia gav Cecilia en tungkyss. Cecilia rodnade trots att hon hade haft sex med både Stefan och Lisa. Middagen var fenomenal. Stefan hade överträffat sig själv med västerbottenspaj, romröra, tre olika sorters sallader med hemmagjord dressing. Olivia hade gjort en chokladkaka till efterrätt och fyra sorters tilltugg följde efter det. Cecilia hade varit orolig att de inte skulle gilla varandra, men Olivia skrattade åt Stefans dåliga skämt och frågade intresserat om Lisas arbete. Under huvudrätten så tittade Lisa på Cecilia och nickade, Olivia var godkänd. Cecilia var kände sig trött men var så pass glad att de verkade gilla varandra att hon inte sa något om tröttheten. Alla tre frågade henne några gånger om hon inte ville vila, men hon var tjurig. 12

När tolvslaget närmade sig så gick de ut på gården, de hade med sig en liten fjuttig raket som Lisa satte i en flaska. De räknade ner, tio, nio, åtta, sju, Lisa böjde sig fram och tände på raketen, sex, fem fyra, tre, två, ett, noll. Olivia kastade sig runt Cecilias hals och de började hångla. "Jag längtar tills jag kan ge dig en orgasm igen", viskade Olivia i hennes öra. De hånglade på tills Cecilia var tvungen att sätta sig ned på trappen för att vila. Hon ville verkligen vara kvar men det gick inte, kroppen skrek efter sömn. Lisa som var nykter satte sig bakom ratten för att skjutsa alla till sjukhuset. När Stefan och Lisa hade kramat Cecilia hejdå på patientrummet stannade Olivia kvar. Efter några kyssar viskade Olivia "jag har planerat en perfekt helg till oss när du blir frisk igen, jag ska inte säga för mycket men helgen innehåller mycket sex". De kysstes lite till och sedan gick Olivia iväg. När dörren stängdes stöp Cecilia i säng och somnade återigen med kläderna på.

Kapitel 1 Stefan satt vid sitt arbetsbord och skrev på en krönika, mobiltelefonen ringde när han just var i färd med att komma till textens huvudpoäng. Hej det är Stefan. Hej det är Novalie. Stefan hade inte pratat med någon i familjen Ederfors sedan han släppte artikelserien kring Minerva så han visste inte vad han skulle säga. Han hade gjort sitt jobb och spritt nyheten om Minerva, men det hade inneburit att Novalies pappa Hilding blivit uthängd i pressen som inblandad i grov kriminalitet. Allt Stefan skrivit om Hilding var förvisso sant, men Stefan misstänkte att familjen Ederfors trots det inte var helt nöjda med att få sin far uthängd. - Jag antar att du undrar varför jag ringer, sa Novalie. - Det kan man säga, jag trodde inte att du var så sugen på att prata med mig. - Det var jag inte, men jag har börjat fundera. Ingen i familjen visste vad pappa höll på med och vi tycker alla att det han gjorde är hemskt. Du behöver inte tro mig, jag förstår om du inte gör det. Anledningen att jag ringer dig idag är för att prata om Anitas dator. När polisen gjorde husrannsakan på Hildings företag HESU tog dom inte med hennes dator, antar att det var för att hon inte var misstänkt för något brott vi det tillfället. När jag fick reda på att det egentligen var hon som var mördaren så satte jag mig ner och skummade igenom Anitas dator. Det finns mycket som verkar intressant. Jag vill inte gå vidare med det själv men jag tycker att någon journalist borde läsa igenom det. Jag tycker faktiskt att du gjorde ett bra jobb med Minerva. Även om det var jobbigt att pappa blev uthängd så vill jag att allting kring Minerva ska bli känt. - Förstår jag dig rätt om du säger att du har Anitas dator, som polisen inte tittat igenom, som du nu vill ge till mig för att det står information kring Minerva i den? - Du har förstått helt rätt. - Det låter för bra för att vara sant. 14

Det är det inte. Men jag gör det inte bara för att allting ska avslöjas kring Minerva. Jag har även en baktanke, jag vill att Anita dras i smutsen så mycket det bara går efter allting hon utsatt vår familj för. Dessutom vore det en bonus om de andra inblandade i Minerva kunde åka dit, just nu får Hilding bära hundhuvudet för något som det verkar som att han bara var en liten del av. Jag kommer bara att skriva om det jag tycker är mest intressant. Jag kan inte lova att skriva om vare sig Anita eller någon annan om jag inte hittar något nytt på datorn. Du behöver inte lova mig någonting, men jag har skummat igenom några mappar på datorn och jag tror att du kommer hitta intressanta artiklar att skriva. Finns det någon hållhake med allting? Det enda är att du inte ska berätta att det var jag som gav dig datorn, min bror känner också till datorn, men ingen annan och vi vill gärna att det förblir så. Om det blir stora namn som rullas i tjäran vill vi inte att folk ska veta att det var vi som hjälpte journalisten som avslöjade dem. Du har grundlagsskyddat källskydd och jag ska inte avslöja er. Måste dock berätta det för de två personerna som brukar hjälpa mig med research, men jag kan lova att de inte heller kommer att avslöja något.

Senare på kvällen satt Stefan och väntade i bilen på en liten skogsväg utefter Holmsundsvägen. Det kändes som att han var med i en knarkaffär. Novalie körde upp på sidan av hans bil, hon tittade sig omkring och öppnade dörren. Hon gick fram till Stefans bil, när han vevade ner rutan så sträckte hon fram väskan. - Här, sa Novalie. - Tack. Hon satte sig i bilen och åkte iväg igen. Stefan öppnade väskan och däri låg en dator och en handskriven lapp. "Kom ihåg att inte berätta vem som gav dig datorn. Vi har bytt lösenord, det nya är Kommunist,

tyckte det var ett lämpligt lösenord med tanke på vad du brukar kallas i våra kretsar". Stefan skrattade till åt det oväntade skämtet. Senare under kvällen så började han skumma igenom datorn. Novalie hade rätt, det fanns mycket guldkorn bland alla de här dokumenten. Anita hade varit inställd på att hon antingen skulle komma undan eller dö så hon hade inte sopat igen spåren efter sig. Mappen med den utvalda informationen som hon hade skickat till Stefans journalistkollega Knut fanns med. Kontouppgifterna till kontona där hon genomfört optionshandeln kring KJ Välfärd, HESU samt Minerva fanns i en annan mapp. Men det fanns även fler mappar med andra sammanställningar och dessutom inloggningsuppgifter till en mejladress. När Lisa kom hem sent samma kväll så hittade hon Stefan med två anteckningsblock framför sig, han hälsade inte tillbaka när hon ropade "hej". - Men hej älskling, jag hörde inte att du kom, sa Stefan. - Jag vet det älskling, du har en tendens att försvinna in i saker. - Men det här är inte vad som helst, sätt dig ner så ska jag berätta. Stefan berättade hela historien kring datorn. - Det kommer att ta lång tid att gå igenom allting, men jag tror och hoppas att det kan finnas några stora avslöjanden bland alla mejl och dokument.