9789176789995

ISBN: 978-91-7678-999-5

Statsansvaret i världshandeln

JOACHIM ÅHMAN är universitetslektor och docent i internationell rätt vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Joachim Åhman

EN AV DE MEST GRUNDLÄGGANDE delarna av folkrätten är de bestämmelser som reglerar hur Stater kan hållas ansvariga för folkrättsöverträdelser, den så kallade statsansvarsrätten. De allmänna bestämmelserna innehåller emellertid en lex specialis-regel som ger Stater möjlighet att reglera statsansvarsfrågor på ett sätt som avviker från statsansvarsrätten. Ett viktigt exempel på en speciell folkrättslig regim som i viss utsträckning har särreglerat statsansvarsfrågor är Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO). I den här studien analyseras förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten. Boken innehåller en systematisk genomgång av samtliga delar av statsansvarsrätten, och sätter de relevanta WTO-rättsliga bestämmelserna i relation till de allmänna bestämmelserna. På så sätt framträder en bild av när de allmänna bestämmelserna kan bli tillämpbara i den WTO-rättsliga kontexten, när de allmänna bestämmelserna faller bort, vilka skillnader och likheter som finns mellan WTO-rätten och de allmänna bestämmelserna vad gäller statsansvarsfrågor, och på vilket sätt WTO-rättslig praxis kan bidra till utvecklingen av den allmänna statsansvarsrätten.

Statsansvaret i världshandeln En studie av förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten

Joachim Åhman

Statsansvaret i världshandeln En studie av förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten

Joachim Åhman

© Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala 2018 Upplaga 1:1 ISBN 978-91-7678-999-5 Produktion: eddy.se ab, Visby 2018 Omslag: John Persson Foto: iStock Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se Printed by Eurographic, Denmark 2018

Innehållsöversikt Förord 5 Innehållsförteckning 9 Förkortningar 11 1 Inledning

13

2 Förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten 21 3 Statsansvarets omfattning

27

4 Den ansvariga Statens skyldigheter 61 5 Den skadelidande Statens rättigheter 78 6 Avslutning 99 Käll- och litteraturförteckning 105 Bilaga ILC Draft Articles 131 Sakregister 149

7

Innehållsförteckning Förord 5 Innehållsöversikt 7 Förkortningar 11 1 Inledning

13

2 Förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten 21 3 Statsansvarets omfattning 27 3.1 Statshandlingar 27 3.1.1 Statsansvarsrätten 27 3.1.2 WTO-rätten 32 3.2 Folkrättsstridiga statshandlingar 37 3.2.1 Statsansvarsrätten 37 3.2.2 WTO-rätten 40 3.3 Ansvaret för andra Staters folkrättsstridiga handlingar 45 3.3.1 Statsansvarsrätten 45 3.3.2 WTO-rätten 47 3.4 Ansvarsfrihetsgrunder 48 3.4.1 Statsansvarsrätten 48 3.4.2 WTO-rätten 53 4 Den ansvariga Statens skyldigheter 61 4.1 Skyldigheten att fortsätta fullgöra förpliktelsen 61 4.1.1 Statsansvarsrätten 61 4.1.2 WTO-rätten 62 9

4.2 Skyldigheten att upphöra med den folkrättsstridiga handlingen 63 4.2.1 Statsansvarsrätten 63 4.2.2 WTO-rätten 64 4.3 Skyldigheten att gottgöra skada som orsakats av handlingen 69 4.3.1 Statsansvarsrätten 69 4.3.2 WTO-rätten 74 5 Den skadelidande Statens rättigheter 78 5.1 Rätten att åberopa statsansvar 78 5.1.1 Statsansvarsrätten 78 5.1.2 WTO-rätten 83 5.2 Rätten att vidta motåtgärder 87 5.2.1 Statsansvarsrätten 87 5.2.2 WTO-rätten 91 6 Avslutning

99

Käll- och litteraturförteckning 105 Bilaga ILC Draft Articles 131 Sakregister 149

10

1 Inledning Vi lever i en värld som på många sätt ser helt annorlunda ut jämfört med för bara några decennier sedan. En del skulle säga att världen har blivit mindre. Vi reser mer över nationsgränser, vi handlar mer med varandra över nationsgränser, och vi kommunicerar mer med varandra över nationsgränser. Mängder av formella och infor­mella inter­natio­ nella samarbeten har vuxit fram på olika nivåer, inte minst i form av internationella organisationer där Stater arbetar tillsammans för att lösa gränsöverskridande problem.1 Från ett rättsligt perspektiv kan konstateras att den internationella rätten – folkrätten – har blivit viktigare än någonsin. Vissa samarbeten har som sagt informell karaktär och här behövs ofta inga särskilda regleringar. Men i många fall hanteras sam­arbeten genom att olika typer av regelverk byggs upp. Det kan handla om alltifrån bilaterala överenskommelser mellan två Stater, som reglerar någon enstaka fråga, till stora regionala eller globala regelverk, som reglerar många frågor.

En viktig funktion som den här typen av regler har är att skapa stabilitet och förutsebarhet i de internationella relationerna.2 Om det finns en bindande folkrättslig regel mellan två Stater är tanken att båda Staterna skall kunna utgå ifrån att den andra Staten följer regeln.3 Staterna, och 1

Antalet internationella organisationer överstiger idag sannolikt antalet Stater, och det finns få internationella aktiviteter som inte ligger inom ramen för en eller flera internationella organisationers ansvarsområden. Se Klabbers, Jan (2015). An introduction to international organizations law. 3 uppl. Cambridge: Cambridge University Press, s. 1.

2 Se Charney, Jonathan I. (1993). Universal international law, i The American Journal of International Law, Vol. 87, Issue 4, s. 532; O’Connell, D.P. (1966). The role of international law, i Daedalus, Vol. 95, No. 2, s. 643.

3 Det torde inte råda någon tvekan om att folkrättsliga regler spelar roll för hur Stater agerar.

Frågan om varför och när Stater följer folkrättsliga regler är mer komplicerad. Se Guzman, Andrew T. (2002). A compliance-based theory of international law, i California Law Review, Volume 90, Issue 6, s. 1826.

13

olika aktörer inom Staternas interna rättsordningar – exempelvis företag och privatpersoner – kan då planera sitt handlande efter detta, och i många fall uppfattas det som en vinst för båda parter. På grund av de ovan nämnda förändringarna i samhället är det dessutom så att många problem helt enkelt inte kan lösas enbart på nationell nivå. För att komma tillrätta med problemen krävs internationella samarbeten, och det krävs att Staterna följer de regler som upprättas. Exempel på detta är frågor som miljöförstöring, skatteflykt och organiserad brottslighet.

Problematiken är ofta komplex. För att komma tillrätta med problemen är det nödvändigt att Staterna samarbetar.

Så länge vi har kunnat tala om en folkrätt har den spelat en viktig roll, men mot bakgrund av det ovan beskrivna kan man alltså säga att folkrättsliga regler har fått särskild betydelse i dagens globaliserade värld. Till skillnad från i nationella rättssystem finns det emellertid inte någon central lagstiftare, eller något centralt rättsväsende, i det folkrättsliga systemet. De folkrättsliga reglerna består framförallt av olika typer av internationella överenskommelser, och sedvanerätt. Även om det finns principer för hur rättskällor förhåller sig till varandra och hur regelkonflikter skall lösas, samt domstolar som kan hantera tvister, så går det inte att jämföra med ett nationellt rättssystem. I det senare finns det vanligen en central lagstiftare, en tydlig normhierarki och ett väl utvecklat rättsväsende som säkerställer att rättstillämpningen fungerar och att regler efterlevs. I folkrätten väljer Staterna själva vilka internationella domstolars jurisdiktion de vill underkasta sig. Hur sådana domstolar är uppbyggda och vilken jurisdiktion de har kan se olika ut.

Möjligheterna att förmå Staterna att följa bindande regler som de själva inte vill följa är begränsade, och i princip är det upp till Staterna själva att avgöra om de vill underkasta sig sådana mekanismer.

Ett sätt att beskriva folkrätten är således att den har lätt kaotiska drag.

Det är en enorm regelmassa, bestående av en mängd olika regelkomplex, som kan vara mer eller mindre kompatibla med varandra.4 Hur många Stater som är bundna av en viss regel kan variera. En del regler är 4

Detta betyder inte att folkrätten saknar hierarkier eller tolkningsprinciper för hur regelkonflikter skall lösas. Bilden av hur hierarkierna ser ut eller vilka tolkningsprinciper som bör användas i olika situationer kan dock i många fall vara otydlig. Se Koskenniemi, Martti (1997). Hierarchy in international law: A sketch, i European Journal of International Law, Volume 8, Issue 4, s. 566–582.

14

mycket detaljerade, medan andra har mer övergripande karaktär. Vissa bestämmelser reglerar generella frågor vad gäller Staternas relationer, och har utgjort en del av folkrätten under lång tid. Andra bestämmelser har skapats på senare tid för att hantera specifika, nya frågor. En viktig uppgift för folkrättsforskare är att bidra till att bringa bättre ordning i det folkrättsliga systemet. Detta kan bland annat ske genom analyser av hur folkrättsligt bindande regler skapas, vilken innebörd de har, hur de uppfyller sina syften, och hur olika regelkomplex förhåller sig till varandra.

Bidraget i den här boken handlar om att undersöka förhållandet mellan en av vår tids viktigaste, folkrättsliga regimer – Världshandels­ organisationen (World Trade Organization, WTO) – och statsansvars­ rätten, det vill säga folkrättens allmänna regler om hur Stater kan hållas ansvariga för folkrättsstridiga handlingar.5 Redan efter andra världskriget skapades ett omfattande regelverk för internationell varuhandel genom det Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and Trade, GATT).6 Dessa regler levde under många år ett relativt undanskymt liv. Det var först i och med WTO:s tillkomst 1995 som den ekonomiska folkrättens betydelse ökade markant. Detta handlade inte bara om att själva regelverket utökades med en mängd nya avtal, vilka förutom nya varuhandelsavtal även inkluderade avtal för tjänstehandel och skydd av immaterialrättigheter. Det handlade också om den avancerade tvistlösningsmekanism som skapades inom ramen för den nya organisationen. Från ett i många avseenden frivilligt och förhållandevis tandlöst tvistlösningssystem i den tidigare handelsregimen, gick man till ett väl utvecklat tvåinstanssystem med tvingande och exklusiv

5 Det kan noteras att uttrycket ”statsansvarsrätt” inte synes vedertaget i svensk folkrättslitteratur. Uttrycket korresponderar dock väl med det uttryck som ofta används på engelska, nämligen ”law of State responsibility”. Se exempelvis Kolb, Richard (2017). The international law of state responsibility: an introduction. Cheltenham: Edward Elgar Publishing. I förevarande studie används uttrycket konsekvent för att beteckna de regler inom folkrätten som reglerar Staters ansvar.

6 När WTO skapades 1995 införlivades GATT i det nya regelverket. Det avtal som gällde fram till WTO:s tillkomst kallas för GATT 1947. Det avtal som numera utgör en del av WTO:s regelverk kallas för GATT 1994. Innehållet i avtalen är dock i princip detsamma.

För en ingående bakgrund till GATT, se Irwin, Douglas A., Mavroidis, Petros C. & Sykes, Alan O. (2008). The genesis of the GATT. New York: Cambridge University Press.

15

jurisdiktion.7 Det detaljerade regelverket, som är bindande för en stor majoritet av världens Stater, har till dags dato tolkats ingående i en mängd rättsfall från WTO:s tvistlösningsorgan.8 När Stater bygger upp starka, speciella folkrättsliga regimer – likt WTO:s regelverk – uppstår alltid frågan om hur sådana regimer förhåller sig till övrig folkrätt, inte minst till de delar av folkrätten som har mer allmän karaktär. Det finns vissa tvingande folkrättsliga regler, som Stater alltid måste följa (jus cogens). Men bortsett från detta har Staterna stor frihet att själva bestämma hur de vill reglera saker och ting. En grundläggande och viktig del av den allmänna folkrätten, men som också är möjlig att avtala bort, är just statsansvarsrätten. Staterna är bundna av statsansvarsrättens regler så länge de inte har bestämt att något annat skall gälla. Trots att WTO har en omfattande uppsättning folkrättsligt bindande regler, och ett mycket stort medlemsantal, är det relativt ovanligt med studier som placerar WTO-rätten i en allmän folkrättslig kontext. De flesta WTO-rättsliga studier har ett mer internt perspektiv. Tanken med den här boken är att fylla en del av denna lucka i den rättsvetenskapliga litteraturen. Det finns några studier som sätter specifika delar av statsansvarsrätten i relation till WTO-rätten, framförallt vad gäller motåtgärder, eftersom WTO-rätten innehåller en tydlig egen reglering på det området. Flera sådana studier har emellertid ganska många år på nacken vid det här laget.9 Studien i förevarande bok tar ett helhetsgrepp, det vill säga undersöker systematiskt hur varje del av statsansvarsrätten förhåller sig till WTO-rätten. Några sådana studier synes inte finnas överhuvudtaget.

7

För analyser av det gamla och det nya systemet, se exempelvis Jackson, John H. (2000).

The jurisprudence of GATT and the WTO: insights on treaty law and economic relations.

Cambridge: Cambridge University Press.

8 Enligt den senaste uppdateringen på WTO:s hemsida, i juli 2016, har organisationen 164 medlemmar och 23 observatörer. Med undantag för Heliga stolen måste observatörer påbörja medlemskapsförhandlingar inom fem år från det att de blev observatörer. Hittills har över 550 tvister anhängiggjorts vid WTO:s tvistlösningsorgan. Se www.wto.org.

9 Se exempelvis Charnovitz, Steve (2001). Rethinking WTO trade sanctions, in The American Journal of International Law, Vol. 95, Issue 4, s. 792–832; Mavroidis, Petros C. (2000).

Remedies in the WTO legal system: Between a rock and a hard place, i European Journal of International Law, Vol. 11, No. 4, s. 763–813; Shadikhodjaev, Sherzod (2009). Retaliation in the WTO dispute settlement system. Alphen aan den Rijn: Wolters Kluwer Law & Business; Grané, Patricio (2001). Remedies under WTO law, i Journal of International Economic Law, Volume 4, Issue 4, s. 755–772.

16

ISBN: 978-91-7678-999-5

Statsansvaret i världshandeln

JOACHIM ÅHMAN är universitetslektor och docent i internationell rätt vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Joachim Åhman

EN AV DE MEST GRUNDLÄGGANDE delarna av folkrätten är de bestämmelser som reglerar hur Stater kan hållas ansvariga för folkrättsöverträdelser, den så kallade statsansvarsrätten. De allmänna bestämmelserna innehåller emellertid en lex specialis-regel som ger Stater möjlighet att reglera statsansvarsfrågor på ett sätt som avviker från statsansvarsrätten. Ett viktigt exempel på en speciell folkrättslig regim som i viss utsträckning har särreglerat statsansvarsfrågor är Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO). I den här studien analyseras förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten. Boken innehåller en systematisk genomgång av samtliga delar av statsansvarsrätten, och sätter de relevanta WTO-rättsliga bestämmelserna i relation till de allmänna bestämmelserna. På så sätt framträder en bild av när de allmänna bestämmelserna kan bli tillämpbara i den WTO-rättsliga kontexten, när de allmänna bestämmelserna faller bort, vilka skillnader och likheter som finns mellan WTO-rätten och de allmänna bestämmelserna vad gäller statsansvarsfrågor, och på vilket sätt WTO-rättslig praxis kan bidra till utvecklingen av den allmänna statsansvarsrätten.

Statsansvaret i världshandeln En studie av förhållandet mellan statsansvarsrätten och WTO-rätten

Joachim Åhman