Fler böcker i serien om Jasmin och Eddie: Djävulsgapet, 2021
Andeträden Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2022 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: LM Schön Grafisk form: Anna Lolax, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2022 ISBN: 978-91-7634-492-7
LM SCHÖN
Siempre la familia, siempre el amor.
Nyckeln krånglar som vanligt i låset och Jasmin sparkar irriterat på ytterdörren fast hon vet att det inte alls hjälper. Men det känns bättre. Flera svarta märken i den vita färgen vittnar om att det inte är första gången som hon tagit ut sin frustration på dörren. Hon stönar lågt medan hon lirkar med nyckeln i låset, precis som pappa visat henne så många gånger. Det tar en stund, men sedan hör hon det välbekanta klicket och Jasmin kan låta nyckeln glida ner i bakfickan på jeansen samtidigt som hon trycker ner dörrhandtaget. Hon kan nästan höra sin pappas trötta röst i huvudet. Vet du hur många gånger jag har hittat dina nycklar i tvättmaskinen?
7
– Pappa? ropar hon, rakt in i den mörka hallen. Är du hemma? Utan att vänta på svar kliver hon rakt över reklamhögen på hallmattan och sparkar av sig de snöblöta kängorna. Den ena träffar pappas fåniga klädhängare, tamburmajoren, som är både opraktisk och ful, men pappa bara älskar den. I ren protest överväger hon att släppa jacka, mössa och vantar rakt ner på golvet. Men det dåliga samvetet tar över och hon hänger istället prydligt upp sina saker på tamburmajorens krokar. Den svajar till betänkligt och hon får flytta på jackan för att skapa jämvikt. En riktig skitgrej! – Pappa? upprepar hon och trycker slarvigt till strömbrytaren med armbågen. Ljuset blinkar några gånger innan det åter blir mörkt och hon suckar högt. – Lampan är sönder! hojtar hon in mot köket. Igen! Första instinkten är att dra upp mobilen från ytterfacket i ryggsäcken, men något hindrar
8
henne. Lägenheten verkar tom men det skulle inte vara första gången som pappa hoppar upp bakom soffan för att skrämma henne. Han har svårt att acceptera att hon nyss fyllt 13 år och inte uppskattar hans bus lika mycket som när hon var yngre. Blicken fastnar i hallspegeln och hon kan inte låta bli att granska flickan som tittar tillbaka på henne. Det blonda lockiga håret som är fuktigt av snö står runt det späda ansiktet som en gloria. De annars så bleka kinderna är blossande röda av de kalla decembervindarna. Med pekfingret torkar hon försiktigt bort en ensam snöflinga som fastnat i hennes tunna ögonfransar. I det här ljuset är hennes ögon mer gröngrå än blå och hyn nästan genomskinlig. Att hon för första gången i sitt liv mörknade av solens strålar i somras känns som väldigt avlägset. Som om det nästan inte har hänt. Ibland känns Eddie lika overklig. Trots att de messar varandra varje dag och skypar minst någon gång i veckan. Men pirret i magen kommer allt mer sällan.
9
Hon sträcker ut tungan mot spegelbilden och lämnar den bekymrade flickan för en stund. Med tassande steg går hon genom den mörka korridoren utan att tända taklampan. Vaksamt lyssnar hon efter minsta ljud. Men det är knäpptyst. Adventsstjärnan i köksfönstret lyser svagt på morgonens frukostdisk som hon skulle tagit hand om men glömde bort. Hon svär tyst när hon upptäcker att smörpaketet stått öppet på köksbänken sedan i morse. Tur att hon hann hem före pappa! Kvickt plockar hon in glas, tallrikar och bestick i diskmaskinen och kostar på sig att sätta i gång den. Smöret luktar helt okej. Hon stoppar det allra längst in mot väggen i kyl skåpet och ställer osten framför innan hon fortsätter mot sitt rum. Som vanligt går Jasmin direkt fram till sitt vita skrivbord och sätter sig på pinnstolen. Strumporna åker av med ett ryck innan fötterna placeras på knäna i skräddarställning. Hon älskar utsikten från sitt sovrumsfönster. Den är
10
det bästa med hela rummet. Äppelträdets grenar bågnar av den tunga decembersnön, som också lagt sig som ett tjockt täcke över hela marken. Allt det bruna, torra och vassa har bäddats in av den vita mjuka snön som kom under natten. Dagsljuset kämpar mot mörkret och hon inser att det snart kommer vara helt becksvart ute. Höstterminen har rusat förbi. Sommarens ljus och värme känns som ett blekt minne men om hon blundar kan Jasmin fortfarande känna de salta vågorna mot sin hud. Hon kan inte riktigt fatta att hon snart ska få uppleva det igen och dessutom få träffa Eddie. Eddie med det mörka ostyriga håret och de bruna, okynniga ögonen som ibland blänker till av guld. Saknaden efter honom sticker oväntat till i bröstet. Hon drar upp mobilen ur bakfickan på jeansen men tvekar en stund innan hon låser upp den. Pappa har inte hört av sig men det är inget ovanligt. När han är på tryckeriet brukar han glömma bort tid och rum. Fingrarna, som
11
fortfarande är stela av kylan, vill först inte lyda men till slut hittar Jasmin meddelandet hon letar efter. Vi måste prata /Eddie
Hon fattar inte varför han skrivit sitt namn när tråden löper tillbaka ända sedan de lärde känna varandra i somras på Teneriffa. Även om han inte är typen som skriver särskilt utförligt annars, är texten mer kortfattad än vanligt. För att mota undan den obehagliga känslan kastar hon telefonen på överkastet och försöker tänka på något annat. Det går så där. Istället tycks området för jobbiga tankar öppnas på vid gavel i hjärnan och självklart väller mamma ut som en flodvåg. De träffades för första gången på mycket länge i somras och redde ut en del problem. Mamma försökte verkligen förklara varför hon övergav Jasmin som liten men deras relation är fort farande ganska skör. Det är svårt förlåta någon som man varit arg och besviken på i hela sitt liv.
12
Sedan Jasmin kom hem brukar hon låta de flesta av mammas samtal gå direkt till autosvar och de har inte pratat ordentligt sedan hon kom hem från Teneriffa. Hur kommer det bli till jul? Jasmin har dragit sig för att berätta för mamma att hon och pappa ska hälsa på Eddie över jullovet. Det blir dessutom första gången som Jasmin och pappa firar jul utan farmor. Hon vet inte om hon orkar blanda in mammakaoset i allt det nya och främmande. Beslutsamt reser sig Jasmin upp och sätter sig till rätta med datorn på det virkade överkastet. Hon försöker nå Eddie via Skype men hon blir nedkopplad direkt. Jäkla Wi-Fi! Hon får slå in hans mailadress flera gånger innan hon slutligen kommer fram med både ljud och bild. Det första hon noterar är hans oemotståndliga leende, vilket omedelbart tvingar upp hennes egna mungipor från öra till öra. Hon ska precis fråga om hans märkliga meddelande när hans farfar vinkar glatt på skärmen.
13
– Hola, mi nieta, hojtar Eddies farfar, som om han behövde skrika hela vägen till Sverige för att höras. Sedan trycker han sitt ansikte så nära kameran att hon kan se varenda liten rynka i hans fårade panna. – Sluta farfar. Kan du inte bara gå? protesterar Eddie och försöker halvhjärtat fösa undan honom med armen. – Du sitter i mitt kök, konstaterar Eddies farfar glatt, vinkar ännu mer och Jasmin känner den där klumpen i magen direkt fastän hon inte vill. Längtansklumpen, efter Eddie och en farfar. – Jo. Men det är bara för att det är det enda rummet med vettig mottagning, stönar Eddie. Gå nu! Plötsligt fryser bilden till, ljudet hackar några gånger och så blir skärmen helt svart. Några riktigt fula ord rinner ur Jasmins mun innan hon orkar ringa upp på nytt. När samtalet kopplas fram är Eddie ensam i
14
bild men hon hör röster i bakgrunden, metall som skrapar och glas som klirrar. – Förlåt. Det är alltid kaos på restaurangen veckorna före jul, utbrister Eddie och grimaserar ursäktande. – Det är helt okej för mig. Eddie sneglar sig över axeln och lutar sig sedan väldigt nära skärmen. Guldstänken i hans ögon är borta och först nu upptäcker hon att de är aningen röda i kanterna och att hans kinder ser svullna ut. – De lyssnar, viskar han med darrande underläpp. – Är du okej? frågar Jasmin oroligt innan hon sätter handen mot skärmen. Trots att hon vet att det är omöjligt tycker hon sig känna värmen från hans hud när han gör likadant. Han skakar långsamt på huvudet och det dröjer länge innan några ord kommer ut ur hans sammanbitna läppar. – Jag vet faktiskt inte. Alla ord hon kommer på känns fel så hon
15
trycker istället sin handflata extra hårt mot skärmen. Krasch! Det höga ljudet får dem båda att rycka till och som på en gemensam signal dra händerna åt sig. Eddie sätter sedan pekfingret framför munnen. Farfar är här, mimar han och harklar sig ljudligt för att därefter fortsätta med överdrivet hög röst: – Vi ska fira jul hos min syster Fernanda och hennes man Léon. Förbered dig på ett riktigt spektakel, stönar Eddie men han låter inte särskilt besvärad. Léon går alltid bananas och köper den största granen, den finaste maten och galet dyra presenter. Mamma säger att han ”överkompenserar” för att han inte har någon egen familj, fortsätter Eddie och gör dramatiska kaninöron. Jasmin snörper på munnen. Hon har ju inte heller någon egen familj, bara pappa och farmor, men hon säger inget. Eddie skulle aldrig förstå, han har jordens största släkt typ. Men hon tvingar fram ett leende.
16
– Ska vi bo hemma hos dem? Hos Fernanda och Léon? – Precis! Min äldsta syster och hennes man bor på andra sidan ön, utbrister Eddie entusiastiskt. – Är Fernanda, hon den långa mörkhåriga? Det rycker i Eddies ena mungipa men hans blick är fortfarande allvarsam när han konstaterar: – Just den beskrivningen passar in på alla mina systrar! – Men det är ju sant, protesterar hon retsamt och blinkar. – Visst! Plötsligt lättar den sorgsna dimman i hans ögon vilket får hennes hjärta att fladdra till. Hon vet att hennes känslor går att läsa av som om de stod tatuerade i pannan på henne, det säger pappa jämt, så hon vänder hastigt ner blicken i tangentbordet. Det ser ut att ligga lite snett så hon tittar nyfiket under datorn och hittar ett gammalt nästan uttorkat kludd. Fullt fokuserad på att få loss det mumlar hon:
17
– Vadå överkompenserar? – Han har knappt någon egen familj. Alla är typ döda förutom hans gammelfarfar Alberto, säger Eddie nonchalant. Informationen får Jasmin att byta fokus och ställa ner datorn på överkastet igen medan hon försöker få loss kluddet från fingrarna. – Léons mamma dog när han föddes men hur det var med de andra minns jag inte. Fernanda har berättat men jag lyssnade inte så noga. – Vilken tur att han har sin gammelfarfar i alla fall, säger Jasmin. – Tur och tur, muttrar Eddie. Han är inte riktigt som han ska om du frågar mig. Léon säger att han är sjuk och pendlar mellan nutid och dåtid. Det kan vara ganska läskigt ibland. – Oj. – Familjeföretaget, en enorm bananplantage, liksom herrgården ägs fortfarande av Alberto även om Léon är den som sköter allt. Tydligen är det något papper som Alberto vägrar att skriva på enligt Fernanda. – Bor han med Fernanda och Léon?
18
– Han skulle lätt få plats i alla fall, pustar Eddie. Du kommer inte att tro dina ögon. De har världens största hus, pool, tennisbanor och en enorm trädgård. Precis vid havet. – Havet? upprepar hon fånigt och drar omedvetet med handen längs med armen. Hon kan nästan känna de sträva saltkornen under handen. Håret på armarna reser sig av beröringen och hon sluter ögonen. – Vad gör du? Jasmin blickar upp. Eddies guldbruna ögon vidgas en aning och betraktar henne frågande. Hon slutar genast att klappa sig själv och låtsas klia sig på armen. – Jag har något som … – Kliar? retas han. – Precis, svarar hon med en röst hon hoppas låter självsäker. Men när Eddie bara frustar till kan hon inte låta bli att le. Till och med hans frustande känns så mycket bättre än hans bekymrade ögon. – Du kan inte ens lura dig själv, anmärker han glatt samtidigt som han skakar på huvudet.
19
– Jag vet, svarar hon och släpper sedan fram skrattet som bubblar i halsen. Och så är glittret plötsligt tillbaka i hans ögon. Lättnaden får henne att skratta ännu högre. Eddie försöker stå emot men det är stört omöjligt. Hon behöver bara möta hans blick för att en skrattattack ska explodera. Om och om igen. När hon inte orkar längre. När magen och ansiktet värker av det hysteriska flabbet sätter hon handen mot skärmen. – Jag klarar inte mer, pressar hon fram. – Vekling, retas Eddie. Ett ljud i bakgrunden får hans ansikte att stelna till. Han kastar en orolig blick över axeln och mumlar: – Jag måste nog sluta nu. – Mm, svarar Jasmin. Först när samtalet kopplats ner viskar hon: – Jag längtar, och viker långsamt ner skärmen på sin bärbara dator.
20
– Barnet var inte min idé! Orden Alberto spottade ur sig vid middagen ringer i öronen. Det kalla vattnet från kranen lindrar smärtan i armen men rår inte på obehaget som spänner som ett skruvstäd över bröstet. Så fort Jasmin sluter ögonen ser hon Albertos galna blick framför sig. Hur kunde det bli så här? Att fira jul på Teneriffa i Eddies systers herrgård skulle bli fantastiskt. Två veckor med pappa, Eddie och hela hans underbara familj. Bara inte Eddie hade hittat det där dokumentet. Nu tänker han knappt på något annat och drar sig undan från alla. Till och med från Jasmin. Hur hon än anstränger sig når Eddies leende sällan ögonen. Dessutom ruvar herrgården på alltför många hemligheter. Släktens mörka historia sipprar sakta fram. Lösryckta meningar mellan glipande golvbrädor. Låsta dörrar som öppnas och avslöjar sanningar som försökt gömmas undan. För familjens bästa.
www.idusforlag.se