9789171261120

Profeten av Kahlil Gibran är en bok som präglas av både klarhet och mystik. Gibrans starka och innerliga texter om livets alla skeden har berört miljontals människor över hela världen. Profeten kom ut första gången 1923 och har blivit en av detta sekels mest citerade böcker.

Kahlil Gibran, 1883–1931, var en libanesisk­amerikansk författare och konstnär. Han skrev ett tjugotal böcker, varav Profeten är den i särklass mest kända.

Jesper Waldersten, född 1969, en av Sveriges mest uppskattade illustratörer. Hans starka bilder väcker känslor och fördjupar upplevelsen av Gibrans klassiska texter.

profeten Kahli l Gib ran

profeten Kahlil Gibran

Översättning Hans-Jacob Nilsson

Illustrationer Jesper Waldersten Bokförlaget Max Ström

Profeten_071218_def_2.indd 1

07-12-18 12.11.53

Profeten_071218_def_2.indd 2-3

Skeppet anländer

5

Om kärleken

9

Om äktenskapet

12

Om barnen

14

Om att ge

17

Om att äta och dricka

20

Om arbetet

22

Om glädje och sorg

26

Om hus

29

Om kläder

32

Om köpenskap

34

Om brott och straff

37

Om lagarna

41

Om friheten

43

Om förnuft och passion

46

Om smärtan

49

Om självkännedom

50

Om undervisning

52

Om vänskapen

55

Om att tala

56

Om tiden

58

Om gott och ont

61

Om bönen

63

Om njutningen

67

Om skönheten

69

Om religionen

72

Om döden

75

Avskedet

79

Efterord av Ylva Eggehorn

89

07-12-18 12.11.53

Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv.

Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; Ty kärleken är allt för kärleken.

När ni älskar skall ni inte säga »Gud är i mitt hjärta«, utan »Jag är i Guds hjärta«.

Och tro inte att ni kan styra kärlekens riktning, ty om kärleken finner er värdiga skall den styra er.

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv.

Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan: Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten.

Att få känna smärtan av för mycken ömhet.

Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen, Och att blöda villigt och med glädje.

Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta och tacksam för ännu en dag i kärlek.

Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas.

Att få vända hem om aftonen i tacksamhet; Och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna.

10

Profeten_071218_def_2.indd 10-11

07-12-18 12.11.53

s

edan talade Almitra igen och sade, Och vad kan du säga oss om Äktenskapet, mästare?

Och han svarade med orden: Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.

Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar.

Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud. Men låt det finnas rymd i er samvaro, Och låt himlens vindar dansa mellan er. Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.

Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

12

Profeten_071218_def_2.indd 12-13

07-12-18 12.11.54

Ty hur kan en tyrann behärska de fria och stolta, annat än om tyranniet bor i deras egen frihet och skammen i deras egen stolthet?

Och om det är ett bekymmer ni vill kasta av er, så har det bekymret valts av er och inte blivit lagt på er.

Och om det är en fruktan ni vill fördriva, så har denna fruktan säte i ert hjärta och inte i den fruktades hand.

I sanning är det så att allt rör sig inom er i ständig pardans, det begärda och det fruktade, det från­ stötande och det tilldragande, det eftersökta och det ni söker undkomma.

Dessa ting rör sig inom er likt ljus och skuggor sammanslingrade i par.

Och när skuggan bleknar och försvinner, blir ljuset som dröjer kvar en skugga till ett annat ljus.

Och på samma sätt blir er frihet, när den förlorar sina bojor, själv boja för en större frihet.

44

Profeten_071218_def_2.indd 44-45

07-12-18 12.11.56

o

ch en man sade, Tala till oss om Själv­ kännedom.

Och han svarade och sade: I tysthet känner era hjärtan dagarnas och nätternas hemligheter.

Men era öron törstar efter ljudet av hjärtats kunskap.

Ni vill veta i ord det som ni alltid har vetat i tanken.

Ni vill kunna vidröra era drömmars nakna kropp.

Och det är gott och väl.

Er själs dolda källsprång måste springa fram och porlande flöda mot havet; Och skatten som vilar i ert oändliga djup måste uppenbaras för era ögon.

Men ta ingen våg till hjälp för att väga er okända skatt; Och sök inte utforska er kunskaps djup med stav eller lodlina.

Ty ert jag är ett hav, gränslöst och omätbart.

Säg inte »Jag har funnit sanningen«, utan »Jag har funnit en sanning«.

Säg inte: »Jag har funnit själens stig.« Säg hellre: »Jag har mött själen vandrande på min stig.« Ty själen vandrar på alla stigar.

Själen vandrar inte på en utstakad led, ej heller växer den likt ett rö.

Själen öppnar sig, likt en lotusblomma med oräkneliga kronblad.

50

Profeten_071218_def_2.indd 50-51

07-12-18 12.11.57

o

ch en av stadens äldste sade, Tala till oss om Gott och Ont. Och han svarade: Om det goda inom er kan jag tala, men inte om det onda.

Ty vad är det onda annat än det goda plågat av sin egen hunger och törst?

Sannerligen, när det goda hungrar söker det föda även i mörka grottor, och när det törstar dricker det även av skämt vatten.

Ni är goda när ni är ett med er själva. Ändå är ni inte onda när ni inte är ett med er själva.

Ty ett delat hus är inte ett rövarnäste; det är endast ett delat hus.

Och ett skepp utan roder kan driva vind för våg bland farliga skär, utan att sjunka till botten.

Ni är goda när ni strävar efter att ge av er själva. Ändå är ni inte onda när ni söker vinning för egen del.

Ty när ni söker vinning är ni blott en rot som klamrar sig vid jorden och suger näring ur hennes bröst.

Och frukten kan inte säga till roten: »Var som jag, mogen och fylld och alltid redo att ge av ditt överflöd.« Ty för frukten är det ett behov att ge, liksom att ta emot är ett behov för roten.

Ni är goda när ni är vakna i ert tal. Ändå är ni inte onda när ni sover medan er tunga vacklar fram utan mål. Även stapplande tal kan stärka en svag tunga.

61

Profeten_071218_def_2.indd 60-61

07-12-18 12.11.58

Jag kan inte lära er att be i ord.

Gud lyssnar inte till era ord utom när Han Själv uttalar dem genom era läppar.

Och jag kan inte lära er havens och skogarnas och bergens böner.

Men ni som är födda av bergen och skogarna och haven kan finna deras böner i era hjärtan, Och om ni blott lyssnar i nattens stillhet skall ni höra dem säga i tysthet: »Vår Gud, du som är vårt bevingade jag, det är din vilja i oss som är vår vilja.

Det är din längtan i oss som längtar.

Det är din drift inom oss som förvandlar våra nätter, som är dina, till dagar, som också de är dina.

Vi kan inte be dig om något, ty du känner våra behov innan de föds i oss.

Du är vårt behov, och genom att skänka oss mer av dig själv skänker du oss allt.«

64

Profeten_071218_def_2.indd 64-65

07-12-18 12.11.59

o

ch nu var det afton.

Och Almitra, sierskan, sade, Välsignad vare denna dag och denna plats och din ande som har talat.

Och han svarade: Var det jag som talade? Var jag inte också en lyssnare?

Sedan steg han ned för templets trappor och allt folket följde honom. Och han kom fram till sitt skepp och ställde sig på däcket.

Och vänd mot människorna igen höjde han sin röst och sade: Ni människor i Orfalese, vinden bjuder mig att lämna er.

Mindre ivrig än vinden är jag, ändå måste jag fara.

Vi vandrare som evigt söker ensamhetens väg börjar ingen dag där vi avslutade den förra; och ingen soluppgång finner oss där solnedgången lämnade oss.

Också medan jorden sover färdas vi.

Vi är den uthålliga plantans frön, och det är i vår mognad och i vårt hjärtas fullhet som vi överlämnas åt vinden och sprids.

Kort var min tid bland er och ännu kortare de ord jag har talat.

Men skulle min röst tona bort i era öron, och min kärlek förblekna i ert minne, då skall jag komma åter, Och med rikare hjärta och läppar följsammare för anden skall jag tala.

Ja, jag skall komma åter med tidvattnet, Och om än döden må gömma mig, och den stora tystnaden omsluta mig, skall jag på nytt söka er förståelse.

Och jag skall inte söka förgäves.

Om något av det jag har sagt är sanning, skall denna sanning uppenbara sig i en klarare röst och ord som står i större samklang med era tankar.

79

Profeten_071218_def_2.indd 78-79

07-12-18 12.12.00

Om Kahlil Gibran och Profeten

Att läsa Kahlil Gibrans Profeten är att stiga in i en trädgård vattnad av djupa tillflöden. En röst talar i Profeten, en röst som känns på en gång uråldrig och ny. Varifrån kommer den? Den är ”rösten av en röst”, skrev en av Gibrans vänner.

Någon gång i ett författarskap händer det att ett verk visar sig vara några nummer större än författaren själv – det växer över hans egna gränser och ger sig ut på en resa i världen där det till sist återvänder som en gåva också till den som själv skrev det. Kahlil Gibrans Profeten blev ett sådant verk. Men det är inte skapat ur ett ögonblicks inspiration. Profeten växte långsamt under många år och det tog lång tid innan den fick sin slutliga form. Gibran skriver själv om ett fynd han gjort i sina gamla papper från tonårstiden: Häromdan hittade jag något som jag skrev när jag var sexton år, ett embryo till Profeten … Det är en sextonårings verk men det har en svag antydan till stil – inte alls den klassiska stilen – du vet ju att jag alltid har gjort uppror mot det klassiska. En grupp människor på ett värdshus pratar om allt möjligt och särskilt en man är oense med de andra och han lägger ut sina tankar om mat och diverse annat. Sedan går de sin väg … och jag stannar kvar hos den här mannen för att få honom att säga mer. Vi går ut på åkern och möter en skara bönder.

Och han håller små predikningar. Du ser att det är samma tanke som jag har i Profeten.

En bok, skriver Marcel Proust, är resultatet av ett helt annat jag än det vi visar i våra sociala relationer, i det som vi själva räknar som framgångar och miss­ lyckanden, det som andra ser av oss. Det kan ta ett helt liv att hitta detta andra jag, och det är inte säkert att vi lyckas. Men – ”ingenting kan frikalla oss från denna hjärtats vallfärd”. Det är inte säkert att man förstår en författares verk bättre bara för att 89

Profeten_071218_def_2.indd 88-89

07-12-18 12.12.01

man ­känner till hans biografi, med andra ord. Livet och konsten kan ibland ta olika vägar. I Gibrans fall växer Profeten fram ur en exil där författaren får arbeta hårt både för att överleva och för att utvecklas.

På ett foto av familjen strax innan resan över till Amerika håller Gibran hårt i en penna och ett hop­ rullat papper. Det ser ut som om han utnämnt sig själv till ett vittne, en budbärare.

Gibran var bara tolv år när hans familj – modern Kamila och hennes barn – steg iland i Amerika den 25 juni 1895. Han växte upp i de syriska immigrantkvarteren, Oliver Place, i Boston, i en fattig, brokig miljö där alla talade arabiska hemma och de gamla berättelserna från Libanon levde sida vid sida med drömmen om att lyckas i den nya, moderna världen. Kahlil Gibrans far blev kvar i hemlandet – dömd för påstådd förskingring.

Gibran blev beroende av mamma Kamilas styrka och initiativförmåga. Han fick studera vid en fattig­ skola och där upptäcktes hans talang för teckning.

Fotografen och förläggaren Fred Holland Day tog sig an den unge Gibran och tog hand om hans konst­ närliga utbildning. Gibran fick mängder av uppdrag och femton år gammal var han välkänd bland tidningar och förlag. Han hade svårt att komma in i det engelska språket, men Fred Holland Day introducerade honom i litteraturens värld.

Efter några år återvänder Gibran till hemlandet Libanon och börjar studera vid Visdomens skola i Beirut. Under den tiden börjar han arbeta på ett verk som knyter an till den syriska kultur han vuxit upp i och som han vill förmedla till omvärlden.

Efter flera utkast (Ön, Samhället) och mängder av omarbetningar tar Profeten form – men inte förrän han är tillbaka i USA igen. Den blir en bok skriven på engelska som utkommer 1923. Profeten är Gibrans konstnärliga och personliga syntes av de två världar han lärt känna under sitt liv.

Han fick stort stöd av Mary Haskell. Hon var ­rektor för en flickskola med liberala idéer, en handlingskraftig person, som stödde Gibran under större delen av hans vuxna liv. Hennes vänskap 90

Profeten_071218_def_2.indd 90-91

blev mentor­skap – och ledde till konfliktfylld kärlek.

Mary var äldre än Gibran och tog beslutet att inte gifta sig med honom just för att inte stå i vägen för hans fortsatta utveckling som författare. De lyckades mogna efter den krisen och vänskapen djupnade.

Hans författarskap på engelska – som till sist mynnade ut i Profeten – skulle aldrig ha blivit möjligt utan Mary Haskells ekonomiska, språkliga och personliga hjälp. Ur deras relation växer Profeten fram. Det är Mary som introducerar Gibran i den västerländska kulturvärlden – så att han kan ge skatterna från sin bakgrund en form som till sist visar sig ha universell giltighet. Det har gått många år innan han kan skriva till henne att han börjar känna av en ny helhet i sitt liv: Jag tyckte förr att jag var ett fragment av något annat – något som var skilt från det övriga Livet – och i allt jag skrev fanns det något som, direkt eller indirekt, uttryckte ensamhet. Men det var egentligen fel. Det finns inget sådant som ensamhet eller avvikelse från det övriga livet. Jag vet nu att jag är en del av det hela – en bit av en kruka, så att säga, och inte en bit av en annan kruka. Nu vet jag var jag passar in, och på sätt och vis är jag krukan – och krukan är jag.

Kahlil Gibran föddes år 1883 i byn Besharri i nu­ var­ande Libanon, omvärvd av klangen från maronit­ kyrkan, där båda föräldrarna var medlemmar. De flesta av hans böcker skrevs på arabiska, men Profeten, där Gibran förmedlar sitt barndomsarv av orientalisk mystik, skriver han på sitt nya språk, engelska. Då hade han redan tillbringat många år i väst och han tog intryck av västerländska författare som William Blake och Nietzsche (kanske kände han igen filosofens förkärlek för dramatiska landskap).

Inget annat av Gibrans verk har blivit lika känt som Profeten. Det är svårt att peka på en enskild ­ orsak till att de här sjungande dikterna med sin universella visdom blivit så älskade. Men musikali­ teten i dem, skönheten och sorgen som talar i dem, 91

07-12-18 12.12.01

når läsarens inre som en flöjtton från ett halvt bortglömt, djupt igenkänt hjärtats hemland. Bland våra egna författare hör Dan Andersson till samma tradition. Också han tillägnade sig den orientaliska mystikens språk och laddade det med sin egen längtan.

Profeten har blivit en bok som citeras vid bröllop, begravningar, små barns välkomnande eller i kärleks­ brev. Det tar tid och flera omläsningar för att se hur originella och litterärt konstfärdiga de här t­externa egentligen är. Det har hänt mig flera gånger att jag börjar med något av de mest välkända citaten, för att snart lyckligt gå vilse bland sådant jag tycker mig aldrig ha läst förr. Ibland för att skakas av s­ märtan och realismen där jag tidigare bara läste förstrött och utan att ha en motsvarande livserfarenhet som tolkningsnyckel.

Vi lever i en tid som behöver ett språk för andlighet och humanitet, ett språk som överskrider gränser mellan stridande ståndpunkter, utan att för den skull bli urvattnat. Profeten visar att det finns ett sådant språk: Och jag säger er att förvisso är livet mörker, utom där det finns längtan, Och all längtan är blind, utom där det finns kunskap, Och all kunskap är fåfäng, utom där det finns arbete, Och allt arbete är tomt, utom där det finns kärlek; Och när ni arbetar i kärlek förenar ni er med er själva, och med varandra, och med Gud. --Och endast han är stor som förvandlar vindens röst till sång, än skönare genom hans egen kärlek.

Ylva Eggehorn

92

Profeten_071218_def_2.indd 92-93

07-12-18 12.12.01

Profeten_071218_def_2.indd 94-95

07-12-18 12.12.02

Bokförlaget Max Ström 2008  Svensk översättning Bokförlaget Max Ström  Illustrationer Jesper Waldersten Formgivning Patric Leo Repro Linjepunkt, Falun Tryckt av Imago, Thailand 2008 ISBN 978-91-7126-112-0

Profeten_071218_def_2.indd 96

07-12-18 12.12.02