9789170534225

LÄTTLÄST SPÄNNING HyPNoTISöreN

LL-förlaget ger ut lättlästa böcker för unga och vuxna. Mer information finns på www.ll-forlaget.se

LL-förlaget MTM Box 5113 121 17 Johanneshov

© 2013 Lars Kepler, Johan Werkmäster och LL-förlaget

Omslag och form Susanne Viborg/Bok & Form Papper Munken Premium Cream, 100 g Typsnitt Indigo och Helvetica Neue

Andra upplagan, första tryckningen Tryckt av Bulls Graphics, Halmstad 2017

ISBN 978-91-7053-422-5

LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Läs mer på www.mtm.se

Lars kepLer hypnotisören

Återberättad av johan werkmäster

p ersoner i berätte L sen

Joona Linna, kriminalkommissarie

Josef Ek, den skadade pojken

Evelyn Ek, Josefs storasyster

Erik Bark, läkare och hypnotisör

Simone Bark, Eriks fru

Benjamin Bark, son till Erik och Simone

Aida, Benjamins flickvän

Kennet Sträng, Simones pappa

Daniella Richards, läkare, kollega till Erik Bark

Annika Lorentzon, Karolinska sjukhusets chef

Lydia Evers, med i hypnosgruppen

Marek, med i hypnosgruppen

Charlotte, med i hypnosgruppen

Pierre, med i hypnosgruppen

Jussi, med i hypnosgruppen

Annbritt, Jussis sambo

Ylva, Simone Barks arbetskamrat på galleriet

Sim Shulman, konstnär

Carlos Eliasson, chef för Rikskriminalpolisen

Lillemor Blom, polisinspektör

Erland Björkander, polis

Jan Eriksson, polis

Det första liket upptäcks strax före klockan nio en måndagskväll i december. En städare parkerar sin bil vid idrottsplatsen i Tumba.

Han ska städa omklädningsrummen.

Det lyser i herrarnas rum och dörren är olåst.

När han öppnar dörren ser han att golvet är täckt med blod.

Han går några steg in i rummet men stannar när han får syn på den döde mannen.

Skräckslagen stapplar han ut.

Han tar fram sin telefon och ringer 112.

Polismännen Jan Eriksson och Erland Björkander kör längs Huddingevägen.

Bilen är på väg in i Tumba när de hör larmet på polisradion.

De åker till idrottsplatsen.

Medan Erland pratar med städaren

går Jan Eriksson in i omklädningsrummet. När han ser liket blir han illamående.

Det är det värsta han har sett.

Kroppen är alldeles sönderskuren.

Höger arm har slitits loss och ligger ett par meter bort.

I bröstet gapar ett stort blodigt hål. Jan Eriksson är nära att kräkas.

– En jävla massa blod, en jävla massa blod, mumlar han för sig själv när han går ut.

Han sätter sig på en bänk och stirrar rakt ut i luften.

Efter en stund kommer ambulansen och polisinspektör Lillemor Blom till platsen. Snart har man tagit reda på att offret heter Anders Ek. Han är lärare och gift med bibliotekarien Katja Ek.

Anders Ek är också fotbollsdomare. Den här kvällen dömde han en match mellan två ungdomslag. Mördaren väntade tills Ek var ensam kvar i omklädningsrummet. Sen slaktade mördaren honom.

Familjen Ek har ett radhus på Gärdesvägen 8, drygt tre kilometer från brottsplatsen.

Där bor också deras två yngsta barn, Josef som är femton år och hans femåriga lillasyster Lisa.

En äldre syster, Evelyn, har flyttat hemifrån.

Lillemor Blom vänder sig till Erland Björkander.

– Du får åka till Gärdesvägen och berätta för offrets familj vad som hänt, säger hon.

Jan verkar chockad, han ska nog inte följa med.

Jan Eriksson sitter fortfarande på bänken och stirrar rakt ut i luften.

Erland Björkander sätter sig i bilen. Några minuter senare är han framme vid familjen Eks radhus.

Han ringer på dörren men ingen öppnar.

Han går runt till baksidan av huset.

Han tänder en ficklampa, lyser in genom ett fönster och får syn på en stor blodpöl.

– Vad fan har hänt! mumlar han för sig själv.

Han drar sin pistol, slår sönder glaset till altandörren och går in i huset.

I köket har någon slängt ut en massa bestick på golvet.

Där ligger gafflar, skedar och vassa köksknivar.

Erland fortsätter nervöst att leta i huset.

I vardagsrummet finns tre sönderskurna kroppar.

Det är mamman, pojken och den lilla flickan.

Alla tre är svårt misshandlade, sparkade, slagna, skurna och huggna.

Flickan är delad i två delar.

Underkroppen och benen ligger i en fåtölj, resten av kroppen ligger på golvet.

Erlands händer skakar när han tar fram radion för att kalla dit fler poliser.

Kriminalkommissarie Joona Linna sitter i sin bil.

Han är 45 år gammal och har blont, rufsigt hår.

Joona är född i Finland

men har bott i Sverige sen han var barn.

Han kör långsamt längs Drottningholmsvägen när han hör Erland Björkanders upprörda anrop på polisradion.

– Barnen är slaktade! skriker den förtvivlade polismannen.

– Jag är ensam här i huset, fortsätter han.

Mamman är död. Alla är döda!

Skicka poliser och ambulanser till Gärdesvägen i Tumba!

Joona passerar Brommaplan och fortsätter att köra västerut, men efter en stund bestämmer han sig för att vända.

En halvtimme senare stannar Joona Linna vid radhuset på Gärdesvägen.

Lillemor Blom är där.

Han känner henne sen många år. De gick på Polishögskolan tillsammans.

Hon berättar att en städare larmade polisen. Han hittade den mördade Anders Ek i omklädningsrummet på idrottsplatsen.

Senare åkte Erland Björkander till familjens radhus för att berätta för de anhöriga om mordet. Där fanns tre misshandlade och sönderskurna kroppar.

Först trodde Björkander att alla var döda men personalen från ambulansen upptäckte att den femtonåriga pojken, Josef, fortfarande levde.

– Men han är svårt skadad, säger Lillemor Blom. Han har förts till Karolinska sjukhuset.

Joona Linna nickar.

– Fadern hade tydligen stora spelskulder, fortsätter Lillemor. Kanske var det därför han blev dödad. Vi tror att mördaren först åkte hit till radhuset och gav sig på familjen. Sen åkte han till idrottsplatsen och tog livet av Anders Ek.

Joona nickar igen.

– Det finns en till medlem i familjen, säger Lillemor.

En storasyster, Evelyn, som är 23 år. Hon har en lägenhet i Sundbyberg, men där är hon inte just nu, vi har sökt henne.

– Det är viktigt att vi får tag på henne så snart som möjligt, svarar Joona. Nu går jag in i huset och tittar.

När han ser offren blir han djupt skakad, kan inte förstå att någon kan begå ett så våldsamt och fruktansvärt brott.

Hur kan någon stycka en liten flicka, skära henne i två delar?

Joona nickar åt en kriminaltekniker som redan har börjat leta efter spår. Sen lämnar han radhuset och åker till den andra brottsplatsen.

Det han ser i idrottsplatsens omklädningsrum är lika hemskt. Det är blod överallt och fotavtryck i blodet.

Det måste vara mördarens fotspår, tänker Joona. Samma sorts fotavtryck fanns i radhuset.

Men här verkar fotspåren mer kraftfulla och längre, som om mördaren först var här i omklädningsrummet. Då hade han fortfarande sina krafter kvar.

När han kom till radhuset var han trött och fotspåren blev kortare.

Mordvapnet, en jaktkniv, ligger kvar i omklädningsrummet.

Knivens spets är avbruten.

Det förklarar varför det fanns en massa bestick på golvet i radhusets kök.

Mördaren letade helt enkelt efter ett nytt vapen.

Joona tror att fadern dödades först.

Sen åkte mördaren till radhuset

för att avrätta resten av familjen.

Det hade säkert inte med spelskulder att göra, det måste finnas ett annat motiv.

Varför vill någon utplåna en hel familj?

Det kan inte bara gälla en spelskuld.

Och var finns storasystern Evelyn?

Kanske letar mördaren efter henne just nu.

Han tänker nog döda systern också.

Det är bråttom att hitta henne.

j ose F – den skadade pojken

Klockan är två på natten

när kommissarie Joona Linna parkerar vid Karolinska sjukhuset.

Han tar hissen upp till avdelningen där den svårt skadade Josef Ek vårdas.

Efter en stund får Joona

tala med Daniella Richards, läkaren som är ansvarig för patienten.

– Jag vill prata med pojken, förklarar han. Han har varit vittne till två mord. Kanske kände han igen mördaren.

Daniella ruskar på huvudet.

– Pojken är medvetslös och kan nog inte förhöras på flera veckor, säger hon. Det är inte ens säkert att han överlever. Han har förlorat mycket blod och hamnat i något som kallas medicinsk chock.

– Men jag måste verkligen prata med Josef Ek, säger Joona. Går det inte på något sätt?

– Den enda som kanske kan göra något

är Erik Bark, svarar Daniella.

Han är vår främsta expert på att behandla chocker.

– Erik Bark! utbrister Joona. Menar du hypnotisören?

Daniella nickar.

– Men han slutade med hypnos för tio år sen, säger hon. Det är inget som han pratar om längre.

Han råkade ut för en skandal. Om du vill kan jag ringa och be honom komma hit.

– Ja, var snäll och gör det genast, svarar Joona.

Jag behöver hans hjälp. ***

Telefonen ringer hemma hos familjen Bark. Det är mitt i natten. Erik och hans hustru Simone sover bredvid varandra i dubbelsängen.

I ett annat rum ligger deras son Benjamin, som är fjorton år.

Erik har tagit sömntabletter och sover tungt. Simone vaknar och tar telefonen.

– Ja, hallå, svarar hon sömnigt.

– Ursäkta att jag ringer vid den här tiden, säger en kvinna.

Mitt namn är Daniella Richards, jag är läkare på Karolinska sjukhuset.

Jag vill tala med Erik.

– Ett ögonblick, säger Simone.

Hon griper tag i Eriks axel och ruskar honom vaken.

– Du har telefon, säger hon.

Erik reser sig, tar telefonen, går ut ur rummet och stänger dörren efter sig.

Daniella förklarar snabbt vad saken gäller.

Hon och en kriminalkommissarie behöver hans hjälp.

– Det är nog lika bra att du pratar med honom, säger hon.

Sen hör Erik en manlig röst.

– Mitt namn är Joona Linna, säger mannen. Jag vet att du är skicklig på att behandla chocker.

Han berättar att han måste förhöra ett vittne.

En pojke på femton år har sett ett dubbelmord.

Men pojken är allvarligt skadad och har förlorat mycket blod.

Han är medvetslös och har hamnat i medicinsk chock.

Erik Bark lovar att komma till sjukhuset.

Han avslutar samtalet och går tillbaka till sovrummet för att klä på sig.

– Vad gällde saken? frågar Simone.

– Det var en poliskommissarie, svarar Erik med trött röst.

Han sa sitt namn men jag har glömt det.

Jag måste åka till Karolinska.

De behöver hjälp med en pojke.

Simone undrar tyst varför Erik pratade om en polis. Det var ju en kvinna som ringde, en läkare som hette Daniella.

För tio år sen var Erik otrogen.

Det har Simone inte glömt.

Har han ett förhållande

med en annan kvinna igen, hinner hon tänka.

Men hon frågar inte, säger ingenting.

– Sov nu, säger Erik och klappar Simone på hennes fräkniga axel.

Klockan är tre på natten

när Erik Bark sätter sig i bilen.

Det snöar. Han svänger ut från Luntmakargatan och kör norrut längs Sveavägen.

Fem minuter senare parkerar han vid sjukhuset.

Han tar hissen upp till femte våningen och går genom en korridor. Utanför avdelningen står en polis i uniform på vakt.

Erik visar honom sin läkarlegitimation.

Sen går han in och hälsar på Daniella Richards.

Bredvid henne står en blond medelålders man, klädd i jeans och svart kavaj.

– Jag är kriminalkommissarie Joona Linna, säger han. Tack för att du kom hit.

Erik nickar. Sen vänder han sig till Daniella.

– Ska jag titta på patienten? frågar han.

– Ja, jag vill gärna höra din åsikt, svarar hon. Jag känner mig osäker.

Hon öppnar dörren och han följer efter henne in i rummet. En smal pojke ligger på sängen.

Två sjuksköterskor sköter om hans sår.

Han har minst hundra knivsnitt och sticksår överallt på kroppen.

Han har sår under fötterna, på bröst och mage, i nacken, i ansiktet, på händerna.

Pulsen är svag men snabb.

Han svettas och ögonen är slutna.

Efter en stund lämnar Erik och Daniella rummet och går ut till Joona Linna.

– Jag måste förhöra pojken, säger kommissarien.

– Tyvärr, det går inte än, svarar Erik. Jag håller med Daniella. Det är alldeles för tidigt.

– Jag visste att du skulle svara så, säger Joona. Jag ska förklara för dig varför jag måste prata med pojken.

Han berättar om de tre morden. Pojkens pappa, mamma och lillasyster har blivit stympade och dödade på de mest vidriga sätt.

– Det är ju fruktansvärt, säger Erik och skakar på huvudet.

Ville mördaren döda hela familjen?

– Ja, jag är ganska säker på det, svarar Joona. Och det finns en till person i familjen, en storasyster till Josef. Hon är 23 år och heter Evelyn. Vi kan inte hitta henne.

Hon är inte i sin lägenhet.

Jag gissar att mördaren är ute efter henne också. Vi måste få tag på Evelyn innan han får det.

Just därför måste jag förhöra pojken.

Han har sett mördaren, vet kanske vem han är.

– Men vi kan inte riskera patientens liv, säger Erik.

– Jag förstår det, svarar Joona. Men ju längre tiden går innan jag pratar med Josef desto större är risken att mördaren hittar systern.

När han får veta att pojken har överlevt kommer han kanske hit för att döda honom.

Det är därför vi har en polisman här utanför på vakt.

Erik reser sig och går in till Josef Ek igen.

Han tittar på det bleka, såriga ansiktet.

– Josef, säger han lågt. Jag heter Erik Bark.

Jag är läkare och ska undersöka dig. Du får gärna nicka om du förstår vad jag säger.

Pojken ligger stilla. Det är bara magen som rör sig när han andas. Ändå är Erik säker på att pojken har förstått hans ord.

– Det kan dröja flera veckor

innan det går att förhöra Josef Ek, säger Erik när han kommer ut till Daniella och Joona igen.

Vi kan ju inte bara skaka liv i honom och berätta att nästan hela hans familj är död.

– Går det inte att hypnotisera honom? frågar Joona.

Det blir tyst i rummet.

– En gång i tiden var du en välkänd hypnotisör, säger Joona sen. Jag minns ditt ansikte. Du var med i teve och tidningar.

– Ja, men det var för att massmedia ville sätta åt mig, svarar Erik.

De påstod att jag skadade mina patienter med hypnos. Det blev skandal.

Jag lovade både mig själv och andra att aldrig hålla på med hypnos igen.

– Det skulle väl inte gå i alla fall? frågar Daniella. Pojken är ju medvetslös.

Han måste väl vara vaken för att kunna hypnotiseras?

– Det skulle kanske kunna gå, svarar Erik.

Josef hörde mig när jag pratade med honom nyss, det är jag säker på. Men jag tänker inte hypnotisera honom. Jag har slutat med sånt.

– Fundera på saken, säger Joona.

Du kan rädda systerns liv.

b enjamins sprutor

När Erik kommer hem till lägenheten på Luntmakargatan är han mycket trött.

Han tog två sömntabletter när han satt i bilen och körde hemåt längs Sveavägen.

Nu har tabletterna börjat verka och han måste sova ett par timmar.

Han går in i sovrummet där Simone fortfarande ligger i sängen.

Hon har varit vaken en stund och funderat på om Erik är otrogen igen.

Har han verkligen varit på sjukhuset?

Varför påstod han att han pratade med en manlig poliskommissarie i telefonen?

När hon själv först svarade var det ju en kvinna, Daniella, som ringde och sökte honom.

Erik klär av sig och lägger sig i sängen.

Han är på väg att somna.

– Vem är Daniella? frågar Simone plötsligt.

Är du otrogen igen? Ligger du med henne?

Du lovade att aldrig vara otrogen mer!

– Vad menar du! utbrister Erik och försöker hålla sig vaken.

Daniella är läkare, en kollega till mig på Karolinska.

Jag har naturligtvis inte legat med henne.

– Ljug inte för mig! skriker Simone.

Jag har inte glömt det som hände.

Det är nog bäst att vi flyttar isär.

– Vill du verkligen skiljas för något som hände en enda gång för tio år sen? undrar Erik. Jag var berusad.

Jag har aldrig varit otrogen sen dess och jag kommer aldrig att svika dig igen.

Han känner att han är på väg att somna.

– Du och dina jävla sömntabletter! säger Simone.

Att du aldrig kan hålla dig vaken!

När du är hemma gör du inget annat än sover.

Vi har inget liv tillsammans längre.

Hon går ut ur rummet och smäller igen dörren.

Erik vet att han borde följa efter henne, prata med henne, få henne att lugna sig.

Men han orkar inte. Sömntabletterna är för starka.

Två timmar senare vaknar Erik Bark. Klockan är åtta. Simone är inte hemma.

Hon har redan gått till sitt galleri, en lokal där hon visar och säljer konst.

Erik begriper inte varför hon pratade om Daniella när han kom hem.

Tror Simone verkligen att han är otrogen?

Menar hon allvar med att de ska flytta isär?

Hans tankar avbryts av att telefonen ringer. Det är Daniella Richards.

Hon är kvar på sjukhuset, har varit där hela natten.

– Jag tycker att du ska göra som Joona Linna vill, säger hon. Du ska komma hit och hypnotisera pojken.

– Nej, det kan jag inte göra, svarar Erik. Jag har lovat att aldrig mer hypnotisera.

– Gör ett undantag! säger Daniella. Du kan faktiskt rädda systerns liv.

Sen lägger hon hastigt på

innan Erik hinner svara.

Han står där med luren i handen och suckar, osäker på vad som är rätt eller fel.

Han vet inte vad han bör göra.

Erik går in i Benjamins rum. Sonen sover med öppen mun. Erik väcker honom.

Eftersom det är tisdag morgon måste han få sin spruta.

Benjamin har en sjukdom, blödarsjuka, som gör att hans blod inte koagulerar, det stelnar inte. Därför får han sprutor med medicin som hjälper blodet att koagulera.

Annars skulle han inte sluta blöda om han fick ett sår. Och han skulle lätt dö om han fick en inre blödning.

Det är en allvarlig sjukdom men tack vare sprutorna kan Benjamin leva ett ganska normalt liv.

Men han måste vara försiktig och undvika att slå sig eller hamna i bråk.

Benjamin sätter sig upp i sängen och gäspar när hans pappa väcker honom.

– Dags för veckans spruta, säger Erik.

Sonen sträcker fram sin smala arm.

Erik tvättar av huden och sticker försiktigt in sprutan i Benjamins arm.

Benjamin känner att det gör ont, men han säger ingenting.

En halvtimme senare kör Erik sin son till skolan.

När han parkerar bilen får Benjamin syn på Aida. Hon står på skolgården och väntar på honom.

Erik har aldrig träffat henne, men när han ser sonens leende förstår han vem det är.

Han har pratat mycket om Aida och tydligen varit hemma hos henne flera gånger.

Erik vet att hon är sjutton år, tre år äldre än Benjamin. Kanske är hon hans flickvän.

– Är det där Aida? frågar Erik. Jag vill gärna hälsa på henne.

– Helst inte, säger Benjamin generat.

Men Erik ger sig inte.

Han följer med sonen ut ur bilen och de går fram till flickan.

Hon är hårt sminkad, alldeles svart runt ögonen och läppstiftet är rött som blod.

Hon är klädd i svart och har en tatuering på halsen.

– Hej, jag är Erik, Benjamins pappa, säger Erik.

Aida sträcker nervöst fram handen och hälsar.

Sen vänder hon sig om och går därifrån.

Benjamin följer efter henne.

Aida tar hans hand i sin.

– Förlåt, pappa är så pinsam, säger Benjamin.

– Äsch det är ingen fara, svarar Aida.

Han ville ju bara hälsa på mig.

Erik står och tittar efter ungdomarna.

Han kan inte låta bli att le.

För tio år sedan lovade Erik Bark att aldrig mer hypnotisera.

En av hans patienter hade försökt ta livet av sig.

Sedan dess har Erik Bark inte hypnotiserat någon. Nu tvingas han bryta sitt löfte.

En familj har attackerats brutalt, det är blod överallt.

Men två av barnen lever, 15-årige Josef, som ligger i koma, och hans syster Evelyn som är försvunnen.

Kan Josef förhöras genom hypnos?

Vart har hans syster Evelyn tagit vägen?

Varför hotas Eriks egen familj?

För att hitta svaren måste Erik Bark gå långt tillbaka i det förflutna.

Lars Keplers Hypnotisören har blivit populär över hela världen. Boken har även blivit en film.

Johan Werkmäster har återberättat Hypnotisören till lättläst.

isbn 978-91-7053-422-5