--
FRANSKA RECEPT 0
,. ••
OCH SMA BERATTELSER
_
Forskarkåren är enig, hurra! Om du ägnar dig åt ohemult livsnjuteri så lever du inte bara roligare – utan även längre!
Var inte rädd – var au pif. Ta vad du har, bjud in dem du gillar, perfekt är tråkigt och au pif är roligt!
Kungar och presidenter må ha sina valspråk, men jag har mitt: »Tillsammans är man mindre ensam « (jag tackar den franska författaren Anna Gavalda för världens vackraste och viktigaste mening).
18 Au pif och världens bästa forskningsrapport 22 En simpel matlagerskas bekännelser 26 Det riktiga klostrets sanna historia
3 6 F I S K A R NA O C H A N NAT F R Å N H AV E T,
recept
72 Joie de vivre 76 Det klassbefriade syndiga ostronet 86 Min kamp (med, mot och för det där franska språket)
92 FÅG L A R NA ,
recept
118 Din viktigaste franska parlör 120 Pang, bom och kär vid första ögonkastet
1 2 6 KÖ T T E T,
recept
144 Savoir vivre 154 Öxnered–Frankrike 1–0 158 Tusen sätt att säga hej
recept
1 6 0 G R Ö N SA K E R NA ,
216 Kan vi prata om frukosten? 220 Att möta sin glipa i Languedoc 226 Kan vi prata lite om ensamheten?
2 3 0 V I NÄG R E T T E R O C H RÖROR,
recept
244 How do you do, my libido?
2 4 8 O STA R NA , 258 264 266 268
recept
Ost är svaret på livets alla stora gåtor Liten ostskola Checklista inför ostslukande Tre ostbrickor
2 7 2 D E S S E RT E R NA , 308 Register
recept
Har du hört det senaste ?
Svaret på gåtan vi tidigare aldrig kunnat lösa: Hur ska vi kunna leva så länge och friskt som möjligt, men ändå få unna oss precis allt gott? Länge har detta känts som en omöjlig ekvation. Men forskarkåren har nu enhälligt löst mysteriet – ja, det är sant! För det finns ett folk, de kallas fransmän, som år efter år efter år kammar hem toppresultat i olika folkhälsoundersökningar. De mår prima och lever hur länge som helst – trots att de dricker ohemula mängder vin, röker mer än de flesta, är extremt skeptiska till idrott, steker allt de hittar i smör, mumsar croissanter till frukost och alltid äter ost. Hur går detta ihop? Är det inte för bra för att vara sant? Nix! Detta är både för bra och helt sant och det blir dessutom bara bättre. Svaret på gåtan är … trumvirvel … långa middagar med familj och vänner, helst alla dagar i veckan! Detta är fakta. Om du hängivet och ogenerat länge ägnar dig åt livsnjuteri tillsammans med andra, så lever du inte bara roligare utan även längre. Att äta god mat länge tillsammans ger oss alltså urstark motståndskraft mot diverse hemskheter. Jag har aldrig älskat vetenskapen mer. Så ta min hand och tillsammans kliver vi rätt in i Frankrike. Låt oss gemensamt dyka ner i smör, vin, socker, vinäger, färgsprakande grönsaker, lummiga aprikoslundar, mjuka ostar, ljumma nätter utan slut, dansa på borden, flambera, öppna alla våra dörrar på vid gavel så att vi kan utforska detta franska sätt att äta och leva. Men au pif … vad är det, kanske du undrar? Jo, det är ett uttryck och en attityd som min killes franska mamma tillämpade i köket. Je fais un peu au pif, ça va être merveilleux, ungefärlig översättning: jag går lite på känn och det kommer att bli fantastiskt. Du tar vad du har, du byter ut saker du inte gillar till det du tycker om och perfekt är tråkigt. Ett alldeles underbart sätt att finnas till på! Precis så är den här kokboken och precis så hoppas jag att du läser den. Lite au pif! Följ recepten au pif, bjud in folk på middag och låt au piffet guida dig fram, var inte rädd – var au pif. Vi lever bara en gång, så låt oss för tusan leva det här lilla stora livet och göra det au pif à la française (jag VET att man inte kan säga så på franska, men jag skriver lite au pif helt enkelt). Och att existera the au pif à la française-way är inget du behöver åka till, det är något du har i dig, precis där du är.
Med det sagt – varmt välkommen till Au pif, kokboken som tackar ja till allt!
Jag är verkligen ingen kock.
Jag är bara en simpel matlagerska med no fear och gott humör. En middag kan aldrig bli värre än oätlig. Eller jo, det skulle vara om man råkar matförgifta sina gäster, och det har faktiskt hänt, och det var massor av gäster och de var alla över sjuttio år och … Musslorna var dåliga … Men även det överlevdes. Väldigt sällan har en middag självantänts och sprängt sönder hela middagsbordet med förödande konsekvenser. Med andra ord – man behöver inte vara rädd för att laga mat och bjuda till bords. Detta har jag lärt mig den hårda vägen så att säga. Dessutom blir folk så rysligt glada över att bli bjudna på middag, så lite bränt eller överkokt kan man skratta bort eller så dränker du hela sällskapet i vin (ett mycket säkert kort). Men låt mig börja från början. Mina föräldrar döpte mig till Emma (jag lovar, jag ska inte gå igenom hela mitt liv, det här kommer gå ganska fort!). Emma betyder »den hushålliga«, vilket vi i min ursprungsfamilj verkligen skrattat ihjäl oss åt. En mindre hushållig person än den här Emman var svår att uppbringa. Jag åt rå falukorv med fil, socker och smulat knäckebröd under hela min gymnasietid, och detta i ett minimalt hyresrum utan diskbänk. Så duschen bågnade av smutsig disk i olika stadier av förfall. Ja, jag tvättade håret samtidigt som jag försökte gnugga bort inbrända makaroner ur en kastrull. Om någon hade yppat då att denna unga kvinna i framtiden kommer att göra kokböcker, då hade jag kanske dränkt mig i den där duschen. För de framtida läsarnas skull, så att de skulle slippa uppleva mina kokböcker (filmjölk med rå falukorv som sagt). Men som vi alla vet förändras vi människor precis hela tiden. Pang bom så hade jag tre döttrar som är hungriga precis hela tiden. Jag tittade på de där gapande små gökungarna och tänkte att jag kommer behöva stoppa mat i de där munnarna dygnet runt. Samtidigt hittade jag min gammelfasters alla gamla Köksalmanackor. Ni vet de där kokböckerna som kommit en gång per år sedan 1933 med parollen Köks almanackan vill bli Husmoderns oumbärliga hjälpreda. Använder ni köksalma nackan, kommer hushållsmaskineriet, matlagningen, hela hemmets skötsel att löpa så mycket smidigare än förr. Vem var jag att säga nej till ett så tjusigt erbjudande?! Jag började genast läsa alla dessa köksalmanackor – ja, för min gammelfaster hade ALLA! Och dessa böcker rymde recept
22
på både lunch och middag för alla dagar året om. Jag hade hittat lösningen! En månad lagade jag bara mat från 1947, en annan månad blev det recepten från 1984, runt jul var det spännande att slaviskt laga mat efter 1952 års decemberschema. Att banta enligt 1939 års modell är ljuvligt, då ska man nämligen bara äta sirapslimpa från morgon till kväll. Jag skulle aldrig banta, om det inte vore enligt 1939 års vett och etikett. Husmödraskap när det är som bäst! Mina ungar fick äta allt från strömming i gelé via sagokräm till lapskojs och åttiotalets curry-ananas-attack, och jag hade kul precis hela tiden. Jag gick i min alldeles egna kockskola samtidigt som jag matade mina barn med hela Sveriges mathistoria. Med samma iver har jag kastat mig in i och ut ur olika matvärldar. Jag har lagat så mycket konstig mat! Jag har misslyckats en miljon gånger. Jag har lyckats nästan lika ofta! Men det jag framför allt har erövrat är köket. Mitt kök! Ingen annans kök, bara mitt. I mitt kök är allt tillåtet. I mitt kök får jag skala potatisen precis som jag vill och det finns inga fel här, bara hej babberiba. Med samma iver har jag valsat in i det franska köket. Lusläst franska kokböcker, gjort riktigt kassa översättningar via Google Translate, köpt konstiga kroppsdelar hos slaktaren, kokat dem i tusen år och gjort om och gjort rätt och gjort fel. Man kan så lätt få för sig att fransk matlagning är svår, något enkom för de utvalda med höga vita kockmössor, silverkupor som lyfts under trumvirvlar och såser som bara får sjuda, aldrig koka. Fel, fel, fel! Fransk matlagning är egentligen väldigt lätt. Det handlar oftast bara om tid och väldigt mycket smör. Tid och smör finns i Provence, men det finns precis lika mycket smör och tid i den svenska förortsettan, i faluröda torpet på landet, i radhusköket eller var du än är. Under hela det här året har jag varit i Frankrike utan att sätta min fot där. Jag har stått i mitt kök i Stockholm, medan hemska virus härjat utanför, och djupdykt i det franska cuisinet. Äta franskt kan du göra precis var som helst. Du ska inte vara ett dugg rädd, du ska bara ha tillräckligt med smör hemma.
23
I mitt kök är allt tillåtet, det finns inga fel, bara hej babberiba.