SOFIA BERGTING peter bergting
de dรถdas rike
62
Nattligt besök
Det har gått några veckor sedan Hayao gav sig av för att söka information om vad som hänt med Mäster och ta reda på vart han sändes. Jag förstår inte varför jag inte hört något ifrån honom och önskar att jag kunde prata med Kaspara om detta, men det var något som inte stämde mellan henne och Hayao. Systerskapet försöker att få mig att känna mig hemma här, men det blir inte riktigt som förut. De tror inte att jag märker något, men systrarna vakar ständigt över mig. Jag förstår inte varför. Kaspara har börjat tala lite mer 63
de dödas rike
om det som Alkuin kallar deras ”svarta magi”. Det blir fler böcker att läsa och ofta är det många formler som ska nötas in. I vanliga fall skulle jag inte ha något emot att lära mig det här, jag tycker det är intressant att utforska Systerskapets läror. Men just nu är jag så orolig för Alkuin och undrar varför jag inte hör något från Hayao. Naturen är fortfarande väldigt tyst, men då och då hör jag ändå varningar om att vår tid snart är ute och det skrämmer mig. Nu är det dags att stiga upp, jag får inte vara sen till frukosten igen. Igår fick jag skura köksgolvet för att jag var sen … ibland undrar man om man snart är fjorton år eller fyra …
När Lin går in i stora salen håller Systerskapet på att sätta sig till bords. Något känns annorlunda, systrarna brukar alltid titta upp och hälsa, men nu sitter de med tomma blickar. Kaspara, som vanligtvis brukar påminna Lin om tiden och att hon är sen, undviker att se direkt på henne. Frukosten äts under tystnad 64
fasor nas port
och varenda litet ljud hörs, någon tappar sin sked, en annan ställer ned sin skål för hårt. Ljuden får alla att hoppa högt. Efter frukosten följer Lin efter Kaspara ut i trädgården. – Kaspara, har jag gjort något fel? Det kändes som om ni var arga på mig förut, så sen var jag väl inte? Kaspara skakar på huvudet och tvingar fram ett leende. – Nej, nej, Lin. Du har inte gjort något. Vi är bara oroliga över vad som händer därute. Då och då får vi rapporter och … Hon hejdar sig och vänder bort ansiktet. – Snälla Kaspara, var inte som Alkuin. Han försöker alltid att undvika att prata om det som händer i världen utanför. Samtidigt förväntar han sig att jag
65
de dödas rike
ska kunna möta de hinder som finns där. Om jag är beredd på farorna kan jag lättare förbereda mig, eller hur? Kaspara nickar, men förblir ändå tyst och de fortsätter att jobba ute i trädgården bland örterna till sen eftermiddag. Lins favoritsoppa står på bordet och hon tar flera portioner av den. Den konstiga stämning som fanns under frukosten hänger fortfarande kvar i luften. Elya är den enda som försöker liva upp sällskapet. Under kvällen drar sig systrarna tillbaka och stänger in sig på sina rum. Kaspara och Elya stannar dock kvar i köket och bakar bröd, det doftar alldeles ljuvligt. Lin får med sig nybakat russinbröd att äta på rummet i lugn och ro. Gardinerna fladdrar i vinden och en
66
fasor nas port
ljum kvällsbris letar sig in. Hon beslutar sig för att om Kaspara inte börjar prata med henne imorgon är det dags att leta svar på egen hand. Lin vaknar till av att fönstren slår emot varandra. Hade hon inte stängt dem innan hon gick till sängs? Det är fortfarande natt ute och månen lyser upp delar av himlen. Precis när Lin stängt fönstren och vänder sig om får hon se två skepnader stå vid fotändan av sängen. Lin kastar sig mot sängen och försöker nå svärdet som ligger gömt under kudden. Trots sin snabbhet hinner hon inte fram utan tacklas av en av besökarna. Försiktigt lägger figuren sin hand över hennes mun och visar att hon ska vara tyst. Den andre tänder lyktan och Lin blir förvånad över vad hon får se. Det är inte
67
de dödas rike
mänskliga varelser som tagit sig in. Vad vill de henne mitt i natten? – Om jag tar bort min hand, lovar du att du inte skriker då? Vi vill dig inget illa, säger anden som sitter på henne. Jag kan inte ha den här fysiska formen länge till.
Lin nickar och sakta tas handen bort ifrån hennes mun. Utan att tänka på det skjuter hon fram händerna allt vad hon kan och anden flyger iväg tvärs över rummet. 68
fasor nas port
– Men, varför gjorde du så? Jag släppte dig ju. – Förlåt, kunde inte hejda mig … Vilka är ni och vad gör ni i mitt rum mitt i natten? – Jag heter Tama, säger anden som satt på Lin för en sekund sedan, och det här är Nigi. Vi är gamla, ska vi säga, bekanta till Alkuin. Lin tar ett steg bakåt och granskar dem båda. Hur kan hon lita på att det de säger är sant, de skulle lika gärna kunna vara Guishens spanare. – Du ser misstänksam ut, säger den andre. Vi förstår det, men vi kommer med en nyhet som bör vara intressant för dig. – Tala så får vi se om jag kan tro på det ni säger. – Alkuin saknas i strid. Ingen vet var han är för tillfället, inte ens vi, och vi brukar alltid hitta honom. Anden har händerna bakom ryggen och Lin ser inte hur han håller fingrarna i kors. – Hur vet ni att Alkuin saknas i strid? Varför ska jag tro på er! – Du är smart, flicka lilla. Vi har kontakter på plats dit Alkuin åkte. Ett bud lämnade platsen för några dagar sedan och anlände till Systerskapet igår. Vi 69
de dödas rike
var lite oroliga över hur systrarna här skulle hantera informationen. Det verkar som om vi hade rätt i våra misstankar. Lin sätter sig ned på sängen. Alkuin saknas i strid, men varför har inte Hayao kommit med den informationen? Har det hänt honom något? – Jag har inte hört ett ord om detta. Systrarna var väldigt konstiga mot mig under dagen och undvek min blick … nu förstår jag varför. Men varför talade de inte om det här? Tama sätter sig bredvid Lin och tittar ut medan han fortsätter prata. – Samarbetet mellan de två lägren har väl varit lite si och så genom åren. Nigi knuffar till Tama så att han inte ska avslöja mer om relationen mellan Alkuin och Systerskapet och han harklar sig innan han fortsätter att tala. – Tiden är knapp och vi måste ge oss av. – Vi? Lin tittar skeptiskt på dem. – Ja, vi. Du måste följa med oss. Tillsammans kan vi hitta Alkuin. Porten har öppnats och … Tama hejdar sig. De hör att någon rör sig runt i templet. 70
fasor nas port
– Vi har inte tid att sitta och prata här mer. Det får vi göra på vägen, säger Nigi till slut. Du får lita på oss … eller inte, men Alkuin behöver din hjälp. Människornas värld håller på att gå under före sin tid. Det är dags att ljusets barn tar sin plats i verkligheten, utanför de här väggarna. Lin tvekar en sekund, men börjar sedan att packa sin väska. Medan hon stoppar ned saker försöker hon läsa av andarnas tankar. De verkar inte vara allierade med Guishen, men tycks ändå ha något att dölja. Trots det förstår hon att det finns någon form av koppling mellan dem och hennes mästare. Templet har åter tystnat. Lin tar med sig sitt svärd innan de smyger ut genom dörren. Vägen ned till den stora porten känns oändligt lång. Andarna tar sig igenom dörren utan att öppna den, men Lin blir stående på andra sidan för några nycklar har hon inte kvar. Hon tvekar, ska hon verkligen använda den svarta boken? När hon står där och stirrar på låset vet Lin plötsligt hur hon ska gå tillväga. Hon blundar och blåser sakta in luft i det tomma nyckelhålet. Blå rök kommer ur 71
de dödas rike
hennes mun och ett klick hörs. En darrande hand förs mot handtaget och dörren går nu att öppna. Tama och Nigi sitter i vagnen och väntar på att Lin ska klättra upp. Två vita hästar står förspända och manas försiktigt på. Lin kan inte låta bli att vända sig om och titta på templet en sista gång. Vem vet när hon kommer tillbaka igen? Då ser hon att ljuset är tänt i Kasparas rum och en siluett syns i fönstret.
fasor nas port
73