9789152639429

ELISABETH GERLE

SINNLIGHETENS NARVARO

LUTHER MELLAN KROPPSKULT OCH KROPPSFORAKT ..

luthersk teologi o c h kite i ettefter k r i ellahmastets ..

sinnlighetens närvaro

elisabeth gerle

Sinnlighetens närvaro

Luther mellan kroppskult och kroppsförakt

Boken ingår i serien Forskning för kyrkan samt är den fjärde titeln inom ramen för forskningsprojektet ”Luthersk teologi och etik – i ett efterkristet samhälle”.

utgiven med stöd från

Svenska kyrkans forskningsenhet

Vetenskapsrådet

Första upplagan, print on demand © 2015 Elisabeth Gerle och Verbum

omslag Benjamin Åkerlund

grafisk form Magnus Åkerlund

tryck

Publit Sweden AB, Stockholm 2024

isbn 978–91–526-3942-9

issn 1652–8581 Forskning för kyrkan, Svenska kyrkan

Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08–743 65 00 www.verbum.se

Innehåll

kort introduktion 7

tack 11

1 samtidens landskap 15 – Kroppsdyrkan och kroppsförakt

2 luther 31 – Befrielsehjälte eller förtryckare?

3 mänskliga kroppar som fenomen 61 – Kroppsteologi och längtan efter det förflutna

4 en kvinna läser origenes, augustinus, bernhard och luther 85

5 sinnlighetens rörelse 135 – Mot vardagen

6 brudsäng 181 – Handelstransaktion eller kärlekens famntag?

7 eros som giftbägare, medel eller vardagskropp? 207 – Eros och Agape granskade på nytt

8 erosteologi utmanar traditionella lutherska motsatspar 243

9 kropp, sexualitet och institutioner 281 – Vägar till frälsning, disciplinering eller närvaro och gåva?

10 passion som transformerar 321 – Patriarkat och paradis, personligt och privat

11 framtid, födelse och blomstring 365 – Vision och kontrast

sammanfattning/efterord 389 källor och litteratur 391

kort introduktion

Hälsa, lust, styrka och skönhet värderas högt. Mannekängen, modellen, som visar upp vackra kläder, blir inte bara någon som elegant bär upp kläderna, utan blir en modell att sträva mot, ett skönhetsideal. Så länge vi kan hålla oss friska och sexuellt aktiva ses vi som fullvärdiga människor. Att ha en frisk och vältränad kropp blir därför helt avgörande, nästan en väg till frälsning. Genom kroppen tror vi oss kunna kontrollera framtiden.

Det är via den mänskliga kroppen vi upplever njutning. Ögonen hjälper oss att ta in vackra utsikter, skönheten hos blommor, arkitektur och andra människor. Smaksensationer utlöses av god mat, hudens känslighet tar in en annan människas smekning eller värmen från ett älskat husdjur. Örat uppfattar såväl ett vänligt tonfall, som musik. Men den kroppen registrerar även smärta och sårbarhet. Hårda ljud skär i öronen.

I vår samtid tilldrar sig den mänskliga kroppen stort intresse. Hälsoreportage ger tips om hur vi ska hålla den i god form. Kroppen har dock alltid varit central för människors hopp om framtiden.

På medeltiden kunde kvinnliga mystiker uppfatta Jesus, inte bara som den älskade, utan som älskare. Catharina av Siena ser sig i en uppenbarelse, som gift med Kristus. Den ring hon bär är emellertid av hud, Kristi förhud. Den fysiska närheten till Kristus, och till hans fysiska kropp, antyder en kroppslig förening.

Genom kyrkans historia har den mänskliga kroppen ofta betraktats som något man borde kunna kontrollera med hjälp av sitt intellekt. Mänsklig sexualitet blev en konkurrent till gudshängivenhet.

Kvinnors kroppar sågs därför ofta som hotande, eftersom de riskerade att väcka mannens lust. Detta synsätt skymtar hos Origenes, Augustinus och Bernhard av Clairvaux och går som en röd tråd genom mystikens historia.

Martin Luther inleder något nytt. Han ser människan som en helhet. Kropp och ande står inte mot varandra. När han talar om kött, är det emellertid negativt. Han syftar då på hela människans tendens att, med ande, själ och kropp, bara kretsa kring sitt eget och vända sig bort från livet, medmänniskorna och Gud. Sexualitet, kropp och lust är emellertid inte något som står i vägen för det andliga. Denna motsättning förkastas. Tvärtom visar Gud ofta sin kärlek till människan genom det materiella och kroppsliga. Den omsorg och kärlek, som andra människor ger, blir tecken på Guds kärlek. Måltiden, med god mat, öl och vin, förenar med andra människor och driver misstro och depression på flykt. Måltiden blir mer än ett sätt att få i sig näring. Den handlar om gemenskap och glädje. Middagen, kvällsmaten, hos Katharina von Bora och Martin Luther, knyts nära till måltiden i kyrkan, som länge kallades nattvard. Eukaristin är liksom kvällens måltid ett tecken på omsorg, kärlek, glädje och gemenskap, en tacksägelsemåltid. De skarpa gränserna mellan andligt och materiellt rivs hos Luther eftersom han ser Guds omsorg och kärlek i det materiella, i vardagen. Guds ord blir kärleksbudskapet som hjälper människor att tolka det de möter.

När teologer talar om kropp, syftar de ofta på kyrkan som kropp och gemenskap. I den här boken vill jag framför allt hålla mig till den mänskliga kroppen och dess sinnen. I kontrast mot de asketiska traditionerna blir sinnlig närvaro för Luther varken en synd eller ett hot mot gudsnärhet.

Kroppen är ett mysterium, som aldrig helt låter sig ringas in och beskrivas. Ändå har vi en ganska självklar uppfattning om vad en kropp är. Alla är också medvetna om att kroppen förändras under livets gång. Tid, ålder och hälsa spelar in. Sårbarheten blir särskilt tydlig vid livets början och slut.

Detta blir en utmaning i en kultur som värderar styrka och hälsa. Hur ska vi hantera sårbarhet, lidande och död? Luther hemfaller varken åt kroppskult eller kroppsförakt. Kroppen är en gåva och en

hjälp, men den står inte i centrum för hans intresse. Det gör relationen, till Gud, men också till andra människor.

I den här boken väljer jag att läsa Luthers egna texter i samtal med forskare i samtiden, som intresserar sig för kroppens betydelse för teologin. Luthers syn på kön, sexualitet och lust redovisas gentemot en idéhistorisk bakgrund. Jag läser honom vidare utifrån de samtida sår, som hör samman med kön, sexuell inriktning och etnisk och religiös tillhörighet.

Luther använder mystikens erotiska språk, både när han talar om relationen till Gud och mellan människor. Han för alltså vidare viktiga teman i den mystiska traditionen. Där ingår även queera inslag. Kristus beskrivs både som brud och brudgum. Trots att Luther har en ganska traditionell syn på kvinnan, blir hon aldrig ett hot mot gudsrelationen och det andliga, utan ses som en partner och jämlike. Mannen och kvinnan ses som Guds medskapare. De för livet vidare genom att föda och ta hand om nya liv.

I samtiden omformuleras symboler och begrepp. Teologer talar om Gud som relation. Även människor, som inte får egna barn, är med om att bära och föda nytt liv. Luther högaktade kroppens arbete. Han uppvärderade de lägsta sysslorna, som ofta utfördes av kvinnor, och hävdade att de var viktigare än munkens och nunnans.

Detta blir en viktig utmaning för att i dag synliggöra kroppar, som tjänar och ger liv för att andra ska kunna leva bekvämt.

Luther återförde det erotiska språket både till det fysiska samlivet och till politiken. Genom att aktualisera denna kärleksteologi vill jag inspirera till passionerad politik och en erotisk, kroppslig andlighet, som ser och bryr sig om verkliga, fysiska kroppar i vår värld.

Den här boken hade varit omöjlig att skriva om inte Svenska kyrkans forskningsenhet generöst gett mig tid att, inom min tjänst som etiker, delta i forskningsprojektet Luthersk teologi och etik i en efterkristen tid. Tack för detta!

Jag vill också rikta ett särskilt tack till professor Carl-Henric Grenholm, som ledare för detta forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, med stöd från Svenska kyrkan. Redan 2006, i samband med det vi då beskrev som ett första steg i en förnyad forskning kring Luther och luthersk teologi och etik, utarbetade vi gemensamt planer. Efter antologin Luther som utmaning (Gerle 2008, utgiven av Verbum) tog professor Grenholm över huvudansvaret för projektet. Han sammanställde forskningsbeskrivningar från de sju forskare som tackat ja till att ingå i gruppen, sökte och fick medel från VR. Under den tid vi arbetat, har han med outtröttlig energi uppmuntrat oss att presentera nya kapitel vid de internat vi genomförde två gånger om året. Varannan gång finansierades de av VR, varannan gång av Svenska kyrkan.

Professor Grenholm möjliggjorde också att jag kunde verka som forskande professor i etik, med särskild inriktning på mänskliga rättigheter, vid Uppsala universitet. Dåvarande dekan Mikael Stenmark och prefekt Cecilia Wejryd såg till att allt flöt smidigt. När Elena Namli senare blev professor i teologisk etik vid Uppsala universitet fortsatte vårt redan goda samarbete. Tillsammans med dåvarande chefen för Svenska kyrkans forskningsenhet, AnneLouise Eriksson, möjliggjorde detta ett fruktbart samarbete mellan

Uppsala universitet och forskningsenheten. När de olika böckerna inom projektet började bli klara, genomfördes inom ramen för detta samarbete en stor internationell konferens i Uppsala Remembering the Past – Living the Future. Docent Göran Gunner, som lett forskningsenheten från oktober 2013, var ovärderlig, både för konferensens genomförande och för de två antologier som 2014 utgavs av Pickwick Publications, redigerade av Carl-Henric Grenholm och Göran Gunner.

Kollegorna inom forskningsprojektet har läst och gett synpunkter under hela resans gång. Tack Thomas Ekstrand, Eva-Lotta Grantén, Cecilia Nahnfeldt, Karin Johannesson och Cecilia Wejryd, som under intensivt arbete med egna monografier gett sig tid att läsa och ge synpunkter. Ett särskilt tack till Mattias Martinson professor i systematisk teologi och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet, numera dekan, som läst och granskat hela manus i slutfasen. Han och Johanna Gustafsson-Lundberg, docent i teologisk etik och bitr. prefekt vid CTR, Lunds universitet, har varit knutna till projektet utan egna skrivprojekt. Johanna har varit en ständig uppmuntrare. Tack också till Tomas Appelqvist, lutherforskare i Lund, som granskat alla noter och referenser, särskilt till Luthers texter i Weimarer Ausgabe, WA.

Forskarseminarierna, i etik i Uppsala, samt i etik och religionsfilosofi i Lund, har också läst och behandlat delar av mitt manus. Vänner och kollegor vid Svenska kyrkans forskningsenhet har läst och gett kloka inpass. Cristina Grenholm, professor i teologi och kyrkosekreterare vid Svenska kyrkans nationella kansli, uppmuntrade mig att lyfta fram sinnligheten redan i min titel. I samtal med teol. dr. Margareta Brandby Cöster och prof. em. Henry Cöster utvecklades detta till en betoning av sinnlighetens närvaro. Bengt Kristensson Uggla, Amos Anderson professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Åbo Akademi, har kommit med uppmuntrande tillrop och påmint om att inte tappa bort det självklara, att mina teologiska perspektiv är grundade i skandinavisk skapelseteologi.

Stellenbosch Institute for Advanced Study, STIAS, erbjöd under två forskarperioder 2014 en fin miljö, för att skriva klart och putsa

slutmanus. Vid STIAS1 hade jag också möjlighet att slutföra artikeln

”Eros, Ethics and Politics: Nuptial Imagery in Luther Read as a Challenge to Traditional Power Structures” i Carl-Henric Grenholm & Göran Gunner, 2014 (red) Lutheran Identity and Political Theology, Eugene, OR.: Pickwick Publications. I denna artikel har jag också redovisat resultat från min forskning inom Lutherprojektet.

Familj och vänner har under resans gång kommit med uppmuntrande tillrop. Många utanför fackteologernas krets har glatt sig åt att jag vill lyfta fram Luthers erotiska bildspråk och det sinnliga och livsbejakande hos Luther. Min son Kristofer Gerle, som studerar teologi, har ofta talat om behovet av mer kunskap om Luther och reformatoriska grundtankar för en ny generations teologer. Min livskamrat Anders har läst otaliga versioner av mina kapitel, ständigt uppmuntrat och påmint om att mitt sätt att skriva öppnar för fler läsare än proffsakademiker.

Till alla, nämnda och icke nämnda, ett stort tack!

1 Stellenbosch Institute for Advanced Study (STIAS) Wallenberg Research Centre at Stellenbosch University, Marais Street, Stellenbosch 7600 South Africa

samtidens landskap – Kroppsdyrkan och kroppsförakt

Samtiden ägnar stort intresse åt den mänskliga kroppen. Den unga och vackra kroppen väcker lust och attraktion. Reklamen antyder att vissa varor kan ge dig denna kropp, eller hjälpa dig att komma nära en sådan kropp. Vår tid ägnar sig alltså inte åt kroppsförakt, snarare tvärtom. Kroppen är central, både i samtidens hälsokult och dess fokusering på sexualitet, livsbejakande och sinnlighet. Den friska, starka och vältränade kroppen står i fokus. Man kan nästan tala om kroppskult.

Samtidigt utnyttjas människors kroppar överallt, som sexobjekt, och i trafficking. Fattiga och utsatta barn, kvinnor och unga män får, eller tvingas, tillfredsställa lustar hos dem som har råd att betala för sex, eller för tunga och farliga arbeten, som ingen annan vill ta. Dessa kroppar ignoreras och föraktas. De syns inte på reklampelare. Men de skymtar bakom kulisserna, längst in i restaurangernas och hotellens städavdelningar och grovkök. Strävan är att de i princip ska vara osynliga.

Vid gymcenter och hälsoklubbar tränas kroppar för att bli bättre och starkare. En felfri kropp kan med teologiska glasögon ses som ett slags ”sekulärt frälsningsmål”.1 Att vara smal förväntas leda till hälsa, framgång, lycka och långt liv. Många längtar efter och jagar

1 Werner Jeanrond, 2009 a,”Kärlekens praxis. Utmaningar i vår samtid” i Mikael Lindfelt & Johanna Gustafson Lundberg (red) Kärlekens förändrade landskap, Stockholm, Verbum s 223; Sarah Coakley, 2006, ”Den eskatologiska kroppen: Kön, förvandling och Gud” i Ola Sigurdson & Jayne Svenungsson (red) Postmodern teologi. En introduktion, Stockholm, Verbum. 1

en attraktiv kropp. En ful eller gammal kropp föraktas däremot. Den ses som en olycka. Kroppen är ”sexuellt bejakad” men också ”puritanskt bestraffad” genom diet och träning, hävdar den brittiska teologen Sarah Coakley. Samtidigt som den är ”fullproppad med konsumtionsvaror” så är den ”skamset nekad vissa sorters mat för att underlätta ’frälsningen’ i ett långvarigt liv, lärd att det inte finns något annat än den (’kroppen’), och trots det ombedd att underkasta sig ett ’jag’ som fortfarande vägrar att acceptera absolut materialistisk reduktion.”2 Klubbar för dem som vill gå ner i vikt använder sig ibland av ord som bekännelse, ånger och botgöring för att skapa nödvändig självkontroll.3

I rika delar av världen tycks många besatta av kroppen som ett välbalanserat sensorium för att uppleva sin egen lust fullt ut. Tecken på detta är ständigt nya hälsoklubbar och kockar, som förmedlar de mest utsökta matlagningstips. Populärkulturella föreställningar, om till exempel genetisk kartläggning, antyder att detta uppfattas som något som skulle kunna bidra till ökad livslängd. Bakom allt detta kan man ana en rädsla för att förlora kroppen, för att den ska försvinna, menar en annan brittisk teolog, Graham Ward.4 På sjukhus vårdas kroppar för att bli friska. Kroppar som man gett upp hoppet om, de gamla och döende göms kanske just därför bort. De blir osynliga, liksom ofta deras vårdare. Vi förlorar kroppen i döden, men tappar kroppens styrka bit för bit långt tidigare. Synen på kroppen tycks alltså vara ambivalent och rymma såväl kroppskult som kroppsförakt.

Det enorma intresset för kropp i samtidskulturen kan paradoxalt nog ha att göra med att allt fler kroppar osynliggörs. Arbetande kroppar i länder och kontinenter framträder inte på kartan över den globala handeln.5 I välmående samhällen blir arbetet för många allt-

2 Sarah Coakley, 2006, s 242.

3 Hannah Bacon, 2013, ”Expanding Bodies, Expanding God: Feminist Theology in Search of a ’Fatter’ Future” i Feminist Theology, 21:39.

4 Graham Ward, 2004, ”On the Politics of Embodiment and the Mystery of Flesh” i Marcella Althaus-Reid & Lisa Isherwood (red) The Sexual Theologian. Essays on Sex, God and Politics, London, New York, T & T Clark International, s 85.

5 När sömmerskor bränns inne eller krossas av nedrasande fabriksbyggnader som i Bangladesh i maj 2013 får det stor uppmärksamhet i media, men glöms sedan

mer okroppsligt genom internet och mobiltelefoni.6 Samtidigt finns hårt arbetande kroppar överallt.7 De bär livet, även i rika områden. Maskiner och teknik kan aldrig ersätta det kroppar ger av lust, omsorg och överlevnad. Att vi alltmer relaterar till andra människor via nätet skapar ett raster där färg, doft och smak försvinner eller förskönas. En kroppslig teologi måste därför på nytt ställa frågor kring kroppens betydelse, om eros och lust, men också om den sårbara, förslitna och nedbrutna kroppen.

Kroppen och dess sinnen tycks alltså i dag väcka större intresse än ett andligt sökande. Åtminstone verkar det så om man studerar tv-tablåer, filmsläpp, musik eller tidskrifter. Smak och syn får sitt lystmäte i det ena matprogrammet efter det andra. Men dualismen mellan ande och kropp tycks inte göra rättvisa åt någondera. Båda sidor behövs, men måste de ses som konkurrenter?

Andlighet och sinnlighet

Att tala om andlighet och sinnlighet i samma andetag kan verka motsägelsefullt. Men frågan är om det alltid funnits en motsättning mellan kropp och ande. Historiskt har erotik och sexualitet uppfattats både som en väg mot det andliga, gudomliga och som ett hot, eller som konkurrerande med kärleken till Gud.

Genom hela kyrkans historia har teologer betonat att Gud skapat världen. Att man så starkt markerade att kroppen och det materiella var en del av Guds skapelse berodde på att det, under kristendomens första århundraden, fanns riktningar som menade att Gud endast skapat det andliga. De hävdade att jorden och det materiella skapats av en demiurg. Tidiga kyrkofäder som Irenaeus (130–ca 202 e.Kr.) förde dock en intensiv kamp mot dessa riktningar. I skriften

lätt bort. Om klädföretag tvingas iaktta större säkerhet finns risken att de helt enkelt flyttar till andra länder med lägre krav på säkerhet.

6 Ward 2004, s 85.

7 Kristian Lundbergs bok Yarden, Symposium 2009, är bara ett av många exempel på detta. Listan över människor inom sjukvård, städbolag, restauranger och matproduktion kan göras lång.

Ad haereses skriver han att det inte är möjligt att leva utan livet. 8 Inom den s.k. lutherrenässansen i Lund knöt flera teologer an till denna kamp. Gustaf Aulén (1879–1977) betonade Kristus som segrare över ”tyrannerna”, de gudsfientliga makterna, ”synden, döden och djävulen”. Han hävdar att Irenaeus betydelse inom den kristna idéhistorien knappast kan överskattas. Argumentationen ingår i polemiken mot gnosticismens och Marcions tankar om att världen och det materiella skapats av en demiurg, skriver han, och fortsätter: ”Vad Irenaeus framför allt vill betona är att människorna genom skapelsen tillhöra den ende Guden och att frälsningens Gud inte är någon annan än Skaparen.”9 Gustaf Wingren (1910–2000) tog tidigt starka intryck av Irenaeus och menade att teologin blir obegriplig om den inte startar i skapelsetron. Wingren hävdade att allt liv är skapat liv och därmed skänkt av Skaparen. ”Kroppen lever nu. Vad betyder detta? Vad innebär det att leva?”10 Det var grundfrågan för Wingren. Hans svar var att allt liv är mottaget liv. Det gäller inte bara uppståndelselivet utan det kroppsliga livet här och nu. Han hävdade att

… det gäller allt kroppsligt liv, ej blott den troendes. Att andas, att upphämta föda, att söka skydd mot faror, att få värme

utifrån – allt detta är livsbetingelser som erbjudas tack vare det liv som fötts (=skapats), och det är livsbetingelser som erbjudas tack vare det födda livets kontakt utåt med annat skapat, en kontakt som ånyo ger liv och håller det svaga uppe, contra döden.11

8 Irenaeus, 1995/ca 180 Gegen der Häresien IV, Freiburg im Breisgau, Herder (Adversus haereses ca 180 e.Kr. IV); Se även Gustaf Wingren, 2013/1958, Skapelsen och lagen, Skellefteå, Artos, s 28 som refererar till Irenaeus, Ad haereses IV:34, 6, Harvey Stieren, red, 1853, IV:20, 5.

9 Gustaf Aulén, 1930, Den kristna försoningstanken. Huvudtyper och brytningar, Stockholm, Svenska kyrkans diakonistyrelses boktryckeri, s 25, 56.

10 Gustaf Wingren, 2013/1958, s 28.

11 Ibid, s 28.

Irenaeus ansåg att ”köttet kan mottaga liv”. Detta yttrar sig däri att det lever. Wingren beskriver vidare den hebreiska livssynen, som att kroppen visserligen uppfattas som ”bräcklig”, men ”icke såsom låg i värde jämförd med en mera osynlig och ’finare’ själ. Då kroppen är levande är den, hel och hållen, genomträngd av det liv Gud inblåst in i den.”12 I Gamla testamentet ställs inte kött och själ, eller ande, mot varandra. När de framställs som motsatser är det när människan beskrivs som helt och hållet kött. Detta syftar då på situationer när hon står emot Gud som livgivare.13

Denna skapelseteologi betonar alltså att livet är en gåva, där gudsrelationen ingår. På ett lika omedelbart sätt som människan andas, så lever hon i relation till livets Skapare. Barnet som leker, gråter och är hungrigt, arbetaren på fältet eller på verkstadsgolvet, ekonomen vid sin dator, mamman och pappan som tar hand om sina barn, alla lever de i relation. Både till Gud, som skaparen, och till sina medmänniskor och allt levande. Det religiösa är inte något tillägg utanför det vanliga, utan är en del av livet, hävdar Wingren.14 Ett ja till kroppen ingår i varje del av trosbekännelsen.

Han fortsätter och förklarar att det är därför det finns en förkärlek för ordet ”kött” i fornkyrkan. På 100-talet var nämligen budskapet om uppståndelse verkligen ett evangelium, ett glädjebud.

När den danske teologen N.F.S. Grundtvig (1783–1872) översatte

Irenaeus femte bok, som betonar köttets uppståndelse, så blev det ett ”häroldsrop om frihet för de förslavade”, utropar Wingren och fortsätter: ”Det betyder att dessa kroppsligt förtrampade, dessa underkuvade och fängslade icke har kunnat knäckas utan läkta och hela reser sig upp ur förtrycket och prisar Kristus, Segraren. Att bara låta kroppen i dess elände förgås skulle inte vara frihet.”15

Betoningen av kroppen blir alltså för honom ett tecken på upprättelse och befrielse.

För mig personligen har den irenaeiska traditionen, som N.F.S.

12 Ibid, s 29.

13 Ibid, s 29.

14 Ibid, s 36.

15 Gustaf Wingen, 1997/1983, Människa och kristen – en bok om Ireaneus, Skellefteå, Artos, s 21.

Grundtvig och Gustaf Wingren aktualiserade, gett bestående intryck. Det innebär att jag är kritisk mot de motsättningar mellan andligt och sinnligt, som varit en stark trend genom hela västvärldens historia. Jag menar också att tron på Gud, som ständigt verksam skapare, är en viktig utgångspunkt både för att förstå livet, kyrkan och framtiden. Inspirerad av detta synsätt försöker jag hålla samman skapelse, upprättelse, växt och fullbordan.

Denna tydning av livet är emellertid inte självklar. Alla ser inte livet som en gåva, eller som skapat. Men kristen tro utgår från att människan har en relation till Gud som skapare, som befriare och som helig Ande. Detta trinitariska perspektiv är viktigt. Många teologer talar dock sällan om den pågående skapelsen. De tar sin utgångspunkt direkt i Jesus, som människa och Gud. Om de dessutom omedelbart går från att tala om Jesus till att tala om kyrkan som Kristi kropp, finns risken att den mänskliga, skapade kroppen försvinner ur sikte. Nedan kallar jag detta för ”kyrkifiering”. Detta är något jag vill undvika.

Människor, som levande kroppar, ingår alltid i olika sammanhang och relationer. Ingen människa är en ö. Jag är därför också tveksam till en individualism som, i sin starka betoning av den enskilde, riskerar att tappa bort sammanhanget och bli atomistisk.

Problem och syfte

Samtiden uppvisar alltså en ambivalent inställning till helt vanliga, fysiska, mänskliga kroppar. Ännu tydligare blir dubbelheten när det gäller djur, som å ena sidan är omhuldade och älskade, å andra sidan utsätts för enorm grymhet inom den industrialiserade köttindustrin. Kroppar ser alltså inte likadana ut och ingår i skilda sammanhang. De har olika förutsättningar i livet, men har också något de delar med varandra och med allt levande. För en teolog och etiker väcker detta frågor kring synen på kroppen, historiskt och i samtiden. Vilka filosofiska och teologiska föreställningar har påverkat, eller skapat, olika attityder till den mänskliga kroppen och det vi i dag kallar lust, eros och sexualitet? Kanske har dessa företeelser, som människor delar med icke mänskliga djur, medfört

en tveksamhet till just lust, eros, sinnlighet och sexualitet, som står i centrum för min studie.

Samhälle, ekonomi och teknik har i den kristna västvärldens historia samverkat med filosofiska och teologiska föreställningar. Teologins historia uppvisar ett behov av att markera människans särställning gentemot den övriga skapelsen. Människan har dessutom ofta uppfattats som man. Ibland sker tvära omkastningar såväl materiellt som andligt. Trots detta tycks vissa attityder vara seglivade.

Kristendomens historia är vävd av motsägelsefulla trådar. Vissa inslag i varpen bidrar till en högaktning av kroppen och det materiella, medan andra drar i motsatt riktning, till, om inte ett förakt för kroppen, så en syn på det materiella som något att söka sig bortom, mot något högre och himmelskt. Min fråga är hur dessa föreställningar har påverkat synen på kropp, lust och sexualitet, men också inställningen till den arbetande, åldrande och skadade kroppen. Spelar det någon roll hur man talar om kärlek, eller vilka begrepp som används? Framträder konkurrerande kärlekar? Betonas närhet eller avstånd mellan Gud och människa? Hur framställs människans relation till omgivningen, till andra människor och till andra levande varelser? Vilka hierarkier betonas?

Ett syfte med att ge mig i kast med Martin Luther, och några av hans texter, är att visa hur synen på kropp, sinnlighet och sexualitet förändras. Finns några egalitära och ömsesidiga drag, som skulle kunna vara inspirerande i dag? En fråga blir hur andligheten förändras, när synen på eros omförhandlas. En annan handlar om i vilka avseenden Luthers syn skiljer sig från, eller bygger vidare på, tidigare föreställningar från den tidiga kyrkan, och från senmedeltidens praktik.

Jag gör därför nedslag i kyrkohistorien och skildrar synen på kropp och sexualitet, exempelvis hos Origenes, Augustinus, och Bernhard av Clairvaux. Här beskriver jag hur synen på kroppen och dess sinnen förändras hos Luther i förhållande till de asketiska traditionerna. Mitt val av fäder i kapitel fyra beror på att de ofta åberopas. De bildar en klangbotten hos några av samtidens starka teologiska trender, som säger sig representera ”klassisk kristendom” och ”ortodoxa” hållningar. Samtidens förnyade intresse för

asketism och en andlig exklusivitet, som inte sällan betonar kyrkan som kontrastkultur, gör det väsentligt att läsa dem på nytt. Det starka bejakandet av kroppen och det materiella, som kyrkofadern Irenaeus representerar, bildar en utgångspunkt för mitt samtal. I detta samtal ingår Luther och olika forskare, som knyter an till eller är kritiska till, dessa trender. I min läsning är jag påverkad av feministiska teologers kritik av motsättningen mellan andligt och kroppsligt.

Ytterligare ett syfte är därför, att med hjälp av några av vår tids erosteologer belysa och utmana traditionella motsättningar mellan olika former av kärlek. Jag går inte djupt in i samtida diskussioner kring begär, men jag intresserar mig särskilt för vilka konsekvenser kontrasterande synsätt av olika sorters kärlek får för kvinnor och för alla som inte passar in i den heteropatriarkala normen. Här menar jag att Luthers användning av brudmystikens erotiska språk kan ge ett konstruktivt bidrag. Detta blir en bakgrund för resonemang kring etiska och politiska konsekvenser av kärlekens språk i samtiden. I de avslutande kapitlen resonerar jag om synen på kropp i samtiden och vad en betoning av Guds närvaro i skapelse och inkarnation kan betyda.

Den här studien görs inom ramen för ett projekt om luthersk etik och teologi i ett postkristet samhälle, där jag valt att studera synen på kropp och sexualitet.16 Mitt intresse för Luther beror på att han är en spännande teolog. Boken är alltså inte en konfessionell studie. Tvärtom har jag valt att lyfta fram det motsägelsefulla och ambivalenta. Många av Luthers tankar bärs av en oerhörd frihetslängtan. De är emellertid nära knutna till hans medeltida samtid. Detta går inte att göra något åt. Men det är spännande att söka efter det som kan vara befriande i dag.

Reformationens och Luthers upplevelse av gudomlig närvaro blev omvälvande. Nu framträder en rörelse från sökandet efter

16 Initiativ till ny forskning kring Luther och luthersk teologi och etik togs 2006 av Elisabeth Gerle i samverkan med professor Carl-Henric Grenholm. Gerle redigerade antologin Luther som utmaning, Verbum 2008. Grenholm sökte och fick sedan pengar från Vetenskapsrådet för en grupp forskare och har sedan 2009 lett projektet ”Luthersk teologi och etik i ett postkristet samhälle”. Trots projektets formulering menar jag dock att vår tid är både kristen och efterkristen.

det ouppnåeliga, den bitterljuva eros, till en betoning av nuet och erfarenheten av kärlek som en gåva, närvarande här och nu.17 De erotiska bilderna används av Luther för att betona förening och omfamning och leder till en sinnlighetens närvaro. Detta innebär också ett bejakande av kroppen och det materiella. Men vad hände med eros? Kanske kan erosteologin även här bidra till att lösa upp onödiga motsatser.

Metodiska reflektioner och perspektiv Mitt perspektiv är alltså format av de insikter som tidigare feministiska teologer lyft fram om kroppens och den egna erfarenhetens betydelse och om vikten av att tolka dessa erfarenheter. I samspråk med nya röster, som utmanat den eurocentriska teologins dominans, vill jag dels läsa Luther mot sig själv, dels i dialog med samtida forskare. Postkolonial teori betonar ambivalens och hybriditet. Gamla röster blandas med nya. Olika språkliga fält möts som i överlappande gatukorsningar, intersektioner, där de skapar något nytt, inte bara utifrån mötet, utan i mellanrummen. Detta har också påverkat min läsning.

En utgångspunkt är att teologens person och personliga brottning har stor betydelse för teologin. Kroppen, erotiken och sexualiteten kan aldrig lämnas utanför. Samtidigt påverkar teologin, talet om Gud och människa, synen på kropp och sinnlighet, något som framträder vid en idéhistorisk översikt. Origenes, och än mer Augustinus, har påverkat västvärldens syn på kropp och sexualitet. Med hjälp av olika forskare följer jag några av mystikens trådar. Vilka kroppar är det som ägnas uppmärksamhet? Vilket syfte eller ändamål tillskrivs kroppen? Vad är det som blir dominerande och ses som naturligt eller eftersträvansvärt? Vilken inställning finns till olika sinnen och till sinnlighet? Vad osynliggörs hos dessa kyrkofäder och hos Luther? Läsningen av några av Luthers texter blir sedan utgångspunkt för ett intertextuellt samtal med forskare i samtiden

17 För en analys av erosbegreppet i antiken se exempelvis Anne Carson, 1998, Eros the bittersweet: an essay, Princeton, Princeton University, Center for Hellenic Studies.

samt för resonemang om synen på olika kärleksbegrepp och om samtidens ambivalenta syn på kropp och sinnlighet.

Som samtalspartner vänder jag mig alltså till Martin Luther, en av huvudgestalterna i den lutherska traditionen, men också till samtida forskare med vilka jag för ett intertextuellt samtal om synen på kropp, sexualitet, erotik och sårbarhet. Utifrån samtidens frågor, och till synes självklara föreställningar, kring erotik, sexualitet, sinnlighet och kropp, ställs frågor till Luthers texter. I dialog med forskare som intresserar sig för kroppens betydelse för teologin, resonerar jag kring beröringspunkter som visar både samhörighet, spänningar och direkta kollisioner. Varken samtiden eller Luther tillåts utgöra en norm för rätt eller fel, men i dialogen med andra forskare framträder nya mönster i snitten, nya intersektioner. Luther blir därmed en samtalspartner, som ibland riktar kritiska frågor till samtiden och som jag, i dialog med samtida forskare, ibland riktar kritiska frågor tillbaka till.18

Martin Luther kan betraktas som kontextuell teolog som svarar på sin tids utmaningar. Detta syns i hans osystematiska arbetssätt och tar sig uttryck i skrifter som på ett eller annat sätt debatterar aktuella frågor. Det innebär att han ibland ändrar uppfattning och motsäger sig själv. Därför för jag även intertextuella samtal mellan olika texter ur hans hand.

Kultur handlar om en uppsättning relaterade symboliska system som skapar värde här, legitimerar vissa former av aktiviteter där, svartmålar och förminskar andra motsatta värden och kriminaliserar aktiviteter, som är oförenliga med den livsstil som anbefalls. I denna process ges vissa symboler företräde framför andra. Vissa symboler är nyckelsymboler, som står i förgrunden. De används för att tolka och rangordna andra, som ses som mindre värdefulla. Dessa prioriteringar, och deras hierarkier, internaliseras av varje människa, ofta utan reflektion. På så sätt normaliseras specifika kulturella ideologier som sedan återskapas och reproduceras i varje dags liv. I samtal och debatter samt inom forskningen, kan dessa partikulära

18 Jfr David Tracy, 1981, The Analogical Imagination, Christian Theology and the Culture of Pluralism, New York, Cross Roads.

synsätt och perspektiv i viss mån medvetandegöras. Ingen kan dock helt ställa sig utanför och mena sig representera det objektiva eller det universella. Detta måste nämligen alltid sökas utifrån det partikulära. Inom teologin är det viktigt att fråga vad som är viktigt. Hör kroppen eller synen på kropp dit?

Den syn på kultur som jag ovan beskrivit, möter vi hos Graham Ward.19 Den kan läsas som en del av traditionen från Durkheim. Ett annat sätt att tala om kultur för in olika utgångspunkter, förhållande till makt och möjlighet att påverka. Genom att jag i min läsning utgår från feministiska och befrielseteologiskt influerade perspektiv, vill jag undvika en klasslös, eurocentrisk läsning. Nya grupper klargör maktstrukturer, som ibland innebär att det som blir ett framsteg för några, kan bli en förlust för andra, men också något som bidrar till helheten.

Jag har alltså valt att läsa Luther intertextuellt. Det innebär att jag ibland låter vissa texter av Luther tala mot en annan Luther. Genom mina nedslag och närläsningar av tidigare fäder visar jag hur Luther dels är en del av sin tradition, dels gör något nytt. I mötet bildas något unikt.

Genom att studera hur Luther använder brudmystikens erotiska språk undersöker jag om ett antal motsatspar, som länge präglat den lutherska traditionen, kan tolkas mindre dualistiskt. Jag menar att hans kärleksbegrepp är betydligt mer mångfasetterat än den traditionella motsättningen mellan eros och agape. Vidare berör jag Luthers etiska och politiska tillämpningar av erotikens bildspråk.

Här ställer jag frågan om detta kan vara ett bidrag i samtidens etiska och politiska diskussion om samliv i nära relationer, lika väl som för samhälleliga och kosmiska relationer.

En av befrielseteologins giganter, Gustavo Gutierrez, menade att befrielse omfattade tre nivåer.20 Den ena nivån handlar om den socioekonomiska. Den andra betonar en process av mänskliggörande, som går genom historien. Den tredje slutligen, syftar till att

19 Ward, 2004.

20 Gustavo Gutierrez, 1973, A Theology of Liberation. History, Politics and Salvation, Maryknoll, New York, Orbis, s 36–37,176, 235.

· 25 ·

förverkliga en fullkomlig gemenskap med Gud bortom tid och rum, och innehåller därmed en transcendent dimension. Av dessa tre ganska allmänt accepterade definitioner av befrielse21 kan man läsa Luther som om han endast var intresserad av den tredje, den som berör människans gudsgemenskap. Jag menar emellertid att hans förståelse av gudsgemenskapen som en gåva här och nu, förändrade samhällen och strukturer och bidrog till ett bemyndigande av människor. Detta berör därmed alla de tre nivåerna.

Varje text är bärare av ett perspektiv, menar jag. Detta kan vara medvetet eller inte. En text kommer alltid med en förförståelse och en undertext. Den är aldrig en tabula rasa. I min förförståelse finns en föreställning om att Luther faktiskt bidrog just till människors bemyndigande och därmed på sikt till en demokratisering av samhällen och strukturer. Mitt perspektiv är teologiskt, även när jag tolkar samtidens sekulära eller allmänkulturella föreställningar.

Material

När jag sökt material för att studera synen på kroppens sinnen och på sexualitet och erotik hos Luther har jag inte funnit mycket publicerat kring detta. Hos Luther själv finns vissa texter, som mycket öppet talar om detta. Än mer framträder det som pusselbitar i brev och i bordssamtal. Inte sällan är det något som syns i mellanrummen, i det som inte sägs men framstår som självklart, eller som blir synligt i det praktiska livet, till exempel i hans brev till hustrun Katharina von Bora, skrivna under hans långa perioder hemifrån. Här vill jag försöka föra samman en del av dessa pusselbitar. Många av bitarna är kantiga och motsägelsefulla, så bilden blir skrovlig. Charles Lloyd Cortrights publicerade 2011 en genomarbetad avhandling om den mänskliga kroppen i Martin Luthers teologi.22 Någon samlad fram-

21 Se Vítor Westhelle, 2012, Eschatology and Space. The Lost Dimension in Theology Past and Present, New York, Palgrave, Macmillan, s 83.

22 Charles Lloyd Cortrights, 2011, ”Poor Maggot-Sack that I am”: The Human Body in the Theology of Martin Luther. Marquette University, e-Publications@marquette http://epublications.marquette.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1101&context=d issertations_mu

ställning om Luther och kropp i relation till samtidens teologiska trender har jag dock inte funnit.

Äktenskapet har däremot belysts av många, liksom familjens eller snarare storhushållets betydelse för Luther och i luthersk teologi.23

Om sexualiteten har behandlats i samband med synen på äktenskapet, så är diskussionen kring kropp och sinnlighet, med vissa undantag, mer frånvarande hos lutherska teologer. Hos Luther är emellertid både kropp och sinnlighet mycket närvarande. Det framträder i olika texter som handlar om människors samliv, men också i mellanrummen, där man kan ana brytpunkter och motsägelser. I bordssamtalen finns här och var sensuella utläggningar både om mat och om kroppslig närhet. I dessa intersektioner bildas möten mellan då och nu. Här framträder också några teologiska rötter till de samhälleliga förändringar där synen på kropp, sinnlighet och sexualitet omförhandlades under reformationen och av Martin Luther. De texter ur Luthers hand, som fungerar som underlag för dialogen mellan Martin Luther och samtida forskare, är framför allt sådana som ger bidrag till synen på kropp, lust och sexualitet. Dit hör Martin Luthers skrift Om en kristen människas frihet från 1520, hans brev till nunnorna 1522, hans betraktelse över äktenskapet 1522, samt vigselpredikan från 1531. I viss mån kommer jag också att referera till Luthers Genesisföreläsningar, som sammanställdes mellan åren 1535–1545. Andra texter, som predikningar och brev, får bidra till resonemangen om hur teologin, dvs. synen på gudsrelationen, hör samman med mellanmänskliga relationer. I en av hans mer centrala texter Om en kristen människas frihet från 1520, använder han sig av brudmystikens erotiska språk och bilder från Höga visan. Detta öppnar mot den tradition som länge tolkat dessa bilder som en metafor för kärleken mellan Gud och den troende, eller mellan Kristus och kyrkan. Det gjorde Martin Luther också. Men han be-

23 En numera klassisk studie gjordes av Olof Sundby, 1959, Luthersk äktenskapsuppfattning, en studie i den kyrkliga äktenskapsdebatten i Sverige efter 1900, Stockholm, Diakonistyrelsen; Se även Mikael Lindfelt, 2007, ”Olof Sundbys Luther i vår tid” i Mikael Lindfelt & Johanna Gustafsson Lundberg (red) Kärlekens förändrade landskap, Stockholm, Verbum; Samuel Rubenson, 2007, ”Äktenskapet i den tidiga kyrkan” i Mikael Lindfelt & Johanna Gustafsson Lundberg (red) Uppdrag samliv. Om äktenskap och samlevnad. Stockholm, Verbum.

tonar närvaron på ett sätt som spränger traditionens ramar. Hans erfarenhet av Kristi kärlek blir något han applicerar både på den jordiska kärleken och politiskt.

Disposition

Efter detta inledningskapitel resonerar jag om synen på Luther och varför det är viktigt att ifrågasätta etablerade bilder och schabloner. Samtidens lutherbild är tvetydig. Han ses ömsom som frihetshjälte, ömsom som förtryckare. I det följande kapitlet argumenterar jag för att det är viktigt att hålla fast vid den mänskliga kroppen. Detta sker dels i samklang med, dels i polemik mot, starka teologiska trender i samtiden, som främst talar om kropp som symbol för kyrkan. I kapitel fyra tecknar jag en kort idéhistorisk bakgrund till den mystika traditionen utifrån internationella forskare som Grace M. Janzten, Caroline Walker Bynum, Bernard McGuinn och Andrew Louth. I kapitel fem utvecklas mina teman och jag summerar Martin Luthers syn på kropp, lust, sinnlighet och sexualitet. Där konstateras att sinnligheten rör sig mot vardagen.

Kapitel sex utgör en studie av brudmystik, som tema hos Luther. Else Marie Wiberg Pedersen och Kathryn Kleinhans visar hur Luther både knyter an till traditionella tolkningsmönster och gör något nytt med dem. Mot denna bakgrund förs sedan vissa normativa resonemang, som visar inspirationsmöjligheter för samtida relationer.

Det sjunde kapitlet tar Nietzsches utmaning som utgångspunkt. Han hävdar att kristendomen gav eros en giftbägare, som gjorde att han urartade till last.24 Kapitlet tecknar några inslag i skandinavisk skapelseteologi som relief till samtida teologiska trender. Där stod vardagskroppen snarare än begäret i fokus. En kritik av Nygrens klassiska motsättning mellan eros och agape, leder över till kapitel åtta. Där introduceras några grundteman hos företrädare för s.k.erosteologi. Dessa går vidare och utmanar den skarpa gräns

24 Eros sågs vid denna tid som den grekiska kärleksguden, men var naturligtvis också en beteckning för lust.

mellan olika former av kärlek som ibland kännetecknat luthersk teologi. Här förs en dialog bland annat med den amerikanska teologen Catherine Keller.

I kapitel nio förs resonemang kring synen på kropp i relation till begrepp som representation och närvaro, då och nu. Medan kroppen under senmedeltiden sågs som ett medel för att genom asketisk omvandling uppnå evigt liv, så framstår den friska, vältränade kroppen i samtiden, som något av ett sekulärt frälsningsmål. Här blir en luthersk läsning en utmaning mot båda synsätten. Vidare visar en närläsning av Luthers egna texter att den intima, erotiska relationen, som i traditionen representerat förhållandet mellan Gud och själen, hos Luther åter tillämpas på mänskliga intima relationer, med bibehållen subjektivitet för båda parter. I de avslutande kapitlen tio och elva förs en diskussion om möjliga politiska konsekvenser av synen på den sårbara, erotiska och sexuella kroppen i relation. Sinnlighetens närvaro har betydelse för både kropp och ande. Relationen mellan Gud och människa framställs hos Luther som en kärlekens sinnliga omfamning här och nu. Sinnligheten rör sig från det ouppnåeliga, bitterljuva till en nuets närvaro. Därmed bejakas mänsklig, sensuell kärlek.25 Här framträder nya teman som blomstring och liv i överflöd.

25 För synen på eros som ouppnåelig och bitterljuv se Carson, 1998.

I samtiden tycks kroppen vara både dyrkad och föraktad. Genom historien har synen skiftat. Ibland ses kroppen som en väg till det gudomliga, ibland som ett hinder.

I Sinnlighetens närvaro - Luther mellan kroppskult och kroppsförakt resonerar Elisabeth Gerle med Marin Luther och samtida teologer om synen på kropp, sexualitet och sinnlighet, då och nu. Författaren utmanar med hjälp av Erosteologi traditionella motsatser mellan kropp och ande, samt mellan olika former av kärlek.

Elisabeth Gerle är verksam som professor och etiker vid Svenska kyrkans forskningsenhet samt vid Uppsala universitet.

Hon har tidigare publicerat bl.a. Luther som utmaning. Om frihet och ansvar (2008, red) Farlig förenkling. Om Religion och politik (2010) samt Mänskliga rättigheter för Guds skull (2006).