9789152634691

I Skamfilad tecknar Göran Larsson bilder av skam­ men i dess många skepnader och hur den kan ta makten över våra liv. Men han beskriver också hur vi kan hitta utvägar ur gamla låsningar och ineffektiva levnadsmönster och ta klivet ut ur skamvrån. Därför är Skamfilad samtidigt en bok om stolthet, kreativitet och dådkraft.

Göran Larsson är präst och tera­

peut, verksam vid S:t Lukas Dalarna i Falun. Han har mång­­ årig erfarenhet som personal­ utbildare och föreläsare och arbetar kontinuerligt i olika rehabiliteringsgrupper för lång­ tidssjukskrivna, bland annat med stressrelaterade diagnoser.

SKAM

Generad, förvirrad, bortgjord, oskyddad och utsatt.

Skam är en känsla som någon gång drabbar oss alla.

Skammen – detta dolda själsgift – tär i sin starkare form på livsglädjen och självkänslan och bidrar till stress, nedstämdhet och känslor av otillräcklighet.

De flesta av oss har inte ord och bilder för det diffusa obehag den ger upphov till, ändå påverkar skammen dagligen våra liv och färgar av sig på våra känslor och relationer.

Skamfilad • Göran Larsson

FILAD – Jag ville bara försvinna.

Skamfilad

– om skammens många ansikten & längtan efter liv

Göran Larsson ISBN 978-91-526-3469-1

9

789152 634691

2

SKAM

Skamfilad

– om skammens många ansikten & längtan efter liv

Göran Larsson

3

Andra upplagan, fjärde tryckningen © 2007 Göran Larsson och Verbum ab OMSLAG & GRAFISK FORM: Margareta Brisell Axelsson OMSLAGSBILD: Peder Hildor TRYCK: ScandBook, Falun 2018 ISBN: 978-91-526-3469-1 Bibelcitaten är hämtade ur Bibel 2000 Copyright Svenska Bibelsällskapet Verbum ab Box 22543 • 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

4

Till Mor och Far som gav mig livets gåva och förmågan att arbeta och glädjas

5

INN

6

NEHÅLL Till att börja med . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 VAD ÄR SKAM

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Skammens funktion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Mild varm skam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Att skamma och att bli skammad. . . . . . . . . . . . . . . 17 Måttlig skam. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Massiv kall skam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Skamkedjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 SKAMMENS RÖTTER

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Spegling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Gränser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Skamrötter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Den självgående skammen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 SKAMKORSET – FÖRSVAR MOT SKAM

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

Förgöra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Förföra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Försvinna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Förvandla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Skam som handikapp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 7

MÄNNISKANS MÅNGA VÄRLDAR

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

Människans världar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Omvärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den kroppsliga världen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Relationernas värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den psykiska världen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Trons värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

HEMVÄGAR

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169

Behåll dina vackra drömmar . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bestäm dig – och gör något . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hitta din flock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bejaka din historia – men lev i nuet . . . . . . . . . . .

Våga bli berörd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sörj dina sår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hedra dig själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Träna självkänslan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Var din livsväg trogen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Var sann – låt fasaderna rämna . . . . . . . . . . . . . . .

Förlåt dina ovänner och gottgör dina synder . . . .

Släpp taget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

EN BETRAKTELSE EFTERTANKAR EPILOG

170 174 181 186 196 205 215 223 228 232 239 250

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267

LITTERATUR SOM INSPIRERAT OCH UTMANAT

8

116 118 123 131 140 155

. . . . . . . . . . . 271

TILL ATT BÖRJA MED

Som nyprästvigd fick jag tillgång till kyrkböckerna. Det första jag gjorde var att kontrollera uppgifterna om mig själv. Jag behövde få veta om jag var jag. Eller rättare sagt, om mina föräldrar verkligen var mina föräldrar.

Hela livet hade jag dittills gått omkring med en svårförklarlig känsla av att inte riktigt höra till. Ett utanförskap jag bar med ett stilla vemod i hjärtat. En sorts grundton som gav sig tillkänna när allting annat tystnade. Jag visste inte vad det var, men det kändes som något brustet eller murket på botten av mig själv. Något ohjälpligt trasigt som var oacceptabelt i andras ögon och som gjorde att jag aldrig kunde veta mig höra ihop med andra – på riktiga riktigt.

Jag kände mig som en bortbyting också i min egen familj.

Senare kändes det så även i skolan och de många fritidsaktiviteter jag deltog i. Trots att jag ofta stod i centrum kände jag mig främmande och utanför. Denna plåga var min egen hemlighet.

På väggen bakom tv:n hemma hos mor och far hänger en gulnad etsning. Som barn var jag som förhäxad av den där lilla tavlan i sin tunna ram. För några år sedan stod vi framför den och tittade, far och jag. Den föreställer en ung 9

man bredvid något som skulle kunna vara en grisho. Han hukar under en antydan till en fönsterkarm. I mina pojkögon har det alltid glittrat och glimmat innanför den där karmen, som om det pågår något gott och vackert därinne.

Men ynglingen på bilden är för evigt etsad på utsidan av den varma väggen. Det goda och varma är inte för honom.

– Ja, den där tavlan har nog alltid varit din den, säger far.

Tårarna väller upp i ögonen. För samförståndet i den sekunden. För smärtan som kommer farande från decennier tillbaka. De snirkliga små bokstäverna nere till vänster var de första jag lärde mig uttyda på egen hand: ”På livets skuggsida”. Mitt första medvetna läsminne.

Det har varit kallt och ensamt på den där skuggsidan.

Så en stor del av livet blev ett jagande efter ljus och värme.

Och gemenskap. Jag tror man kan säga att jag blev bekräftelsenarkoman. Mitt personliga valspråk blev ett värmländskt uttryck: En får inte bli stå’nas. Jag valde ansträngningens väg och försökte prestera mig till en plats innanför den varma väggen. Det lyckades aldrig.

Först långt senare skulle jag få ord för den vämjeliga känsla – eller snarare tillstånd – som behärskade mitt inre.

Skam. En skam som letat sig in i mitt väsens kärna och som skapat rädsla, stress och kaos i mitt inre under årtionden.

Den hade rest en mur mellan mig och andra människor.

Men också mellan mig och den Gud jag alltid velat tro på.

I många, många år satt jag fast i ett orubbligt skamgrepp.

Idag är det inte längre så. För detta är jag djupt tacksam.

Försynen har sänt människor i min väg. De har hjälpt mig 10

att greppa skammen, istället för tvärtom. De har hjälpt mig att allt mer tillfriskna från det själsgift som skammen utgjort. Jag vill tacka dem alla, kända som okända, genom att försöka återge något av det vi lärt oss tillsammans.

Där citat förekommer är dessa godkända av sina upphovsmän eller -kvinnor. Ingen är direkt citerad på ett sådant sätt att han eller hon, mot sin vetskap eller sin vilja, går att identifiera.

Namn som förekommer i boken återfinns i de flesta fall i litteraturtipsen längst bak.

Höjen i februari 2007 Göran Larsson

11

ÄR S 12

VAD SKAM? 13

SKAMMENS FUNKTION

Det är känslor som gör en människa varm och levande. En människa helt utan känslor bär något av döden med sig, som den iskalle psykopaten eller den djupt deprimerade och apatiske. När känslorna är våra vänner blir de som blänkande skatter i våra själsliga gömmor. De skänker oss stor rikedom i att uppleva tillvaron, hantera verkligheten och hjälpa oss att överleva psykiskt. Med hjälp av känslor avgör vi vad som är gott, viktigt och riktigt och vad vi ska vara försiktiga med eller hålla oss undan ifrån.

Sorg är den säkerhetsventil vi fått för att svåra och smärtsamma förluster inte ska stanna kvar i oss. Sorgens tårar renar och läker. De gör människor i vår närhet uppmärksamma på vårt behov av hjälp och stöd. Sorg hjälper oss att lämna det som varit, gå vidare i livet och investera vår psykiska energi i framtiden.

Vreden skyddar mitt fysiska liv när det är i fara. Jag kan försvara mig. Med hjälp av vrede kan jag också skydda mig psykiskt, genom att bevara min integritet och mina personliga gränser. En varm vrede är en god vän. Det är att ha tillgång till en inre krigare som aldrig anfaller någon annan, men som försvarar sig när det behövs. Det har inget med 14

argsinthet att göra utan handlar om orubblighet, beslutsamhet och mod.

Glädjen för oss i gemenskap med varandra och gör oss upplivade och handlingskraftiga. Kärleken – detta utslitna ord – bevarar kollektivet, gör tillvaron ömsint och barmhärtig och bereder vägen för nytt liv och kommande generationer.

Så skulle man kunna tänka vidare om känsla efter känsla. Men vad är skam ”bra” för? Skam gör oss generade och förlägna. Den har en tendens att göra oss olustiga och otillräckliga till sinnes. Skammen föder självtvivel och den berövar oss på spontanitet och livskraft. Starkare former av skam riktar sig rakt in mot oss själva och nedvärderar det vi är och får oss att känna oss som dåliga människor.

I sin yttersta förlängning kan skam hota vårt liv och vår hälsa. Varför har naturen utrustat oss med en så komplicerad och kärlekslös känsla? Svaret beror av vilken sorts skam vi talar om.

MILD VARM SKAM

Kanske behöver vi gå tillbaka ända till den tid då vi levde nära varandra i grottor eller andra gemensamma boningar för att förstå en del av nyttan med skam. I detta kollektiva leverne fanns väldigt lite utrymme för det vi idag kallar privatliv. Man hade det mesta gemensamt och den personliga sfären avgränsades kanske bara av ett skynke tyg, några stenar eller streck i jordgolvet. För övrigt hade alla full insyn i vårt privata område.

Skam i sin mildaste form – att blygas – gör att vi slår ner 15

blicken och vänder oss bort för att inte se det som är intimt och privat för någon annan. Den sätter en gräns för otillbörlig nyfikenhet och för ett egenintresse som kolliderar med andras behov av avskildhet.

Sund skam ser till att låta någon annan ha något ifred och låta denne få vara ensam med det som inte är moget att visas upp för världen. Skammen i mig får mig att ta ett steg tillbaka. Den ger någon annan utrymme att vara med sig själv, och i sig själv. Den andre får vara ifred, utan risk för otillåten invasion av ord, blickar eller handlingar.

Den milda skammen är just sund och varm. Den fungerar som ett osynligt elstängsel som ger mig en välbehövlig stöt, en knäpp på näsan, när jag överträder någon annans gränser eller integritet. Den talar om för mig när jag betett mig på ett sätt som sårat eller kränkt någon annans värdighet. Skammens rodnad bränner på mina kinder – och det ska så vara.

Denna känsla av skam fungerar likadant åt andra hållet. Min sunda skam hjälper mig att skydda mig själv från andra, när detta är i mitt eget intresse. Sund skam värnar min identitet och min integritet. Någon är klumpig eller obetänksam, försöker ta en lustig poäng på min bekostnad, kommenterar min vikt, mitt utseende eller mina kläder eller tar i mig på ett sätt som jag varken bett om eller accepterar. En våg av skam talar om för mig att det är dags att sätta en tydlig gräns och be den andra människan att hålla sig inom sina egna.

Varm, mild skam är alltså en signal om att någonting i kontakten mellan två människor kommit på avvägar. Den 16

säger att gränser överträtts och behöver repareras. Denna skam blir en varningsklocka eller en väckarklocka som vill få mig uppmärksam på att respekt och förtrolighet blivit bristvaror och att fientlig aktivitet eventuellt pågår runt mina gränser.

Den varma skammen säger att någon brister i återhållsamhet eller kärlek. Den fyller oss med blyghet eller genans och ett ansvar att ställa tillrätta.

Den milda skammen lär oss något om livet och umgänget med andra. Den vill fostra oss till varsamhet och omsorg. Vi skulle också kunna kalla den skam som beskrivits ovan för sund, god eller naturlig. Den tillhör – och ska tillhöra – vår känslorepertoar. Det är en skam i livets tjänst.

ATT SKAMMA OCH ATT BLI SKAMMAD

Men upplevelsen av skam kan också kännas långt mer plågsam än vi beskrivit ovan. Det finns situationer där den naturliga och milda skammen av olika anledningar förstärks och blir destruktiv och hotande. Stark och långvarig stress, trauman och till och med något så vardagligt som för mycket kaffedrickande, allt som hastigt eller kraftigt försätter människan i psykisk eller biokemisk obalans, höjer kroppens alarmberedskap. De signaler om hot som detta orsakar kan utlösa den förstärkta skammen. Men det vanligaste är att denna förstärkning av den milda skammen sker i relation till andra människor. Genom oförstånd, oförmåga eller illvilja kan andra förstärka den naturliga skammen så att den når nivåer som är skadliga för oss.

17

På svenska har vi bara ett ord för skam. I till exempel tyskan, franskan och spanskan finns två eller flera. Det ena har med den milda skammen att göra, blygseln och känslan för anständighet (ty Scham, fr pudeur). Det andra ordet (ty Schande, fr honte, sp ignominia) är starkare och handlar om en upplevelse av att vara utsatt för andras kränkande och nedsättande hållningar i ord eller handlingar.

Det finns inga bra ord på svenska för att beskriva vad en ”skamförövare” gör med sitt offer. Jag kallar det att skamma och att bli skammad. Att skamma någon är att utsätta honom eller henne för något otillbörligt. Det innebär alltid ett brott mot en människas värdighet eller integritet och överskrider gränser på ett otillåtet och livsfientligt sätt.

Att skamma någon förvanskar och förvrider en människas uppfattning om sig själv och sin verklighet.

Vi är känsliga på den här punkten. Ett av människans mest grundläggande behov och en av hennes viktigaste förmågor för sin överlevnad är att kunna skapa och behålla nära och närande kontakter med andra. När vi misslyckas upplever vi skam. Om den naturliga skammen förstärkts genom att vi blivit skammade, bryts den livgivande kontakten med andra. Vi slungas på ett ögonblick ut i ett öde landskap av utanförskap och isolering, misslyckade och utan tillhörighet (se vidare under avsnittet Skammens rötter, s 33).

I folkmun talar vi om skamkänslor. Det är ett träffande uttryck. För när skammen ökar, skapar den inte längre en enda känsla utan en blandning av känslor. Skammen by18

ter skepnad. Därför är den svår att beskriva. I det varmt skamliga, som de flesta kan känna igen, är skammen fortfarande en känsla. Denna känsla är för det mesta snabbt övergående. När skammen ökar i styrka är det som om den på något vis muterar och blir till diffusa tillstånd i vårt inre. Dessa tillstånd är mer varaktiga och bestående än den varma skamstöt som beskrivits ovan. Vi skulle kunna kalla denna stegrade skam för måttlig skam.

MÅTTLIG SKAM

Påtagligt många måttligt skamfyllda människor är fattiga på uttryck för det diffusa obehag som råder i deras inre.

De flesta människor jag möter som samtalsterapeut och själavårdare har inte ord och bilder för den skam de bär på.

Deras skam förnims kanske lite otydligt som en längtan att känna sig mer levande. De vet att det någonstans finns mer livskänsla att få, men inte hur de ska nå den.

En del beskriver detta tillstånd som att leva under en glaskupa. Allt det vackra och sköna och levande finns där, men det når liksom inte ända fram och ända in i den skammade människans själ. Den skamfyllda människan ser vad hon längtar efter, hon har det alldeles nära – och ändå förmår det inte fylla henne med liv till brädden. Därför vandrar många skammade människor med ett grått och stilla vemod som ständig följeslagare. När deras liv i övrigt ter sig gott och meningsfullt har de svårt att känna sig riktigt nöjda och tillfreds. Verklig sinnesro och frid fattas dem.

De kan leva i varaktiga relationer, ha ett viktigt arbete och bo i ett vackert hem. Ändå återkommer gång på gång frå19

gan: Varför mår jag inte bra när jag har det så bra? Vad är det med mig – och vad är det i mitt liv – som är fel, när allt ser ut att stå rätt till? Varför är jag inte lycklig?

Skamröster

I den måttligt skammade människans inre börjar skamröster göra sig hörda. Dessa röster ifrågasätter och kritiserar mig själv som person. De viskar något om att jag inte riktigt duger. Att jag inte är tillräcklig. Jag borde ha gjort mer, kunnat mer, förstått mer. Jag har inte arbetat tillräckligt eller älskat tillräckligt. Skamrösterna har en osviklig förmåga att pricka en människas dåliga samvete och peka på hennes svaga punkter. De får oss att känna oss skuldtyngda, otillräckliga och dåliga som människor.

Skamrösterna berövar oss på livskraft och lämnar brister i självkänslan. De tär på självglädjen, stoltheten och lyckan över att vara den jag är. Istället skäms jag över mig själv.

Prestationsbaserad självkänsla

Många måttligt skammade människor försöker rädda sitt hotade egenvärde genom att bygga upp en prestationsbaserad självkänsla. I sin längtan efter att vara mer finns en risk att de istället börjar göra mer. Men deras prestationsglädje är kortvarig och lämnar ofta ett tomrum efter sig. Till och med när den måttligt skammade människan, enligt andra, är uppenbart duktig på det hon gör, kan hon själv bära på känslan av att hon inte kan något ”egentligen”. För att kompensera för denna brist blir det viktigt att ständigt vara sysselsatt och upptagen och göra rätt för 20

sig. Det som, upplevelsemässigt, saknas i kvalitet, ersätts med kvantitet.

Den måttligt skammade människan försöker betala av på en skuld som egentligen har sitt ursprung i skam. Eftersom hon i egna ögon inte är tillräcklig har hon heller aldrig gjort tillräckligt. Inte så få drivs av sin omedvetna skamproblematik till utmattning och utbrändhet.

Känslan av att vara en bluff

Den måttligt skammade människan bär en diffus men obehaglig känsla av att vara en bluff. En av hennes stora rädslor handlar om att bli påkommen och avslöjad. Det är som om hon hade en känsla av att utge sig för något hon egentligen inte är. Hon har inte riktigt täckning inåt för den person hon synes vara utåt, inför andra. Vad som skulle kunna avslöjas förblir dock oklart för henne. Man skulle kunna säga att hon tycker sig veta något om något som hon inte vet något om. Och hon är mycket rädd att andra ska få veta det. Hon ägnar därför en stor del av sin energi åt att ”vara rätt” och att ”inte göra fel”. Hon putsar på en fasad som helst ska vara klanderfri, utan vank och brist. Ett enda litet misstag kan fläcka denna fasad och sudda ut allt det hon har gjort gott och bra och lämna henne i grämelse och självkritik under långa perioder.

Den måttligt skammade människan kan komma att misstro spontanitet och känner sig tryggare med det som är planerat och går att kontrollera. Eftersom skammen fungerar som en kritiserande röst i hennes inre ägnar hon mycket energi åt att förställa sig, försvara sig och förklara 21

sig. Tyst för sig själv, eller högt inför andra, förklarar hon varför hon gör som hon gör och försvarar sig mot kritik, verklig eller inbillad.

Skammens många ansikten

Skammen har många ansikten. Den mer entydiga känsla av skam som beskrevs under rubriken Mild varm skam övergår som sagt i andra känslor och tillstånd när skammen ökar. Tecken på att en människa bär på måttlig skam kan exempelvis vara • • • • • • • • • • • • • • • • •

22

överdriven blyghet osäkerhet i nya sociala situationer ensamhetskänslor känslor av att inte vara tillräcklig känslor av rastlöshet känslor av rotlöshet stressintolerans tomhet och otillfredsställelse depressivitet missnöjdhet med sin kropp eller sitt utseende problem med auktoriteter konflikträdsla överdriven vilja att vara andra till lags obehag i verkligt nära relationer känslighet för separationer och förluster stor känslighet för personlig kritik en benägenhet till självkritik och förringande av det egna värdet

TA 262

EFTERTANKAR 263

Det kan tyckas som om skam är roten till alla våra och världens problem och som om befrielse från skam vore den enda – och enkla – lösningen på dem. Så är det naturligtvis inte. Men skam är en oidentifierad och underskattad kraft i många former av enskilda människors mående, i konflikter mellan människor och – faktiskt tror jag det – i mer politiska och globala sammanhang. Att arbeta med sin skam är därför att avgifta både sig själv och andra och bidra till en bättre och sundare miljö för många.

Det som skrivits på dessa sidor är på mitt ansvar. Det är mitt sätt att se på skam och befrielse från skam. Idéerna är från början ingalunda mina egna, även om de förhoppningsvis uttryckts på mitt eget sätt. Jag är tack skyldig till en oändlig rad av människor.

Först och främst till alla dem som haft modet att berätta om sig själva och sin skam på Missbruksenheten, avdelning 65, på Falu Lasarett. Dessa patienter blev de första läkarna att diagnostisera min egen skam. Jag kom för att lära dem – och de lärde mig …

I litteraturtipsen på följande sidor återfinns några av de bokliga lärare som inspirerat och utmanat mig. Med tacksamhet har jag tagit del av deras visdom.

264

Tillkomsten av denna bok har föregåtts av en rad föredrag, där människor i dialog har delat med sig av sina erfarenheter och bidragit till mitt tänkande på många sätt.

Jag har också haft förmånen att själv lyssna till andra. Jag vill i detta sammanhang särskilt nämna Brommadialogen, Harry Månsus och Tommy Hellsten.

Men tillkomsten av boken har också föregåtts av en oändlig rad av diskussioner och dialog med nära och kära, vänner och uppmuntrare av olika slag. Utan dem hade boken aldrig kommit till stånd. Innerligt tack – Solveig Bergqvist-Larsson, Ulla Arnell, Bitten Jonsson, Henrik Larsson, Kersti Björkman och Cecilia Bergqvist för aldrig sviktande stöd, obändig entusiasm och läkande klokskap, när skam, trötthet och rädsla gjorde uppförsbackarna oändliga och uppgivenheten hotade att lägga både bokprojekt och livsprojekt i aska.

265

E

266

EPILOG

267

Det är torsdag morgon. Återigen sitter vi i ring tillsammans. Några har egna kläder, andra har släpat sig in i rummet i blå sjukhuspyjamasar med gällivarehäng. Konrad tar ett hasande steg i taget, tungt lutad mot rollatorn. Conny är amfetaminspattig och blicken flackar. Det luktar. Av sjukhus, t-sprit och gammal fylla, rakvatten, cigarettrök och nyborstade tänder. En märklig blandning dofter hos en märklig blandning av människor.

Första gången jag kom hit var jag nervös. Det är jag inte längre. Dessa okända har blivit som något av nya släktingar till mig. Trots olika liv har vi något grundläggande gemensamt.

Vårljuset har smekt liv i en ny dag på Missbruksenheten och efter föredraget är det dags att dela erfarenhet. Några tillhör dem som polisen brukar kalla buset på stan. Det är muskler, tuffhet, tatueringar och bistra ansikten. En och annan pilsnerfarbror finns i ringen, som Konrad, och två propra damer med kvalitetskjol och tröjor från Lacoste och EvanPull, Conny som har så svårt att sitta still – och så Carina. Hon den tysta, som låter håret hänga framför ansiktet. Hon som alltid viskar ”jag vet inte”, som ett knappt 268

hörbart svar på varje ställd fråga. Gång efter annan har hon kommit tillbaka för avgiftning den senaste tiden.

Idag ska vi tala om längtan och synen på den egna framtiden. Det går trögt till att börja med. Tills det blir Connys tur.

– Conny, kemisk soptunna, presenterar han sig och sitt missbruk. Mitt i spattigheten är han kristallklar och medryckande och skärskådar sitt liv och sin framtid med en humor och ärlighet som drar de andra med sig.

Plötsligt blir det liv i gruppen. Många delar sina längtor med stort allvar. Det är märkligt vilka goda och stora drömmar som kan rymmas i dessa slitna människors hjärtan.

Till slut är det Carinas tur. För första gången någonsin reser hon på huvudet och sveper håret bakåt så att hela ansiktet syns. Det strålar av vemod i de ljusa ögonen.

– Jag, jag längtar hem till mig själv. Jag har aldrig varit där, säger hon lugnt. Det blir helt tyst i rummet. Ja, det var bara det, säger hon och gömmer sig återigen bakom hårgardinen.

Stämningen är förtätad. Jag ser mig om i rummet. Buset på stan kliar sina tatueringar och försöker blinka bort de förargliga tårarna i ögonen. Konrad låter sina strömma.

Till och med Conny sitter blick stilla en lång stund.

Alla ser oavvänt på Carina och alla förstår precis vad hon menar. Så mycket skiljer oss åt i erfarenhet och livshistoria, möjligheter, sociala arv och beroenden som är svåra att bryta, men detta har vi gemensamt: att längta hem till oss själva.

269

– Om det inte vore för den där jävla skammen, säger Konrad.

Jag visste det inte då, men där, i skärningspunkten mellan skam och längtan efter liv, börjar denna bok.

270

I Skamfilad tecknar Göran Larsson bilder av skam­ men i dess många skepnader och hur den kan ta makten över våra liv. Men han beskriver också hur vi kan hitta utvägar ur gamla låsningar och ineffektiva levnadsmönster och ta klivet ut ur skamvrån. Därför är Skamfilad samtidigt en bok om stolthet, kreativitet och dådkraft.

Göran Larsson är präst och tera­

peut, verksam vid S:t Lukas Dalarna i Falun. Han har mång­­ årig erfarenhet som personal­ utbildare och föreläsare och arbetar kontinuerligt i olika rehabiliteringsgrupper för lång­ tidssjukskrivna, bland annat med stressrelaterade diagnoser.

SKAM

Generad, förvirrad, bortgjord, oskyddad och utsatt.

Skam är en känsla som någon gång drabbar oss alla.

Skammen – detta dolda själsgift – tär i sin starkare form på livsglädjen och självkänslan och bidrar till stress, nedstämdhet och känslor av otillräcklighet.

De flesta av oss har inte ord och bilder för det diffusa obehag den ger upphov till, ändå påverkar skammen dagligen våra liv och färgar av sig på våra känslor och relationer.

Skamfilad • Göran Larsson

FILAD – Jag ville bara försvinna.

Skamfilad

– om skammens många ansikten & längtan efter liv

Göran Larsson ISBN 978-91-526-3469-1

9

789152 634691